Senaste kommentarerna i forumet

.. läser mycket av det du skriver här. Du är en sådan bra inspirationskälla och ger så mycket pepp till andra. Det är tråkigt att höra att du inte mår bra trots din nykterhet, hoppas att du finner en väg framåt. Skickar styrkekramar och lite glitter (du behöver det i ditt liv tror jag;) <3

Det är så värt att vara nykter- tror på dig;) Även om du njuter av vin och fina kvällar så tror jag njutningen blir ännu större utan a;)

Igår var jag rätt nere efter en fredagskväll med vin och lite annat som gjorde mig ledsen. Idag har jag vaknat upp utan några efterverkningar av a och börjat dagen med yoga, något som alltid får mig att må bättre. Tänkte att jag ska dela med mig av några postivia erfarenheter kring nykterhet för att peppa andra som tvivlar.

Innan jag började min längre nykterhetsperiod (har 40 dagar varav två med vin) så funkade mitt liv enligt nedanstående schema:
1. Vakna upp med svullna ögon, ont i huvudet, torr i munnen.
2. Kaffe för att vakna , gärna två koppar superstarkt. Kryddade oftast med en huvudvärkstablett.
3. Genomlida dagen med barnplikter, jobbplikter, andra plikter. Trött och seg, ofta en klump i halsen och andnöd, längtade bara hem till mitt vin.
4. Hem efter jobbet, direkt ett eller två glas vin till matlagningen, middag med eller utan barn.
5. Smygdricka ur ett glas i skafferiet samtidigt som alla plikter kändes övermäktiga (de veckor jag inte hade barnen drack jag mer och utan att smyga.)
6. Försöka få i säng barnen så tidigt så möjligt för att få landa i soffan med vinflaskan.
7. Vinflaskan tom, somnade i soffan.

Jag levde efter devisen "Alkohol på kvällen för att kunna koppla av, massor av kaffe på dagen för att hålla mig vaken"

Nu när jag är nykter har jag fortfarande bekymmer och känner ibland att alla plikter är övermäktiga. Sover fortfarande dåligt och känner av klumpen i halsen ibland. MEN, dagsschemat är ändrat:

1. Vaknar upp och ögonen känns normala, munnen är som vanligt (jag har alltid borstat tänerna kvällen innan;))
2. Yoga i 30-60 min
3. En liten kopp kaffe och inga huvudvärkstabletter
4. Njuter vissa stunder av dagen även om det såklart är stressigt ibland, längtar hem till att umgås med barnen
5. Middag och närvaro med barnen, har tålamod att spela spel, lyssna på allt de säger, fixar alla plikter (det är nästan alltid ordning hemma)
6. Avslutar dagen med te, tända ljus (ja det går bra eftersom det inte finns någon risk att jag somnar och glömmer att släcka dem..) och datorn, skriver här eller läser något
7. Lyssnar på en ljudbok om jag har svårt att sova istället för att ta till a

Jag springer lättare, har mindre ångest, är gladare, starkare, känner mig bättre (Lim brukar skriva att självkänslan växer utan alkohol och det stämmer även för mig!), orkar mer på jobbet, har mer tålamod, kan skjutsa barn vilka tider som helst på dygnet, har längre dagar (eftersom de inte slutar i dimma vid 20). Jag är tacksam för att jag började mitt vita liv för 40 dagar sen, är bara ledsen över att jag inte tog itu med det här tidigare.

Så till er alla- det är så värt det att inte låta alkoholen styra ditt liv! Ha en fin dag i solen!

