Senaste kommentarerna i forumet

Har också börjat komma igång med träning och lite meditation, bättre kost osv. Och sen super man till och så är allt förstört och både psyket och kroppen känns helt nedbrutet i ett par dagar....

Jag tycker det är så svårt det där med om man ska tänka "för alltid" eller inte. gör jag det så känns det som sagt för stort... Men risken är ju att det blir en nedräkning tills man kan dricka igen, som du säger. Men sätter jag ingen tidsgräns tror jag att jag om typ 2-3 veckor tänker att "det här har ju gått bra, mitt problem kan inte vara så allvarligt, alla blir ju lite fulla ibland". Jag har funderat fram och tillbaka och kommit fram till tre månader, alla de jobbiga sommarkvällarna... Om tre månader gör jag en "omprövning". Ska jag fortsätta helt utan alkohol, om jag inte ska det, hur ska jag klara att dricka på ett måttfullt sätt? Jag kommer inte dricka på fester, krogen etc. Det är då jag oftast trillar dit och blir för full. Om jag ska dricka i framtiden blir det hemma, 1-2 glas ihop med sambon till maten tex. Det brukar funka. Han är som tur är väldigt måttlig.

När drack du senast? För mig var det i lördags... Kram

Jag gillar att bada även utan ett glas vin, jag gillar att äta god mat eller att sitta på en uteservering. Men för mig är det nog så mycket av det som är kopplat till alkohol, och det är väl den inställningen/ovanan jag behöver jobba bort... Att kunna njuta fullt ut även utan alkohol

Vad härligt att höra Granit! Har du bestämt att aldrig mer dricka? Jag har så svårt att tänka "aldrig mer"... Samtidigt som jag inte vill vara kvar i det beteendet jag har nu. Har idag bestämt mig för att köra 3 vita månader, sen utvärdera och ta ett nytt beslut. Vet inte om det är rätt eller fel väg att gå...

Är det badet eller vinet som är det centrala? Har du älskat att ligga där utan vin? Eller hade du lika gärna kunnat romantisera din situation på en annan mer eller mindre random plats?

Finalisa: Absolut, vi är alla här av samma anledning. Jag uppskattar verkligen ärliga trådar, då det inte åldern spelar någon roll, om hur vi försöker och stöttar varandra. Även de som har varit nyktra längre och verkligen kan bevisa att det går att leva nyktert. Det var mer igår jag inte riktigt kunde identifiera mig med någon...

Halihalo: Jag är ledsen för din skull, men det är ny dag idag. Hoppas den blir bättre! Kanske prata med din sambo om vad som hände om det känns okej?

Ironwill: Förstår mer vad du menar nu. Ja "aldrig mer" varje dag är väl hur man tar sig igenom det. En dag i taget osv...

Detgårbättre: Jomen precis, man stör sig ofta på omgivningen när man egentligen är arg på sig själv, precis så. Jag har funderat lite på AA men den tanken måste få landa lite först, speciellt eftersom jag har den här jäääävla sociala fobin som ibland gör det svårt att ens gå utanför huset eller till affären. Jag ska försöka ignorera det glättiga... orkar inte med det längre. För detta är allvar för mig nu och det enda jag vill fokusera på - alkoholen.

Vinäger: Hej vännen, ska läsa in din tråd. Jag älskar vårat hus! Verkligen, hur mycket som helst. Känner mig redan arg på mig själv för att jag har "förstört" nystarten som detta skulle ge, men det är också en orimlig tanke. För hur mycket försökte jag egentligen? Det påminner så mycket om min mamma som också var missburkare och så fort hon fick ett återfall så ville hon flytta - för i nästa lägenhet/hus så skulle allt bli bra igen. Förstår hennes tankesätt men det är ju också att fly. Och nej... jag dömer ingen. Vi är alla här av samma anledningen... jag vill bara fokusera på alkoholen och antagligen är jag självisk. Vi alla hanterar det på olika sätt. Ska hålla mig borta från de trådar som inte ger mig något.

