Senaste kommentarerna i forumet

Nu nykter i 16-17 tim... Löjligt visst, men så här dag 1 räknar man timmarna. Som jag skrivit tidigare så sökte jag hjälp i september, med hjälp av antabus höll ja mig helt nykter i 3 mån. Utan att tänka på att jag tagit antabus köpte jag 6 öl o drack, satt väntade på effekten av tablett jag tagit dan innan.. Inget hände!
Kände det som att jag förlorat en vän, antabus skulle ju funka i 14 dar enl läkare. Vågar inte äta varje dag, vet att jag måste prata med läkaren, men drar mig för att berätta om mina destruktiva övningar, men dom kanske har hört värre storys än min? Antabus kan visst påverka levern, så höja dosen är nog inte bra. Finns det annan effektiv medicin?

Det är ju en jäkla tur att det alltid kommer en ny dag 2 om man bara klarar dag 1?
Vägrar släppa hoppet om ett nyktert liv, och hur jag än vrider och vänder på det så är det jag som kör skutan...

Ångest och irritation är annars dagens status, men känner ändå tilltro till processen i dag på något vis, en dag i taget.. en lååååång dag i taget❤️?

Önskar alla en bra nykter måndag?

21 dagar är en magisk gräns har jag hört. Vill också dit, är på väg...dag 12 idag?
Styrkekramar till dig och mig och alla andra kämpar???

från den ”glada,normala” person jag är till den ”ångestfyllda,arga,onormala” jag har blivit på 2 minuter igår efter hans beslut att förmodligen inte ge antabus en chans. Efter det fick jag veta att jag behandlar honom som ett barn som inte kan tänka själv och som alltid blir tillsagd vad han ska göra . Stämmer det? Riktigt osexigt iså fall, är jag så illa på det? Ja,kanske. Jag försvarar mej med att om man beter sej som ett barn så blir man behandlad som ett men det är ju inte hela sanningen. Jag måste lära mej att jag kan inte fixa honom, jag måste fixa mej själv istället.
Det var meningen att jag skulle följa med till vårdcentralen idag för jag vet att min man gärna skönmålar sitt problem.
Då börjar jag här: Dag 1: inte följa med till läkare och inte fråga hur det gick utan låta honom själv berätta när han vill !

Tack för att du vill berätta och för att du beskriver något som många kan känna igen sig i. Alkoholproblem kan verkligen se olika ut. För dig är det inte ett problem i vardagen samtidigt som alkohol ställer till det för dig eftersom att du blir personlighetsförändrad och handlingar kan få såväl långsiktiga som allvarliga konsekvenser. Jag gissar att det är skrämmande. Du är inte ensam. Alkohol påverkar oss olika. För en del går det inte att "lära" sig att dricka. Det är tufft och insiktsfullt av dig att lyfta detta.

Hoppas att du får många svar och att andras trådar blir hjälpsamma för dig.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Man önskar att de ska välja den kloka vägen som gör att de mår bättre i slutändan.
Själv blev jag totalt utskälld igårkväll. Jag behandlar honom som ett barn tydligen :gör det, ta den tabletten, glöm inte ge hundarna mat osv.... Och han har nog rätt till viss del , för när man beter sej som ett barn (läs full 7 dagar i veckan) då är det lätt att man blir behandlad som ett barn.
Naturligtvis är det kränkande men tyvärr hamnar man i vissa roller till slut där man vill väl men det blir bara fel. Så kan du låta bli att skriva till honom så gör du både honom och dej själv en stor tjänst !!

och mår så kass. Rastlös o ångest. Man får väl leva med det några dar. Hoppas på lång nykterhet nu.. Sådana här dagar vill man inte uppleva mer. Lycka till!

Läser ditt senaste inlägg och tänker och känner igen mig så! Jag tänker också på att du lever genom dina barn, inget fel alls i det men kommer du ihåg dig själv? Dina behov. Vi är inte prestationen.
Jag brukar meditera lite för att finna inte ro. Gärna vägledd meditation. Kolla in appen Insight timer.
Du gör detta bra! Du finns för dina barn och det glömmer de aldrig! Fester med grannar och alkohol är en illusion om trevligheter! Men kanske står det för en känsla av gemenskap du saknar?
Fb och insta är trevligt när man själv mår bra...
Kram?

