skrev FinaLisa i Dubbelliv

Jag önskar verkligen all lycka och framgång till dig i det nya livet!
Hoppas du ska uppleva massa fina sakerbi sommar☀??


skrev Rekan i Dubbelliv

Dag 6 och nyss hemkommen från mitt första besök på beroendekliniken. Satt och skakade och svettades av nervositet, men det gick väldigt bra. Läkaren satte mig på antabus direkt, som att det inte fanns något annat tänkbart. Ska få träffa en psykolog så fort jag bara klarat en nykter period.
Kände mig helt slut när jag kom ut därifrån. Först kom en våg av ångest och panikkänslor.
Har jag precis låtit en annan människa ta beslut om hur jag ska leva mitt liv?
Sen lugnade jag mig. Det är ju det här jag vill ändå. Och jag slipper försöka kämpa med det själv. Nu börjar mitt nya liv och min första nyktra sommar på 11 år. Skrivit en lång lista på massa saker jag vill göra och utforska. Hoppas bara jag slipper några biverkningar från antabusen. Mer ångest är det minsta jag behöver just nu.
Såhär långt hade jag nog inte tagit mig om jag inte trillar in här. Tack <3


skrev Anthraxia i dilemma

Jag har inte jämfört OCD med alkoholism - jag har jämfört kompulsiviteten och känslan av att inte ha kontroll/inte vara glad över sitt beteende.

Vill du läsa in något om bakgrunder och orsaker så är det inte mig emot - jag har oavsett tolkning fortfarande bara gjort jämförelsen mellan de två nyss nämnda sakerna.

Vad det gäller ADHD och alkoholism så är det ju sorgligt men sant - senaste siffran jag såg (som förvisso bara var en uppskattning) var att 1/5 alkoholister självmedicinerar för ADHD.

Min partner är troligen en av dem, och det är just därför jag inte är helt säker på att Naltrexone kommer att fungera för honom - men det är den han gått med på att prova, så det är där vi börjar.


skrev Ansa i Resan har börjat...igen

Solen kommer o går här. Ska ha picknick m jobbet snart.
Sov lite knackigt i natt?.
Ja, idag kämpar vi på! En dag i taget!
Kram?


skrev Li-Lo i Tankar på 163:e dagen

Så fint att höra att du varit nykter så länge. En bedrift.

Så tydligt du beskriver de utmaningar du står inför nu. Du nämner såväl din psykisk som fysiska hälsa, stöd av omgivning och ibland påträngande tankar på alkohol och funderingar om livets meningsfullhet. Kanske finns det utrymme och kraft i dig nu att ta dig an dessa frågor nu när du varit alkoholfri så länge. Jag tror att många känner igen sig i det du berättar och jag hoppas att tråden tar fart.

Tack för ditt öppna inlägg.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen


skrev AlkoDHyperD i Tillbaka igen

Självinsikt och vilja.
Du vill inte dricka och har självinsikt nog att förstå hur svårt det kommer att bli och väljer därför förebyggande.
Det är just detta som är viktigt. Inte att ha karaktär eller motivation till att motstå lindring i plågsamma sinnestillstånd, utan att vilja och försöka förstå hur man fungerar och utifrån det förebygga så gott man kan.
Kram


skrev Li-Lo i Kommer att kämpa och jag hoppas att jag lyckas!

Det låter som att du har det svårt på många sätt. Du arbetar med dig själv och vill ta hand om din psykiska hälsa genom att bland annat ha en kontakt med psykiatrin. Bra. Utifrån ditt inlägg så verkar du ha ett visst stöd runt dig samtidigt så finns det anledning att bli orolig för några relationer som verkar kunna skifta från hjälpande till mer stjälpande och direkt farliga.

Det här är ett forum som oftast är lite "långsamt" och anonymt. Jag undrar vart du kan vända dig nu när du befinner dig i ett mer akut läge? Vår generella rekommendation vid rädsla för eller vid symtom på abstinens är att just söka vård då det är ett mycket stressande tillstånd för hjärnan och kroppen.

Om du vill så kan du starta en egen tråd i forumet då ökar sannolikheten att du får svar.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen


skrev sessi i Ledsen anhörig

Jag känner igen mig i det som du skriver. Jag vandrar själv runt i ett oros moln där personens alkohol intag ökar och ökar. Vi kan inte bo tillsammans och det känns bara skönt just nu.


skrev Anthraxia i Hur går man sin egen väg?

Första steget blir att sluta kalla digsjälv för "skräp" - spelar ingen roll om det är på skämt, eller ett gammalt smeknamn; det går in i det undermedvetna ändå.

Byt användarnamn. Om du så måste kontakta admin eller göra nytt konto. Det blir första steget.

Sen tar du och inser att någon som själv lyckats bryta ett negativt beteende med alkohol kan fan VAD SOM HELST.