Vem har inte velat be folk till höger och vänster dra åt helvete när man mått som sämst?
Det har nog alla. Och när man mår som värst är det bara jag själv som gäller.

Stor kram till dig! ☀️

Och när du tagit tillbaka ditt liv kommer du äntligen börja leva igen!
Grymt bra!
Jag tror på dig! ☀️

...för era kommentarer på mitt lite desperata inlägg. Jag uppskattar det verkligen. Såklart... vi är alla här för samma sak. Blev bara lite irriterad när det verkade vara så många trådar som handlade om annat än alkohol, och det har jag också gjort och skrivit om, det vet jag. Tror det bara var i stunden då jag ville ha affirmation på just mitt tillstånd och mående. Jag älskar ju forumet, annars skulle jag inte skriva här. Jag börjar även inse att det aldrig kommer gå att dricka måttligt för mig och att det antagligen bara kommer bli värre och det är jättejobbigt, sorgligt och hemskt för mig att inse och jag är så arg. Samtidigt vet jag att många skulle ha velat inse detta tidigare men det är svårt att se objektivt på sitt eget missbruk och problem i allmänhet. Ledsen om det verkade som att jag tog ut det på forumet och människorna här... inte alls min mening.

Tack, hoppas det, det är en ren viljestyrka, vill inte slösa på fler dagar då allt är luddigt från lite till mycket. Livet är för kort. Jag vill leva och vara fri, har varit bunden hemma på min fritid i många år för vinet har bestämt. Men nu ska jag ta tillbaks mitt liv. :)

Din mans alkoholvanor går ut över dig och er son. Det har eskalerat på senare tid och han kan bli aggressiv och du känner viss oro för att det kan bli värre. Du har fått svar här och kanske kommer det fler, klokt att du tog steget att skriva här på forumet.
Det låter som detta har varit såhär en tid, och att du börjar få nog, vill se en förändring, stämmer det?

Så som du får tips om kan det vara klokt att inte ta upp saker då han är onykter om det är en sådan typisk situation då han kan bli aggressiv. En del väljer också att ringa och prata med Kvinnofridslinjen, en stödtelefon. Det är anonymt och kostnadsfritt, öppet dygnet runt. Där kan man bland annat ta upp funderingar kring våld psykiskt eller fysiskt och få lite tips och råd om man vill. Telefon: 020-50 50 50

Men fortsätt gärna skriv och läs här, hoppas du hittar en del som blir hjälpsamt för dig!

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du lever ett ganska vanligt liv med både arbete och du har två hundar. Du har börjat fundera över dina alkoholvanor och hur det kommer sig att de inte påverkar dig mer negativt än huvudvärk och trötthet då och då. Du vet att du dricker för mycket och tänker att det inte är hälsosamt oavsett om du inte direkt känner av det så mycket.
Kloka funderingar, och fint att du tagit steget att skriva här.
Ibland tar det lite tid innan man får svar i sin tråd och man kan behöva skriva flera gånger.

Läs gärna runt, skriv mera och berätta om dina tankegångar till en eventuell förändring av dina alkoholvanor.
igen, välkommen hit!

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för ditt svar TantGrön!

Jag hade absolut velat bli en av de som dricker ”normalt”. Dock har det aldrig fungerat för mig. Detta är inget jag plötsligt kommer på utan har aldrig kunnat dricka måttligt. Många perioder av mitt liv har handlat om just att försöka lära mig dricka lagom. Jag har försökt med metoder i stil med ”Inte dricka starksprit”, ”Dricka varannan vatten”, ”Inte dricka efter en viss tid”, ”Dricka hälften alkholfria öl och hälften starköl” osv. Har försökt och försökt, men i slutenden alltid misslyckats, även om det funkat någon enstaka kväll då och då. Så, nu har jag bestämt mig för att sluta dricka. Men jag är som dig, kan inte tänka ”aldrig mer”. Det blir alldeles för ogreppbart. Jag tror att min taktik ska vara att sluta dricka bara, inte köra någon tidsgräns. Det kanske fungerar superbra att sätta månadsvis för vissa (?), för mig blir det bara en nedräkning till att få börja dricka igen.

