Senaste kommentarerna i forumet

Ja tack!=)) jag känner att om jag redan kommer att få ta två olika sugdämpande.. och sen ångestdämpande i 5 dgr och gå på pissprov 2 ggr i veckan är de tabletterna överflödiga... om jag dricker kommer det en anmälning till socialen och det blir mitt antabus... så trött på tabletter i allmänt då jag har haft många år med depression och har slutat med ena sortens antidepressiva men har en kvar... så ska jag då börja om o ta massa annat.... känns jobbigt...vilken dag har du tid? Uppdatera gärna! Har du barn?

Var nere och gymmade, med allt det jag drack igår var det en riktig pina - var inte långt borta att spy. Nu måste det bli ett slut.

Mitt stora problem är sömnen. Minns inte när jag sov normalt sist. Igår och idag så djävla trött, vet inte hur jag ska orka dagen.. Ska ringa läkaren imorgon. Inget direkt sug efter alkohol (än). Tycker Forumet börjar kännas avslaget.. Antingen mår alla bra? Eller/och så är man ute i de fina vädret ist f hänga här.. Även de fyndigaste skribenterna lyser m sin frånvaro.

Pax vobiscum

Din sambo säger: Min sambo har sagt att hon mått dåligt av mitt drickande, att det blir för ofta och att jag också dricker alldeles för mycket.

Så då kommer jag osökt in på frågan om du tycker om "fyllan" så mycket att du är villig att göra henne "illa" eftersom hon säger att hon mår dåligt av ditt drickande? Som sagt...blir ditt drickande ett problem för andra så är det oftast ett problem för sig själv också! Men som för alla så är det ett eget val alla gör...men du gör det ju men en viss "insats"!

Jag är rädd för rollerna vi klivit in i. Hans största skräck är att bli sedd som "svag" - han tolkar beroende som "svaghet" - trots mina ivriga förklaringar om hur beroende faktiskt fungerar.

Detta innebär att hans beroende är en svaghet i hans person, enligt honom - och en svaghet JAG känner till.

Självklart vill han hålla den hemlig.

I samma veva så är det JAG som tagit tag i det här - vilket troligen bekräftar hans "svaghet" enligt honom.

Och liksom...det första han gjorde när han fick jobbet var att gå och handla så att JAG ska ha mat hemma när han är borta.

Han VILL alltså vara stark och beundransvärd, och TA OM HAND, och hela den biten. Min misstro gällande hans beroende blir alltså raka motsatsen till vad han behöver.

Han behöver att jag tror på honom.

Då får jag väl göra det då. Och DET SKA vara den sista tanken jag ger detta för resten av veckan. Sådetså!

Är otroligt svårt! Det finns nog lika många sätt som det finns människor. Själv är jag tillbaka på dag 11 så ... Men innan dess hade jag en längre nykter period och för mig handlade det mycket om att vara medveten. Att ta medvetna beslut kräver väldigt mycket av en, hela tiden. När jag skulle sluta äta godis och fika fick det bli en markering i kalendern för varje dag jag klarade. Fick också göra upp strategier om att aldrig handla hungrig eller stressad (risk för autopilot) och göra upp planer för vad jag skulle säga om någon ville bjuda. På samma sätt tänker jag nu tackla alkoholen. En dag i taget, ett medvetet beslut efter ett annat.

Netflix är en mycket bättre ”drog” som jag också brukar för att slappna av till och från. Känner igen mig i den där likgiltigheten (även om jag tittar bort när jag ser 3,5:orna) men där under ytan så lurar faran. Lite ”sommarlukt” i naturen, diskussion om en aw, tankar på semester så hugger det till. Pang så får jag en klar bild av mig själv med en öl i handen. Men hittils har jag dock kunnat kämpa emot, men det är skönt när det släpper. Jogga på! Det gör jag med och kan dessutom göra det en helgkväll eller morgon numer!

Funderar på hur det kan ha blivit som det blivit, hur jag kan ha blivit den jag är.

Vad är det som får mig att söka berusningen.
Vad är det som får mig att vilja gömma mig, varför vågar jag inte möta livet nyktert.

Hur kan det gå så långt att hellre vill dö än att leva ett nyktert liv.

Hur kommer det sig att jag inte vågar söka hjälp? Är det pågrund utav jag innerst inne är för rädd för att släppa alkoholen.

