Senaste kommentarerna i forumet

Jag minns att jag genom idogt googlande snubblade över din tråd någon gång efter årsskiftet.
Minns inte riktigt när exakt. Det var på den tiden som jag var fullt medveten om att mitt drickande var högst problematiskt, men jag letade tester om alkoholproblem där jag givetvis fuskade bara för att kunna fortsätta med lite renare samvete.
Ja, jösses vad många sjuka grejer jag sysslade med innan det spårade fullständigt.

Nu hittade jag dig igen, och jag är så grymt imponerad av ditt tankesätt och din nykterhet!
Hoppas du får en fantastisk helg!

Tänk bara på att ta en dag i taget. Det enda du kan påverka är just nu. Senare och imorgon tar du vartefter.
Plötsligt sitter du där och räknar inte längre dagar.
Har du något planerat för dagen?
Jag vet att du fixar idag galant, kompis!

Skriver dag 12.Har fått sova en aning i natt,skönt.I dag fredag o sen helg.Tänker ta Antabus idag för att hålla A borta. Jag brukar inte sätta upp mål, men nu är det ju sååå nära 2 veckor.Men kanske bäst inte tänka på det, bäst tänka idag (här-och-nu).

Ha d gott,du o alla!

Hej i stugan!
Hur har du det?
Hoppas du mår bra!

Kram!

Tack ska du ha!
Ja, vi vandrar verkligen sida vid sida. Det är riktigt stort, och jag är stolt över mig själv och jag hoppas du är lika stolt över dig.
Ha en riktigt fin helg!

Så kom den här dagen. Två månader nykter. Inte bara en vit månad. En insikt.

Igår var det familjerådgivning för att stämma av.
Det var givande. Min kvinna fick chansen att på neutral mark berätta om anledningen till hennes inneboende rädslor och oro som tar form av irritation.
Det börjar närma sig semester, och här föll myntet ned ordentligt för mig.
Det jag trott varit ett problem bara de senaste två åren har existerat så länge vi varit tillsammans. 13 år.
Under mötet satt jag och rannsakade mig själv under tystnad.
Det har varit ett problem under hela mitt vuxna liv. För fan?!
Jag har gått och intalat mig själv och bedragit mig själv så pass länge att jag inbillat mig själv att mitt drickande varit ”normalt”, med motiveringen att de flesta jag känner dricker likadant.
Där, under samtalet, blottar jag för första gången mig själv helt och totalt fullt ut för min kvinna. Alltså, hon vet allt om min senaste tids drickande. Allt om smygandet, drickandet på natten, på morgonen, dygnet runt och allt det där.
Det här var något nytt både för henne och framförallt mig själv.
Varje gång som vanliga människor knutit näven i fickan, svalt stoltheten, brutit ihop och blottat sina känslor för vem som helst; Ja, då har jag druckit. Jag har supit bort varje tillstymmelse till avvikande känslostatus.
Normaltillståndet har alltid varit ”normalt mående”.
Allt avvikande har jag alltså supit bort.
Ilska, ledsamhet, svek, ensamhet, oro osv.
Glädje, lycka, gemenskap osv har alltid setts som en anledning att fira.
Det har jag alltså också supit bort.

Min kvinnas oro grundar sig i att jag ska få någon briljant idé under semestern, helt i min vanliga anda och välja bort Antabusen och göra som jag alltid gjort.
Jag förstår henne så väl.
Pratade länge med henne om allt igår kväll. Om mina strategier. Hur jag ska göra. När jag ska göra det. Hon återfick lugnet inombords, hoppas jag.

Biggan sa för några besök sedan att jag måste jobba med min känslohantering.
I sann förnekelseanda förstod jag inte riktigt vad hon menade. Nu är jag dock öppen och lite mer insiktsfull.
Hon läser mig som en öppen bok, och jag är så jävla glad att jag träffat henne.
Jag längtar efter varje gång jag ska träffa henne. Jag har aldrig längtar efter att träffa min terapeut, men hon är verkligen en på miljonen.

För min egen sinnesro ska jag ta med min bästa vän till stugan och göra allt det vi brukar göra där. Nyktra.
Har vi lika trevligt, vilket vi kommer ha, så har jag dödat min romantisering av det enda stället på jorden och i vilket sällskap jag skulle överväga i tankarna att bli full.
Det är fortfarande den tanken jag inte kan skaka av mig, hur jag än försöker.
”Bara det är isolerat där under en helg så tar ingen skada”. Vattentätt argument för en alkis, va?