Jag vet varför jag är kvar. Jag har två vuxna barn som bor hemma. Jag kan inte lämna dem även om de i stort sett klarar sig själva. De skulle inte vilja flytta från sitt hem. De har inte så ont av sin pappas drickande då de inte sitter med oss längre. De bryr sig inte så mycket. Den store sonen letar lägenhet då han pluggar på högskolan nu. Den lille tar studenten nu i juni. Har jag tur så kommer han in på skola och behöver flytta hemifrån. Då könns det dom det är läge att ställa ultimatum och sticka. Men min yngsta son är väldigt känslig och skulle inte fixa om jag flyttade. Det kan jag inte göra mot honom. Mina barn betyder allt och går före mina egna känslor. Jag kommer nämligen flytta härifrån och hemåt när jag väl flyttar. Det är ca 8 mil. Eller om mina barn kommer läsa i samma stad kanske det blir dit jag flyttar. Men än är det inte dags. Tyvärr! Nej jag får ingen hjälp. Ibland skulle jag vilja prata med någon men vet inte vart jag ska vända mig. Jag vill inte gå i parterapi, för jag tror att min man skulle kunna få allt att bli mitt fel och det skulle jag inte kunna ta.

Helgen har varit hyfsad , just nu mår hans kropp så dåligt så han håller igen på drickandet, blev nog inte mer än ett par öl igår. Han säger att han måste sluta dricka men det känns mer som en inövad replik än som hans sanning. I fredags hadehan sån abstinens att han grät. Vad känner jag? Vet ärligt talat inte . Det är klart det är synd om honom när han mår så dåligt men det hade jag tyckt om vem som helst... Igår såg jag en glimt av mannen jag älskar men räcker en glimt då och då ? Varför stannar jag? Jag försöker släppa kontrollen bit för bit och försöker göra egna saker utan honom men medberoendet sitter djupt !! Tack alla här för att ni finns och delar med er, det blir så mycket lättare då !

Det är det bästa, så man är vid sina sinnens fulla bruk..Det har skrivits allt möjligt på fyllan på forumet och det brukar inte sluta så bra..Men det smartaste är att inte skriva onykter på några medier, det kan ju bli fel..Om du läser mycket på forumet så hittar du nog strategier som passar dig..Rom byggdes inte på en dag..För vissa går det lättare, vet inte vad det beror på? Men alla har stora möjligheter oavsett..Kram

-35- Nu är det dags för oss alla möta en vanlig vecka med vardagar, skönt efter långhelgen!
Ärligt...... jag mår bäst av rutiner och scheman, det hjälper mig att begränsa mig... vad gäller göra, äta, dricka... ( just nu a-fri vätska) Idag söndag är det trädgård och hem som gäller för mig och ☕️ i ?-en! Hejar på er ?‍♀️ Och säger don’t give up!

När jag läste ditt senaste inlägg tänkte jag på hur man kan ge den inre känslan av skam ett ansikte - eller göra känslan begriplig - genom handlingar som väcker avsmak/avsky.
Det är inte alltid situationsbundet eller direkt kopplat till en tydlig tanke eller händelse och det krävs en hel del inre utforskande för att spåra triggern.
Så här skrev jag i min anteckningsbok för några månader sedan:

” Är mr Hyde inte bara ett behov av att döva?
Jag fick en tanke som inte var ett sug utan mer en impuls att iklä mig identiteten som de senaste periderna av brutalt supande varit förknippad med.
Formulerade den för mig själv och en vän.
Jag kände för att bli mr Hyde alldeles nyss. Hinka i mig ren sprit och bete mig fullkomligt oansvarigt. Men det är inte effekten av alkoholen jag vill åt, den kan jag få bara genom att vara i nuet och i mina känslor. Det är bilden av mig själv, identiteten som mr Hyde, så som jag ser mig utifrån när jag går in i den.
Och senare samma kväll kom tanken igen. Jag gick igenom situationen och mina känslor. Sorg och uppgivenhet i samband med att jag inte blivit förstådd och lyssnad på av ett av barnen. Jag fick ta emot missnöje och protester för att jag bryr mig om den långsiktiga hälsan och trots att jag gjort allt ”rätt” genom kärleksfulla gränser och kontakt. För att jag är den enda som vågar vara förälder. Jag förstår att det är jag som är trygg och stark nog för att ta emot deras frustration från andra områden i livet, men ändå kändes det orättvist.
Där och då kom jag på att mr Hyde kanske är syndabocksrollen extrapolerad. ”Om jag ändå uppfattas som den dåliga kan jag lika gärna se till att det finns konkret anledning att uppfatta mig så. ”
Kontroll genom att göra skulden/skammen begriplig.
Jag behövde inte spela ut den rollen. Såg mönstret, kände in mig själv och lät sorgen komma ut i tårar när jag var ensam senare. ”

Kram

Jag hade nog tänkt att det skulle bli en ny tråd men lyckades skriva i din tråd. Nu har jag lagt int det som en ny och hoppas att det funkar.