Jag känner ingen större oro inför denna dag. Att avstå alkoholen under en måndag är inga större problem. Det kanske sticker i ögonen på någon, men det är här jag befinner mig just nu i min resa. Problemen kommer nog att börja kring mitten av vecka, då kommer jag vilja köpa hem folköl. Till helgen har det blivit självklart med något från bolaget, det är ju helg! Turligt nog har jag ett par dagar på mig att utarbeta en strategi för dessa tillfällen, suget och känslorna. Jag tänker att jag ska försöka skriva en del, att de får bli en påminnelse så att autopiloten inte får chansen. Vanans makt är stor. Att ta medvetna beslut om allt dygnet runt är inte möjligt, inte för mig men jag kan ge mig själv chansen att ta medvetna beslut om alkoholkonsumtionen. Det är möjligt att andra delar får stå tillbaka medan jag arbetar med det här, och då får det bli så.

Även om jag inte är tillbaka på botten känns det lite tragiskt att behöva börja om, att vara tillbaka på entalen. Nåväl, dag två. Jag är redo!

... sedan drack jag som du beskriver, rätt sällan men alltid stora mängder. Tror det är vad man kan kalla riskbeteende. Sen har det gradvis förvärrats till ett beroende. Så att ta tag i problemet tidigt är nog jättebra. Lycka till!

I helgen hade han sin första fylla på Naltrexone. Han påstår att han inte kände någon skillnad alls, och att den enda effekten han upplevde var att han stannade en timme längre än vanligt hos fyllesällskapet.
Allt bra så långt.

Idag dock...Idag (alltså redan kvart över åtta på morgonen) så beter han sig spattigt och rastlöst och precis som han gjorde under abstinensen...

Jag bara hoppas han begriper hur livsviktigt det är att han tar sitt piller först, OM det blir en tripp till systemet. Själv måste jag jobba, och dessutom så Måste beslutet att ta pillret vara upp till honom.

Så här sitter jag och känner hur det bokstavligt talat värker i fingrarna efter att skriva till honom och påminna honom om att ta sitt piller om han ska dricka. Men jag måste låta bli.

Jag har visst lite att jobba på, jag med..

.. att få den typen av läkemedel. Hade jag inte ringt o fått medicin, kanske hade jag kunnat skriva "dag 17" istället för 1 idag? Vill inte skylla på läkaren.. det var ju jag som ville ha. Men hon gjorde mig en björntjänst, när hon dessutom vet att jag dricker.

Ojdå!
Ja, lugnande ska nog hanteras med varsamhet för oss beroende.
Hoppas du tar dig ur måendet snabbt, kamrat!
Jag läser och känner med dig. Vet precis hur tungt det är.

För en vecka sedan fick jag lugnande av läkaren. Tror det var det som utlöste återfallet. Tydligen liknar medicinen A kemiskt. Jag vill varna alla för lugnande o sömnpiller. Inte bra för oss beroende-människor. Ett annat problem är ju att pillren gör det möjligt för oss att dricka utan bakfylla... Nu är det slut med piller och A. Ja kanske man skulle prova Glutamin som du säger. Finns visst recept medicin mot sug också, har inte provat.

Hoppas vi tar oss ur detta. Kul veta att nån läser. Försöker själv läsa o följa en del trådar. En del har jättemånga inlägg. Själv har jag varit inne här i perioder, mest som nynykter. Ska försöka vara mer konsekvent framöver. Vi får önska oss lycka till, o räta upp oss nu.

Vad var det som fick dig att falla tillbaka?
Var det ett sug eller en känsla? Vanans makt?
Jag är ganska restriktiv med allt utanför läkemedelsverkets rekommendationer, men jag körde för första gången i mitt liv ett öppet sinne när jag skulle sluta dricka.
Jag fann då många inlägg om L-Glutamin. Googlade och fann ganska intressanta texter om att just L-Glutamin i rekommenderad dos kunde hjälpa mot alkoholsuget.
Knallade till hälsokostbutiken, köpte en burk och drack det. Smakade inte direkt gott.
Två dagar, sen hade jag inte längre sug efter alkohol. Placebo eller ej, funkar det och hjälper oss att stå emot de första dagarna / veckorna så är det positivt.

