Senaste kommentarerna i forumet

Vad härligt att du känner dig stark och redo att möta livet nykter med allt vad det innebär!
Du är på helt rätt forum, och huvudsaken är inte var du skriver utan att du skriver.

Hoppas dagen varit bra!

Förra veckan fick jag hemläxa av Biggan.
Jag skulle fylla i ett papper med direkta konsekvenser under min aktiva period under olika rubriker så som:
Fysiska, mentala, sociala, relationer, moraliska, lagliga osv.
Idag fick jag skriva ned allt detta på hennes whiteboard och prata om det. Alltså, fyfan.. När jag såg den där tavlan var det som att den skrek åt mig.
Till nästa vecka ska jag skriva om de värsta händelser jag varit med om där jag haft huvudrollen onykter.
Jag vet så väl vilka de värsta tillfällena är, och de får mig att känna mig alldeles vidrig.
Som pappa, make och människa.
Att bli påmind om varför jag inte ska dricka är bra för mig, samtidigt som det knyter sig i magen.

51 dagar.

.. till AA! Gjort samma sak i höstas. Gick på 4 möten under en vecka. Sen inget, men kanske ska ja gå igen, får se.

Ha de bra!

Gick till AA nu ikväll inget jag hade planerat eller ens haft i tanken alls.Känner mig inte mottaglig till det programmet.Men kom hem och "planeringen" va att vara hemma och göra inget.Så då kom tanken fram -AA gick in på hemsidan och ett möte skulle börja om 45 min.Blev nervös av tanken- Ska jag verkligen gå ditt igen.Men tänkte -Varför inte..Satte på mig och traskade ditt.Tankar som -Jag kommer inte dela? hur ska jag säga det!? Eller - Ska jag dela ?'men om vad? och klarar jag de?.Jag kom in och de var inte många alls -5 män och en kvinna.Mitt hjärta började slå lugnare.Dom var trevliga men inte på och det va härligt.En efter en berättade (man märker att de kanske delar om saker som kanske är relativt till en nybörjare) och när det började komma närmare mig så hade jag bestämt -Jag delar inte.Sen blev det min tur och just i den sek så bestämde jag - Jo något ska jag säga. Jag sa bara något litet- Sa att jag hade bestämt mig att dela något pga jag märkte att det blev svårare för varje gång man inte delar när jag var i den andra gruppen i höstas och jag öppnade aldrig munnen.Och sen berättade jag att jag hade tagit ett återfall efter 1/2 år och det gick snabbt utför under 2 månader.Och nästan druckit i ca 7-8 år varje dag.Och att jag vägrar att gå tillbaka.Sen tackade jag för mig.

Jag förstorar inte upp det.Jag kanske går dit igen eller gör jag inte.Jag måste inte ta något beslut alls om det.Nu gjorde jag det-Jag mår inte bättre eller sämre.Men hade en trevlig stund med några främlingar och drack kaffe.Så mina "katastrofen tankar" jag hade innan va så onödiga..

Så idag gick jag emot en rädslan och en liten utmaning..! Vem vet imorgon blir det kanske fallskärmshoppning hehe ??..

Kramar till er alla..

Det rubbar ju hans cirklar.... Det där smygandet är såååå typiskt! Oavsett om du läser på anhörigsidorna eller beroendesidorna så är det genomgående: De som är beroende smyger med drickandet !!
Nu vet han att du vet och hans svar om att han gör det för din skull och om du inte tyckt illa om det ...... bla bla bla bla
Det är alltid någon annans fel !
Du kan inte tvinga honom att inte dricka men du behöver inte acceptera att han gör det när han har barnen. Vad händer om du inte är hemma och han måste åka akut iväg med något av barnen ?
Jag har talat om för min man att han gör sina val och utefter dem så gör jag mina val !! Vad han än säger så är det inte ditt fel att han dricker, att han väljer att öppna flaskan!!

Du som mamma är enormt viktig.
Skrev en massa här om dig som mamma och framtiden. Men jag vet inte om det var så bra så jag raderade det. Jag beundrar dig.

