Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du tänker söka hjälp. Kanske har du gjort de förrut, m tanke på att du haft antabus förut. Kan rekommendera Beroendeklinik istället för vc, dom är bättre på sån problematik. Haka inte upp dig på att din partner inte förstår, det gör man inte om man inte själv har alkoholproblem. Se oxå till o kasta pet-flaskan! Ha absolut ingen alkohol hemma. Ta sen en dag i sänder. Försök få samtalsterapi. Ångest är intimt förknippat med alkohol. Ångest är en biverkan av alkohol. Slutar vi dricka minskar ångesten. Sen finns naturligtvis ångest som ej är förorsakad av alkohol, och som vi kanske måste ta i tu med när vi är nyktra.
Lycka till, de här grejar du!

Åh, vad kul! Hoppas den hjälper dig lika mycket som mig, vi har ju lite samma ångestproblematik och allt. Och ja, det där citatet gillade jag verkligen. En annan sak hon (Annie Grace) säger är "hur skulle det se ut om vi bad heroinmissbrukare bara ta lite på helgen, eller några gånger i veckan istället för att sluta helt?" Så intressant att det ses som en möjlighet med alkohol.

Säg gärna till om du vill diskutera ett kapitel eller när du har läst klart boken!

Jag tror att jag gör just det; tar kommandot, snarare än stöttar. Det är svårt eftersom han inte tycker om att prata om sitt alkohol-problem...

I helgen vill hans kompis att jag ska vara chaufför - jag sa till pojkvännen att om han är nykter så kan jag köra hans kompisar. Han har INTE meddelat sin kompis det - och min hjärna tänker att "kanske kan han få dricka LITE - han har ju Naltrexonet ändåså, så han måste ju dricka, om så bara lite" och VIPS blir allt fel; i steg ett är det JAG som avgör ÅT honom - och i steg två UPPMUNTRAR jag honom att dricka. Jag borde ha nöjt mig med "om du vill åka så visst kan jag köra"

SUCK!

Exakt så tänkte jag med när vi flyttade isär, att det skulle varit lättare att bryta kontakten med honom om han hade varit otrogen eller hittat någon annan..ingen vill bli bortvald för spriten, då skulle det inte ha varit svårt att bryta med honom och sluta känna som jag gör om han faktiskt hade gjort något. Men med tiden insåg jag hur sjuk han faktiskt är och vilken kamp det är för honom..blev lättare när jag tänkte i dem banorna. skuldbelägg inte dig själv bara, det är så lätt gjort, man drar ner sig själv så mycket att man själv blir sjuk....kram

Hej Carina!
Jag tror att jag behöver hitta nån slags sysselsättning i min vardag eller i liv som får mig lite upptagen. För att när jag känner mig ensam eller bara rastlös så vill jag dra till krogen och bärsa. Det har alltid varit nån slags lösning för mig. Dricka så att man blir så berusad att man somnar när man hamnar hemma. Speciellt nu när break upen är så färsk så vill man ju inte hamna hemma utan bara fortsätta dricka/festa till morgonljuset så att man är så fuckad o inte bryr sig. I förhållandet så tänkte jag ju inte så utan bara ville ha kul men råkade ha kul för mycket så att i en black out göra saker som man inte ens minns dagen efter. Skämmigt och ångestfullt

Skulle du kunna förklara om antabus? Jag kontaktade kommunal alkoholrådgivning där dem gav mig tid nästa vecka för ett individuellt möte. Jag har ju hela tiden hört från mitt ex att jag inte kan dricka så jag antar det.

Så här långt är allt under kontroll. Måtte dan flyta på utan mörka moln. Det är ju när man stöter på patrull i vardagen som man ger a-djävulen en chans. Sällan enbart ett "a-sug" som stjälper en. Ska ut på sjön en vända nu.

Allt gott!

Jag tror också man behöver stöttning , det gör nog alla levande varelser, men det är svårt när stöttning talför given och bemöts med smussel . Fast då har jag kanske inte stöttat utan tagit kommandot istället?
Hur går det för dej?