Jag tror väldigt stark på träning och bra mat. Faktum är att jag sedan 2-3 månader faktiskt har kommit igång med detta och det får mig att må toppen. Dock förstör jag det varje vecka genom att dricka så mycket på helgen att det tar flera dagar för kroppen att hämta sig. Börjar i en lång mental och fysisk uppförsbacke varje vecka och precis när jag börjar känna mig starkare igen så är det en ny helg med en ny extremfylla. Om och om igen.

Jag vill gärna hjälpas åt att stötta varandra. Även om jag givetvis inte vill att någon annan ska ha detta tunga problem så är jag ändå ”glad” att höra att det finns fler som sliter med detta.

Kram!

Det tyder på karaktär att fixa en nedtrappning. Resten klarar du galant!

”Hur fan gör man utan alkohol?!”

En av de vanligaste tankarna för oss gissar jag, näst efter tanken på alkoholen i sig förstås.
Om du bestämt dig och fattat ett beslut att du verkligen vill förändra dina dryckesvanor, bara tar en liten stund i taget och låter bli alkoholen så ska du få se något ganska trevligt.
Allt det du gjort (i kombination med alkohol) kommer du om ett tag se med nya ögon. Du kommer få tillbaka glädjen i tillvaron, du kommer bli lugnare / mer avslappnad.
Du kanske kommer dricka nåt vid något tillfälle som du sedan ångrar, men det är okej och där blir du en erfarenhet rikare.
Det kanske stundtals kommer vara tufft och jobbigt, men ta stöd av de du känner kan vara ett stöd för dig.

Jag trivs bättre med mig själv nu än på väldigt länge, och det tack vare mitt beslut för 42 dagar sedan.

Välkommen till gemenskapen! ❤️

Tack för ditt svar. Jo jag har nog mina aningar om att det blir värre. Jag brukar konfrontera honom då han är nykter. Vilket har hjälpt under veckan men till helgen är jag tillbaka på ruta ett igen. Funderar på att inte fira semestern tillsammans. Min son har också märkt att han blivit annorlunda sista månaden. Så jag får nog börja planera.

Nu kan jag bara prata av egen erfarenhet men det kommer med största sannolikhet bli värre. Åtminstone kommer det inte att bli bättre. Den aggressiva sidan på fyllan är otrevlig och svår för oss anhöriga att handskas med. Jag tror faktisk någon som är lagd så att den blir arg och aggressiv full inte ändrar sig vad de än lovar nyktra, alkohol gör liksom dem sådana. Oftast får vi höra det är pga oss dom blir så arga för att vi retar upp dem, får dem att ställa till det - skulden för utbrottet hamnar på oss som inget hellre vill än att få dem att lugna ner sig. Hur man än försöker hålla sig undan och välja sina ord så ska det gapas och göras sönder saker och kommas med allsköns elakheter och påhopp. Och när det eskalerat för varje fylla så töjs gränserna, tyvärr tills första slaget kommer i många fall. Och där står man, överraskad och överrumplad även om man borde sett det komma. Men man vill tro ens närmaste har en spärr, men det är väl just det som får en att ha svårt att värja sig åtminstone första gången det händer. Och när det väl hänt är det nog svårt att få ett slut på det, även om våld inte förekommer så brukar nog orden bli allt hårdare och orsakerna till ilskan allt mindre. Är du beredd att fortsätta leva med någon som blir så arg med jämna mellanrum vad det låter? Du kan inte få honom att låta bli men du har ett val om du ska vara där eller inte.