Jag vet inte så mycket om mig själv känns det som. Jag gillar inte mänsklig kontakt och närhet. Jag gillar inte sådant som är fel och utanför kontroll. Jag passar således ganska bra in på det jobb jag har. När det kommer in människor som är ologiska och inte faller inom mönstret förstår jag inte. Jag har inget emot en arbetsbörda. Men karriärister som gärna går över andra får mig att reagera något oerhört. Det är utanför det logiska. Men det här har inget med alkohol att göra. Eller så har det de. Enda jag vet är att jag dricker 6-8 liter starksprit per vecka. Och jag är på gränsen nu.

Fick det bli , och med lite mat i magen känns ju allt bättre ? Jag visste ju att allting har gått alldeles för lätt så egentligen inte förvånad att det kommer en riktig pissdag nu . Men den gick ju den med även om den var skit men så ser väl livet ut med eller utan A . Tack för att du frågar hoppas du har en bra kväll ?

Åh, vad jag har saknat dina texter medan jag har varit borta!

Hur är det med dig?

Tack för uppmuntran och glada tillrop! Alla här gör det bra som hittat hit och försöker. Jag mår bra och det går bra. Men det käns lite som när jag slutade röka för 20 år sedan, att ok nu har ja rökt min sista cigg och ska aldrig mer röka och sen i nästa sekund kom tanken att åh vad jag är bra som slutat röka det kan jag fira med en cigg:). Men jag har inte inte börjat om med röka. Jag tänker att jag kan röka en annan dag om jag vill men nu när jag mår så bra utan cigg så skulle jag aldrig komma på tanken att förstöra hälsan med rökning igen. Även om jag kan om jag vill. Och lite så känner jag med pimplandet just nu, att ja kan dricka hur mycket jag vill om jag vill. Massor! Jag kan ta ut all semester och dricka dygnet runt om jag vill men just nu så vill jag inte det. Jag vill må bra och hinna med annat. Och den tanken räcker just nu:). Aldrig igen och aldrig mer är kanske lite för abstrakt för en hjärna med ständigt belöningsbehov, just nu här och nu är mer konkret. Och det funkar för mig just nu och det är bra. Hittade en skoj app också, Sobertime som räknar timmar sen sista glaset och pengar man tjänar på att låta bli, och några nya tänkvärda ord varje dag på displayen. Hundratalstimmar och kronor gör att man känner sig lite duktig:)

och är full av ångest (hon är också förståndshandikappad) så är det en avvägning mellan att låta henne få vara kvar i sin bubbla och i sin känsla.
Hon måste få prata klart,åka på sin vagn tills den rullat klart på rälsen.

Men jag brukar liksom kunna gå in och sitta där med henne och hålla henne i handen så att hon mår lite bättre medan hon sitter där.
Ibland så lyckas hon kliva av.
Men ibland så måste hon åka många stationer innan hon är klar.

Det är tungt att stå brevid.
Men att få vara kvar i känslan kan också vara viktigt om den inte dränerar en fullständigt.
Tack vare hennes låga utvecklingsnivå så kan man också efter en stund i ångest lyfta upp henne lite så hon ser över kanten och så småningom lyfta henne upp och ur sin känsla.
Det gör vi med hjälp av lock och pock och sånt hon kan finna glädje i.

Men det är viktigt att först ge henne platsen att få må som hon faktiskt mår.
Då är det något som rubbat hennes cirklar och som hon måste få låta ebba ut.
Med alkoholens hjälp så kanske du kapar de cirklar som egentligen behöver få rulla klart utan avbrott?

En mycket amatörmässig åsikt som jag inte alls vet om den har någon grund eller mening för dig?

