Senaste kommentarerna i forumet

Jag hade helt missat detta om din man, Vinäger - förlåt för det!

Jätteglad för er skull, det ska ni absolut fira. Nyktra, glada och friska!

Sen är det en tuff men givande resa! (Hoppas jag 1 månad in).
Jag tyckter AA är ganska bra för att få stöd och en del avskräckande historier.
Kan inte uttala mig om medicinering då jag inte tar någon själv, men läs trådarna här så får du olika erfarenheter.
Att söka hjälp både för alkoholmissbruket och eventuella underliggande problem kan hjälpa.
Sen kommer det säkert bakslag men om man bestämt sig är det bara att kämpa vidare. Tänk på vad du vinner och vilken styrka du kan visa upp för vänner och familj. Kämpa på!

Jag har i väldigt mörka stunder önskat att jag skulle få dö. Inte ta livet av mig men att bara äntligen få vara klar. Vila.

Men det har varit depressionen som talat och när jag kommit vidare så har jag tvärt om insett att jag vill leva till (nästan) varje pris. Ibland kan det krävas att någon berättar för en att man är deprimerad innan man inser det.

Alkohol ger en stunds ro, tills att baksmällan gräver ett än djupare hål.

Depressionen får en också att se sina problem som oövervinnerliga även om det inte är så. Man kan bara inte se lösningarna i det tillståndet, man behöver hjälp.

Vad som är ännu värre är att depression samtidigt får en att isolera sig från familj och vänner. Det är det mest ondskefulla symptomet. Att man drar sig undan när man som mest behöver hjälp.
Jag tycker att det låter som att du verkligen behöver hjälp!
Dina problem går att behandla eller lösa. Det kan vara jobbigt men du kan få ett bra liv. Lovar.

Jag har som sagt sett mina problem som helt omöjliga att lösa och att det är helt jävla superkört. Men när jag frisknat till och tittar på dem i backspegeln så ser jag att jag varit sjuk när jag ältat dem.

Jag vet inget om din familjesituation men du verkar ju bry dig väldigt mycket om dem. Du vill bespara dem problem. Tror du inte att de ser på dig på samma sätt?
Jag vill gärna att du pratar med någon av dem om dina problem. Om du känner att du inte vill leva så har du absolut ingenting att förlora, bara att vinna! Dessutom tror jag att de vill hjälpa dig, hur mkt du än tror att de ”klarar sig bättre utan dig”. Det gör dom inte. Om du är deprimerad så kan du inte lita på dig själv, du ser inte världen som andra. Så du måste lita på nära och kära!

har du funderat på att gå på antabus, då vet du iaf att du inte kan dricka ? testa kombinera detta med AA ?

Vad skönt! En sten som fallit bort. Hoppas ni får en trevlig stund då! ;)

Du beskriver en besvärlig situation som flera kan känna igen sig i, sätter ord på hur det är och att du känner dig maktlös inför att din man ska förändra sina alkoholvanor. Han har till viss del gjort förändringar, är nu själv nöjd med hur de är och du känner att det fortfarande inte är bra nog då ni har två barn tillsammans varav det ena ett spädbarn. Vad bra att du tog steget att skriva här så vi kan ge dig stöd. Det hörs att du har gjort mycket för att påverka hans drickande samtidigt märker du att du just nu inte kan göra mer när han själv inte vill.
Du har dragit i en handbroms och det är att göra något, du stannar upp och reflekterar öppet här på forumet. Du funderar på om du ska lämna eller inte och där tänker du mycket på just barnen, hur det blir för dom.

En tanke jag får när jag läser, hoppas det är ok att jag delar med mig.
Oavsett vilket beslut man tar är det ofta bra att fundera på och komma fram till vad och hur man vill säga något, försöka ha goda dialoger och ha det så konfliktfritt som möjligt även om det ibland kan vara mycket svårt. Ni har gått i par terapi tidigare, kanske fick ni med er något hjälpsamt därifrån? Något annat du tänker du kan vara hjälpt av i kommunikationen med din man?

Eller så är det något helt annat som är mest hjälpsamt för dig just nu än att fundera på er kommunikation?

Hoppas du fortsätter berätta och skriva här!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det jobbiga är på fester/konferanser etc. med många nya, där alkoholen hjälper mig att ta bort självmedvetenheten. Granskandet efter varje konversation om vad jag sagt, gjort och hur den andra antagligen uppfattade det. Det tillåter mig att ta ut svängarna mer. Men och ett stort men (!) är ju alla gånger som svängarna leder ut i diket. Fy fan de vill jag inte ha tillbaka.
På jobbet fungerar min kompetens som sköld mot mycket då jag är en auktoritet på mitt område, men på fest är jag ju ”bara” jag och måste visa kvalitéer som inte är kompetensbundna. Charm, kvicktänkthet, öppenhet, tillgänglighet, humor, etc. och det kräver så (jävla) mkt jobb utan A. Men som sagt vill jag ju vara med andra och ”platsa”.
Men ovan är inte en sorts debatt om jag borde dricka eller inte (nej, nej), snarare en redogörelse för de underliggande problemen som lett mig hit.