Jag har ett suveränt jobb som jag har kommit väldigt högt upp för min ålder. Jag har bra vänner och en fantastisk familj. varför kan inte allt det vara nog. Varför?

Det finns ingen anledning att tro att man får ett sämre liv utan alkohol. Som du skriver så är ju de negativa långsiktiga konsekvenserna i form av MER ångest bara det ett skäl. Sen tänk vad grym du kan känna dig sen! En männsika helt utan exponeringa för risk mot alla de skadliga effekter som alkoholen medför. Du har helt plötsligt full kontroll över ditt liv. Jag tycker vi som kämpar med att sluta eller har slutat är coola, vi vet vilken hemsk drog det är! Avslöjad! Häng i det är en skumpig resa mot en mycket ljusare tid.

Edit: Jag har en bra dag idag, därav all optimism. Men logiskt sett så tror jag på allt ovan, men det blir svårare när suget kommer.

Också lätt för mig att säga, men överväg att berätta mer/allt för din sambo. Jag tror inte att han kommer att stöta bort dig alls. Snarare kanske du kan få mer stöd i ditt beslut. Det är inte ditt fel, och det händer massor med framgångsrika, snygga, beundransvärda personer varje dag.
Och tänk också vad nära ni kommer varandra om ni kan prata om hur ni känner och mår även i riktigt dåliga stunder. Kämpa på!

Hur bryter man en vana? Kan utan problem vara nykter flera dagar, men helt utan sug så dricker jag igen bara på ren vana. Orkar inte med detta längre, jag vill ha ett helt nyktert liv. Törs inte söka hjälp efterspm jag inte vill ha en "plump" i protokollet eller någon anmälan som kan vara emot mig i framtiden, måste fixa detta själv.

Jag är också ung, 26 år, haft svårt med ångest och svjälvskadebeteende sen jag var 13. Det var också då alkoholen dök upp i mitt liv. Som en räddning tyckte jag i början. Men nu vet jag bättre. Så sent som i fredags hade jag min senaste ångestattack som jag försökte dricka bort. När jag hade vaknat upp ur min abstinens på tisdagen tog jag beslutet att det får vara nog nu. Att självmedicinera mig med alkohol har förstört så mycket redan. Så nu har jag äntligen bokat en tid igen, så jag kan få riktig hjälp med både alkohol och ångesten.
Jag pratade med min sambo om att jag vill sluta och även om han inte vet allt, så tyckte han det var en bra idé. Så vi ändrade alla planer för midsommar och bytte ut fest med vänner till en lugn dag med familjen. Jag har tur som har en familj som har en sund synd och måttliga intag av alkohol. Att man håller sig nykter en kväll, även på en högtid, är något som bara ses positivt.
Om din familj har svårt att acceptera att du säger nej, så tycker jag inte att en liten lögn är något fel att dra till med. t.ex att du har fått urinvägsinflammation och äter antibiotika och kan därför inte dricka. Då slipper du frågorna för helgen. Och till nästa gång du ska träffa dom så kanske du jobbat upp modet att säga att du inte är sugen eller mår bra av alkohol.
Hoppas det löser sig, du fixar det här :)

är helt ok att gå på Alanon var som helst. Och har du inte funderat på att gå en Familjevecka själv på ett 12-stegs behandlingshem ?

Jag har aldrig haft kontakt med någon beroendeklinik innan, utan det var min psykolog som tyckte jag skulle testa antabus. Beroendekliniken här ville ha en remiss från vc elr liknande. Så ska ta mig dit idag
Har hällt ut all A som är min här hemma, men inte min partners "findricka" för det skulle krävas lite mer förklaring om hur illa det verkligen är. Som tur är så är den redan i stort sett slut och den vet jag att han har stenkoll på, så den vågar jag inte närma mig.
Igårkväll tog jag ändå tag i att prata lite mer med honom, för jag har svårt att se hur jag ska fixa det här helt själv. Så jag förklarade att jag inte vill dricka alls längre för att det inte är bra för mig. Han vet ju att jag har svårt att hantera det och det blir oftast lite för mycket även när vi är ute.
Så hans förslag om att också vara nykter med mig nu i början känns så himla skönt.
Men jag kan säga att jag redan nu är livrädd för helgerna han ibland åker iväg och jag vet att suget är som värst. Då har man bara sig själv. Och jag hoppas jag kan hitta lite stöd här då.
Det är fantastiskt att man försöker döva sin ångest mer alkohol, som man egentligen vet att det i slutändan ger en mer ångest. Men allt för att rymma från de där ensamma stunderna man inte kan leva med sig själv.
När jag haft mina vita månader elr försök att sluta dricka så har jag tränat och pusslat väldigt mycket. Så får köpa hem lite nya pussel! Försöka hitta ro och bli bekväm i att umgås med mig själv.

