Senaste kommentarerna i forumet

Tack för support från er som kommenterat - det betyder allt!
Igår blev en lång dag.
träning på morgonen, intensiv arbetsdag, hantverk på kvällen, sen middag.
Somnade bra på en halv Immovane. vaknade vid 3-tiden.
Somnade om efter en timme på egna meriter och sov skönt ett par timmar till.

Känns bra!

..om än lite diffus...fast ändock en plan. Lutar åt nåt liknande men kan inte ta det där lugnade glaset tyvärr....det blir alltid en flaska eller mer. Sån är jag.
Vill iallafall försöka sluta känna dåligt samvete om och när jag dricker. Jag kan tycka att det är enkelt att avstå vinet ute bland folk....känns mer fräscht val att ta vatten. Men vinet hemma ...åh så avslappnande det är...befrielse från alla sociala krav. Ja jag är också helt knas i bollen !

Vi har haft åtminstone två på jobbet som gått till arbetsgivaren på grund av alkoholproblem. I de fallen hade det gått såpass långt att det gick ut över arbetet. Mig veterligen har alla medarbetare varit mycket stöttande och förstående. Stort lycka till idag!

detta eviga planerande före...under....efter. Jobbigt !

Du behöver inte gömma dig här för ingen vet vem du är?
Det är det som är så skönt att kunna dela alla sina skamkänslor med likasinnade. Oavsett vad du har för bakgrund så slår alkoholen lika hårt om man blivit beroende.
Jag har kunnat hålla mitt drickande så att det inte gått utöver jobbet.
Men jag har hört många fina historier om att livet vände till det mycket bättre när man tog hjälp av sin arbetsgivare och fick behandling den vägen.
Lycka till idag och framöver???

Tack!

Det där med förhandlandet med sig själv är ju en klassiker. Det senaste halvåret när jag skulle lägga mig låg jag alltid och planerade morgondagens alkoholintag. Vad jag skulle handla, vilket Systembolag jag skulle gå till (körde varannan gång på de två som finns) och vad häääärligt det skulle bli. Oftast var jag så full att jag inte kunde stå, men morgondagens fylla skulle minsann iscensättas i huvudet ändå.

En god vän till mig var på samma spår som mig och drack läskiga mängder alkohol på regelbunden basis. Han började i terapi och idag kan han bli lite lullig, men han stannar där. Hans hjärna har lärt sig att säga stopp.
Nu var han visserligen i 20-årsåldern när detta utspelade sig, så loppet kanske är kört för mig.

Idag ska jag ta kontakt med sjukvården för att få Antabus. Inte för att jag är rädd att jag ska få för mig att dricka, utan för att min kvinna ska få känna lite lugn i kroppen. Om några veckor åker hon bort över natten för första gången sedan min senaste fylla själv med barnen.
Jag vill fanemej aldrig någonsin utsätta någon för det som hände då. Hon var ju helt maktlös, ledsen, rädd, förtvivlad.

Hon sa själv att tusen tankar for igenom huvudet när jag inte svarade i telefonen. En av dem var ”tänk om han haft ihjäl barnen och tagit livet av sig själv”.

Antabus.

Jag håller med Ellan, om man vill sin partners bästa så ställer man upp.
Det gagnar ju hela förhållandet.
Om du känner att det skulle underlätta att hon avstod från att dricka hemma så be henne ödmjukt om detta.

Ja, det är bra att ha ett svar till hands när man blir ifrågasatt.
Men om folk omkring blir störda på grund av att man vill hålla sig nykter så är det nog för att de själva har alkoholproblem.
Jag har själv känt så tidigare, en obekväm känsla när man inte kan dricka avkopplat utan känner sig iakttagen och bedömd av en nykter präktig människa!?
Men det är ju ens egna skuld och skamkänslor som poppar upp...
Jag tycker att ju äldre jag blivit så hanterar jag alkoholen i större sällskap bra och lagom. Men det är ju det där vardagliga ensamdrickandet som är det stora problemet..
Men idag är jag på dag 6 och jag är så glad att jag höll mig i masten igår för då svajade jag ett tag på eftermiddagen...?☀
Och du klarar säkert lördagen finfint!?

Jag håller med dej om alkoholförbud under semester med barn. Är ihop med min man sedan 13 år tillbaka. Ett barn på 11 kvar. Hon har sagt att hon inte gillar att papoa dricker längre. Han gick på behandlinghem för 2.5 år sedan. Alkoholfritt hemma sen dess men han klarar inte av det å ska flytta om en månad. Han har liksom fastnat när han var kring 25 år är idag 52. Vilket ör märkligt tycker jag. Vill inte vara med i ett beroende längre samt att jagvill barnen ska få det bra. Väntar på att han ska skriva under papper. Jag orkar inge mer helt enkelt

Hej igen,

Sov bara sov.

