Senaste kommentarerna i forumet

löften som inte infrias och så det där sveket som slår så hårt! Egen bostad så du får lugn och ro med dina barn låter som en nödvändighet! Håller tummarna för att du snart hittar något bra att börja erat liv i! Styrka till dig Nykteristen! Du har kämpat hårt för att han skall bli nykter! Ta de kraften som slukas av det och lägg på dig själv och dina barn nu!

Vilken kämpe du är!

Önskar dig en nykter lördag. Allt de där med fin och trevlig får vara tills vidare. Låt lördagen vara som den är rent känslomässigt, det verkar du ha stenkoll på.

Och när jag skrev att jag hamnade i en av groparna menade jag känslomässigt, inte att jag drack. Det är den stora och underbara insikten. Varje gång jag ser ett riskläge och kommer igenom nykter är jag lika glad och förundrad över hur det bara funkar, att låta allt få finnas och bara känna?

Eller så är det bara alkoholdjävulen som lurar mig - som säger att du måste dricka. Kanske är sambons druckande en bra ursäkt rätt och slätt. Folk brukar skriva att hjärnan blir kidnappad av A - jag håller fullständigt med!!!

Ännu en uppdatering samtidigt som någon annan. Är i och för sig tacksam, då det tyder på aktivitet i tråden.

Förstår dina tankar kring en relation. För mig som seriöst har världens (!) bästa äktenskap sedan ca trettio år, blir tankarna tvärtom. Hur kan jag, som har det så bra, välja att dricka alkohol? Dessutom på de mest förnedrande sätt: slattar ur flaskor, klunkar ur vintetror (ja, de är ju lättast att vika ihop och få ner i en sopkorg någonstans).

Självklart är jag glad över att jag har min man, men det gör som sagt mina skuldkänslor större: "Jag borde ju kunna bättre, jag som har så fin stöttning..."

Nä, nu gör vi ett nytt försök! Det viktigaste är ju att aldrig ge upp. En dag är vi där vi vill vara. ♡

Tack för dina fina ord. ♡

Jag är verkligen specialist på att skriva osynkade inlägg (de som följt mig länge vet att det är så... ?). Uppdaterar ofta samtidigt som någon annan.

Är också innerst inne glad över att jag tillåter mig att känna alla känslor, samtidigt som jag är ledsen över att de finns.

Är så glad för din skull, alla dina senare inlägg skänker hopp och glädje. Hoppas att det inte dröjer alltför länge innan mina förmedlar positiva känslor igen.

Låter som en bra plan! Tyvärr är jag inte så påläst om medberoende men i anhörigforumet finns mycket bra information. Du har det antagligen extra tufft med båda problemen samtidigt. Men börja samla nyktra dagar som du säger, åk till stallet och sysselsätt dig med annat. Din ekonomi kommer att stärkas om du inte dricker. Alkohol kostar ju både direkt och indirekt. Huvudsaken att du kommer ut ibland eftersom du vet att det är vad du vill! Kämpa på!

... kampen mot alkoholen är svår för oss alla och jag förstår så väl din känsla!

Jag är med på nykter helg! Kram <3

... för din omtanke! Förstår vad du menar med att man inte fattar varför det ska vara så svårt. Och jag tänker att om jag bara hade en vettig relation så skulle allt vara enklare. Men, det har ju du och många andra här och det verkar inte göra saken lättare så allt är väl bara bortförklaringar. Oavsett livssituation verkar det vara otroligt svårt att stå emot A-rösten, det är en kamp för oss alla. En kamp jag tycker vi satsar på att vinna idag i alla fall;)

Kram till dig!!!

Tack för din omtanke:). Jag skulle kunna hoppa över de där glasen, men har inte haft kraften att motstå på sistone. Och när man ger efter så blir kraften att motså mindre, ja du förstår vad jag menar. En nedåtgående spiral. Och ja, jag är motiverad för det där ödesdigra beslutet nu. Jag måste för att övereva, kan inte ha det så här längre...

Hur mår du?

