Senaste kommentarerna i forumet

Jag har inte druckit på 3 dagar men känner mig fortfarande bakis, inte kul. Men jag är glad över att vara nykter. Glad och förväntansfull inför resan.

Den här boken jag läser har verkligen hjälpt mig, och jag är bara några kapitel in. Den upprepar saker ofta, men med mening och frågar frågor som man själv ska tänka över. Lite som en terapeut. Det viktigaste jag har lärt mig är att (försöka) sluta hata mig själv pga av min alkoholkonsumtion. Hata mig själv, konstant nedvärdera mig själv som människa och ifrågasätta i stort sätt alla runt omkring mig varför de vill vara i min närhet. Dessa tankar är så destruktiva att de färgar allting positivt i mitt liv. Alkoholen blir då en flykt från dessa tankar och cirkeln börjar om. Det blir som en självuppfylld profetia. Jag är en hemsk alkoholist, det måste betyda att detta är mitt liv och jag ska dricka till jag dör. Ibland hällde jag bara i mig alkohol för att jag tyckte att jag förtjänade att må dåligt dagen efter. Jag försöker se det som någonting annat än svaghet nu, och det är så jag ska sluta dricka.

Jag jobbar på att se nykterheten som någonting underbart och eftersträvande. Att jag inte förlorar något på att inte dricka. Det är samhället som har präntat i oss att alkohol SKA man dricka. "Det blir så gott till maten", "jag måste stressa ner efter jobbet" etc. etc. Vi vet alla att alkohol inte hjälper med detta. Det blir bara värre. Om man kan se igenom samhällets hjärntvätt av alkohol så hjälper det. Jag vet att många här på forumet säger "jag vill sluta dricka" istället för "jag kan inte dricka", och det tror jag är en väldigt viktig skillnad. Jag VILL sluta med alkohol, men eftersom jag är på någon level av beroende så får jag såklart en knut i magen av den tanken, men jag hoppas (och vet?) att det kommer bli bättre med tiden.

Jag vill inte dricka etanol längre, för det är det som alkohol är. Etanol. Ni vet första gången man dricker alkohol och det smakar skit? Det är vår kropp som säger till oss - detta är giftigt håll dig borta. Men sen fortsätter vi dricka tills vi vänjer oss vid smaken. Jag vet att jag inte dricker alkohol pga smaken i alla fall.

hjälpa det - jag tror och hoppas på Naltrexone så jag blir direkt BLÅ. Det jag personligen har störst problem med när det gäller just den är ju att...de bör dricka på det...

Dock upptäckte jag i helgen att FAN vad skönt det var...Ok, han drack, och det hatar jag - men han gjorde det med en blockering i skallen som (hoppas, hoppas) lär hans hjärna att alkohol inte alls är livsnödvändigt.

Jag har bestämt (Haha - jaja, ok då - jag ser själv hur kontrollerande jag är...) att han ska köra på Sinclair-metoden. Alltså måste jag vänja mig vid att han kommer att dricka - och jag måste finna mig i det....

Nå. Tack, och jag håller verkligen tummarna för att det går bra för din hane idag!

kärleken med....... Tada...... Antabus ?? Ett dygn osämja till ingen nytta..
-Nu kan jag inte dricka, bra va? Det var första kommentaren han sa.
- Det kan inte jag svara på, det vet bara du ,svarade jag.
-Jag tänkte på det du sa att jag inte kan impulsdricka, du har rätt ..... ?

Till och med här handlar det om deras tillfrisknande Slut på det ? Hur ska du och jag göra för att bli friska ?
Just nu är min man hos dr. Han ringde för en stund sen: Vad hette den tabletten du pratade om ? Naltroxen svarade jag , men jag är ingen läkare så ta det med honom, lycka till ! I vanliga fall hade jag påmint honom om vad han skulle fråga om.... Undra vem som är sjukast, han eller jag ?...
Ha en fortsatt bra oberoende dag ?

