Senaste kommentarerna i forumet

helt sjukt vad våra upplevelser är lika! Allt du skriver om ditt ex ÄR mitt ex! Hemlisar kunde man inte berätta för då riskerade man att han i sociala sammanhang ”försa” sig! Drama-Queen....yes 110%! Han äääälskade när jag fick utbrott på honom! ”J-vlar vilket humör det är i dig gumman” sa han med belåten min! Fast jag var förtvivlad och rosenrasande! Snacka om förnedring! Ja var arg Linda men ta inte ut det på dig själv! Jag brukar gå långpromenader i skogen ibland och skälla högt! Så jäkla skönt är det! För det är ju liksom ingen idé att ringa HONOM och skälla, då blir han bara smickrad! Sänder dig massor med kramar och styrka

Vilken vändning!
Fan, rent utsagt, vad glad jag blir att höra det här!

underbart! Väldigt glad för din skull! Smart av dig att ta tillfället i akt att jobba med medberoendet istället för att låta det ta över <3 kram

Så hade jag inte tänkt - har jag tur så är han faktiskt besviken på sigsjälv. Nu ska jag nörda ner mig i lite dator-spel, så kan han få ligga där och vara lullig.

att han är besviken på sej själv för att han drack dem . Dels sa han till dej att han inte skulle (dumt att säga tänker han nog) och dels har han ju förmodligen ingen glädje av dem ( pillan) Inte konstigt han är lite bitter ? Låt honom inte bita på dej bara! Tala om att du blir glad för att han tar tabletten och försök nonchalera tjafshumöret som han är på( lätt sagt, jag vet)

.. går mot kväll, skönt. Nykter idag med. Har inte känt nått direkt sug att dricka idag, så den här dagen ska väl gå enl plan. Visserligen ligger ångesten kvar som en våt filt kring kroppen, men vetskapen att imorgon är det dag 3, gör ju att man börjar skönja ljuset..

Ha d bra alla!

Hade han druckit. Två öl, påstår han. Men han både vinglar och sluddrar, så troligen drack han mer än så, och väljer att vara halvvägs-ärlig (dvs "ljuger")

Nu är han på något jobbigt passiv-grälsjukt humör, vilket jag faktiskt tillskriver Naltrexonet; ingen kick = grinig karl.

Vet inte om jag är skadeglad, egentligen, men...lite kall/nöjd/missunnsam känner jag mig allt.

Samtidigt är jag glad. Nästan säker på att han faktiskt tog sitt piller. Stolt över honom.

Underbart - och ännu bättre att han "låter dig vara med" :)

I min kamp mot medberoendet...
Grubblade i morse hur jag skulle kunna veta om han tagit antabus eller ej men lyckades intala mej själv att det ÄR inte mitt bekymmer ! Jag frågade honom igår om han för min skull ville berätta om han bestämmer att inte ta dem, för då vet jag.... Det gick han med på , inte för jag litar på det men det är något jag måste jobba med själv. Jag kan inte gå och va misstänksam hela tiden, då blir jag knäpp! Nåväl, imorse kom han med sin ”drink” o satte sej hos mej o drack upp den. Vi sa inget om det men jag vet att han såg min glädje över att jag fick va delaktig utan att behöva fråga!
Så idag är en bra dag och jag har lugn i själen , kram på er alla

Det låter som att du under en längre tid funderat på din relation till alkohol då de får så påtagliga och negativa konsekvenser de gånger du dricker. Att upptäcka att det är svårt att kontrollera mängden kan vara skrämmande och samtidigt en viktig insikt. Du ställer frågor om LVM och om socialtjänstens roll i den oro som nu uttryckts.

Det ser lite olika ut i landet hur kommuner och landsting samverkar gällande behandling av alkohol, jag hoppas att du fått svar på det du undrar över då jag gissar att ovissheten tar på krafterna. Om du vill får du gärna fortsätta och skriva här. En del använder trådar som "dagböcker" andra gör som du dvs ställer mer generella frågor eller lyfter olika teman som rör alkohol.

Hoppas du får en fin tågluff, vill du så finns forumet här oavsett var du är.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Såklart !