Du är alltså superstark och intelligent, och jag tycker personligen att det låter som att du är KLAR med "din" alkis.
Att du bara, på något sätt, vill veta om det är ok.

Såhär ser jag saken; många av oss kämpar för att hjälpa vår partner bli frisk. Jag är en av dem - men MIN absoluta gräns går där HAN skadar mig. Om han slår/förolämpar/utnyttjar mig - då är det slut.

"Din" har passerat den gränsen redan, och med tanke på din ålder så missar du just nu det som borde vara åren då du bygger upp ditt liv, lär känna dina passioner, träffar RÄTT partner - slösa inte bort allt det LIV du har på någon som förstör dig.

Du hör inte hemma i en bur. Att leva med en missbrukare är som att sätta SIGSJÄLV i en bur.

Ta dig ur den, omgående, och bygg det liv DU VILL ha.

...och fixa ditt användarnamn ;)


skrev AlkoDHyperD i Förändringen

Starkt av dig att hålla ut i en vecka! De fysiska besvären borde avta snart. De psykiska kan vara minst lika jobbiga. Kanske är det just nu både och? Kemin i hjärnan är ju i obalans och allt fysiskt styrs därifrån.
Vad jag vet brukar det vara de första tre till fem dagarna risken för dille är högst och dem har du ju kommit igenom.
Ta hand om dig själv så gott det går, vila, mat, frisk luft.
Och skriv här om du blir hjälpt av att sätta ord på det du upplevet
Kram


skrev Granit i Resan om vägen tillbaka till mig själv

Här snubblas det inte! ?
Nä, men man vet fanemej aldrig.
Det enda jag vet med säkerhet är att jag är fullt medveten om min beroendesjukdom och att jag inte har någon som helst lust eller vilja att dricka.
Nu, idag.
Hur det är imorgon kan jag inte svara på.

Starkt som fan av dig att inte göra något mer med folkölen!
Det är såna där små saker som stärker oss rejält. Vetskapen att vi faktiskt kan exponera oss för skiten, men vi kan stå emot.

Ha en fin dag, kamrat! ??


skrev Granit i Resan om vägen tillbaka till mig själv

Tack för dina fina ord!
Det är skönt att sakta men säkert få dessa aha-upplevelser. Två månader är ju en relativ tid, och jag kommer såklart tankemässigt gå på flertalet minor under det kommande året.
Jag är dock övertygad om att min nyfunna ärlighet gentemot min hustru är a och o för att hantera kommande motgångar. Det märks tydligt att hon känner sig lättad när jag tar upp mina tankar med henne.
Även om hon inte kan påverka på andra sätt än att lyssna. Hon är klok som en bok.
Jag fortsätter hålla i, och utan att reflektera speciellt mycket över det så kommer jag på att det idag är 9 veckor.
Ha det alldeles fantastiskt du med, Ellan! ❤️


skrev IronWill i Vad ska jag göra?

Dina två ”kvartingpolare” är härliga i början men väntar på att kunna hugga kniven i ryggen på dig när du minst anar det. Jag tror dessutom att du vill bli av med dem. Ingen kan ta dem ifrån dig om du inte vill, men du skulle nog må bra av att prata med någon ändå?
Annars är du välkommen att skriva här och läsa så kanske du får lite nya insikter.


skrev Jasmine i Resan har börjat...igen

Hoppas du sov gott och får en fin dag i solen (det är sol där jag bor iaf..). Idag är vi nyktra! Kram!


skrev Vaniljsmak i Jag vill inte mer.

Denna morgon vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Hittills har det varit så självklart att jag vill logga in här och skriva varje dag. Hittills har jag vetat vad som ska avhandlas så fort tangenterna varit framför mig. Idag är det inte lika självklart. Kanske vill jag säga att jag är tacksam för att jag bromsade i tid denna gång, att jag inte lät de gå lika långt. Kanske är det därför det går ganska lätt just nu? Samtidigt är jag medveten om att detta "lätta" medför risker, att det ger kraft åt alkoholrösten som enträget viskar. Hittills har jag kunnat stå emot och jag hoppas kunna förbli lika stark i fortsättningen.

Dag 16 och jag förblir nykter.


skrev InteMera i Hur går man sin egen väg?

Du har nog valt ett missvisande namn på forumet: du är inte Skräp utan en värdefull unik mänska som har rätt att vara, säga och känna exakt som du är och gör! Att du är skräp är något din fulla sambo lyckats tuta i dig att du är. Det betyder inte att det är sant! Han projiserar sitt eget dåliga mående på dig och försöker må bättre genom att trycka ner dig och intala sig han är bättre än du för att han har makt över dig.