Att konfrontera någon som är full, oavsett dom redan är arga eller inte, är nog lönlöst. Vänta tills dagen efter med dina åsikter och kommentarer. Och se för allt i världen till att du och sonen har nånstans att ta vägen den dag det blir så illa så du riskerar din fysiska hälsa för att han släpper alla spärrar. Och nej det är inte ditt fel han skriker och härjar, men du måste vara den ansvarsfulla och göra det som är rätt för din son och kanske åka hemifrån redan innan gapandet börjar. För han kan inte ta ansvar för sig i det läget, och utmana inte den inneboende ilskan utan sök dig därifrån istället. Kanske han efteråt kan prata om det eller lever han i förnekelse om vad han sagt och gjort dagen efter? Allt ska vara som vanligt när han snäpper ur tillståndet och nyktrar i?

Startade också en tråd idag... Har samma problem som du, dricker ofta tills allt är slut eller jag däckar. Samtidigt har jag ett vardagsdrickande som jag smyger med, några glas vin då och då under veckan, kanske två vardagar i snitt... Kan som du bli arg på min man och bete mig jätteskumt. Har psykisk ohälsa i botten. I lördags blev jag så full att jag har minnesluckor. Kände igår att "nu får det vara nog". Vi kan väl hjälpa och stötta varandra? Har du som mål att aldrig mer dricka, eller tänker du att du vill hitta ett sätt att dricka "normalt" i framtiden? Jag tänker mig två månader helt utan, och sen utvärdera. Kanske aldrig kommer kunna dricka normalt, jag vet inte. Men för mig känns "aldrig mer" så stort, tror inte jag pallar att ta det beslutet just idag iaf.

Angående anhöriga så tänker jag nog säga att "jag känner att det blev lite mycket ett tag, så jag har bestämt mig att inte dricka under en period". Ärligt men utan alltför mycket detaljer. Kommer nog också säga att jag vill komma igång med träning och hälsosam mat (vilket stämmer) och att det då känns naturligt att utesluta alkohol...

Kram på dig och lycka till!!

Ja, jag tror att jag måste hitta tillbaka till den ursprungliga känslan av att njuta, koppla av, uppleva. Just nu är allt så förknippat med alkohol. Men jag antar att man så småningom hittar tillbaka dit. Men tänker jag på ett långt skönt bad, så tänker jag också på ett stort glas vin på badkarskanten. Tänker jag på en god middag så tänker jag ett glas vin till. Eller två, eller tre, eller....
Längtar efter att slippa känna sug. Vet jag på dagen att jag ska dricka på kvällen så går jag och tänker/längtar efter det hela dagen. Suck. Känns som man har en lång resa framför sig...

....se dig härigen...Har undrat hur det har gått för dig...känner så igenom mig...
Dricker lite ibland....är lite nedstämd....vet inte om det beror på A eller är det nåt annat ....? (Eller är det bara en ursäkt...?)
Tycker du att det är gott med de här 2-3 glasen som du dricker...? Eller skulle du egentligen kunna hoppa över dem också??
Och; ja varför gör man så här mot sig själv? Vi är flera här som ställer oss den frågan...
Jag skulle absolut njuta av och må bra om jag drack nåt glas öl i solen nån gång eller varför inte ett glas rött till nån god mat....men det "stannar" sällan där....Är det allt eller inget...? Jag är inte redo/motiverad för det beslutet...Är du? Du höll dig ifrån alkohol rätt länge minns jag....du verkar klara måttligt drickande nu vad jag förstår...men det låter inte som det är det du egentligen vill...?
Kanske kan ditt skrivande här vara till hjälp som du själv är inne på...?
Kram Lusios

Kul att höra från dig, även om du känner dig lite uppgiven just nu. Men du, mindre mängd och mer sällan, fokusera på det så länge, det är ju helt klart en vinst. Och lite starkare blir vi efter varje försök.

Kram

Vi har "pratat" tidigare, både jobbigt och lite mer lättsamt. Kommer ihåg hur glad du var över huset ni skulle flytta in i.

Håller med om allt i FinaLisas kommentar ovan.