Det är så mycket känslor och händelser som ligger på ytan hos honom, precis som hos många andra med beroende. Från början medicinerade han med A för att få ett lugn och det funkade ju ... ett tag.. innan beroendet tog över. Han har 1000 tankar samtidigt som han beskriver det, en ADHD utredning är gjord men han var för ”socialt kompetent” för att ha ADHD ? Märkligt....
Positivt med förra veckan var att han var inte berusad. Eftersom han driver firma så jobbar han mycket hemifrån och det är sååå skönt de dagar han säger att han måste ut och jobba, då vet jag att han mår hyfsat bra !
Jag jobbar på med mitt medberoende .... herrejävlar vad jag bitit mej i tungan senaste veckan..... jag vet ju vad som är bäst för honom .... eller ?!?

Jag vet att jag inte ska dalta, men jag Tror på riktigt att beroende-personen har "Två viljor" i det här; halva vill sluta, men den "sjuka sidan" vill fortsätta. Det gäller att den friska sidan, som vill sluta, vinner. Och jag TROR att (även om det luktar barnpassning om det) det underlättar att ha stöd. Inte en mamma, utan ett STÖD - och det är just det du kan vara, så länge han släpper in dig :)

Jag har ju själv tjatat på folk som inte dricker. Så mekanismen bakom förstår jag ju, men jag kan inte försvara det beteendet längre. Det handlar ju som du säger om att man inte vill vara ensam om drickandet. Det är ju fult att dricka själv. Borde inte ha stått för det förr heller, men det förflutna är borta för evigt.

Hej UllanBullan,

Så intressant att läsa det du skriver. Jag måste nästan skratta lite. Jag frågar/kontrollerar också om mannen ätit frukost. Han har passerat 50 år... och han äter ALDRIG frukost, utom då jag fixar frukost till oss på helgen. Och som någon annan beskrev ovan - ringer och kollar om han hittar sin biljett... japp - det också. Jag lagar all mat, handlar, planerar, tvättar, stryker, plockar, packar väskor, gör matsäckar, kommer ihåg födelsedagar, städar, tar hand om trädgården, går på föräldramöten, har koll på allt... osv osv. Jag tar över allt ansvar hemma som bara går (och ja, jag servar bilarna och byter däck!). Sedan beter jag mig på samma sätt på jobbet (fast med andra arbetsuppgifter förstås). Och i alla andra relationer... Varför? För att jag tror att jag är oersättlig, för att jag tror att jag blir ensam annars, för att jag tror att jag måste, för att jag tror att andra inte tycker om mig annars, för att jag är egoistisk...

Men jag ser åtminstone detta nu. Och jag kämpar för att bryta beteendet. Ibland går det bättre och ibland går det sämre, ett steg fram och två tillbaka. Det är bara och kämpa på...