Tack för svar, det värmer. Jag konfronterade honom med att jag visste att han smygdrack. Han säger att det är för min skull eftersom han vet att jag mår så dåligt när han dricker. Så snurrigt, för min skull... Om inte jag vore så hård ang drickandet, om jag lät honom vara den han är så skulle han inte behöva smyga, säger han. Han tycker det är okej att dricka 2-3 glas vin och ha hand om sina barn. Han blir inte full men trög, avtrubbad och blir lättare bitsk. Är det en sån pappa han vill vara. Jag förstår det inte. Idag sa han att han kan hålla sig till att dricka några glas bara på helgen. Och om det är nåt särskilt. Och när det är semester. Han vill gå vidare, inte älta det här mer. Så sjukt allting, jag konfrontera honom igår. Känner mig helt uppgiven och som i chock och han säger att vi inte ska älta det här mer...

Starkt. En dag så kommer ändå en effekt tänker jag. Du förekom den. Och visade en god vilja. Hur det nu än slutar så är det ditt liv du måste forma. Jag är fylld av beundran. Jag har verkligen inte i mitt liv agerat så klokt som du.

Tack för dina vänliga ord. Har pratat med en människa nu. Tror hon mest var nyfiken på min diagnos vilket hon betonade. Verkar inte så vanligt tydligen. Men jag lyckades utforma två nycklar under detta underliga samtal. Idag är dörrarna stängda. Men jag hoppas att jag vågar ta steget på torsdag. Men det är gräsligt länge kvar till torsdag.

kan vara ett magiskt klockslag. Jag är tacksam för att klockan passerat och att det inte längre är ett alternativ!

Hur är det med dig ikväll? Har du något att sysselsätta dig med?

Idag känns det väldigt meningslöst att vara nykter , fick kämpa som fan för att inte köpa med mig hem, väl hemma tänkte jag åka ut igen men kämpade tills klockan slog sex , just då kände jag en lättnad och andningen lugnade sig. Men nu ångrar jag mig nästan .. fan va röv att inte känna sig tillfreds

Jag gråter här nu. Jag är så ensammen i allt. Du pekar på saker ingen förstår. Det finns ingen avfart. Den existerar inte. Tack.

Jag uppskattar att ni tar er tid att svara Inteengångtill och IronWill! Tills vidare avvaktar jag med att söka den typen av hjälp, men det är skönt att veta att alternativet finns.

Imorse kom några enstaka tankar på alkohol. Det var egentligen inte suget, eller alkoholrösten som lät, det var nog mer en rädsla för att de ska komma, för imorgon är jag ledig och ... Ja, ni förstår. Jag är vaksam på att solen och ledigheten kan trigga suget, men just nu känns det inte som ett problem. Just nu är jag väl införstådd i att jag inte vill eller ska dricka.

Jag tror dessutom att jag börjar komma fram till att jag inte ska dricka alls. Aldrig någonsin med. Jag är inte där än, men det beslutet känns inte lika långt borta som det var förut. Tanken på ett nyktert liv känns inte skrämmande eller långtråkigt, den känns skön och befriande. En dag, snart, kanske jag tar det beslutet. Jag vill låta beslutet mogna ett tag till. Tills dess fortsätter jag räkna dagar.

Vad bra att du hittat hit ! Ett skönt ställe att hänga på när livet trasslar till sej..
Om du läser i trådarna så är vi många som har det som du och som ställer oss samma fråga: Stanna eller gå? Tyvärr finns det inget enkelt svar.... Det jag lärt mej här är att jag måste se hur JAG mår och vad JAG vill. Jag kan aldrig förändra min man som är alkoholist, men jag kan försöka förändra min situation .
Du behöver inte fatta några beslut om lämna eller ej förrän du är redo för det men försök att inte låta hans val påverka dej och dina val. Kan du berätta för honom att du vet att han dricker i smyg och hur det känns för dej ?
Fortsätt skriv o läs här, det är skönt med andra som vet precis vad du talar om, inte förringar eller förstärker utan man kan bara vara den man är just den stunden!

Har själv en autistisk dotter och är väl insatt i hur hon fungerar.
Själv är jag medberoende,men inte alkoholberoende.

Jag känner igen den besatthet,den bana du åker in på och sen finns det liksom ingen avfart.
Så har jag också fått det beskrivet.
Vi "vanliga" har avfarter och kanske tom p-platser för vila.
Men det har inte autistiska människor.
Är det illa,så är det illa och det är mycket svårt att bara av egen maskin hoppa över till en annan och bättre känsla.

