Senaste kommentarerna i forumet

att jag aldrig kommer att dricka mindre, efter ett oräkneligt antal försök. Det har för mig gått bra en kort period men så kommer den där dagen då jag ”ger mig hän” och då är det kört.
Så nu försöker jag lägga om livet till att ta en dag i taget men att ge mig fan på att ha kul utan och att behandla problemen utan.
Vissa klarar att dra ner och det är möjligt att du kan, men det kräver antagligen livslång vaksamhet precis på samma sätt som att vara utan, men då med svårigheten att fatta beslut om att avsluta drickandet under tiden du är påverkad.
Du ligger bra till för att förändra ditt liv i alla fall när du enbart är 24, så bestäm vad du vill och fortsätt skriv här.

Kan vara kopplad till min PMS. jag har märkt av det mer och mer under de senate året, även under min nyktra period. Överväger att kontakt sjukvården i eftermiddag efter jobbet, pga PMS:en. Vet inte hur länge till jag orkar med denna berg- och dalbana. Orkar inte må dåligt utan anledning, känner att det börjar smyga sig på igen. Att kämpa mot alkoholen är nog så svårt när jag mår bra. Släng in denna oro/ångest/nedstämdhet/tomhet på de och ... Ja. Det blir som det blir tillslut. Nåväl, jag får se.

Det enda jag vet just nu är att jag ska vara nykter. Inte för att jag måste utan för att jag VÄLJER det. Jag vill vara nykter och därför kommer jag att vara det.

Tack, IronWill, det där behövde jag höra just nu! ♡ Att kunna hjälpa någon är alltid den förhoppning jag har. Min aktivitet går lite i perioder, men oftast skriver jag regelbundet, både hos mig själv och hos andra. Gillar att välkomna, peppa och vara ett stöd. Men ibland tryter orken lite...

Ja, FinaLisa, vad ska vi göra för att få det bättre? Till att börja med måste vi se de förändringar vi redan gjort. Precis som du skriver är alla vita dagar viktiga. Självklart ska vi inte ge upp tanken på ett helnyktert liv, vi ska dit, men vår väg är inte spikrak. Vi kämpar på tillsammans - dag efter dag. Tack för ditt stöd. ♡

Kram

Som trådstarten lyder , är det ok ?
Vi hamnade i en diskussion i en annan tråd men kanske bättre här.
Min syn på det är Nej, det är inte ok! Det förstör för mycket. Jag är mycket väl medveten om varför det görs och kan förstå det men det är inte frågan ?
Det är ju ur smygandet och ljugandet som medberoendet föds . Min man är alkoholist. Jag lever med honom för att jag älskar honom. Vad jag inte älskar är lögner och smussel, han hade aldrig accepterat att jag ljög för honom. Någon tycker att ” Der är bara att gilla läget låt det smygas utan att kontrollera och älta”
Vad tycker ni andra ??

Jag hade faktiskt inget sug att dricka i helgen. I fredags hade jag tjejkväll hemma hos mig med mina väninnor, i lördags var jag på grillfest. Båda gångerna drack de runt omkring alkohol medan jag hade köpt alkoholfritt bubbel. Kanske kändes de tråkigt en liten stund. Men överlag gick det jättebra och hade precis lika trevligt som när jag dricker, om inte trevligare. När jag dricker går så mycket tankeverksamhet åt själva drickandet, typ: dricker jag för mycket? Hur snabbt dricker dom andra? Kommer alkoholen att räcka hela kvällen, om inte.. hur ska jag få mer? Osv. Nu koncentrerade jag mig helt på att prata med mina vänner.

Så.. so far so good. Men du har helt rätt, min hjärna har redan börjat med ”äsch det var väl inte så farligt i lördags” tankar. Men jag försöker påminna mig själv hela tiden om att detta är det rätta. Har som sagt även en sambo som stöttar. Har dessutom talat om mitt beslut för alla mina närmsta vänner som stöttar mig. Det kommer självklart bli jobbigt många gånger. Men det ska nog gå vägen detta!

Hur känns det för dig TantGrön?

.. Vinäger! En dag i sänder kämpar vi, om morgondagen lovar vi inget idag
?

Den usla sömnen brukar bli bättre efter ett tag. Bra att ta dagarna som de kommer. Du är på gång på allvar nu. ♡

Som vanligt, vissa inlägg skulle man själv kunna vara författare till. Några detaljer som skiljer, men vad gäller A så är känslorna exakt desamma.

Jag brukar tjata om strategier, men det att du verkligen fixat en del, särskilt vad gäller alkolåset till bilen. Gud så smart! Annars tänkrr jag lite enklare förhindrande förebyggande åtgärder, som till exempel att boka in något med en kompis i helgen. Se till att du måste ha bilen... Inte vet jag, men det är ofta en förutsättning för att jag ska ha en chans att låta bli.

Hoppas du fixar det! ♡ Kram

Men Anxiete är smartare än jag; förlåt för hijacken...