En av mina trogna vapendragare. ♡

Det går sådär, om jag ska vara ärlig, och det ska jag förstås. Fattar inte varför det ska vara så svårt, eller egentligen vet jag ju varför... Är nog mest besviken för att det var så enkelt i början, piece of cake, liksom.

Dricker mig berusad, men inte så att någon annan märker. Att vara specialist på detta är knappast något att ta upp i sitt CV. Inget att vara stolt över. Usch! I går kväll blev det en liter vin mellan halv åtta och halv elva (fritt fram p g a fotboll). Fy fabian för alkohol. Åh, vad jag saknar och längtar efter mitt nyktra liv, min naturligt vita vardag.

Hoppas att det ordnar sig för dig. Vi fortsätter att kämpa. ♡ Kram till dig och alla andra som behöver en

..i soffan och föstår inte hur mitt liv kunde bli så här. Jag vill vara stark, glad, pigg, men istället dricker jag och har ångest. Dövar ångesten med alkohol och får bara mer ångest.. och blir bara trött, ledesn och uppgiven. Läste min reflektion från 13 maj och tänker att det bara var en månad sen. För en månad sen mådde jag bra och nu är jag nere på botten igen. Den där botten där man inte ser ljuset trots att solen lyser utanför.

Jag läste just ett inlägg från Lim där hon skriver att om man dricker blir varje glas en transportsträcka till nästa glas (ungefär). Och det var så bra skrivet! Trots att jag inte har druckit så stora mängder på sistone (inte en flaska vin var och varannan dag som förut) så känns det som om det tar all min energi. Jag känner mig dessutom misslyckad och värdelös. Det är inte bara alkoholen som får mig att känna så och kan inte riktigt sortera vad som är alkohol och vad som är annat. Men, det andra kan jag inte göra något åt till skillnad från alkoholen. Den kan jag säga adjö till. Måste bara hitta kraften någonstans inom mig.

Finns det någon annan som kämpar mot demonerna idag?

Visst är det så att man blir medberoende och påverkar varandra negativt. Det är just det jag känner så starkt att jag är både beroende och medberoende, allt känns som en jävla soppa!
Jag tror faktiskt att jag egentligen har styrkan att sluta, jag har ju gått behandling, jag har verktygen och vet hur jag ska göra. Men jag törs inte. För om jag slutar och han inte gör det - vad händer då? Jag kan liksom inte leva med en alkis om jag är nykter, men dricker jag också så funkar det. Så snurrigt!!!
Jag har försökt prata med honom, många gånger. Men han liksom bara slår bort det. Ofta slutar det med att han får mig att känna att jag förstorar problemen, gör det mer komplicerat än vad det egentligen är. Det rinner av honom, jag når inte fram. Sen ibland vänder han på det och försöker få det till att jag har psykiska problem och är typ neurotisk. Och varje gång det händer känner jag mig sviken och inte lyssnad på.
Jag tänker såhär! Jag behöver bygga upp mig själv, bryta mig loss lite, skaffa mig ett eget liv där jag klarar mig själv lite mer. Det gäller allt från att pyssla med min hobby (har 2 hästar) till att bygga upp min ekonomi. Våga välja att vara nykter en kväll, åka till stallet och strunta i att han dricker just då. Låta honom sitta där med sina öl och kvartingen han tror att jag inte vet att han dricker ur titt som tätt och sen fyller på. För det är något sjukt som händer när man även är medberoende, någon slags känsla att jag måste vara hemma, måste ha koll på vad som händer. Typ börja samla på nyktra dagar, visa mig själv att jag inte dör av att släppa kontrollen på något sätt. Förstår ni?
Jag jobbar på! Tack för era svar, det hjälper mig!

Det gör du verkligen!

Att falla, famla eller inte gå den raka smala vägen är en del av livet. Vi väljer inte alltid rätt. Ibland låter vi det hända, ibland gör vi medvetna dåliga val. Det är sådana vi är, för vi är inte perfekta men VI DUGER PRECIS SOM VI ÄR och vi är värda att älskas.