Jag misstänker att vi är ganska lika, du och jag :)

Jo, jag tror jag får göra ett tillägg här i min lilla dagbok; inte bara hur det går med hans beroende, utan även hur det går med mitt MEDberoende...

Upp på sadlen igen Berra för alla har vi snubblat till och fallit för frestelsen och suget men det viktigaste är ju att man får varje gång lär sig något av det så det inte upprepas. Det är av sina misstag man lär sig och blir starkare och växer som människa. Jag var nykter i 14 dagar men i lördags så slarvade jag lite men det var inte farligt jag drack bara en halv öl och 2 glas rosevin när jag grillade med min flickvän och jag kände inget sug på att dricka mer :) Det är lätt att vara stark när man mår bra och det är då det är lätt att luras av alkojävlen.När man ligger bakis och mår dåligt med ångest och känner sig ynklig och skamsen så är det lätt att säga att man aldrig ska dricka mer och därför är det viktigt att komma i håg hur dåligt man mådde just för att man ska minska risken att dricka igen. "The past mistakes are meant to guide you not define you" Kämpa på och ha en fin dag :)

Ironwill, John och Sannah; tack för era tankar.

Facebook har jag ju inte och har aldrig lockats av det. Men instagram har jag. Känner att jag håller kontakten med fler vänner genom det. Men jag får ju också en del ofrivillig information genom det. Jag vet ju att man sällan visar det dåliga från livet i en sådan kanal. Men det hjälps inte alltid.

Jag känner nog att det jobbiga är ibland att jag är tillfreds med det mesta ända tills jag öppnar instagram. Och det är så himla onödigt. Kanske jag borde avfölja en del. Men grejen är att jag även kan må dåligt av bilder min egna nära familj lägger upp ? Fastän jag verkligen känner till deras liv och hur det går upp och ner osv.

Ja Sannah jag lever verkligen genom mina barn. Det skrämmer mig litegrann. Jag försöker göra saker för mig själv också och lyckas ibland. Men eftersom att min relation ser ut som den gör så kan jag ibland ha svårt att lämna barnen. Ibland funkar det bra men ibland känner jag ett sådant stort ansvar för varje sekund av barnens liv att jag har svårt att släppa kontrollen. Jag känner också att tiden med dem är så värdefull att jag ofta tycker att jag slösar den om jag inte spenderar den med mina barn. De är verkligen mitt allt. Och tiden de är barn är kort!

Gemenskapen har jag fortfarande egentligen med både grannar och vänner. Så alkoholen behövs ju inte. Men förut kunde vi stanna ute på nåns altan i många timmar och vinet gjorde ju att kvällen blev längre och barnen fick vara ute ovanligt länge med sina kompisar. Men! Jag tycker ändå att det sättet att umgås på är rätt så destruktivt. Jag vill inte ha det. Men ibland känner jag mig så korrekt och proper jämfört med folk runt mig. När självförtroendet sviktar tror jag det är nåt negativt men när jag mår bra vet jag ju att jag varken är tråkig eller ointressant när jag är nykter. Tvärtom tycker jag att folk runt omkring mig faktiskt verkar tycka om mig mer nu än förr. Och många säger ofta att jag är rolig till och med. Men när man inte mår på topp så fastnar man i dåliga tankespår.

Angående mina barn så tror jag också att jag måste vara med och skapa deras barndom hela tiden. Jag vill ge dem många fina minnen. Men jag måste nog inse att jag måste låta livet rulla på lite av sig själv också... jag kan inte ständigt producera minnen åt dem. Jag vet inte varifrån jag fått denna halvt om halvt besatthet kring detta? Att fylla deras barndom med miljoner lyckliga och intressanta ögonblick. Är det för att jag är rädd att dö ifrån dem? För att de ska ha goda minnen att plocka av om de mår dåligt i framtiden? Eller så försöker jag bara göra fritiden så fin som möjligt eftersom att skolan är tuff för ett av mina barn.

Nu tror jag inte jag gör fel i hur jag gör direkt men eftersom jag blir stressad ibland så måste jag ändå tolka signalerna och inse att jag måste slappna av!