Dans är väl inte precis mitt förstahandsval heller? men det representerar på något sätt det jag inte klarar av: stå på scen, tala inför grupp osv. Jag låser mig och blir stel men jag försöker intala mig att det går att träna bort...
Det är intressant det du nämner om val, för visst är det så, att göra aktiva val är viktigt. Att något ”bara blir” eller ”bara händer” gillar jag inte och tror inte på det heller. Sen kan man så klart ha en jävla otur ibland. Jag gör inte saker utan att ha en tanke bakom, ha gjort ett val, det händer bara inte. För samtidigt som jag gillar när det är stormigt vill jag ha struktur och kontroll. Min egen struktur och kontroll vill säga... Ogillar starkt när saker och ting är oklara och folk bara flummar omkring utan mål och mening, ogillar det för jag FÖRSTÅR det inte. Men det är nog här det blir besvärligt för mig och det är här det krockar känslomässigt och jag känner mig splittrad. Kaos och ordning är ju liksom varandras motpoler..Att hitta en balans är svårt som fan.
Alkohol t ex, redan som tonåring visste jag att jag hade problem, om jag ska tro mina dagböcker för där står mycket jag förträngt.
Problem, men jag valde ändå att dricka.
Så visst har jag gjort många, många idiotiska val i mitt liv men de har ju varit mina egna aktiva val. Jag kan bli fruktansvärt arg på mig själv men borde nog släppa det och lära mig av det istället...
Om jag förstått det rätt säger du vad du tycker och att folk ibland har svårt för det. Jag önskar ibland att jag var mer så, men när jag befinner mig i sociala sammanhang är jag väldigt kompetent. Om situationen kräver det... Jag ser det som ett jobb tror jag, läser av människor och ser vad de behöver för att det hela ska fungera, njuter sedan av att de, helt ovetande om min kalkylerade inblandning, tycker att allt är så trevligt, blivit så bra etc, etc. Har säkert med min uppväxt att göra då det VAR mitt jobb att få min mamma att må så bra som möjligt och styra henne bort ifrån alla sociala katastrofer?.... Ibland känner jag mig falsk men egentligen så är det väl inte så farligt, jag vill faktiskt aldrig skada någon, använder inte mitt kalkylerande till att förstöra. Jag vill att människor ska må bra, jag vill lyfta och hjälpa, kanske gör jag sånt för andra som jag önskar att andra gjorde för mig. Det händer dock inte för jag har grävt min egen grop. Jag utstrålar inte direkt något som får folk att känna att de behöver ta hand om mig...
Det är bara ni här på forumet som vet hur jag är och hur jag tänker, ni tar hand om mig. Och det är gott så. Tänk om jag inte hade nån?? Det hade ju varit förskräckligt.... Och faktiskt, att inte dricka är ett sätt för mig att ta hand om mig själv.
För övrigt bra sagt:”Men jag vet inte allt ännu”
Så är det ju, man vet inte allt.
Idag börjar jag jobba kl 17 och hoppas på en fartfylld kväll? men fram till dess ska jag bara glida runt här hemma och försöka njuta av att kunna välja vad jag vill göra. Känns bra?
Ha det bra så länge och hoppas vi hörs av framöver!?❤️??‍♀️

Du får gärna ett lass till med kramar om det hjälper! ;-)

Jag har förstått att det är många som tycker att det är obehagligt med antabus. Just magen och värmekänslan. Det får dock vägas mot biverkningarna av alkoholintag tänker jag...

Jag är inte medicinskt kunnig på något sätt, men vid en snabb googling, så ser jag att Prometazin är till för allvarliga ångesttillstånd och sömnrubbningar. Det låter som två rätt av två. Du fick ju förtroende för läkaren och var öppen med hur du mådde, så det finns nog en poäng med att han skrev ut dem till dig. Vad har du att förlora på att pröva? Tänk om du faktiskt mår lite bättre av dem? Du kan alltid sluta med dem, om det inte känns bra efter en prövotid.

Ha en fin dag Tjalle!

God morgon L!
Hoppas veckan löpt på och att livet går i rätt riktning.
Ha en fortsatt fin vecka, min tappra vän! ☀️

Som jag misstänkte så tog min man antabus enbart två dagar . Varför jag misstänkte det ? Jo, på onsdagen hade han kraftiga biverkningar, han i princip bodde på toan den dan, dagen efter ingenting. Det verkade lite för enkelt tyckte jag , biverkningar brukar sitta i ett tag iaf. Nåja, han har således ljugit för mej om att han tog antabus i fredags. Det är lögnen som gör ont ! Om han inte vill ta dem så är det hans beslut men dessa förbannade lögner....
Igår hade vi ett bra snack. Jag lyckades hålla mej lugn och därmed blev det en bättre dialog. Nu har HAN bestämt att han vill ha mej med när han tar tabletten, som han gjorde de första dagarna . Vi får väl se........

Inte sina lov ?