Nu fick jag ett sms av honom där han skrev nu ska jag på mötet...håller tummarna för honom och ber till högre makter att han fastnar för detta och kombinerar detta med antabusen för att komma på rätt väg igen. han har så mycket fint att ge, han förtjänar det.

Hoppas ni får en riktigt go kväll tillsammans ?

Några tips eller förslag om hur man ska handskas med alkoholmissbruk och ångesten? Tack

AA får man ju gå på överallt. Det borde vara samma sak med AlAnon :)

http://www.al-anon.se/moteslistan/ här kan du kolla upp

Jag tror inte att det ska vara några problem med att gå i en annan stad och delta, du kan ju kolla upp på nätet var och när andra komuner har möten sen är det väl bara att gå på ett möte..

Känner att det kanske är lika bra att skriva av sig om min situation och skriva allting från början till slut ( om det nu finns ett slut på detta) även för mig själv och kolla tillbaka till. håller det kortfattat. Jag träffade M 2015, jag hade aldrig sett honom eller hört talats om honom då han är 9 år äldre än mig. saker mellan oss gick fort fram då vår kontakt var så fantastiskt..jag valde att ta hem honom och presentera honom 6 mån in i förhållandet..detta gick INTE bra då jag kommer från en annan kultur och M är finsk och tatuerad och 9 år äldre...vi fick KÄMPA med att han skulle bli accepterad då det blev kulturkrock, men när de väl lärade känna honom och gav honom en chans så ÄLSKADE de honom, och de gör dem än idag. under denna svåra tid så märkte jag inte, eller jag tänkte inte på # oj han dricker varje helg! även om tankarna var där i det undermedvetna...ju mer accepterad han blev hemma desstu mer var vi med varandra, jag bodde hos honom mer eller mindre den tiden. det var då när vi bodde ihop jag fick upp ögonen för hans problem men fortfarande förstod jag inte vad det innebar.. då var det både droger och alkohol med inne i bilden.

sen valde hans mamma ( pillermissbrukare sen flera år ) komma på besök...hennes besök slutade med att hon bokstavligt talat flyttade in hos oss och var där i 6 mån...och då bröt helvetet lös, M började dricka nästan varje dag, han kome hem påverkad ifrån jobbet och fattade ingenting. jag försökte få saker att funka medan hans extremt onda mamma var på mig om ALLT och satt alltid HELT påvekad på morfin och gud vet vad, hon flyttade ALLA sina saker till lägenheten och började halv kasta ut mina saker... M var hemma mindre och mindre denna tiden då hans mammas mående tog på honom extremt mycket. till slut orkade vi inte mer då hon vid ett tillfälle ville strypa mig och när M skulle ta bort henne så (självmant) slänger hon sig på golvet och då hennes kropp är så skör pga av alla tabletter slår hon upp sina knän jätte mycket...vi försöker ringa amulans men då säger hon att hon ska ringa polisen och säga att jag har slagit henne...vi satt där i timmar medan hon blödde o försökte få henne till sjukhuset...en av många roliga historier med hans mamma.... jag försökte under den tiden som det var värst att vara mer hemma hos mamma än i lägenheten...jag gick ner 10 Kg och hamnade i depression, jag hade ännu inte riktigt förstått vad som fan pågick..tror jag var i chock. sedan av ett mirakel 6 mån senare när hans mamma hamna i sjukhus pga överdos tog vi ALLA hennes saker ut till hennes ex som hon hade bott hos i flera år och lämnade de där...där blev vi av med henne och saker och ting lugnade ner sig igen.. vi letade lägenhet för vi ville ha eget utan alla jobbiga minnen från den gamla.. och under denna tiden hade jag försökt få honom sluta me droger o alkohol genom vad ja trodde skulle funka genom piss prov och kontroll..funkade ett tag..vi flyttar in till vår lägenhet bor där några månader innan han spårar HELT och blir av med sitt jobb...han försvinner tors-sön för att supa och knarka medan jag bara går ner i vikt och hamnar längre ner i depression...hans drickande och knarkande att han blir av med jobbet leder till att han börjar sälja knark igen..han är helt inne i den världen igen. under hans nyktra perioder ber han dock om hjälp och gråter och säger att han inte vill leva det livet men att han inte kan sluta.

