Senaste kommentarerna i forumet

De är extrema. Rinner och droppar från hela kroppen på nolltid. Även om jag varit nykter en vecka.. Vadan detta?

Kände ett tag att jag hade kommit över mitt ex! Resonerade klokt med mig själv när han skrev sms på fyllan och svarade inte! Nu har han inte hört av sig på tre veckor och då kommer sorgen tung som bly! Inser att jag i stora drag bara var ett objekt för honom! När hans ego inte får gensvar tröttnar han lätt! Jag har inte fått ett enda tecken på seriositet, äkta känslor eller ånger! Han skrev när han var full och kände sig ensam! Inget svar inget intresse! Hur kunde jag slösa dyrbara år av mitt liv på någon som inte älskade mig tillbaka? Hur kunde jag låta honom behandla mig illa och förlåta honom? Fattar inte! VILL HÄMNAS!!!! Något lagom som jag inte kan bli polisanmäld för? ärligt talat har så omogna tankar om hämnd typ att samla en stor påse hundskit och hälla i hans brevlåda! Eller sätta upp ett plakat vid hans infart ”Här bor jordens största svin”! Kommer nog (?) inte göra något av det men läser ni en notis i tidningen om en liknande händelse kan det vara jag som har varit i farten??

Vare sig man är nykter alkoholist eller inte har problem alls.
Man vill ju lära känna en ny person med sinnet i behåll. Och just dejting är perfekt när man behöver social träning. Såvida du dejtar tidigare okända människor kan du vara vem du vill i mötet. Och det står inte så mycket på spel om du tyycker att du sjort bort dig.
Se dejting lättsamt så blir stärkande av självförtrroendet eller bedövandet av osäkerhet mindre nödvändigt?

Hur många har träffat sin partner på krogen? Tror dom flesta haft tillfälliga kontakter därifrån..Oftast träffar man sin partner på jobb, hos bekanta och vänner. Nätdejting har blivit vanligare..Har själv kollat på dejtingsidor, men inget bra resultat för mig än.Tror också att föreningsliv kan vara något..

Kunde varit jag som skrev det där. Inte kunna sova, ut o gå, ingenting får man gjort dagen efter. Ångesten av det, plus kemisk ångest. Fy fan.
Nä nu kämpar vi tillsammans?!
Vi är värda bättre!
Kram o sov gott?

Ja, så är det ju så klart. Man föds med en sårbarhet för det ena eller det andra.
Men stoppa där en stund och tänk till.
Sårbarhet för... Det betyder inte att alla funktionsnedsättningar är de samma. Jämför inte OCD med alkoholism. Det är detsamma som att jämföra ADHD med alkoholism vilket vore, enligt mig, galet. Alkoholism är däremot en högst trolig följdsjukdom på obehandlad ADHD.
Varför har jag älskat att bli full sedan första gången jag drack?
För att stormen i min hjärna lade sig och äntligen fick jag njuta av en lugn och stilla horisont...

Som jag däremot sluppit på över 5V ? Är att inte stå där med en platta öl igen med samma kassapersonal igen på torsdag när den man köpte på måndag är slut , och in på lördag igen för att va säker på att söndagen inte går torr .

Jag tror han vill...Men säger han saker rakt ut så blir de ett tvång från andra... jag vill o kommer sluta dricka exempelvis men så fort jag säger de till nån nära så kommer känslan av totalt misslyckande ifall de inte går vägen... Den dag han har hållit sig ifrån sina beroende så länge att han känner att han klarar de själv kommer han stolt berätta det...men o hänga på nån skapar bara en prestationsångest o de kommer inte hjälpa... D e så jag har känt iaf ...hoppas de går vägen=)

Jag är också livrädd för att aldrig kunna få träffa någon iom att jag inte kan dricka mig till ett självförtroende längre... o aldrig kunna resa utomlands eftersom jag e livrädd för o flyga opåverkad av de ena eller andra...

.. har jag valt att spendera på ett ställe där det inte finns någon alkohol, en kursgård i södra Sverige. Något helt nytt för mig, men orkade inte med ett socialt sammanhang med alkohol. Jag är inte ännu tillräckligt stark för att säga nej i de sammanhangen. Tyvärr. Men, jag hoppas att du kan välja cola istället för vin och sprit, det är ju nästan lika gott;)

Duktigt med nykter flygresa! Heja dig!! Jag blir också trött även av små mängder vin nuförtiden, tänker därför att jag ska sluta helt.

Kram <3

... och jag kan känna igen den där ensamheten, rustningen och kärleken till barnen. Så fint att du rider ut alla känslor utan alkohol, det inspirerar..