Se dig här....38 dagar av 40 är jäkligt bra! Ja Hurra för dig!. Jag måste ta nya tag. Druckit i princip varje dag nu i några veckor ...
Mår i och för sig rätt bra...varken dåligt samvete, ångest eller fysiskt dåligt mående..utan snarare njutit av vin och fina kvällar...Men nu är det dax att bryta denna "period"....ska börja jobba mer tid än tidigare då pallar man inte dricka var och varannan dag...
Du får fortsätta på din positiva bana!!

Vet inte om det är okey att vi som sitter på andra sidan som alkoholister ska skriva här. Ger kanske inte så mycket. Men går in här och läser ibland och jag lider med er. Hade en pappa som va alkoholist och som jag växte upp med.Mamma lämnade honom när jag var liten men va hos honom ca varannan helg (lite mer) och när det var semester. Va nog inget lätt beslut (3 små barn) för mamma .Och om de va rätt eller fel,Vem vet? Man kan bara göra sitt bästa. Vare sig så har ingen rätt och döma vilket beslut man än tar eller hur lång tid de än tar. Ibland är tiden nyckeln till allt.Och om de finns barn inblandat så finns det så många andra aspekter som avgör. Det blir svårare eller lättare ! Men jag hoppas du hittar din väg. För din "väg" är den enda som räknas just nu..

Lycka till med allt..!

och känner igen mig i hur jag hade det och hur jag reagerade och kände! Har du funderat över vad som gör att du stannar kvar? Hoppas du på att allt ska bli bra och att han skall sluta dricka? Det gjorde jag! Slutade aldrig att hoppas och förlät och förlät! Saker som gjordes och saker som sades! Sånt man aldrig trott man skulle förlåta! Blir en ond cirkel eftersom man blir så utmattad att man till slut tappar kontrollen över sig själv! Får du proffessionell hjälp för egen del? Kan du bo någon annanstans ett tag och få andas och tänka? Kram

Vi är och har alla varit barn ? Men vare sig så är du på rätt plats.Att sträcka ut en hand för att be om hjälp är en av dom svåraste sakerna vi människor kan göra tyvärr.Så att du är här är en väldigt bra början ?

Du kommer dit. Du hittar "fuck it". Jag lovar. Du har varit principfast och stark rakt igenom. Kanske behöver du möta det övermäktiga, ge upp, rasa samman. För mig är det ju det som har hänt slutligen. Strängen spändes och sträcktes, spändes och sträcktes... tills den slutligen brast. Och hör och häpna - ingen dog. Allt fortsatte mala sin gilla gång. Och där satt jag och var trasig. Där hittade jag fuck it.

... och mår bättre! Bad får alltid mig på bra humör, speciellt om vattnet är kallt?. Kram till dig!

Var är du? Hur mår du?

... har jag varit nykter. Det är bättre än på mååånga år! Hurra för mig! (Nu försöker jag vara snäll mot mig själv trots två misslyckanden). Det kommer att bli mååånga vita dagar framöver, säger som förra gången, det är så ovärt att dricka. Jag blir trött och deppig dagen efter, äter godis och skippar yogan som annars får mig att må så bra.

Men, om jag ska vara snäll igen så har båda ”misslyckandena” varit på fester och jag har inte druckit mest.... vilket jag brukar göra.

Hoppas ni alla njuter av en vit lördag!