Att vara (obotlig) optimist betyder inte att man inte har dåliga dagar, mörka känslor. Dessa är också en del av dig. Själv försökte jag trycka undan alla sådana känslor väldigt länge och har nu insett att det inte är värt det i längden. Nu låter jag dem komma, jag låter dem skölja över mig när det behövs. Sedan är jag klar med det, sedan går det över. Det tar så mycket mindre energi än att försöka kväva den del av mig själv.

XXX

Min motivation har sjunkit senaste tiden. Det känns som jag är i en konstant bubbla av oro och lätt ångest.
Ingen panikångest men en grå dimma ligger runt min tankeverksamhet.

Jag vet ju rent intellektuellt att när man dricker alkohol så blir ju ens sinnesstämning på sikt depressiv.
Men känslomässigt så är det som hjärnan är frånkopplad när den själv tar beslut att köpa och sedan dricka den där vinaren.

I vintras var jag jättemotiverad och stolt som en tupp när jag lyckades hålla 17 dagar. När jag sedan tog ett återfall kom jag upp på banan ganska fort men sedan började velandet...
Samtidigt som jag skriver massa kloka råd till andra så misslyckas jag själv..
Varför fastnar inte råden hos mig och blir kloka handlingar och beslut?

Igår var jag på Apoteket och köpte Sedix som någon här rekommenderade.
Det är ett naturmedel och ska tydligen vara lätt orosdämpande.
Ska testa en månad och känna om det händer något...
Nu ska helgen bli nykter iallafall.
Kram alla forumvänner ???

För mig går det bra, måste jag säga. Lite lättare än väntat faktiskt, jag hade målat upp en väldigt svart och jobbig bild inför den här helgen. Försöker, precis som du, hålla mig sysselsatt men är samtidigt så otroligt trött så jag knappt orkar tänka på drickandet.

Önskat dig en fin lördag!

Dag 13 gick bra. Jag kände en viss rastlöshet på kvällen men det var övergående. Jag tror det berodde på att jag hade så många planer för dagen men när det väl var dags var jag för trött, alldeles för trött. När kvällen sedan kom har bruken eller flaskan alltid åkt fram och så har kvällens sysselsättning varit ordnad. Det blev inte så den här kvällen och det kändes … ovant. Det här var min första nyktra fredag här hemma sedan … ja sedan början av året?

Inatt sov jag bra. Äntligen! Jag vaknade utan bakfylla och kan dricka mitt kaffe i lugn och ro. Jag kan gå upp tidigt för att jag vill och orkar istället för att vara driven av ångest. Idag ska jag ut och jogga/springa. Sedan är det dop under eftermiddagen. Jag gissar på att kvällen kommer bli lika rastlös igen och funderar på hur jag ska lösa det. Antar att maken vill se fotboll (igen) vilket betyder att jag måste sysselsätta mig själv. Önskartips på lugna hemmaaktiviteter som inte låter så mycket, vill ju inte väcka barnen är de väl lagt sig!

Vinäger: Visst är jag en periodare, i nästan allt jag gör förutom alkoholen. Alkoholen har en tendens till att bli varje dag när jag ger fria tyglar. Jag har försökt arbeta med den här sidan hos mig själv, att inte tillåta ALLT att gå i perioder, på så vis får man så väldigt få avslut och jag måste säga att det blivit bättre. Nu hoppas jag på att hålla kvar forumet också, även fast det kanske inte blir varje dag i längden.

IronWIll: Det är en intressant fråga! Jag vet inte varför jag tyckte hon var vacker, det var bara de första som slog mig. Kanske var det den omedvetna kopplingen till du skriver om. Mycket intressant, det vill jag fundera över ett tag.

och så trist att bli besviken. Du verkar klar nu att du ska lämna, det är bra tycker jag! Han har haft chansen att visa hur långt hans vilja sträcker sig och det var ju just inte alls. Hoppas du snabbt får en egen lägenhet där du skapar ditt hem för dig och barnen. Lycka till och allt gott ?❣️ / mt

Det går dåligt även för mig, men vi får kämpa vidare. Läste just ett inlägg från Lim som beskrev så bra varför man inte ska dricka alls. Jag har inte druckit mycket på sistone, alltså inte blivit direkt berusad, men det tar ändå så mycket energi och tankekraft. Som Lim skrev, varje glas blir en transportsträcka till nästa.