Vilka viktiga reflektioner Mellanmjölk! Det låter som att du är något på spåret gällande hur du pressat dig själv med väldigt lite avlastning. Och att det är "det andra drickandet" som har utvecklat sig till något destruktivt som är viktigt att förändra. Håller tummarna för dig!

Hoppas boken kan ge inspiration!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Gårdagen, dag tio, gick utan problem. Gjorde två och en halv timmars övertid på jobbet, gick förbi affären och sedan var det Netflix tills sängen kallade. En väldigt skön och lugn dag. Inne på affären gick jag förbi 3,5:orna och kände mig inte ens sugen då jag var på jakt efter Loka. Även om värmen gett med sig något i denna del av landet är det fortfarande inte svalt och jag börjar inse att min kropp inte är gjord att fungera när det är så varmt. Jag blir seg. Kanske är det en fördel nu, det hjälper mig att ta det lugnt.

Idag ska jag försöka komma ifrån jobbet lite tidigare till förmån för tvättstuga och en joggingrunda. Jag är glad åt känslan av att inte vilja ha alkohol, jag känner mig nästan likgiltig inför den men är på min vakt och vet att suget eller autopiloten kan slå till när som helst.

Dag elva har börjat och idag är jag nykter!

Grattis, vad roligt att höra!
Du har ju kämpat så länge för att få till en förändring.
Har följt dig sedan i vintras och du har delat med dig av många kloka tankar i din tråd som peppar mig och många andra.
Önskar dig en härlig sommar både på sjön och land.
Kram ☀??

Gud så fint ni skriver Miss_blondy och Vinäger.. Och tack snälla ni för välkomnandet. Har aldrig nånsin förut pratat med någon som förstår till 100%. Endast tre nära vänner vet om mitt problem. Jag älskar dem och de bryr sig och stöttar mig och så, men de kan naturligtvis aldrig sätta sig in i exakt hur jag känner, eftersom de själva inte är i min situation. Men era ord är så otroligt ärliga och förstående bara, ni skriver totalt utan att döma, och jag har inte förstått fram tills nu hur värdefullt det är att få en sådan förståelse. Fick tårar i ögonen när jag läste, av lättnad och värme att äntligen bli förstådd på riktigt, hela vägen liksom.

Det här Miss_blondy, som du skrev, gick rakt in i bröstet på mig:
"Alkoholen har fått dig att tro att du inte klarar dig utan den. Den påverkar självkänslan och kritiserar vem man är och vad man kan prestera eller inte. Men de är bara en illusion där alkoholen lurar en och tro saker som inte stämmer. Du kom där du är idag pga din röst och beslutsamhet- Inte pga alkoholen.Du skulle förmodligen fått dessa jobb ändå-Men alkoholen får dig att tro annat."

Herregud, så HIMLA sant.. Det är A som fått mig att tro att jag inte kan, inte jag själv. Men så in i helvete svårt att övertyga sin tröga hjärna om att det är så också.
Men ska i dagarna även ta kontakt med en idrottspsykolog som jag fått tips om, vet många artister som går till sådana, då de ju är specialiserade på prestationer och ångest i samband med det. Mycket gemensamt "tänk" där med artistvärlden: Man får EN chans. Hoppa 2.40 nu, annars förlorar du. Gör det här framträdandet nu, ikväll, det går inte i repris, du kan inte sjunga om tonerna som blev fel. Osv.
Har även tänkt börja meditera. Nån som har erfarenhet av det? Dvs märker man nån skillnad, minskar panikångest o dyl? Och i så fall hur lång tid tar det innan det börjar hjälpa?
Ska även leta mer info och hjälp här på denna sajten, redan sett och läst mycket bra saker..

Än en gång tusen tack för era fina svar.. Betyder mer än ni anar..❤️ Jag är inte ensam..??