Här är ingen tjatig, glöm det. Det är ju just för att man ska kunna skriva precis vad man vill precis när man vill som forumet finns.

Wow, vad du kämpar, jag är imponerad. Den här dagen fixar du lätt, i morgon tar du ett nytt beslut. Lycka till! ♡

I MITT förhållande har JAG ställt kravet att han inte får smyga och/eller ljuga. För att JAG vill inte leva med någon som ljuger för mig. Han har godtagit det.

Genom att smyga och ljuga (förutsatt att han inte blir påkommen...) så nekar han mig fakta jag behöver för att fatta MITT beslut.

Om han sa att "jag tänker fortsätta missbruka" så skulle jag kunna besluta om det är ok med mig eller inte - men om min gräns är lögner, och hela hans beteende KANSKE är en lögn, då får jag aldrig den information jag behöver...ja, om han inte blir påkommen alltså.

Det är där mycket av mitt snokande och kontrollerande uppstår; jag älskar honom, jag vill leva med honom - men inte om han bedrar mig. Och eftersom han knappast kommer berätta om han ljuger så blir det upp till mig att förvissa mig om att de villkor JAG ställt, för MITT beslut, faktiskt efterföljs.

Vill han hellre supa så får han släppa mig. Då slipper han ljuga, vilket alltså är en dealbreaker för mig.

Om hans dealbreaker är "Att behöva berätta när jag super" då borde han göra slut med mig.

någons tråd genom att ha en lång diskussion med ”Detgårbättre” , du är välkommen att fortsätta i min tråd” står och stampar på samma ställe”
Jag vill bara poängtera att går man in i AB Familjen då får man nog spela med öppna kort om det ska fungera. Smygandet och smusslandet dödar så mycket tillit och förtroende men det är kanske svårt att se ”från andra sidan”

Du kan även vända på det. Att den som smyger med drickandet måste väl få smyga i fred utan att ha en partner som kontrollerar en. Vad som är rätt och fel går ju inte att säga. Finns ju folk som smyger med saker i tron att det är bäst - även om man inte sagt att man inte får (dricka i det här fallet t ex). Är det fel att smyga då?

Relationer rent allmänt har så många olika "vad som är bäst".

Vad gäller barnen ska du utgå från hur de ser, känner och upplever allt. Du ska inte fatta besluten åt dem (utom den minste så klart) från ditt perspektiv. Vi vuxna (de flesta människor i stort t o m) tror alltid att vårt eget perspektiv är det bästa alltid. Du vet bäst hur dina ungar mår etc. Det tror även din partner. Jag tror också att jag skulle veta bäst fastän det inte är mina ungar. De enda som kan svara på detta är ungarna själva när de är stora nog att prata eller kommunicera på andra sätt.

Pratar man om svek i en relation så är ju det bland det sämre enligt mig. Allt handlar ju här om att vara överens men där den ene bryter detta - t e otrohet eller att dricka i smyg (om man nu kommit överens om att inte göra det alltså). Sker detta så får man ju sätta en gräns för sig själva - vad är ok och inte vad gäller ens partners beteende.

Vissa relationer trivs båda med att som du skriver "vad den andre inte vet..." men sen finns det ju de som ger varandra 100% frihet medan andra inte ens tillåter en krav av andra könet eller att det dricks en öl i huset. Allt handlar ju om val för bägge hela tiden men vi kan bara påverka vårt eget liv. Går gränsen vid vill jag leva med eller inte så är det många saker som ska räknas in. Sätter man gränsen vid att jag vill leva själv om jag inte har 100% tillit till min partner så går gränsen långt tidigare.

De enda som inte kan göra aktiva val och sen leva upp till det är barnen som är fast. Vuxna kan alltid agera, oftast åtminstone. Det handlar ju inte om tre öl allmänt. Jag vet mängder med människor som kan dricka mer än så och fungerar perfekt. Jag vet också de som inte borde ha barn som dricker i så små mängder ens. Så frågan är om det är partnern du vill ha. Det är bara du som vet det. Men du kan inte begränsa honom - utan enbart vad du själv vill.

Ett råd är att lägg noll fokus på alkoholen i sig även om det kan vara det som är orsaken till allt övrigt. Du ska lägga det fokuset på dig själv. Är detta vad jag vill? Jag har valt att flytta då jag insåg att den jag bodde med inte fungerade på det sättet som jag ville. jag kunde lagt ner all energi på att försöka förändra - men valde att ta det jobbiga där och då att flytta. Nu var det ingen kärlekspartner men likväl olika val. Det jobbiga nu eller ett hopp om att det blir bättre men blir det inte det så får jag det mycket jobbigare och varje dag framöver!

Jag fastnar på just SMYGANDET. Om någon är ärlig med att de dricker så kan man fatta ett beslut utifrån det. Men om de LJUGER och SMYGER så VET man ju inte att man blir bedragen.