Men med det sagt så har vi väldigt roligt. Och sedan jag blev nykter har jag massa energi över på nåt sätt. Ja jag är stressad av mitt jobb men det är ändå ett behov jag har... att göra saker när vi är lediga. När man inte dricker är det som att dygnet har 10 timmar extra. På riktigt alltså. Och de timmarna vill jag utnyttja.

Idag mår jag bra!

Kram alla! Och välj det vita livet!

Avundas dina 49 dar, starkt. Hade själv en bra period i höstas. Ändå sitter man här skäms. Hoppas ta sig upp igen.

Ja, vissa tillfällen kan man ju inte hoppa. Lycka till på festen. Jag har undrat varför det är så skämmigt att inte dricka på en fest. Folk borde ju jubla o beundra en när man avstår. Men icke, alla tycker de har rätt till en förklaring.. "du som aldrig säger nej.." "du har väl inga alkohol problem.. " varför bryr sig människor om jag väljer a-fritt? Vet inte hur många gånger jag skyllt på magen, för att slippa dricka. Själv tänker ja inte gå på vuxen-fester. Man känner sig nästan kränkt av folks tjat.
Ha d gott!

jag lagt ut pengar på , han har tagit 2-3 ggr för att jag ska bli glad.... Helt meningslöst ! Varför? För att det är min idé , mitt googlande , inte hans ! Jag tror på detta med L-glutamin och jag var på väg att föreslå det igår, tur jag inte gjorde det, då hade jag nog blivit än mer idiotförklarad ..
Du kan aldrig veta om han gömmer . Jag håller med dej, det är nästan det värsta för jag känner mej förnedrad ” Tror du jag är så dum ?!?”
Jag ska försöka tänka så här : Om han gömmer så har han redan bestämt sej för att dricka , då kvittar det vad jag säger eller gör. Antingen kan jag bli orolig, ledsen eller arg ELLER så kan jag göra precis av jag känner för just då för han har redan gjort valet åt oss. Just då går alkoholen före och varför ska jag då sitta bredvid ? Nä, ut o träffa kompisar, läs en bok, ta ett bad.... vad som helst som får dej att må liiiiite bättre !

Det som oroar mig nu är att vi har studentfirande här på fredag. Vet att folk förväntar sig iaf lite alkohol och vi kommer servera en mindre mängd.
Hoppas på att kunna hålla mig???

Ha det så bra som möjligt du med Berra?

Som iofs var aggressiv också. Bättre utan än med. Klart man saknade en närvarande farsa men hellre det än en som är regelbundet full och opålitlig. Imo skadar det betydligt mer.

Dessa känslor.
Glädje. Ledsamhet. Lycka. Nedstämdhet. Hopp. Sorg. Nervositet. Ilska. Kärlek.
Jag blev riktigt full första gången som 15-åring. Minns inte om jag skrivit detta tidigare, men here goes:
Jag blev förälskad. Tagen med storm. Det var kärlek vid första ögonkastet och allt det där som hör till.
Fyllorna blev ett vanligt inslag i mitt liv och det var nog aldrig måttligt.
Happy hour (2 för 1) och det gällde att hälla i sig så mycket det bara gick när jag gick på krogen som 18-åring.
Jag kom ganska snabbt underfund att alkoholen var en bra boost för självförtroendet. Jag vågade göra saker som vanligtvis var skrämmande.
Jag märkte att alkoholen var en bra kompis när det kom till sorg eller känslan av utanförskap.
Detta skulle kunna bli spaltmeter, men nu hinner jag inte skriva så mycket under min rast, och ni kanske förstår grejen.
Alkoholen blev min bästa vän och stod vid min sida oavsett känsla, i alla lägen.
Nu försöker jag hantera allt detta utan min tidigare bästa vän, som jag idag vet är min absolut värsta fiende.
Det är inte lätt. Inte det minsta.
Jag försöker så gott jag bara kan att äta regelbundet, röra mig, sova och allt annat som normala människor gör för att underlätta för mig själv.
Jag omger mig av människor som jag tycker om och älskar.
Jag har valt bort självupptagna gamla ”vänner” som aldrig tillfört något och som tyvärr kommer fortsätta som alltid för alltid.
Egoistiskt? Kanske, men nu måste jag prioritera mitt eget tillfrisknande. Hur lång tid det nu kommer ta.