Ny dag, nya möjligheter, Berra!

Blev 3 nyktra dagar, inte på raken. Men mådde så bra under dess dagar. Jag ska ta med mig det under den här veckan. Planera in roliga saker och hålla mig borta från giftet. Lättare sagt än gjort men satsar på en bättre vecka med fler fina dagar. Kram till alla er och hoppas ni får en bra start på den här veckan.❤️

Blev 3 nyktra dagar, inte på raken. Men mådde så bra under dess dagar. Jag ska ta med mig det under den här veckan. Planera in roliga saker och hålla mig borta från giftet. Lättare sagt än gjort men satsar på en bättre vecka med fler fina dagar. Kram till alla er och hoppas ni får en bra start på den här veckan.❤️

Välkommen till gemenskapen för likasinnade!
Du är så långt ifrån ensam du kan komma. Historierna kan se olika ut, graden av problematiken kan skilja sig, men alla här har haft eller har problem med alkoholen.
Stort av dig att blotta dig fullt ut för första gången. Det är ett stort steg och du har kommit till en viktig insikt.
Själv håller jag till inne på ”Förändra sitt drickande” då jag trots 7 veckors nykterhet har en lång väg kvar att vandra.
Mina dagar är inte längre en kamp att stå emot och låta bli att förhandla med mig själv, men alkoholen har varit en så pass dominerande del av hela mitt vuxna liv att jag måste lära om mig helt från början.

Jag heter Fredrik. Jag är också alkoholist.
Kram på dig!

Hej berra., följt din resa här , jag känner igen mig i så mycket av det du skriver.jag är ochså 50+ med lång historia av alldeles för mycket A .hela livet eg.eller iaf sen tonåren .hade en nykter period på 4 månader när jag nästan höll på att tappa jobbet pga av A.men nu är man igång igen.ligger i soffan efter sömnlös natt och försöker hämta mig efter en veckas supande. Hoppas det går bättre för dig

Att du då och då postar ett inlägg och att du trots många år i nykterhet är inne och läser här visar på vikten av att utföra underhållsarbete för att hålla i längden.
När nykterheten blivit en livsstil och inte längre en daglig kamp är det så lätt att glömma hur det var, eller att börja tro att man är botad.
Jag var inte alkoholist under tjugo år (trodde jag). När jag reggade mig här för 1 1/2 år sedan, efter några rejäla vändor i de gamla spåren, var det värdefullt att läsa om andra som varit nyktra under decennier och den hårda vägen lärt sig att alkoholberoende aldrig läker ut. Hjärnan reparerar sig och nervsystemet kommer i balans, men spåren finns kvar redo att öppna sig.
Vare sig vi är långnyktra, nynyktra eller ännu inte nyktra - olika faser och olika varianter men samma sjukdom.
Tack för att du delar med dig

.. sorters skribenter här. Intressant läsning. Mycket om hälsokost o mirakelkurer, bra om det hjälper men nog inget för mig. En del säger sig inte ha problem, också bra förstås. Varit vaken sen 3..läst här rätt mycket. Bäst är ju inläggen där man känner igen sig. Man tror ju i sina mörkaste stunder att man är helt ensam, så befriande att inse att vi är många med/i problem. Ska försöka vila lite nu. Ha d bra alla.

till morgonkaffet? / mt

Jamen barnens pappa kanske försvinner han får ha barnet vårat om han är nykter som sagt. Annars är d stopp han får ha henne om han inte dricker annars är det kört med det också. Så oron över det finns ju kvar. Där är min begränsning vilket vi har separerat för.

... att läsa här. Igenkännande och insikten att man inte är ensam. Brukar gå in här o läsa när jag mår som sämst. Att skriva blir ett sätt att slå ihjäl några minuter, dessutom lättar ångesten för stunden. Lycka till alla. Vi måste klara den här dagen. Känner att A inte är ett alternativ idag.