Men det är oerhört långsökt att "leta" fel som inte existerar. Jag tror få föräldrar inte låter den andre ha hand om barnen för att den saknar körkort och därmed inte akut kan köra bil. Vi har grannar och ett gemensamt skyddsnät som hjälper till. Landar man där i debatten så är hoppet redan ute. Då letar man fel istället för lösningar. Om man sen inte tycker att ens partner ska ha hand om barnen då den är för full rent allmänt är en annan fråga.

Och återigen tänker du fel enligt mig... ska den nyktre ha någon ensamrätt i var barnen ska vara? Det kan ju lika väl vara den som druckit tre öl som kanske inte vill att barnen ska åka med den andre föräldern då denne är usel på att köra bil. Men hamnar vi i tankarna åt det hållet är nog allt redan förlorat.

Vad som är normala beteende är också rätt irrelevant då normalt inte är lika med bra. Sen kan vi alla försöka ha förståelse för varför vi agerar som vi gör men det är också en annan fråga. Vi människor tycker olika och det enda vi kan påverka direkt är hur vi själva vill leva och ha det även om det så klart är jobbigt och klart ansträngande stundtals.

Jag förminskar ingen oro eller ångest men jag tycker det är onödigt när folk ska se problem hela tiden - och framför allt på sådant som går att påverka. Men ofta sitter man i en sits där man vill ha det stora huset och jobba 50% men på köpet får man en alkoholiserad partner. Livet är fullt med val och många är sådana man önskar man slapp vara med om. Men vi människor får fatta beslut som är jobbiga på ett eller annat sätt ibland. Ibland "blir vi" utsatta för andras val också. Det är jobbigt och tufft men en del av livet oavsett vad vi tycker. Sen önskar jag att allt var frid och fröjd...

kanske åka iväg några dagar med barnen och få lov att slippa tankarna på om han dricker eller ej ? Ibland kan det vara skönt att få lite distans.Är du inte hemma så kan det kvitta vad han gör.

Det låter så lätt att bara lämna. Men han kommer garanterat ha barnen halva tiden och när jag är ute ur bilden kanske han dricker ännu mer. Åtminstone lika mycket. Minst. Vad händer med barnen då? Att inte ha tillgång till en nykter förälder. Mitt ena barn är bara några månader och den större är väldigt mammig, vi kan inte vara ifrån varandra halva tiden. Mitt hjärta går sönder bara av att tänka på det. Att de ska behöva betala priset. Pappa kan dricka i fred, mamma fick lugn och ro men barnen fick betala priset.
Det gör mig så ont så ont att min redige principfaste man står i verkstan och smygsuper vin ur ett tetrapak som han gömmer i en sopsäck. Så ovärdigt.

Skriver igen, trots att jag inser att jag verkar tjatig. Skriver mest för min egen skull typ dagbok. Sen är ju alla välkomna att läsa. Själv tycker jag det är spännande när de kommer nya inlägg.. Hur den här dagen slutar vet ingen, men jag har lovat mig själv att lägga mig nykter ikväll. Som det ser ut just nu så grejar jag det ????

Ja frågan är väll om vi står på så olika platser om vi överhuvudtaget kan leva ihop. Vi kommer överens om nåt och sen gör han ändå vad han vill i smyg. Kan jag skaffa en annan partner (älskare) då, så länge jag sköter det snyggt? Det man inte vet tar man ingen skada av? Tills man får reda på det och då kan jag kontra med "sluta älta"? I en familj kan det ju inte bara handla om honom, vad han vill. Vad vill barnen, vad vill jag, vad vill han. Exemplet med att kunna skjutsa sina barn är förstås ett exempel. Finns han där för att möta sina barn känslomässigt efter 3 öl? Är det säkert att bära runt på ett spädbarn med 3 öl i kroppen? Jag känner mig ensam och sorgsen.

Du ger mej aha-upplevelser , du har ju så rätt , kloka du !!!!

Ang körkort och barn, eftersom det var jag som ” vinklade upp o ner”.... Om man har körkort och partnern förlitar sej på att man är nykter när man har barnen , vilket hon bör kunna göra, då är det ju jävligt korkat att dricka i smyg ! Bättre att säga att jag klarar inte av att låta bli att dricka så kan hon göra ett eget val om hon vill låta barnen vara hemma med honom. Så menade jag, om du tycker att vi anhöriga lägger för mycket vikt vid vad den beroende gör så är även det ett normalt beteende, det får nog du köpa ! Du har rätt till din åsikt och jag har rätt till min
Jag vet vi har ett eget val men förminska inte vår oro och ångest lika lite som vi förminskar den beroendes problem.

Så det finns en sämre kvinnlig kopia av mig alltså ? Du har kloka ord i skriftformat! Skriver kanske längre en annan tidpunkt ?

Jag ville inte heller sluta men när man inser att det inte är värt allt kämpande och kaos så hoppade jag av bara. Jag ville inte längre. Det var nog mer en önskan än vilja att dricka mindre. Det vi vill brukar vi fixa annars vill vi inte.