P.S. Kan man få typ "notifications" på något sätt när någon svarat i ens tråd? Eller måste man gå in och aktivt klicka på den här tråden för att se om någon svarat? Kramar!☺️

Hej! Hade mitt första besök hos en sjuksköterska på beroendecentrum för ett par veckor sedan. Nästa vecka ska jag träffa läkaren och förhoppningvis få tabletter mot suget. Vi kanske kan dela erfarenheter och peppa varandra här i tråden! Vad med antabusen skrämmer dig? Styrkekram

Fick idag reda på att jag får tjänstledigt, för att jobba på sjön framöver..En ny chef som är glad för att folk vill prova på saker beviljar ledigheten.Jag blev så rörd och lättad att jag började gråta..Känner ibland att jag inte är så aktiv på forumet..Blir lite rädd att jag inte är lika stark framöver för att inte dricka alkohol..Samtidigt känner jag på mig att det går bra och att för alla nya människor jag träffar och lär känna, berättar jag om mitt beroende..Min nykterhet kanske blir inrotad i mig själv istället för i en grupp utanför? Hoppas och tror på det i alla fall..Idag är jag glad och lycklig..Hoppas många av er har det fint och mår bra..Sommarkram???✨

välkommen hit! Känner så väl igen detta med scenskräck, trots att jag inte är i närheten av ditt jobb. Måste dock genomföra föreläsningar/presentationer emellanåt och tycker att det är jättejobbigt. Kanske till viss del beroende på att jag inte gör det varje dag.

Tycker att Miss_blondy sätter ord på mycket av det jag skulle vilja skriva. Tänker att samtalen med terapeuten är jätteviktiga. Hoppas verkligen att de blir fortsatt givande. Ser fram emot att följa din fortsätta berättelse.

Önskar dig lycka till! ♡ Kram

även här ?

Först av allt, vad glad jag blev av att se att du följer min kamp för att kunna leva ett nyktert (och därmed mycket bättre) liv. Tänker oftast inte på att det finns andra som läser än nick som ofta kommenterar, även om vi ibland blir påminda om att vi är många fler än vi tror här inne. På gott och ont!

Känner igen din förtvivlan. Mannen bortrest = fritt fram! A-hjärnan går i gång direkt: Passa på!

Precis så har jag alltid tänkt. "Bara den här gången!" Men det som blir problem om man ska sluta är att de där tillfällena alltid kommer att dyka upp. Hur gör jag nästa gång?

Önskar dig all styrka du kan uppbringa gör att orka ta dig ur din situation. Fortsätt att skriva, jag kommer att följa din resa. ♡

Kram

la min kommentar i fel tråd ser jag..

Mm detta är bara ännu ett test som jag måste komma förbi.Men samtidigt så är jag ju hagalen/självisk för jag har kontakt med andra män.Jag kan ju inte få allt -äta tårtan men ändå behålla den.Och sen har jag inte sagt vad jag har kännt, bara lekt mina "lekar" som om jag inte har brytt mig -Även om det nog inte hade haft någon betydelse för honom. Men han träffar en och det har jag inte brytt mig om.Men nu tänker jag - Vad är det hon har och inte jag.Det sexuella kan jag misstänka men det berör mig inte så för vi kunde inte mötas på visa saker sexuellt till slut. Men tänker på den mentala biten och jag vet att dom gör saker tillsammans utöver det. Jag hatar att jag bryr mig för vi två passar inte tillsammans överhuvudtaget.Oxh jag har män som vill ha mig och som jag bryr mig om men ändå är tankarna hos honom.Som sagt det gör bara ont.Men jag vet att med tiden så blir det bättre och det j känner kommer blåsas bort.Men tankarna nu är -Om jag hade sagt vissa saker ,visat hur jag kände och gjort saker (inte sexuellt nu) så skulle han kanske inte "släppt" mig.Men det har INGEN betydelse..Som ni märker så är jag inne i en hamsterhjul och inte kan hoppa av..

Men!! Jag har inte druckit idag och de är jag otrolig tacksam för. Ännu en nykter dag med livet i behåll ?..

FinaLisa så härligt att du har en person som du älskar och som tar dig som du är..!
Men ändå kan A-giftet komma och förgifta hjärnan och kan förstöra såååå mycket ..❤️Men jag hejar på dig❤️..Du är en här som stöttat mig så otroligt mycket här och det ska du ha en stor röd kram för ❤️❤️❤️

.. om att mina tankar om ett alkofritt samhälle är en utopi.. Svårt skydda människor från dem själva. Men tanken kom upp iallafall. Nog så god tanke som andra man kan få..

God natt alla