Hoppas du har haft en fin kväll <3

Hej undrar detsamma om antabus... jag hade bett om o bara få sugdämpande eg eftersom jag ändå kommer gå på kontroller...men de tvingar mig o ta antabus i en vecka annars får jag inget ångestdämpande. Så imorgon proppas jag med mediciner ..6 st campral en naltrexon 4 st oxascand antabus och mina vanliga 2 ggr 150 venlafaxin...Någon som vet om man verkligen behöver två sorters sugdämpande o så himla många tabletter.. alla har så mkt biverkningar allihop trötthet...kommer jag klara o jobba???ursäkta Levalivet79 kanske kapade din tråd men ja tänkte att du kanske även vill ha sugdämpande om det är någon som har testat de här?

... och igår på flyget blev det noll alkohol! Kände mig så duktig men nu ikväll blev det lite vin till middagen. Vi får heja på varandra och verkligen försöka. Det är sååå tråkigt att alkohol är förknippat med det sociala i allt man gör. Vinet gör mig trött, bara några glas räcker för att ångesten ska komma krypande. Imorse vaknade jag pigg trots för få timmar till sömns, la mig 2 på natten men grejen var ju att jag inte hade druckit igår. Pigg imorse och längtade efter min kaffekopp. Jasmine, hur blir din midsommar? Hur blirballas midsommar? Jag bävar... Ut på sjön och skärgård, alla dricker. Förut när jag mådde bra kunde jag känna att YES ikväll är jag nykter så jag är pigg när jag vaknar. Nu blir det så att jag joinar med. Dricker inte starksprit men vin ger tillräckligt med ångest. På tisdag ska jag iaf på KBT terapi och visst det är andra gången men skönt att prata och förhoppningsvis få lite hjälp på traven! Kram till alla som kämpar ?

Det är inte lätt att lämna..jag förstår dig. Man har ju blivit påverkad så mycket psykiskt att man inte har någon kraft till något längre. Jag gjorde så att jag under 2 månaders tid blockerade honom överallt, för min egen skull för att slippa se och bli påmind så jag kan läka lite och även för hans skull så han vet att han inte kan kontakta mig, tills allt lugnade ner sig lite. Ja man blir så jävla förbannad över att de håller på så som de gör, man bara kämpar och kämpar och får inte ett skit tillbaka. Tyvärr så gör sjukvården i detta land inte mycket för folk med missbruk..hemskt att det ska vara så. vad än du gör försök, även om det är svårt..försök att tänka bort vad han gör, vem han är med, om han dricker eller inte osv.. man blir uppäten av sina egna tankar annars. Önskar jag kunde ge dig råd som lättar på situationen lite men det är svårt, speciellt när det är känslor inblandade, man får hitta sitt sätt för att ta avstånd, mitt sätt var att flytta isär och bara försöka läka. Kram på dig, skickar massa energi till dig

Har du haft en nykter helg? (Och är handleden nu blå av alla smällar från gummibandet?;))
Kram till dig och hoppas du har haft en fin kväll!

Ligger ju i hans släkt, flera familj medlemmar lider av det, vissa dött av det och vissa varit nyktra i över 10 år...får mig och tänka att hans kamp blir jobbigare pga av detta för att det är genetiskt ? Jag har bestämt mig för att orka med detta då jag VET att han behöver någon där. Saken är att jag behöver strategier för att liksom finnas där på rätt sätt. Blir svårt för mig att veta vad jag ska säga då har tar återfall.. och tex nu vill hans bror att vi alla tre sätter oss ner och pratar för att han ska sluta med säljande och hans destruktiva beteende då det drabbar brodern med...och imed att han också vill lägga ner sitt drickande...vad säger man ? utan att anklaga så att han går i försvarsställning... det är det som är mitt dilemma, jag vet inte hur jag ska vara i de olika situationerna... tack för era svar

En vecka är ju kanonbra!
Fortsätt så??

Jag blir så inspirerad av dina inlägg, kan riktigt känna hur det skulle vara att slippa gå runt i dimma efter en dag med för mycket alkohol och för lite sömn. Tack också för din beskrivning om hur du bestämde dig och gjorde drickandet till ett omöjligt alternativ. För mig tror jag att det dels gäller att bestämma mig till 100% samt att hitta ett alternativ till alkohol de gånger jag får känslopanik. Helst av allt skulle jag vilja att det fanns någon som bara höll om mig, strök mig över håret och sa att allt ska bli bra. I brist på det får jag leta något annat "botemedel" :).

Kram till dig och hoppas du har haft en fin kväll!!

Suck... Det blev några glas vin med vänner både i fredags och lördags. Tänk att socialt umgänge är så intimt förknippat med alkohol... Jag läste Lims senaste inlägg om hur bra hon mådde idag, hur hon orkade allt som behövde göras. Åh, vad jag vill vara i det tillståndet!