Dömer ingen, oavsett allvar eller glättighet, ung eller gammal, fattig eller rik... Vi har en gemensam fiende - Alkoholen - och det är den som ska bekämpas med alla medel och därmed på olika sätt.

Något alla här definitivt lär vara överens om, 20-åringar som 70-åringar, är att vi ångrar att vi lät A bli ett så stort problem att vi behövde söka oss hit!

Vi romantiserar oftast att det är alkoholen som är det centrala i de olika höjdpunkterna i vårat liv. Ibland kan det säkert till viss del stämma eller helt i sällsynta fall. Men den där avkopplande känslan går att bygga upp naturligt också men eftersom vi så ofta tar genvägar så lär sig kroppen att det är så vi slappnar av. Det naturliga uteblir och vips är vi "beroende".

Men den där ölen på uteserveringen kl 15? Är det smaken, berusningen eller sinnesstämningen som är det centrala då? Oftast kommer jag fram till att även om flykten i berusningen är skön så är det ju inte det jag är ute efter där på uteserveringen. Mest hjärnan som inte kan skilja på de olika tillstånden bara. Man har lärt sig att den där ölen är viktig. Men hade vi alltid druckit den där alkoholfria ölen där så hade den varit lika underbar än idag. För när jag varit och fiskat i Kullen vid yngre dagar var det mackor och choklad som var det som förhöjde dagen - inte var det ölen iaf :) Så där förknippar jag inga underbara stunder med öl.

Jag tror vi bara vill slå oss ner och känna lugnet över trevligt sällskap, bra väder och något kallt samtidigt som sinnesstämningen blir skön. Det går med en kall cola eller en alkoholfri öl också.

När vi hade skoj när vi var små så hade vi aldrig alkohol inblandat men sen kunde vi framställa den känslan utan allt det andra. Återgå till det naturliga och tänk att det är ju så jag vill leva. Sen är det ju en kamp i dimman där man slåss med det dagligen och ångesten som vill få en att göra allt möjligt skit. Men alla steg du gått åt ena hållet behöver du nu gå tillbaka i samma takt ungefär :D

Vad som är olagligt eller inte har ingen betydelse alls anser jag. Idag är något tillåtet och imorgon är det tvärtom och vice versa. Allt handlar enbart om hur man vill leva och vad personer sätter upp för egna gränser kring sig själva.

Sluta kontrollera drickandet i sig. Hur beter sig personen och sen utgår du från om du trivs i det eller inte. Om personen dricka sju öl eller 50 spelar ingen roll. Det du gör nu är enbart att skapa mer konflikter och det kommer sluta med en stor eldsvåda mellan er...

Det där glättiga får du ju bara se förbi. Vi har en hel värld men inte fan orkar du störa dig på allt i den - även om vi ofta försöker och krökar på istället. Samma med forumet men i mindre skala. Strunta i det glättiga. Jag har aldrig skrivit något glättigt här så du kan ju läsa mitt och sen hitta en ny sak du vill kräkas på - för det är väl ofta så det fungerar. Det omkring är det fel på...

Jag har ingen familj men är också runt 40 år. Men jag var 20 en gång och att jag inte slutade dricka då var ju en erfarenhet jag blev rikare av. Men det har fan varit en tung väg att vandra stundtals. Men idag är första dagen jag kan förändra och det är väl det man ska ta tillvara på.

Ofta måste vi ju utsätta oss för det jobbiga oavsett var vi går och det är väl en del i utvecklingen. Spring iväg på ett AA-möte t ex. Var det inget för dig så testa en ny grupp och är det inget för dig så gör en annan sak istället. testa och se vad som passar dig. För många passar forumet utmärkt medan jag inte har ett grundläggande behov för varken forumet eller AA eller kompisar eller vad som för att bara sluta dricka. Dock ger mig alla dessa saker alltid något i min vandring som en människa.

Finn ett lugn - sluta stressa. Stanna upp - se världen. Andas och var nyfiken på det som livet har att erbjuda även om det är att knyppla eller hoppa bungyjump!