Senaste kommentarerna i forumet

för morgonens skratt när jag läste om räkskal i gardinstången :D

Klart mer fyndigt än mina gömställen när jag var aktiv :-)))

kommuner kan man gå direkt till en beroendemottagning.
När man inte dricker på ett tag, med eller utan antabus, så slappnar kroppen av istället för att ständigt gå i akutläge pga giftet som dimper ner. Därav tröttheten ! Njut av den kraft som återvänder till kroppen när den får vila !

När beslutet på riktigt närmar sig så ökar ångesten. Igår följde jag mina gamla mönster och dämpade den med A. Så idag mår jag som jag förtjänar. 3 timmar sen till jobbet. Så oerhört trött! Men idag blir iallafall en nykter dag. Så det så!

Läs, skriv, promenera, cykla, fundera.
Alltså, jag har problem åt det motsatta hållet. Tre ungar i varierande åldrar som hjälper mig att bli näst intill redo för respiratorn kvällstid.
Krydda det med att i söndags ha kört 2 ton murstock till soptippen. Med facit i hand är en alkoholiserad och totalt otränad 38-åring ingen som ska göra en sån insats på egen hand. Kroppen har gått i förtidspension.

35 dagar. Nu går det av bara farten! Starkare för varje dag!!

Precis som Ellan säger kan det faktiskt ibland vara så ”enkelt” att någon utomstående dikterar villkoren och när man väl har kört efter det receptet så sätter du ditt tidigare liv och vanor i ett perspektiv som du kanske inte klarat av att se utan beslutet utifrån.
Kombinationen Antabus, terapi och möten hjälper mig att hantera vardagen som den ser ut just nu.
Visst vill jag själv, men det var bara att gråtfärdig inse att hur mycket jag än ville så klarade jag det inte på egen hand.

Du är stark och modig som tar den hjälp som finns! Längre fram klarar du dig säkert på egen hand, men just nu är du starkast med lite hjälp på traven.
Grattis till 6 nyktra dagar!

På ett av vattenhålen där jag bor jobbade en gammal kollega jag jobbat med i 10 års tid. För att krydda det hela lite extra började en granne även jobba där.
Mycket planering krävdes för att inte bli allt för igenkänd då det vore ju genant.
Ja, jösses hur jag höll på! Ena dagen på bolag 1, andra dagen på bolag 2 som hade öppet till 19. Växelvis genom veckorna.

Fan, Conny! Du går genom livet som ett ånglok nu!
Grymt jobbat! ??

Vännen..
Det smärtar att läsa om din rädsla över helgen.
Ibland behöver vi ingen djupare anledning för att göra det vi tycker vara en bra idé.
Ibland vill vi bara bli fulla, och ibland står vi emot. Ibland inte.
Döm inte dig själv för hårt bara. Okej?
En stor tisdagskram till dig! ❤️

De där vanorna..
Tvättstugan på fyllan för att det är roligare så. ?
För egen del hade det gått så långt att jag var rädd för att göra saker nykter här hemma för jag hade alltid druckit samtidigt när motsvarande saker skulle göras. Ganska sjukt att det kommer rädsla in i bilden för att man ska ta sig för att göra saker.

Skönt att du joggar och direkt ser vinsterna av det! Dels frisätts endorfiner så du mår bra på riktigt och sen sover du gott också.
Grymt jobbat med 17 dagar!

Vad fint att läsa!

Är även ett problem för mig så där har jag inga råd. Sover någorlunda när jag tränat hårt men de klarar jag inte av att höra varje dag.

Hur går det annars?

Är även ett problem för mig så där har jag inga råd. Sover någorlunda när jag tränat hårt men de klarar jag inte av att höra varje dag.

Hur går det annars?

Kramar och värme i massor ❤️

Igår var jag till läkaren för att utreda det jag tror är pms symptom. Det trodde läkaren också men vi tog lite prover för att utesluta andra möjliga orsaker. Om provsvaren kommer tillbaka negativa kan jag välja att börja behandla med antidepressiva. Jag vet inte riktigt hur jag känner för det, men det hade varit väldigt skönt att bli av med det här återkommande mörkret. Självmedicinering med alkohol är inte längre ett alternativ!

Var ute och joggade igår. En kort men hård runda. Somnade som en lam stock på kvällen och sov relativt bra under natten. Vaknade nog bara fyra gånger vilket är bra för att vara mig. Kanske håller sömnen på att vända nu.

Idag, dag 17, är det tvättstuga som gäller, efter jobbet. Ännu en av alla de där tillfällena då jag gärna hade haft en kall en att smutta på mellan varven. "För att de blir roligare då". Denna gång är det inte ett alternativ. Denna gång håller jag mig nykter.

Hej,

Jag är ny här - det här är mitt första inlägg över huvud taget.