När han missade min födelsedag för att supa och när jag fick sitta ensam hemma på julafton när jag fixat mat o presenter osv fick jag nog. jag tog mitt pick o pack och flyttade ... vi hade ingen kontakt under tre månader och jag läste mycket och tog till mycket hjälp och började att må bättre och gick upp i vikt sakta igen. så hörde han av sig och ville ha hjälp och att han vill sluta men behöver stöd. jag VALDE aktivit då att jag ska stötta honom i detta OM han vill sluta... det ångrar jag inte en sekund för att han är min person, utan drickandet är han världens snällaste människa, och även när han har varit påvekad och full har han ALDRIG varit dum mot mig, dessutom så är han min bästa vän och hjälpte mig otroligt mycket då min familj var hårda och inte acceptera honom. Iaf det har gått en bra tid sen vi levde ihop och vi har varit hos soss tusen gånger men de är (ursäkta) skit och aldrig varit seriösa med skicka iväg honom... de sa tom en gång att han ser fräsch ut och inte som en alkis.... han har NOLL tro till systemet och de gånger han varit nära på åka iväg har hans bror (samma problem) och mamma övertalat honom till att han inte har problem , han har testat antabus, testat sluta själv...under tiden har han fått domar på sig, druckit dagar i sträck...hållt sig nykter kortare perioder men ändå inte lyckats. Vi har inget förhållande idag men vi båda har hållt oss till att vara ensamma för det är varandra vi vill vara med.. detta är så svårt för mig. även om jag nu har lyckats hitta mig själv igen och inte vara så medberoende och påvekas så tycker jag så synd om honom och vad han har fått utstå...allt från hans barndom och hur han hamnade där han är idag...jag förstår livet han lever med tanke på hans förflutna...min dröm är att en dag så lyckas han sluta så vi kan prova och ha ett " normalt" liv tillsammans så han får känna på hur det är att vara älskad och ha en familj.... sen är han 32 år idag och hållt på som han gjort i 10-15 år ..frågan är om han någonsin kan sluta. Han säger att jag är det enda stöd han har, den enda i hans omgivning som faktiskt VILL att han ska sluta och stöttar honom i detta...jag hoppas att mitt stöd räcker till för att han ska kunna dra sig själv upp när han tar sina återfall.... idag har han varit nykter i 7 dagar men då har han tagit "ett bloss" för inte dricka...och han har "avslutat" sina affärer för han vill lägga ned det samtidigt som alkoholen.. håller tummarna för honom

För din skull, för hans skull och för er skull❤️

Och du, man får skriva vad man vill i sin egentligen tråd! Speciellt sådant som gör en glad. Många gånger är kampen mot alkoholen så mörk, den tar så mkt energi. Kan man då sprida lite ljus och glädje emellanåt tycker jag man ska göra det ?

Äntligen, har gått som en osalig ande hela dagen (och läst, läst och åter läst här):

Måste berätta för precis alla - nåja, för hela forumet i alla fall - att min man nyss ringde och sa att han har fått positivt besked från sjukhuset.

Just nu vill jag ta hela världen i famn! ♡

Flera månaders orolig väntan är över och den operation han gjorde för några veckor sedan har gått över förväntan.

Tror att detta kommer att göra mitt inre mer tillfreds och att min energi nu kan omvandlas från oro till att användas för den krävande och närvarande kampen mot ett nyktert liv. Jag kommer nämligen aldrig att ge upp den!

I kväll ska vi fira med A-fritt bubbel - och efterlängtat sex (hoppas att det är ok att skriva så)! ?

svårt att vilka ord som kan hjälpa dig. Vill mest bara tala om att jag hoppas att det kommer att gå bra för dig till slut.

Kommer ihåg att jag någon gång skrev till dig att trots allas vår olikhet här på forumet spelar vi alla på samma planhalva - mot Alkoholen. Däremot ser våra förutsättningar olika ut. Just nu är dina tankar mörka. Din fördel är att du är mogen och insiktsfull trots att du är relativt ung. Förhoppningsvis leder all din klokhet till att du snart klarar att ta det avgörande steget.

Kram

Äkta vänner och familj borde vara glada för att du slutar dricka denna hemska, beroendeframkallande drog som bidrar till så mycket skit i världen. Nu känner jag ju inte den här personen men folk som yttrar sådana saker som att man blir tråkig av att inte dricka, har oftast problem själva. Jag brukade tycka nyktra personer var skittråkiga men nu tycker jag de är beundransvärda och något att sträva efter. Om en person inte dricker så blir många obekväma, de tvingas tänka på sitt eget bruk av alkohol och ALLA vet att alkohol egentligen inte är bra för någon.