Jag börjar faktiskt komma tillfreds med mig själv, om vad jag är.
Tanken på att jag aldrig kommer dricka skrämmer inte längre skiten ur mig.
Jag har till och med kommit dit att det inte längre handlar om att jag inte kan dricka. Jag vill inte.
Nu är det bara ett livslångt åtagande med lagom underhåll för att inte falla dit igen.

Eftersom jag är en bekräftelsetorsk så ser jag verkligen fram emot kvällens möte där jag ska få basunera ut mina två månader på dagen. Inget i jämförelse med förra veckans 17 år, men för mig är det här en milstolpe utan dess like.

Jag heter Fredrik och jag är alkoholist.
Ha en skön helg! ❤️

Hur går det här inne hos dig?

Välkommen hit DetEnaEllerAndra!

Även om du inte riktigt vet vad du vill med att skriva här så är jag ändå så tacksam att du bestämde dig för att göra det. Här hjälps vi åt och stödjer varandra när det är tungt. Vet inte om du har läst andras inlägg, men om du gör det kommer du märka att det finns många kloka människor i liknande situationer och att många är drabbad av psykisk ohälsa på olika sätt.

Det finns vägar till en ljusare framtid, det lovar jag dig. Jag vet att det kan vara svårt att tänka sig när man känner sig riktigt låg, men jag vet att det finns. Vad bra att din make är uppmärksam och har uttryckt sin oro för ditt mående. Har du möjlighet att prata öppet med honom om ditt mående? Eller med någon annan vän/familjemedlem/terapeut?

Ibland kan det också kännas skönt att prata med någon anonymt, då finns hjälp här:
Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar kl. 13-22. /www.1177.se/hjalplinjen/
Jourhavande präst. Ring 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00. https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast
Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/

Återkom gärna och berätta mera här om din situation! Jag blir nyfiken och skulle gärna vilja veta vilken hjälp du redan fått (och tagit emot) gällande ditt psykiska mående, vad har fungerat bättre och vad har fungerat sämre? Vad är dina erfarenheter så här långt?

Väl mött och jag hoppas att du vill skriva här igen!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej kämpar,

Checkar in för att jag kom på en sak jag ville dela.
Med min nykterhet förhåller det sig delvis som till mitt mörkerseende. När jag drog ner på drickandet till en lägre nivå kunde jag fortfarande inte se klart. Fortfande förblindad gick jag runt i mörkret och undrade var jag kommit.
Det var först när jag slutade helt med alkohol som saker började hända runt omkring mig.
Sakta började jag se saker igen. Fast på ett annat sätt. Sakta började jag se saker i min omgivning med känslor. Jag insåg plöttsligt att hela Världen förändrats, åtminstonne i mina ögon. Det blir så när sinnet är klart och känslorna är påkopplat igen.
Nu efter nyktra 3+ år är mitt liv så totalt annorlunda. Så innehållsfullt. Varenda stund är viktig. Så mycket att se och uppleva som nykter. Som kärlek tex. Att ge och få kärlek. Att få betyda något för någon annan. Att vara saknad av sitt barn eller vän.
Och förmågan att kunna se andra Och fånga upp deras känslor.
Jag har mycket kvar att lära. Ser fram mot varenda dag som kommer. Även dom dåliga.

Jag skickar en sommarkram full med värdighet och sinnesro. Skickar den speciellt till dig som kämpar och behöver den. Jag vet hur just du mår. Jag har varit där själv. I många år. Men kom ihåg att det finns en lösning. Om man vill ha den.. ?

Hej... har sett att du e ganska aktiv i trådar... hur länge har du varit nykter? Om du nu r de? ?

Och döm inte dej själv för något. Du har gått igenom mycket, förstår jag. Det är kanske inte så konstigt att du vacklar just nu. Skönt att läsa att din man fick positiva besked. Men det tar kanske tid att ”smälta allt” som ni gått igenom.
Bra råd från Tofslan, i föregående kommentar. Det ska jag också ta till mej. Nu kämpar vi vidare ?
Kram ?