Du är på väg in i helt rätt tänk , tror jag iaf ? . Jag tror, som så många andra har berättat om , att kan man hålla sej lugn o resonera som du gör så blir det en positiv spiral isf negativ( säger jag idag) OM han nu har druckit när du kommer hem så kan du inte göra ett dugg åt det och som sagt , hans val, hans bekymmer..... Ditt bekymmer är om du ska göra en spakväll eller ringa en kompis och träffas någonstans i det vackra vädret ☀️
Har han inte druckit så tror jag inte jag behöver komma med råd ??
Oavsett vilket, jag hoppas DU får en ljärlig kväll !

hej Öland
Du har tagit det svåraste steget! Gratulerar till insikten och till att den kom innan du förlorat allt. Jag ser fram emot att följa din väg här på forumet.
Vänligen
Ikaros

A-hjärnan slog på min autopilot rätt ofta när jag krökade. Lite läskigt, jag slog av all tankeverksamhet och benen gick beslutsamt mot bolaget. Intressant nog så har autopiloten aktiverats när jag fantiserade om återfall. Benen knatade hemåt utan någon egentlig tankeverksamhet.

Vet hur svårt det är, hur långt in i en det sitter att be om hjälp... gjorde samma sak här om dagen själv.
Är på min tredje nyktra dag och kämpar på, lycka till nu och starkt jobbat???

Vad kan du hitta i ditt supande som är en payoff? Även fast ett beteende är destruktivt så finns det något som upplevs som positivt.

Jag krökade för att fly, slippa ansvar och dämpa känslor.
Ett utomordentligt koncept rakt mot helvetet.?

Tack, Manda, miss lyckad, Tofslan och FinaLisa! ♡ Ja, vart tog jag vägen? Har definitivt varit en av de flitigare skribenterna här under många månader. Vet inte riktigt, men luften gick ur mig lite. Inte bara för att många vänner av olika skäl har "försvunnit" härifrån, utan också för att min motivation och kämparanda har gått lite på sparlåga.

Alla som följt mig vet att jag inte ger upp i första hand. I mer än ett halvår har jag kämpat, ibland som en idiot. De första 50-60 dagarna gick som en dans, sedan satt jag på händerna med vita knogar under en period. Trillade dit, reste mig och fortsatte tappert resan. Om och om igen.

Just nu räknar jag vita dagar. Tillgängligheten är fortfarande det största problemet. Bokar in extrajobb och annat som förhindrar. Men så fort jag får chansen (eller rättare sagt risken) så styr jag mina steg med automatik mot Systemet. Är så fruktansvärt less och känner att jag inte har någon karaktär, även om många här snällt har påpekat att det inte handlar om just det.

Ja, där framme ser jag mig som en självklart helnykter person, det finns inget att argumentera mot eller diskutera kring detta. Just nu tycker jag lite synd om mig själv och min livssituation. Farligt att ha den som försvar för att få dricka. Herregud, det vet vi ju vart det leder - allt blir förstås bara värre.

För att klara av och orka med mig själv försöker jag just nu tänka positivt och inte döma mig alltför hårt. Jag räknar fortfarande mångdubbelt fler vita än A-dagar sedan november. Måste dock vara på min vakt... Ska fortsätta träna på att vara snällare mot mig själv, att försöka att bara vara lite mera, att inte ge rött kort så fort jag inte lyckas hela vägen, att tycka om mig själv lite mera.

Jag är viktig för så otroligt många människor, både i min jättefamilj och genom min position på jobbet. Nu är det verkligen på tiden att jag ser till att bli viktig för mig själv också!

Kram på er alla kämpar. ♡ Vi är sååå värda att lyckas!

Kontakta en vårdcentral och beskriv dina problem så borde du få hjälp.

Promenader med hunden är verkligen bra för ångestkänslan. Gick en långpromenad som blev längre en längst då lokalsinne inte är något min hjärna prioriterar tydligen?
Vilse i pannkakan, nu har vi tillslut hittat hem och både jag och hund är helt slut.
Orkar inte ens ha ångest?

Dagen började så hemskt men nu känns det helt ok faktiskt, önskar alla en nykter tisdag?

Funderade idag om jag borde hitta en psykolog. Då hörde en fd arbetskamrat av sig - och har bytt karriär. Nu för tiden är hon personlig coach, med KBT-cert i ryggen. Jag är lite tveksam till att prata om MIG med någon alls, men ska jag vara ärlig så känns det tryggt om det skulle vara hon...Jag får fundera på det.

In other news; var hem på lunchen. Han är arbetslös just nu - så han städar hela huset. Han sa att han måste erkänna att han var mycket sugen på att ta en starköl eller två. Jag kände mig konstigt lugn när jag sa att det avgör han själv, nu när han kan "skydda sig" med Naltrexone. Han ruskade på huvudet och sa att nej, han ska inte dricka på vardagar. Sååååå...Jag försöker förbereda mig på att bli besviken när jag kommer hem - samtidigt som jag försöker förbereda mig på att INTE bli det, UTAN att göra en stor grej av det. Samtidigt som jag försöker låta bli att tänka på det alls.

För det är inte upp till mig. Det är upp till honom.

Yes vi kämpar på, alternativ finns ju inte. Hoppas promenaden blir bra. Själv väntar jag till imorgon med sånt.

Ha en bra dag!

Men nu är vi en dag längre fram iaf, hade en riktigt dryg morgon och ångesten sitter som en knytnäve i magen MEN jag är nykter dag 3 och vet att det blir bättre.
Jobbigt är det ändå, krämpor, kallsvett, ångest och olustkänslor överlag men vi kämpar på nu!

Alternativet är ju verkligen dåligt för oss eller hur?

Ska ta en promenad fast den sitter långt inne, lättar lite på ångesten har jag märkt.

Ha det bra i dag Berra?

Ja röd dag och ledig hela veckan med student på fredag känns utmanande, men då kanske nästa vecka känns ”like a walk in the park” istället? vem vet.

Ja jag ska ut och nöta lite asfalt jag med, hjälper en stund och vips så är vi på dag 4?

Lycka till det här fixar vi??

Det är en skön känsla mitt i ångesten faktiskt.
Ska försöka samla ihop mig själv och ta en promenad, lättar lite då?

Vill börja med ett stort tack till er som svarat mig och med hjärta stöttar mig!❤️

ADHD- jag har en rädsla att vara tråkig, men vet att med rätt samtalsämnen kan jag diskutera i timmar. Älskar djupa och utvecklande samtal. Igår berättade jag för min väninna att det inte blir någon alkohol för mig i helgen. Hon bokstavligen skrek rätt ut på jobbet - ”neeeeej! Du MÅSTE dricka!!”. Detta för att hon själv vill typ supa sig redlös för att hon känner att hon behöver det. Diskussionen fortsatte idag i bilen till jobbet. Mitt nej blev inte accepterat. Men jag står emot. Det är som att folk skulle tvinga mig se på slakt, eller tvinga mig att äta lakrits istället för hallon. Helt sjukt märkligt hur accepterat det är att tvinga på någon alkohol och accepterat i kulturen!
Kram till dig adhd!

Tack för tipsen miss lyckad! ❤️ jag ska verkligen grotta ner mig i detta för att övervinna beroendet och få tillbaka min hjärna. Jag har ett enormt stöd från min pojkvän. Han kommer direkt med smarta motargument till de som vill få mig att dricka. Liksom så självklara till ett nyktert liv. Jag kör på ett totalstopp. Inget annat fungerar för mig... har provat så många år i min ensamhet och aldrig fungerat.

Hej Granit/Fredrik och tack för välkomnandet! ❤️ Jag kanske är inne i fel forum? Jag är inne på tredje dagen utan alkohol, men har bestämt mig för ett liv utan. Svårt att orientera mig här men lär mig snart ? Stort grattis att du kommit så långt att du slipper förhandla med dig själv! Längtar dit, men går förvånansvärt lätt än så länge. Beror antagligen på att min hjärna känns kraschad. Är rädd för att jag kraschade den för alltid i lördags. Men gissar på att hjärnan har en stor förmåga att återhämta sig? Igår var jag på klass/föräldrarträff med ena barnets klass. De flesta drack. Men inte jag! ? Var inte ens sugen! Så nu börjar jag bocka av mina dagar. Stor kram Fredrik!!

En rolig sak. Kom hem igår kväll och hittade en halv Festis i kylen. Öppnade den och skulle ta en klunk. Spottade ut allt och tänkte ”fy fan, vad är detta? Vinäger??”. Var tydligen rosévin! Passande i en Festis ? Men hällde ut allt. Idag handlar om att stå ut med tröttheten. Nya tag imorgon! Förhoppningsvis piggare ??

Kram till er!