Sen kan jag tycka att du inte behöver gå på fester bara för att visa att du inte är "tråkig". Om du vill gå och har rolig nykter så gör det! Men gå inte bara för att bevisa något för andra. Jag tror att vi kanske måste gå vidare från vissa situationer som bara var kul när vi drack. Jag tror att vissa fester skulle klassa in på min lista... det får du ju bestämma själv. Sociala tillställningar kan absolut vara roliga, eller roligare, när vi inte dricker men jag menar tillfällen dit vi BARA gick för att dricka alkohol.

Jag är själv anhörig men har följt din resa och jag blir så otroligt glad av att se hur mycket du kämpar med dig själv, sånt här ger hopp till en anhörig som kämpar med sin missbrukare! varje dag är en chans till något positivt, fortsätt att kämpa.

Fem veckor, det är ju kanon! ♡

Det kanske helt enkelt är så att du är mer beredd den här gången, du vet att det kan bli tuffare, vilket gör att du inte törs ta ut någon vinst i förskott. Så har det varit för mig, första gången, plättlätt! "Det här går ju som en dans." Nu VET jag att det inte är så enkelt.

Förhoppningsvis gör det oss klokare och i längden mer motståndskraftiga. Det är nog få som kan säga att hela resan med en livslång nykterhet har varit enkel. Vi får helt enkelt använda vår erfarenhet till att bygga upp de murar vi behöver.

Kram till dig!

jag känner detsamma, jag vet att han inte kan lägga ner med allting direkt och jag VET att det är alkoholen som triggar igång att dra kola, tjack osv..när han har rökt då har det endast varit rökat och bara det..så jag har sagt det till honom, att då får det bara vara rökat och endast på helger..hans långsiktiga mål är ju att lägga av helt..men man undrar ju hur länge det håller och bara hålla sig till rökat. Jag vet att han är på rätt spår, hans tankar och funderingar ...man hoppas bara att han kanske fastnar för NA mötet och håller sig på det spåret för hans liv har verkligen spårat, att han själv säger till mig " kommer sluta med att jag dör, om jag inte lägger av" skrämmer mig..men kanske bra att han förstått det själv med.

Det är alkoholen som är boven. Den lurar oss att tro att vi kan dricka efter dagar av nykterhet. Jag är exakt som dig, efter ungefär två veckor så faller jag, gång på gång. Den här gången ska jag kämpa med tankarna "du har inte problem", "ett glas kan du väl ta" osv. Så himla förrädiskt!
Du förtjänar verkligen att må bra, och alkoholen gör allting bara värre. Försök tänka ut lite strategier när suget och romantiseringen av alkohol kommer, typ låta suget vara där men "spela upp hela filmen" som många kloka här på forumet säger, och tänk på hur alkoholen bara förstör. Det är en hemsk, beroendeframkallande drog. Sen fundera över hur du mår i just den stunden - varför vill du dricka nu? Tror du att din situation kommer bli bättre/sämre av att dricka? Vad kommer förändras? All lycka till dig FinaLisa

Det är det första ordet som kommer upp när jag läser ditt inlägg. Inga ursäkter. Intressant att få en bakgrundsbild, dessutom väl sammanfattad. Du verkar också ha en särskild styrka när det gäller, så jag tror stenhårt på dig. Och du, grattis till dag nio! ♡

...till 8 veckor. Jättejättebra jobbat. Skönt att det känns som en självklarhet och det är inget konstigt att man blir triggad av alkohol. Det är ju vår drog! Det positiva är att du kände lugn och harmoni när alkoholen försvann, inte frustration eller bitterhet. Det tror jag är absolut nyckeln till ett låååångt alkoholfritt liv. Vi förlorar absolut ingenting på att inte dricker, tvärtom!

Tack vännen
Snälla, gör det. Jag är också väldigt skeptisk till det mesta, men tänkte att jag skulle läsa This Naked Mind eftersom den verkar ha hjälpt många - och nu mig! Jag kan ju inte säga att den har hjälpt mig i nykterhet - än. Eftersom jag inte har tiden att stå för det, men den har har gett mig nya insikter, tankar och andra sätt att se på alkoholism och hur man kan komma ur den onda cirkeln. Och för mig är det så stort att kunna tänka mig ett alkoholfritt liv, för det ahr jag aldrig kunnat förut. Jag har kanske önskar det, men alltid vetat att jag kommer dricka igen. Den här gången är det annorlunda för mig! Om annat så är det väldigt intressant läsning om alkohol och hur den påverkar kroppen och hjärnan osv.