Hej Miss_blondy... känner igen mig så mkt i dig... vilken stad bor du i? På måndag börjar mitt liv i nykterhet och redan så pockar ångesten på exakt där ja vet att den kommer kännas ...

Hej Miss_blondy... känner igen mig så mkt i dig... vilken stad bor du i? På måndag börjar mitt liv i nykterhet och redan så pockar ångesten på exakt där ja vet att den kommer kännas ...

ikväll känner jag mig bara gråtfärdig och ledsen.. vet inte vad det är med mig...så mycket i huvudet kan inte ens tänka klart vill bara gömma mig någonstans där ingen hittar mig.

"Det finns inget annat alternativ än en helvit framtid." Denna kommentar är stor.

Nu är jag ingen expert (uppenbarligen!) men om du kan stanna upp innan du dricker och frågar dig själv ett par frågor. Typ:
Varför vill jag dricka nu?
Om jag dricker, kommer jag må bättre eller sämre?

Ta alltid 15-20 min paus från att du får ett sug till att du dricker, om du väljer att göra det. Det ger dig lite tid att tänka på dessa frågor, och kanske skippar att dricka den här gången, tills det blir fler gånger. Sen när du väl dricker - drick med medvetenhet. Hur smakar det? Hur känns det? Känns det som jag ville? Mår jag bättre/sämre? Vill jag dricka mer?

Det är nyckeln tror jag, att inte passivt låta alkoholen ta över, utan att använda varje tillfälle för att lära sig mer om sig själv och varför man väljer de val man gör. Sen ska du absolut inte klanka ner på dig själv, alkoholen är en drog och vi är mer eller mindre beroende av den. Kämpa på <3

till forumet. Hjärnan och kroppen reparerar sig väl när vi väl väljer nykterheten. Den behöver lite tid och omsorg. Känner du att det är dags att bryta det destruktiva drickandet?
Kram
Ellan

Åh, vad gullig du är! Det är sant, jag är annorlunda den här gången. Exakt som du säger, medvetenhet och att inse att alkohol faktiskt inte ger mig någonting hjälper enormt. Sen är det såklart svårt att förändra hela sitt synsätt på någonting som har gett en mycket "glädje", men jag är bara en vecka in och tror att det kommer bli lättare och lättare om jag jobbar på mina tankar, ser alkohol för vad det är (ett gift förpackat i fina flaskor), och kämpar emot irrationella sug. Att stanna upp när man känner "vad gott med ett glas det skulle vara?" och fundera på varför jag känner så. Varför vill jag dricka just nu? Kommer det förbättra/förvärra min situation? Inte bara gå på autopilot och göra som egot vill. Det funkar för mig att se egot som ett litet trotsigt barn. Jag har kontrollen och jag VÄLJER att inte dricka.

Vet ju precis hur det är när attacken kommer. Håller tummarna för att suget går över snart. Kom ihåg att du har samlat på dig många vita dagar, de är aldrig bortkastade oavsett.

Kram till dig! ♡

eller inte... Känner mig tyvärr inte så just nu, även om äkta borde representera alla verkliga och naturliga tillstånd, tankar och känslor.

Är mycket som händer just nu, både bra och dåligt. Tycker att jag hela tiden låter bättre än vad jag är. Kommer till insikter och accepterar saker och ting som de är... blablabla... Just nu känner jag mig falsk. Självklart har jag inte hittat på något, inte låtsats något. Men ändå, det gör så ont att misslyckas.

Det har alltså inte gått så bra som jag hoppats de senaste dagarna. Inga fyllor, men flera glas (eller rättare sagt klunkar ur flaskor och tetror). Varför i h-e ska det vara så svårt? Igen? Fortfarande? Är så trött på mig själv.

Jag brukar ju säga att här på forumet växeldrar vi. Just nu behöver jag lite extra pepp och stöd. Har ju bestämt mig för att inte låta den inre domaren vara alltför hård, jobbar på det dagligen. Kör mitt mantra om att jag duger som jag är, en dag kanske det kan få kännas så på allvar.

Är fortfarande innerst inne obotlig optimist och mina planer på ett nyktert liv har inte ändrats ett dugg. Det finns inget annat alternativ än en helvit framtid. Tycker bara att vägen är alldeles för krokig eller om det är jag som är velig. Men en dag är jag där, den övertygelsen kan ingen ta ifrån mig.