Har sträckläst tråden och känner igen mej i aspekter av allas berättelser. Tack för att ni finns !

Vill varmt rekommendera My Skarsgårds helgkurs. Den gav mej verktyg för att iallafall *förstå* den vetenskapliga/medicinska delen av mitt alkoholberoende. Jag dricker fortfarande men nu kommer en 6-månaders period av nödvändig total nykterhet då jag måste få tillbaka mitt förlorade körkort.

Beundrar den fina ton och värme som uppenbarligen finns här och önskar jag hade hittat hit tidigare - lite som på AA-möten. Jag har varit på 2; ett i februari och ett för några veckor sedan.

Jag sörjer fortfarande att jag inte kan dricka som jag vill och har ett psykologiskt sug. Men det är nu en fråga om liv eller död för mej. Inte för att jag är fysiskt alkoholskadad, men för att jag insett att mitt psykiska sug har en fysiologisk förklaring och fysiken i hjärnan övervinner hela mej eftersom den bryter ned psyket via alkoholen. Men jag kämpar !

Och ja, ”högpresterande” medelålders kvinna, även jag...

Kramar ! Ni är alla otroliga !

Jag vet att du har rätt men det är just det svåra att erkänna för sig själv, i första hand, att man inte är den man skulle vilja vara.
Jag tycker om din idee med 90 dagars challenge. Jag hade faktiskt varit helt nykter i över tre åt innan jag fick mitt senaste återfall. Förra gången funkade det fint att bara sluta från dag till dag då mitt hjärta slutade slå och jag nästan dog av alkoholförgiftning. Jag vet att jag aldrig borde ta den där snapsen på julfesten men nu blev det så och sen dess kan jag bara inte sluta. Det har gått över två år sen dess. Jag har försökt men misslyckats varje gång. Jag vet att jag måste svälja stoltheten och fixa den hjälp jag behöver. Just nu är det en dag i sönder. Satsar på en nykter dag imorgon.

Min fråga kvarstår. Någon som vet i fall man kan vända sig direkt till beroendekliniken eller måste det ske via VC?

Om det känns bättre så är jag också rädd. Rädd för ett dryckesmönster jag absolut inte känner igen... det ska bara ner. Och det även fast jag vet att det är olämpligt, farligt, risk för upptäckt. Men jag måste fråga... du har två liter vin hemma... varför?
Jag har gjort bort mig den sista tiden och köpt för fler dagar. Det är där jag kan begränsa, vid inköpstillfället. Visst det är trist när det är slut och man vill ha mer, men Gud så skönt det är dagen efter, eftersom man inte klunkade i sig även dag 2:s ranson. Och det är där det är lättare, innan man köpt. Då kan man bestämma sig, för att inte köpa. Har jag handlat så bränner det som eld och jag är totalt fixerad tills det är urdruckett. Så är det nu... så var det inte tidigare. Känner att vi är så lika i vår optimism på nåt sätt. Övertygade om att vi ska greja det här och det kan vi. Det är därför det förändrade dryckesmönstret blir så alarmerande. Jag känner verkligen inte igen det. Förstår det inte. Det är helt galet. Och den enda förklaring som jag har kommit fram till är att jag inte hinner bli nykter. Omdömet är helt satt ur spel. Funderar på hur alkoholen egentligen påverkar och hur länge den har effekt på hjärnan. Res dig upp igen, Vinäger. För mig har stormen blåst över och jag tror nu att jag går emot en längre nykter period. Häng med du också!

Hej igen ,
Läste min egna tråd o inser att jag skrivit ungefär samma till dig där .....
minnet är ju inte så bra , men hellre en rad för mkt än för lite ... ??

Hej ,
Har läst din tråd länge men aldrig skrivit här förrän förra veckan .
Känner så igen mig !
Drack oxå en bib på 2 dagar förra veckan . Absolut inte för det var gott , det skulle bara ner ! Höll på i 9 dgr .
Varför ? Vet inte riktigt . Var ensam hemma , ville bara ’försvinna bort’ vara i min bubbla .
Som du skriver , man blir så rädd för sig själv . Att självskadebeteendet är så starkt så den tar över hela livet .
Varför ??
Hoppas verkligen det är över för dig ( o mig) för den här gången .
Du ska veta att få läsa din tråd den här tiden har pushat o hjälpt mig mycket .
Nu kämpar vi på !

på riktigt när jag var som värst och hade depression/ångest/ilska och allt du kan tänka dig och jag ångrar mig så hemskt mycket och bett om ursäkt tusen gånger, hjälpte inte alls ...känns skönare att hämnas i tankarna som ni säger .. det är tyvärr också det att även om man är den som avslutar förhållandet så är man liksom lite beroende av den personen ändå, det blir tomt fort utan dem och deras sms osv...för min del iaf. Hur skönt det än var att jag avslutade det, så var jag ARG på honom när han inte hörde av sig till mig och liksom bara sket i...undra om man blir beroende av dem så som de blir beroende av alkoholen/drogerna...känns så i mitt fall iaf....eller om det beror på att man har varit så bra vänner och att det sitter kvar i mig...hmmm kram på er