Kanske någon form av medicinering som trubbar av de starkaste känslorna kan hjälpa dig att avstå just alkoholen som ju många så lätt tappar kontrollen över?
Jag hoppas du får kontakt med någon som kan få dig att avstå och så småningom må bättre.

Kanske en lösning kan vara öppenvård på beroendeklinik med samtalsterapi och antabus? Gjorde själv så i höstas, höll mig sen hyfsat nykter i 6 mån. Ta en funderare. Ibland måste man göra nåt radikalt för o komma ur spiralen.

Ha d!

Har försökt ringa de nummer denna sida hänvisat till. Men det är för många som ringer. Tänker genast att det finns andra i större nöd. Känner mig dock lite desperat. Och vet att jag förmedlar det jag säger på ett annorlunda vis. Jag har aldrig passat in någonstans. Men just nu önskar jag verkligen det. Om jag inte passar in. Vart ska jag då vända mig ?. Det finns bara en som kan lösa mina problem. Jag vet det. Men jag kan inte greppa tag på det nu. Det är som om jag glider runt likt en smörklick i en het stekpanna. Jag fattar att jag skriver underligt. Men det här är jag. Har alltid fått ta konsekvenser över min person. Hur jag är och hur jag agerar. Just nu i desperation. Det här är ohållbart. Jag kan inte dricka mer såhär. Jag kan inte hälla i mig litervis med sprit varje vecka. Jag vet inte hur det blivit såhär. Men nu är det så. Jag vill bara prata med någon. Nån som kan säga nåt jag inte förstår.

Är en röd dag imorgon. Jag vill landa då. Kan jag snälla får göra det. Jag ville inte ha all denna sprit längre. Räkna alltid på vad jag behöver och vad jag måste handla. Det är på detaljnivå. Fyra stora flaskor per helg. En liten flaska per veckodag. Det är så många fel i detta. Hur länge kan jag klara av att genomgå detta. Kan jag snälla få orken att stanna upp och låta måendet ha sin gång. Jag ber. Kommer imorgon förhoppningsvis skriva här igen. Men med andra ord. Jag vill det. Kan jag få viga dagen åt abstinensen. Kan jag bara få genomlida det.

PMS vet jag inget om eftersom jag är man (men undrar ändå om jag inte har det en gång i månaden iaf).

Det är väldigt svårt att få terapi genom vårdcentralen. Kanske genom behandling för alkoholproblem (har inte provat) men ibland kan arbetsgivaren stå för ett antal gånger om man kan vrida till att jobbet är en del av det (stress). Jag har redan förbrukat det genom jobbet så nu betalar jag själv tyvärr. Men det är inte dyrare än en utekväll per gång hur som helst. Viktigt att man hittar någon att gå till som man ”klickar” med. Fel person hjälper inte alls.
Jag har gått av olika skäl i olika omgångar och kan säga att det tar tid, men man förstår mycket om sig själv och att prata med någon som inte dömmer eller är part i målet, ger en bonuskick av lättnad som varar ett tag efter varje samtal.
Jag tycker min hjärna är värd en PT.

Om du betalar själv så är det bara att googla och kontakta någon som du tycker verkar vettig.

(korta) tråd. Det uppskattade jag väldigt. Häng kvar, och bra att du inte straffar dig själv nu bara för att det är lite uppförsbacke ett tag. Jag läser det mesta och jag tror det är ett stort stöd till (oss) nykomlingar att många stannar kvar och visar ”en hel resa” med upp och ner och ner och upp och ändå fortsätter den smala vägen. Kan du hämta någon styrka i att du hjälper många andra så gör det, det är du värd. Motivation måste komma innifrån så jag hoppas du hittar din snart igen.

mina kära vänner här ?Det är ni som ger mej pepp när jag är nere , det är ni som klappar händer när allt går bra !
Skickar största varmaste kramen till er ?