Det är ju ett jättesteg mot ett bättre mående! Härligt att höra att du redan hittat ett lugn i att inte dricka och i din vardag
Jag som anhörig blir så inih....etes glad när jag läser hur många som faktiskt lyckas förändra sina lov, ni är mina hjältar ? Ha en underbar sommar du också ☀️

Två månader ÄR stort! Du visar med din berättelse att det går att vända och låta livet ta ny riktning.
Jävlar vad glad jag är för din skull! ??❤️

Jag börjar med att vara nykter i en vecka innan jag tar någon form utav beslut, när alla hastiga tankar, för ringer jag efter hjälp idag, så finns det risk att jag ångrar det, och skiter i allt, så på söndag har jag varit nykter i en vecka. Och det brukar ta ca 1v att bli någorlunda återställd, så denna vecka är fokus på att bli frisk, nästa vecka är fokus på att fortsätta vara frisk

Sovit lite dåligt men det känns ändå som att idag kan bli en fin dag.
Idag har jag varit nykter och alkoholfri i 2 månader!! Det hade jag aldrig kunnat tro för ett par år sedan, jag trodde det var omöjligt för mig. Rättare sagt så var det omöjligt då, men med tålamod och vilja så har jag sakta men säkert tagit mig in på rätt bana. Är så tacksam för varje dag som jag skonar min kropp från gift, är så tacksam för varje dag jag skonar min hjärna från ångest, är så tacksam för att jag kämpat trots motgångar och slutligen så tacksam att jag får och kan må bra! Två månader är egentligen ingenting men just nu för mig så känns det både stort och länge. Har aldrig varit utan alkohol såhär länge sedan jag drack för första gången. Är sedan tidigare väl medveten om att det kan slå om snabbt men den senaste tiden har jag inte haft något sug alls och det känns inte längre som en kamp, det känns som en vardag som är precis som den ska. Jag hoppas att jag med min berättelse kan ge andra stöd, och visa att det finns hopp om bättring bara man ger det tid och aldrig ger upp! Vet att jag själv kände mig extremt misslyckad till en början när jag inte lyckades sluta direkt när jag började försöka, det tog som sagt ett par år att komma hit. Många återfall, men förhoppningsvis lär man sig något av dessa.
Läser här ofta men uppdaterar inte så mycket längre så vill passa på att önska oss alla en riktigt härlig sommar! ??

Här får och ska du skriva allt du vill. Det är meningen!
Vad glad jag blir för din och eran skull! ❤️
Ju färre orosmoment desto lättare är det att lägga tankar och energi på det som är viktigt för dig.

Jag instämmer i kören: Hoppas ni ha en fin kväll!

Kram på dig! ☀️

Tack för dina fina ord.
Jag läste början av din tråd igår, men ska fortsätta idag.
Det verkar som att han ändå är på rätt spår?
Antabus och terapi blev helt klart min räddning när jag startade min kamp.
Hoppas du kan skriva om ett lyckligt slut även du!

Kram!

Tack vännen!
Först fyra veckor. Nu åtta veckor. Det går av bara farten och det känns mer naturligt för varje dag.
Visst, det kommer dagar som ställer till det mentalt, men när jag inte handlar efter tankarna och tar mig ur det så är det en stor vinst för mitt självförtroende!
Det var just lugn och harmoni, och jag är så himla glad för det!
Vi förlorar verkligen allt på att dricka, och jag var så himla nära innan poletten trillade ned.
Ha en fin dag!

Hej Gråkartong och vad bra att du hittat hit! Här finns det många som har erfarenheten av att stå och stampa längst ned i djupet och vara osäker på hur man ska ta sig därifrån. Jag vet att det kan låta märkligt och osannolikt just nu, men det finns faktiskt vägar ut! Det finns ett liv där du kan må så mycket bättre. Det kan vara svårt att se just nu, men det är möjligt.

Första steget har du redan tagit, att skriva här. Stort! Fortsätt gärna skriva mera här, om dig och ditt liv. Av det du skriver förstår jag att du inte vill ha det så här längre och att du är öppen för förändring. En fråga, vad har du redan tänkt på som skulle kunna vara till hjälp för din förändring? Vad behöver du för att ta nästa steg tror du?

Med hopp om en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet