Senaste kommentarerna i forumet

Och ska klara även denna dag nykter. Det är lite farligt med en röd dag imorgon så jag kommer nog hänga på forumet hela dagen. kanske blir det en lång promenad senare, det är skönt. Fast för mig blir det, tyvärr, utan hund.

Väldigt nynykter, dag 2 bara. När man slutar dricka mår man ju skit. Man tror att det är bara jag som mår så här. Hur ser det ut för er andra att sluta dricka, återhämta er etc. En anledning till långt drickande är ju just rädslan inför måendet när man slutar.

Ha det alla!

Läggs till timmar som läggs till dagar.

Kämpa!

Hur gör man för att börja med terapi (eller något liknande)? Vart ringer man? Och hur vet man att det är de man behöver.

Mitt mående är extremt bundet till min kvinnliga cykel. I en och en halv vecka mår jag rätt bra. Kan till och med vara lycklig. Sen börjar måendet dala, samtidigt som jag börjar gå upp i vikt (vätska). Efter ett par veckor kan jag ha gått upp två kilo och gråter för ingenting. Livet är mörkt och meningslöst. Stubinen är kort, om den alls existerar. I samband med blödningen får jag ont och allt går över och så börjar det om. Det ör något otroligt frustrerande, inte bara för mig utan också för min familj! Jag är inte säker på att samtal är rätt väg att gå här... Jag tror de här är hormonellt men jag vill inte börja mixtra med tabletter så istället låter jag allting vara. Istället Har jag tagit till alkoholen för att döva de svåraste stunderna. Det är definitivt inte rätt väg att gå(!) men just nu vet jag inte hur jag ska lösa det här, eller vart jag ska vända mig.

Men bokade ändå regelbunden terapi för att komma i ordning med själva grunden till att jag drack.
Har märkt vissa förbättringar i nedstämdhet och ork när alkoholen är ute ut ekvationen. Men jag tror (tyvärr) att det krävs en hel del arbete för att bli av med resterande problem. Jobbigt att man måste jobba på det. Men det är ju samtidigt en klar försämring att dölja problemen med alkohol precis som du resonerar.
Alkholen är roten till mycket ont men inte allt, lite står man för själv.

.. o det gick bra. Tänker nog ta idag igen. Idag dag 2, lite bättre mående än igår. Men naturligtvis kommer ju inte den här dagen vara särskilt bra heller, vet ju det av erfarenhet. Ska försöka inte känna efter så mycket, ska klara denna dagen oxå.

Ha d alla!

Det känns ganska bra ändå att vakna nykter och inte bakfull eller hur? Det lättar allt eftersom dagarna går...

Dryg dag. Men dag 3 iaf och nykter iaf.

I börja, när jag insett att min relation till alkoholen inte var normal och att jag behövde bryta det beteendet, ville jag tillskriva alla mina problem till just drickandet. På något sätt tänkte jag att livet skulle bli så mycket bättre om jag bara fick ordning på alkoholkonsumtionen. Jag är inte säker på om det var en medveten tanke eller inte men jag inser att det var så nu.

Problemen försvann inte. Inte alla. Jag dras fortfarande med ångest som kommer varje gång pms:en drar igång. Jag dras fortfarande med vissa personlighetsdrag jag inte gillar. Många beteenden är kvar. Många känslor. Det hade ingenting med alkoholen att göra. Jag skulle nästan vilja säga att vissa av problemen märks och hörs mer under min nyktra period då alkoholen inte finns där för att döva.

Varför skriver jag det här då? Jo jag tror att jag någonstans längst vägen, när jag i princip inte drack något, avskrev alkoholen som ett problem. Alla de där jobbiga sakerna var ju kvar trots att jag tagit bort alkoholen, alltså kunde inte alkoholen vara problemet! Och så är det ju, alkoholen är inte roten toll allt ont i mitt liv, men oj så jag hade glömt hur jobbigt det är när man blir bakfull! Ja när man fortfarande tre dagar efteråt inte känner sig helt återställd.

Måhända att jag har problem, men just därför ska jag inte lägga ännu mera sten på bördan. Jag vill inte att alkoholen ska vara ännu ett till problem!

Idag blir det dag tre. Sakta men säkert(!) återgår jag till en nykter vardag

För en input och era kloka ord.
Jag lyssnar på er och reflekterar.
Vi ser hur det går.
Tack ❤

Något jag längtat efter sätter du ord på.
Tack!

Många kommer inte ens dit.
Vill du försöka vända innan det spårar ur mer? Börja med ett steg - de närmaste 24 timmarna avstå från att dricka - ta sedan ett nytt beslut och 24 timmar till. Om du vill alltså.
Verkar det för svårt kanske du ska be om hjälp. Skriva och läsa här hjälper många, kanske även dig
Kram

För det tror jag du behöver. Samtalsstöd (vet, det kan vara väntetider eller svårt att hitta någon man klickar med) och kanske medicinsk hjälp till en början. Du är inne i en ond cirkel där mycket av det drogerna och alkoholen ”botar” uppstått ur just användandet av dessa.
Hoppas du hittar kraft och mod att göra ett försök. Välja livet
Kram

Så gott att höra att du är vän med dig själv❤️

Och det kommer kanske bli jättebra. Så bra att du längtar efter nästa tillfälle.
Känslominnet är starkt och sitter djupt.
Om du dricker måttligt och allt går bra, ingen bakfylla och ingen katastrof.
Om lugnet du vill ha infinner sig, om du njuter och dansar loss efter ett glas öl...wow, välbefinnande!
Skulle du då välja att avstå ytterligare ett år, eller skulle du väcka en längtan efter att få uppleva känslan igen?

"" ...tänk om jag hade pallat att vara nykter veckan ut" Vad tror du att du skulle behöva för att klara det?"

Tack för att ni och Du engagerar er!!

Jag känner mig ensam.
Känner mig udda och har svårt att relatera till andra.
Jag vill slippa leva ensam men jag vill inte leva ihop med någon som inte förstår mig.
Och ingen vill leva ihop med en pajas heller så det är ju det också.. ?

Hej
Det där var verkligen kul att läsa och jag har läst just ditt svar flera gånger.
Är en enorm bekräftelsetorsk, hehe, men de drömmar jag snackar om grundar sig i skrivande så det värmde faktiskt. Tack för din värme!:)

Hej igen
Flera månader har gått sedan jag skrev första inlägget och jag har fan inte pallat svara. Har följt tråden och läst svaren men då jag spådde så rätt i min TS att jag redan skulle röka holk inom några timmar efter jag postat föll det så jäkla platt att samma uppgivenhet som tynger livet i stort flöt över på tråden i sig och jag behandlade den som mina problem, inte alls.

Gradvis börjar jag missköta mitt jobb och komma försent. Förlorar kontakten med de som står mig nära. Jag gör bort mig varje helg.
Den här helgen var det riktigt illa. Var och festade i stan med en polare och några av hans vänner jag kännrr flyktigt. Hade dragit i mig alldeles för mycket tjack så jag låter, pratar och beslagtar uppmärksamheten till varje pris.
Jag märker inte ens hur jobbig jag är när min polare säger åt mig att lugna ner mig, jag skämmer ut mig. Istället käftar jag emot.

Under kvällen tappar jag bort mina vänner och hittar istället en krog där folk sitter och käkar. Där häver jag två bärs för att sen springa runt inne i restaurangen och störa alla gästerna som antingen skrattar åt mig eller slänger irriterande blickar nästan i avsky.
Resten av helgen fortsätter i samma manér och än mera pulver, sprit och förödmjukelse.

Söndagen möter mig med dödlig AT och ångest över hur jag faktiskt betett mig. Lustigt nog slår det som en chock varje gång, under söndag kväll när man börjar bli nykter, har tänt en holk och varvat ner tillräckligt för att reflektera.

Jag vet att jag är patetisk när jag beter mig såhär. Jag faller som skrattretande eller sorglig, en jobbig jävel som är för full för sammanhanget.
Någon man gärna undviker.

Jag är inte alltid sådan. Alkohol och framförallt tjack är en sån oerhörd social befrielse för en sådan som jag som blir nervös bara av att småprata med grannen.
Jag blir plötsligt så oerhört karismatisk. Kvicktänkt och alla skrattar åt mina skämt. Charmig, snygg och kvällen är ung ge mig två tre fyra fem bärs till!
Katastrof...

Jag vill vara den personen föralltid som jag är när jag druckit sådär lagom. Då tycker jag om mig själv och jag är rolig som fan.

Försöker fortfarande sluta röka gräs och pissar en gång i veckan av egen fri vilja, men det visar ständigt positivt såklart eftersom jag ändå röker varje dag. Var nykter två dagar förra veckan innan helgen kom.

Om du eventuellt skulle få en reaktion på det lilla som ännu inte förbrännts - vilket borde vara nära noll om du har noll promille - tror jag den är betydligt mindre skadlig för dig än om du dricker igen. Och känner du på dig att det finns risk för det utan antabus, ja du känner dig själv bäst.
Kram

När jag höll på med mina kortare och längre perioder av alkoholfrihet, så var det just så jag alltid tänkte:Att jag skulle tillåta mig att dricka vid ett enstaka tillfälle. Och det gick väl bra - ett tag. Men, med tid och längd kom jag liksom alltid tillbaka till ett mer regelbundet drickande. Det blev svårt att starta om till nykterheten. Visst hade det varit fantastiskt, och helt ok om jag hade kunnat växla så där mellan långa perioder av sammanhängande nykterhet och så tillåta mig ett enstaka litet oskyldigt måttfullt fylleri. Men det funkade liksom aldrig i praktiken! Och det är ju inte det där enstaka glaset som är problemet! Det är ju att man också vill ha lite mer. Om inte just då, så en annan gång. Och sedan en gång till ... osv. Oavsett hur du väljer så är det klokt att stanna upp och tänka till. Kommer verkligen dessa två sketna glas ge en välbehövlig avkoppling? Från vadå? Frågan ställd i bästa välmening, så ta inte illa upp. /Cecilia

Det är bara du som kan göra det valet. Själv valde jag att prova att dricka lite vin efter 9- månader som nykter. Gick fint så jag provade några gånger till. Tog mig 1,5 år att lägga ner alkoholen. Nu har jag snart 1,5 år som nykter. Jag kommer inte att prova igen. Men det gäller mig och mitt val. Var rädd om dig

Ligger här i sängen, nykter och tänker på hur härligt allt är.
Fått ordning på arbetslivet. Tränar.
Socialiserar.
Fått intressen som jag bryr mig om.
Börjat få tillbaka tilliten hos familjen.

Och alla dom här sakerna som får mig att må bra. Gör så att jag inte faller in i det destruktiva ”flerdagsupande” där jag låser in mig själv.

Men jag dricker dock fortfarande. Och jag känner i varenda klunk att jag har missbruksproblematik. Att när en öl är slut öppnar jag en ny fortare än blixten. I och med att ha vetskapen om att jag dricker tills alkoholen är slut eller kvällen är slut. Så försöker jag begränsa det genom att aldrig ha alkohol liggandes hemma. Utan handlar max en kväll i taget (har en bit till Systembolaget)
Evt börjar dricka så sent som möjligt.

Troligen så kommer detta inte fungera i längden, utan till slut så kommer jag bli tvungen att bryta helt. Den dagen vill jag ska vara bestämd. Den dagen ska jag verkligen vilja sluta, och inte sluta pågrund utav bakfylla/bakfylleångest.

Vill också säga att jag tycker ni allihopa är fantastiska

Nu romantiserar du alkoholens verkan.
Den är falsk och skadlig, det vet du innerst inne. Annars hade du inte tvekat.
Njut av festivalen, solen, alkoholfria ölen och tänk bort de två glasen, de är helt meningslösa i sammanhanget.
Kram och styrka till dig ???

... Jag vill ju så gärna prova om det går.
Jag längtar efter avkopplingen 2 glas ger mig.
Jag har inte barnen med mig, de blir inte lidande..
Det känns som ett perfekt tillfälle, en lucka att få andas..

kan också tillägga att jag till o från dricker mig så redlös på mkt öl att det är helt svart dagen efter och man kan ha gjort vad som helst men inte så att jag tappar kontrollen och slår folk utan man gör sjuka saker som man ej skulle ha gjort vid nyktert tillstånd. anledningen att man gör det beror väl på ångesten man bär på över sitt leverne och även ångesten mm som tillkommer vid fyllor då man bränt massa stålar, tappat saker eller gjort något dumt.