Min man ska också på rättegång i veckan, hade 3.13 i promille. Går på övervakade pissprover samt samtal som skötts utan anmärkning sedan det hände. ca 3 månader sedan även jag fick lämna pissprover p.g.a. av detta då soc. vart inblandade och det fanns oro för barnen efter polisanmälan.
Jag som sambo fick lämna prover i ca 2 månader fast jag inget gjort. Jag ifrågasatte detta så många gånger varför jag skulle tvingas göra det då jag inte begått brott, betett mig onyktert eller något annat. Det grövsta jag gjort att jag fått parkeringsböter för 15 år sedan. Jag har ändå gjort det då jag var typ tvingad om jag inte ville mista mina söner.. gjorde alla utan anmärkning.
Men för att återgå till ämnet så har min man erkänt sin alkoholism och har inte druckit sedan han togs för denna rattfylla. Åker han in eller får han samhällstjänst vad är troligast?

Jodå, det är ganska bra med mig. Min relation har gått åt h-vete, jag drack vin igår (dock måttligt, tre glas), trött som tusan och tycker inget är roligt, men i övrigt är det bra?. Hoppas du har en fin kväll! (Själv har jag suttit med jobb tills nu...) Kram?

Som betyder flera dagar på raken med fylla. Ikväll är jag riktigt ledsen och såååå trött på allt vad alkohol innebär. När det ”bara” dricks öl brukar han vara lite vettigare men den här helgen har även groggen fått komma in. Mest för att hans öl var slut på torsdagen och då det var en röd dag kom han inte åt några öl på systemet. Hoppades på en lugn kväll men icke sa nicke. 35 minuter var jag borta på en joggingtur och när jag kommer hem är han ganska onykter. Fattade inte först men insåg sedan att han varit i spritskåpet. Dessutom blev det väl hetsdrickande så han kunde dölja spåren innan jag var tillbaka. Som om jag inte skulle märka att han var full..... Detta var fjärde kvällen på raken. Sitter här och är bara så ledsen, tårarna bränner bakom ögonlocken. Har inte brytt mig om hans drickande, inte sagt något till honom på flera veckor, men snart kommer en urladdning från min sida. Han lyssnar men svarar inte och sedan går han och säger inget mer om detta. Jag kommer ingen vart med honom. Hörde från en kompis som har en man som jobbar på samma jobb som min man att han varit tjurig och otrevlig mot folk på jobbet. Detta är väldigt ovanligt, så han kanske hör mig men inte kan hantera det. Vem vet? Älskar egentligen att vara ledig men detta förstör allt. God natt alla kämpar där ute!

Ja, att släppa, let i go bara -är nog viktigt när det gäller mycket.

Tiden går inget är skrivet i sten för att man mådde dåligt igår behöver man inte må dåligt idag.

Jobbar på det!

Önskar dig en fortsatt trevlig semester, blev det ngt dopp?? Är själv dålig på sådant, väntar till i mitten av juli ?

Problemet när man dricker är ju bl.a... att man blir personlighetsförändrad; inte omdömesgill - kidnappad hjärna - och det kan sitta i några månader efter att man slutat dricka.

Tack för svar. Jag har haft flera användarnamn här och skrivit om allt möjligt men jag kommer inte ihåg dom till nästa gång jag vill skriva. Jag tror inte alls att man måste ta besluten när man är nykter. Det är jättelätt bestämma saker då. Man behöver bestämma när man mår dåligt och komma ihåg varför man tar beslutet och att det är på allvar. Jag menar allvar. Och jag kommer ihåg inloggningsuppgifterna denna gång!

beslutet men utan tvekan ett av de svåraste också! Så sorgligt att vara tvungen att lämna någon man har massor av bra saker tillsammans med! Overkligt att någon som påstår sig älska en inte kan välja bort flaskan!

Ytterligare en vecka tillagd i mitt nya nyktra liv. Känns fortfarande toppenbra. ? Sömen är nog allra bäst. Sover djupt och tungt, precis som om kroppen tar igen all stress-tid som A har lagt beslag på.
...och morgnarna!!! Morgnarna som inte längre startar med ångest och självanklagelse. Såå befriande att bara få se fram emot en kopp kaffe. Jag känner mig grymt stolt över mig själv. ...och FRI!