Jag börjar bli fysiskt trött. Alltså skrämmande trött. Så pass att när jag satt mig på en stol eller lagt mig på soffan så är det dramatiskt att ta mig upp.
Som värst är det dagen efter att jag tagit Antabus. Samma dag som jag tar dem blir jag kanske lite mossig, men dagen efter är ett helvete.

7 veckor. 49 dagar.

Jag brukar följa din tråd faktiskt - det är den jag känner igen migsjälv mest i, så jag hamnar lätt där.

Jag tror att jag provar; jag måste lära mig att släppa det här och LEVA igen. Det är fan pinsamt att tänka på allt jag offrar och undviker för att mitt LIV går ut på att hjälpa honom vara nykter.

Lite har HAN bett om det; det var så vi började sam-bo. Hos mig fanns det ingen sprit som stod och ropade på honom... MEN, oavsett det - jag måste kunna stötta honom UTAN att ta på mig hela ansvaret.

Första steget blir dock EFTER att jag skrivit ut instruktioner och förklarat allt det nya i skafferiet; L-glutamin och B-komplex vid sug och/eller abstinens, Naltrexone en timme innan alkohol.

Efter det så...är det upp till honom.
Det känns bara så jävligt i och med att han alltid skåp-supit och gömt spriten/tomflaskorna både från andra OCH sigsjälv...Hur ska jag veta om han bestämmer sig för att skita i det?

Jag vill lita på honom. Och jag begriper att det är en sjukdom. Och jag vet att det är HANS val.

Men jag vill veta vad han väljer, så att jag vet att vi i alla fall vill samma sak!

Nej sådana dagar är förkastliga. Men nog är det fantastiskt hur fort man glömmer allt det jobbiga... Ska försöka vara här inne lite mer en tid nu, för att bli påmind.

Läs mitt inlägg på Min länk”står och stampar på samma ställe” Precis vad jag skrev !!
Idag börjar jag på dag 1 mot medberoende , det ska fan att va mamma till sin man!! Häng på så hjälps vi åt när det rycker i medberoendetarmen ! Kram

gjorde min behandling trycktes det hårt på att drickande var mitt problem OCH ansvar ! Och ja ! jag trodde att jag fattade det. Då.

Inte förrän exet (efter hennes familjevecka) vid något tillfälle svarade på frågan om vad hon skulle göra om jag började dricka igen : "DU !! Om du börjar dricka igen så är det enbart ditt ansvar, ingen annans !!"

Där och då ramlade min pollett ner med ett stort pling !

Som vanligt får jag svaret när jag är moget för det.

... till 21 och 12, bra jobbat!

Blir så glad & inspirerad av dina framsteg??
Måste kännas så skönt, önskar dig en fin sommar?

Jag vet precis hur du menar...Men det är fan svårt, när han brukar bete sig som en unge :/

Önskar jag var där, har aldrig kommit så långt i min strävan efter nykterhet men nu lever hoppet.
Berätta gärna mer, hur mår du?

Starkt jobbat?

Att man alltid ska glömma hur bra man mår utan alkohol. Sov som en stock hela natten och känner mig klart skarpare. Motiverad denna gången!

.. att det tar ca 2 dygn innan kroppen gjort sig av med alkoholen. Förmodligen därför man känner sig bättre dag 3. Vi får ta dagen en i taget. Ha d så bra du kan!

Jag förstår dig, längtade som en galning i går & i dag längtar jag till dag 3.
Leva i nuet är inte lätt i våran sitts när det är det vi vill komma ifrån.

Hoppas och tror att du skriver dag 2 i morgon och jag dag 3, kram på dig?

Längtar t dag 2.
Lycka till! Vi hoppas och vill