Men vet du vad? I det du skriver hörs att du inte egentligen tror på det han säger! Att du är stark och klok nog att veta ditt värde, innerst inne även om han får dig att tvivla när du väl peppat upp dig själv. För honom är det ju bäst om du stannar där du är, hjälpsam och möjliggörare som du är. Men att du skriver här och det du skriver, vittnar om att du börjar se saker för vad de är. Ledsamt och sorgligt och skrämmande att inse att den man älskar och bor med inte är allt detdär man önskat sig. Men du kommer må så mycket bättre när du ser att det inte är du själv som skapar drama och oro och att du själv kan fatta beslut för din egen del att ändra på dina omständigheter. Du kan inte ändra på honom, men nog dig själv!

Vad kan du göra redan idag för att må lite bättre? Bara ta en promenad eller fika med en vän? Kolla upp var du kunde få kontakt med en terapeut, även om du väljer att inte genast ta kontakt? Små små steg för din egen väg och ditt eget välmående, där inte han är med och drar ner. I det långa loppet kanske du behöver lämna honom för att det är din enda räddning till ett lugnare liv men ta det i små kliv så känns det inte så läskigt! Kolla upp bostadsläget, ha koll på din ekonomi, planera..tänk igenom hur ditt liv kunde se ut om ett år, om så bara som en dagdröm till en början. Det ger styrka att inse du faktiskt kan välja själv! Du har modet och styrkan inom dig och du skulle klara dig mer än väl utan honom!

Fortsätt skriv av dig här och läs andras berättelser, du kommer att känna igen dig och förstå du inte är ensam! Styrkekramar!


skrev Nordäng67 i Hur går man sin egen väg?

Vad du verkar klok och mogen trots att du är så ung! Bra gjort att lägga ner alkoholen! Du verkar ha hamnat i klorna på en alkoholiserad psykopat tycker jag! Lämna honom omgående, rädda dig själv han är farlig för dig! Ta INTE mer våld från honom och ge honom inte ett öre till! Vänd dig till Vårdcentralen och berätta hur du har det och be om hjälp för egen del! Terapi kanske, någon att prata med och få stöd av! Och fortsätt skriva och läs här på Forumet! Man lär sig mycket, kan få stöd och pepp när det är jobbigt! Kram och massor med styrka till dig ❤️


skrev FinaLisa i Otroligt

Helgen har varit nykter utan sug men med huvudvärk och hjärtklappning.

Dag 3 idag och jag ska testa gummi bandet för suget kommer med all säkerhet idag och då ska jag vara beredd.
Mentalt förbereder jag nu en nykter midsommar med eventuellt a-fria öl.
Sill och potatis är ju gott med öl, det går ju inte att komma ifrån och den a-fria ölen har ju blivit riktigt god.
Men har ändå undvikit substitut mina nyktra dagar då jag inte velat trigga igång något begär.


skrev Nordäng67 i Att lämna någon man älskar...

Räkor i gardinstången var bra? Nä vill inte hälsa på honom så får bli nåt annat! Men skall lägga den på minnet typ bra att ha i framtiden ?


skrev DetGårBättre i Självmedicinering vitaminer och mineraler?

B1 och B12 är rätt bra vid mycket drickande. C-vitamin hjälper ev mot den värsta abstinensen men knappt märkbart. Dock tror jag personligen att det är bra i normaltillstånd att alltid ha högt c-vitaminintag. Trött nu och kan knappt tänka men finns några bra saker till som bör tas i direkt anslutning till nedläggning av krökandet. Men äter man bra normalt och inte krökar dagligen brukar det vara på hyfsade nivåer ändå.


skrev Tulpanbladet i Alkohol nästan varje dag i flera år nu...

Hej Emma tack ska göra det. Har inte vågat logga in på sidan på länge. Känns som att jag Slåss mot förnekelse


skrev Anxiete i Står och stampar på samma ställe

aldrig hjälpa min man , jag kan bara finnas till hand så länge jag själv vill.
Varför står det alltid någon liten filur och sätter krokben för en när man tror att man inte ska snubbla, när man vågat lyfta blicken framåt och tar ett förhoppningsfullt steg framåt ? Då kan man ge sej fan på att innan man hinner sätta ned foten så ligger man där med skrapsår på knäna och undrar vad som hände ....


skrev Anxiete i Står och stampar på samma ställe

Skrev något i en annan tråd något som verkligen stämmer , jag citerar ” Som jag ser det är förståelsen mellan alkoholist och anhörig icke-alkoholist i det närmaste obefintlig och ouppnåelig” slut citat
Efter en tung helg är jag helt överens med henne. Vi kunde fan varit från olika planeter !!


skrev Anxiete i Att lämna någon man älskar...

som stoppade räkskal i gardinstången ? kan bara tänka mej doften efter nån dag och omöjligt att hitta ?? Ett tips bara.... fast då måste du ju förstås hälsa på honom..... ikanske inte värt det ?!