Justera bilden av dig själv. Ingen är perfekt och du behöver inte säga till vänner och bekanta direkt om du inte vill. Du kan säga att efter att det blivit mycket ett tag har du hoppat på 28 day alcohol free challenge eller 90 day challenge, eller bara att du vill ha en vit period ett tag. Sen kanske du upptäckte att det var så fantastiskt att du fortsatte. Men sen är det inte bra att ljuga för sig själv. Acceptera att det är en av dina många många sidor, och just den här är något du måste jobba aktivt med. Men försök svälja stoltheten det är nog vanligare än man tror och med den alkoholkultur vi har så står nog många fler på tur. Du behöver inte föreställa dig på parkbänken för det och ingen läkare eller vän kommer att tro att du just suttit där heller. Visa alla styrkan nu och insikten och viljan att bli bättre, det kommer nog snarare ge dig fler plus än minus. Håll ut!

Jag vet, jag vet, jag VET att jag iaf borde prata med min make om min alkoholkonsumtion. Men jag kan inte :( för jag vet att om jag gör det så kommer han se till att ALL alkohol försvinner hemifrån, han kommer säga ifrån sig jobb för att hjälpa mig. Han kommer vara den perfekta mannen/partnern och jag orkar verkligen inte ”ta ansvar” för det samt att jag vill inte att han tar ifrån mig min enda källa för njutning just nu. Jag dricker varje dag. Räknar ut när och hur mycket jag kan dricka för att kunna köra nästa dag. Gömmer flaskor/boxar. Väger/mäter för att inte riskera fyllekörning (skulle ALDRIG göra det). Vi har heller inte råd till detta. Fuck. Känner mig helt rådvill. Vet att alla i min närhet skulle bli helt förstörda om jag tog livet sv mig men samtidigt kan jag inte hjälpa att tänka att det faktiskt vore att göra dem em tjänst. Det vore liksom att ge dem en chans till ett normalt liv. Ett liv där de inte behöver kompromissa eller rätta sig efter lin ångest och problematik.

”Har jag precis låtit en annan människa ta beslut om hur jag ska leva mitt liv?” Dessa ord fastnade hos mig och jag tänker, så rätt och så klokt. Flyt med ett tag, ta medicinen som de säger och du, ensam är långt ifrån stark när det handlar om att förinta beroendehjärnan. Den delen vill absolut inte att någon annan skall styra. Den vill klara det själv och styra fritt... Att sträcka ut en hand och be om hjälp är ett stort steg.
Jag levde länge detta dubbelliv med det skötsamma livet utåt men med ett kaos på insidan. Jag kraschade brutalt till slut och fick hjälp att ta mig ur skiten. Just detta som du skriver att faktiskt släppa den egna viljan och faktiskt göra som någon annan säger blev min räddning.
Det krävs mod och jag tycker att du ska vara stolt över dig själv.
Kram
Ellan

Tror det är så att man är så van vid deras fylle sms. Att det har blivit en ful ovana. Man vill egentligen inte ha med dem att göra men blir lite paff när det blir tyst. Och hämd . Haha jag har tänkt så hemska tankar så är fruktansvärt. Sparka ner hans staket. Klösa ögonen ur han. Klippa av hans hår och kläder. Och det är för att han har ingen ånger för det han gjort. Bara flaskan finns där. Men det var som ovan kommentar skrev. Dom känner när vi bryr oss och inte . Kämpa på . Kram

Just känslan av skam och misslyckande är värst. Att jag måste erkänna framför andra att den fasden jag visar upp stämmer inte riktigt med verkligheten.
Jag har lyckats hålla mig ifrån a idag. Köpt mig en juice och tagit en promenad. Just nu känner mig kallsvettig och darrig, antar att det är helgens dos som ska rensas ur kroppen.
Tack för era ord och det stärker att veta att man inte är själv.
Kan man vända sig direkt till ett beroendecentrum och skippa VC? Jag tror det skulle kännas lättare.
Jag har dessutom fått ett meddelande från en kompis som ska åka över gränsen för att fylla på barskåpet innan midsommar...jag har låtsas att inte ha läst det bara för att jag inte vet vad jag ska skriva.

man kan roa sig med att tänka lite på att hämnas! Fnissade gott åt din hämnd med räkskal? A-fria öl var också bra? I fantasin kan man göra preciiiis va man vill! Har nog mördat nån gång när jag har fantiserat?