Jag kunde inte sova inatt, gick upp efter fyra timmar och tvingade mig själv att gå en 2 mil lång promenad för att minska min ångest. Tänkte att om jag blir fysiskt utmattad kanske jag mår bättre. Men, nja, lite kanske, men hela dagen har passerat i lätt dimma, en transportsträcka fram tills att jag får sova (snart). Det blev ingen storhandling, ingen städning, inget jobb, inget av något. Nej, nu ska jag bara bestämma mig för att sluta dricka. Jag som i alla andra avseenden har en benhård disciplin borde väl kunna applicera den på att avstå alkohol? Och med avstå menar jag helt och hållet, allt annat tar för mycket energi och tankekraft.

Alla fina där ute- imorgon är en ny dag. En ny dag att ändra väg mot en ljusare framtid. Det bara MÅSTE fungera den här gången!

Tack för era fina inlägg- känns så skönt att inte vara ensam om tankar kring A. Jag har ju ingen att prata med IRL så ni på forumet blir mina "vänner" när det gäller min kamp mot A.

AlkoDHyperD, tack för dina rader, de ska jag läsa nästa gång jag får panik av mina känslor och vill döva dem med alkohol eller något annat. Tänk om jag då istället bara skulle vara snäll mot mig själv och inte agera destruktivt? Just nu försöker jag råda bot på mina känslopanikattacker med att dricka alkohol, äta godis, gå ut på krogen istället för att sova, spendera pengar, vara i destruktiva relationer.... oj vad mycket bättre jag mår av mina strategier;)

Tack för att ni finns <3

Hur mår du idag? <3

Det är nog precis så... vore bättre om man kunde acceptera sina känslor och inte varken fly eller dränka dem i sprit;).

...som är typ den enda jag läst på ämnet, så jag kan ju ha missat något, så föds man inte som alkoholist. Det är, enligt honom, ett inlärt beteende. Man kan dock födas med en hjärna som är ovanligt BRA på att LÄRA sig den vanan (t.ex pga hereditet - vilket ju verkar logiskt med tanke på att det ofta går i familjen)

Jag tror dock inte att man föds med OCD heller - men jag tror på kompulsiviteten i bägge beteendena. Även om OCD verkar handla om serotonin, snarare än endorfiner - men jag är YTTERST lite påläst om OCD; det exemplet gavs just pga det tvångsmässiga i det undermedvetna, samt att ytterst få njuter av sina tvångsmässiga beteenden - precis som ytterst få alkoholister verkar njuta av att ge efter för sin inre tvångsmässighet när det gäller att dricka.

Jag förstår vad du menar... Men OCD föds man med, kan man liksom inte rå för, det är en del av den man är. Jag är inte född alkoholberoende. Den dag jag tror det är jag förlorad, då kan jag lika gärna supa ihjäl mig.
Det tänker jag däremot inte göra eftersom jag är värd något bättre. Plocka bort alkohol ur ekvationen och jag är den JAG är. Det gäller alla alkoholberoende. Den tar över våra hjärnor likt en parasit, jämför inte med neuropsykologiska störningar för det ena har inte med det andra att göra. Jag förstår din frustration dock. Jag har slutat men min man har inte slutat. Vi är utåt sett en fullt fungerande, normal och beundransvärd familj men jag lever kvällstid med en lallande halvidiot (ibland hel...). Så jag förstår frustrationen men jag vet även hur tvånget att dricka känns. Som jag ser det är förståelsen mellan alkoholist och anhörig icke-alkoholist i det närmaste obefintlig och ouppnåelig. Däri ligger problemet. Men vill man inte leva med denna sjukdom och komplexitet ska man inte göra det heller. Den dag jag tröttnar på lallandet och idiotin lämnar jag. Det borde ni också göra. Når man som alkoholist aldrig djup insikt, på riktigt och på blodigt allvar, då blir nykterheten bara ett tomt löfte. Inse det innan ni spillt era egna liv.

Visst är det skönt att nämna saker vid sitt rätta namn? Och det är inte du som misslyckats, alkoholism är en beroendesjukdom som suger alla omkring med sig i virveln av galenskaper om man står för nära. Du verkar redan ha förstått att din historia inte är din allena, vi är många här som beskriver och känner igen det du säkert gått igenom på era 15 år.

Bra att du förstår vad det är du har att göra med när det gäller hans del av det, den svårare biten är att förstå sig själv tycker jag. Varför står man ut så länge? Hoppas, hjälper, kräver, bönar, städar upp och mörkar, möjliggör och hoppas ändå lite till att han själv ska förstå att sluta. Vilket de ganska sällan gör. Men under tiden har ju du ett liv att leva. Hur vill du leva Ditt liv? I bakvattnen av den andres sjukdom eller ett eget helt och lyckligt liv? Hur kan du ta ens ett litet steg som skulle få dig att må bra, mindre vilsen, ovh ens för en stund släppa oron för hans mående? För det är faktiskt hans ansvar, inte ditt!

Välkommen hit till oss andra som sliter med exakt samma frågor, fortsätt skriv av dig här och få hjälp och stöd i dina funderingar av alla kloka mänskor som vistas på detta forum!