Kram Vinäger- idag är vi nyktra;)

Hej!

Jag befinner mig just nu i en hopplöst förtvivlande alkohol situation.

Jag har sedan 2 månader befunnit mig på en utlandsresa. Det hela började med en veckas semester med partatnde och en massa skoj men har nu slutat i totalt kaos med alkohol dagligen i snart 8 veckor, jag vaknar tidig morgon och börjar dricka ganska omgående. Jag kan villigt erkänna att jag klassas som grav alkoholist vid detta lag. Konsumtionen dagligen är ca 60-70 cl starksprit och lägg där till ca 6-7 öl/alkoläsk. Jag har kraftiga skakningar och kroppen värker om jag inte får alkoholen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till och vad för typ av hjälp jag kan få? Mediciner osv. Antabus är absolut ett alternativ men det efter att jag kommit ur själva avtändningen. Jag vet om att jag kommer ha svettningar och problem med kroppen fysiskt vid avbrott men hur skall jag ta mig till. Tacksam för svar!

Du beskrev det så bra! Jag har inte riktigt kunnat konkretisera vad problemet är med att dricka ett glas vin i sociala sammanhang då och då. Men, det är precis som du skriver... det påverkar tankarna hela tiden.. och det tar så mycket energi.

Jag har inte lyckats ta mig till det tillstånd där du befinner dig, men jag hoppas uppnå det en dag. Eller hoppas och hoppas, jag förstår ju att det inte bara "händer", att kampen dit är lång. Tack för ännu ett tänkvärt inlägg!!

Förbannat!
I veckan delade min man en romflaska med en nära anhörig till mig. En nära anhörig som jag älskar, min pappa. Jag har ofta ringt honom när det varit dåligt och när jag mått väldigt dåligt över min mans drickande. Han har alltid varit förstående, men efter reflekterande, försvarat min man till en viss grad. Jag inser nu hur det ofta (typ alltid?!) finns alkohol med i bilden när de/vi träffas? Har väl lite misstänkt att även han kanske dricker lite för mycket, men det är ju min pappa, han ska ju klara av allt... naivt och blåögt av mig. Dagen efter säger han att han och min man hade ett så bra samtal under kvällen (la mig tidigt pga jobb) och jag ville bara skrika att det var ett fyllesamtal! Skäms över mig själv, å ena sidan att jag inte gjorde just det och sa att det var ett fyllesamtal och å andra sidan för att jag helt enkelt inte orkade ta upp det. Jag känner att min pappa borde veta bättre, han vet om problematiken om min man, pappa borde ha sagt nej tack när flaskan togs fram. Vad säger det? Kaka söker maka?
Det som började se så bra ut, jag som äntligen, efter månader av oro, börjat slappna av. Som en kalldusch. ?

Allt han sa va skitsnack fullständigt skitsnack så nu står jag här igen o letar lägenhet...hade väl egentligen d på känn, kan verkligen inte lita på honom längre. D första han sa på måndagen efter att vi kommit hem va nä jag vill inte ta Antabus, jag vill göra d här helt själv men absolut inte dricka. D är min sista chans d här! Vem är jag att säga att han måste d så fine, klarar du d så kör på d då...men dricker du är du körd för mig. I förrgår stannade han på jobbet länge för att d regnade sjukt mkt kom hem full, han hade alltså suttit på jobbet o supit...så jvla tragisk! Igår stannade han kvar igen, ringer o han är full på jobbet (efter slut) det är svårt o sluta får jag till svar! Be om hjälp på....men för mig är du färdig, en chans till thats it sen va d kört hade jag ju sagt så ja här är vi nu o han låtsas som att allt är normalt eftersom han inte har alkohol hemma längre eller dricker hemma överhuvudtaget!

Fan ta mig! Klarar av att säga nej hela dagen till mig själv, och så 5min innan systemet stänger så går jag in genom dörrarna. Vill verkligen inte dricka mer.