Än en gång, tack för att ni finns! ♡

Vaniljsmak, blev glad över din hälsning, den betydde mycket.

När frågan om familjevecka kom upp när min man gick på behandlingshem då kände jag att jag var hemma å tog hand om barnen. Hur får msn kontakt med dessa veckor? Det var 2.5 år sedan, men idag har jag ett stort behov.

snart två veckor. Grattis Berra! Blir extra glad när någon klarar att vara vit trots en del motgångar med t ex sömnbesvär. Som FinaLisa skriver, det brukar ta ett tag innan just sömnen stabiliserar sig. Hoppas att det vänder snart.

.. som frågar. Ja, dag 11 idag. Nykterheten börjar kännas naturlig. Det som plågar mig är sömnen, att inte kunna sova. Det gör att jag har en sjukdomskänsla rent allmänt. Nervig o yr.. Måtte de vända snart. Kan inte säga att jag känner mig stabil än. Hoppas d går bättre för dig.

Ha d gott!

ditt inlägg ger en så skön känsla. Att gå förbi en massa i vanliga fall starka triggers och bara känna "nä!". Utan att ta ut något i förskott är det ju precis dit vi vill komma. (På sikt så långt att vi inte ens reflekterar över glasen, men en sak i taget...) Så tack själv för att du berikar oss alla här på forumet! ♡

Skrev tidigare att du är insiktsfull och det genomsyrar det mesta du skriver. Gick tillbaka i din tråd och ser att du är periodare - här på forumet alltså. ?
Tänker att vi ändå för varje gång vi ramlat tillbaka och börjar om är ännu en erfarenhet rikare, har reflekterat över vad som fått oss att gå in i gamla vanor. De nyktra dagar vi samlat ihop tillhör oss, de försvinner inte. Allt detta har vi med oss när vi gör ett nytt försök. Och en gång är det slutgiltigt, försöket som leder oss fram till det nyktra liv vi eftersträvar. Det vittnar många om.

Hoppas att du får en fin helg! Du verkar precis som jag ha turen att ha en man som lätt avstår alkohol för att underlätta. Tillåt dig att vara svag och be honom om hjälp om du behöver. Det är den riktiga styrkan!

Jag hoppas och tror att du skriver för att du innerst inne vill ha hjälp. Jag tvivlar inte på att du kan hitta en lösning om du är redo. Alkoholen är så pass ond att den lurar en att tro att man inte vill sluta, även om man logiskt sett inser att man behöver sluta.
Det är många här inklusive mig själv som dagligen kämpar emot för att vi vet att det finns ett bättre liv en bit fram. Ibland snubblar man och ligger kvar en stund för att sen ta nya tag. Det går att komma ur.
Jag lider själv av depressioner i perioder men ser ändå ljust på framtiden utan A.

Jag vet hur som helst hur hårt det skulle drabba din familj om du gav upp. Och om du verkligen överväger det, så prata med någon direkt! Du har inget att förlora i det läget.

Tyvärr är jag inte bekant med dina mediciner så jag vet inte hur de spelar in i ekvationen så du kanske skulle behöva hjälp utifrån. Men det är värt att leva! Ge inte upp, och när du är redo kanske du kan prata med din man/sambo så att du inte är så ensam med dina problem? Han vill säkerligen hellre hjälpa dig än förlora dig. Rörande hur mycket du dricker så låter det absolut inte för sent! Välkommen att diskutera med andra i liknande situation här hur mycket du vill, det hjälper.

IW

Tror verkligen att du är på rätt väg. Låter kanon med psykologen. Prestationsångest förstör för många, men kan tänka mig att det kan bli outhärdligt i ditt yrke. Tycker mig ändå kunna utläsa att du innerst inne vet att du med stöd och hjälp kommer att fixa detta. Tror stenhårt på dig!

Kan inte hjälpa dig vad gäller frågan kring meditation. Skulle gärna själv veta mer så hoppas du får svar som jag också kan ta del av.

Det enda du kan se om någon tråd uppdaterats är när du går in på forumet, dessa har då en svagt rosamarkerad text efter trådnamnet.

Lycka till! ♡ Kram