Det absolut bästa att ta sig ur är att sova så mkt man kan. Kroppen återhämtar sig i enormt tempo ju mer sömn man ger den.
Har du den möjligheten så utnyttja den. Om ett tag kommer tröttheten släppa och en energi utan dess like kommer infinna sig.

Njut av den tid som kommer.

//C

Tack Jennifer,

Framför allt glad att du också försöker hitta saker som man kan förhålla sig till när det går snett.
Snart 3 veckor är riktigt bra jobbat. Då börjar det värsta släppa.

Har själv två stora misstag att hantera. Viktigt att veta att man inte är misslyckad för det. Vi kommer alla göra dessa.

Önskar dig all framgång.

//C

Du är absolut inte ensam. Känner igen mycket av det du skriver. Har också ”allt”. Fin familj, välutbildad, bra jobb och stabila ramar. Ändå dricker jag för mycket och har gjort det i många år. Oftast i smyg. Ingen (inte ens min närmaste familj) vet hur illa det har varit. Nu har jag varit nykter i 3 veckor. Skyller på ”detox” till omgivningen och att jag vill ta en ”hälsosam period”. Har varit bortbjuden på middagar flera gånger, beredd på frågor om varför jag plötsligt föredrar alkoholfritt. INGEN har dock verkat tycka det är konstigt. Glad, stolt och lycklig i min ensamma kamp! Sover gott och vaknar pigg. Jag vill aldrig dricka mer!

Har själv förut använd exempelvis antibiotika ursäkter.Väldigt effektiv faktiskt ? Synd att man ska känna att man ska "behöva" göra det för att inte bli ifrågasatt.Eller att man är rädd för att någon ska förstå att man har problem med A.Men på slutet innan j tog mitt återfall så använde jag inget alls.Sa bara att jag inte hade lust eller var sugen.Sen vad folk skulle tro brydde jag mig inte om.För om någon hade påpekat om de eller frågat mig ang om jag hade hade problem så hade jag redan planerat att ge följ fråga -Har du själv några problem.Pga du verkar behöva dricka.(ca så där ?)..

Som det känns nu så kommer jag gå.Man måste ju få leva.Det är ju därför jag vill vara A-fri/nykter för att kunna leva mitt liv på mina egna villkor Det kommer vara svårt eller inte.Vad vet jag egentligen ? Men jag kan eller vill inte gömma mig pga jag är rädd.Om jag vill dricka så kan jag göra det när som helst.De är bara min egen vilja/beslut som kan förstöra det..! Men ska njuta och ha de kul. Då utan Alkohol i kroppen ?

och några värsta fyllor har jag heller inte i bagaget. Tror att det egentliga problemet är dålig självkänsla och prestationskrav för att väga upp detta.
Högpresterande....avläser människors kommentarer som kritik/ ironi...istället för att faktiskt ta åt mig av det goda. Känner mig mentalt störd emellanåt som alltid avläser saker negativt. Med lite vin i kroppen ser jag saker mkt mer positivt och hanterar människor bättre.

Tack för ett helt fantastiskt inlägg! Gav mig många tankar. Så fint beskrivet, du verkar visa en sådan respekt mot dig själv. Läser noll förakt mot ditt beroende i din text. Bara ödmjukhet och realism.

Jag ska försöka ha dessa regler i huvudet. Snart inne på dag 18 helt nykter, men jag har inga illusioner om att det inte kommer komma bakslag på vägen. Då är det bra att redan innan ha bestämt olika strategier. Jag sja fundera på vilka mina strategier borde vara.
Det kommer gå bra för dig!!!

Hej och välkommen till forumet!
Ja skammen är ett stort hinder tyvärr. Och även fast vi rent intellektuellt vet att beroendesjukdomen slår hänsynslöst oavsett kön, ålder, yrke, religion mm så kan det vara svårt att ta in det rent känslomässigt. När jag gjorde min behandling var vi en salig blandning kvinnor, en läkare, en lärare, en undersköterska, en HR-chef mm mm.
Det absolut bästa vore ju naturligtvis att du bad om hjälp där du är idag. Arbetsgivaren har ett ansvar och där kan du få hjälp. Dock förstår jag att det känns omöjligt just nu. Du är verkligen inte ensam i detta. Vi är många som är eller har varit där du är idag och vi finns här.
Kram
Ellan

Jag tänker likadant. I början tog jag en dag i taget. Efter någon vecka kände jag att 3 veckor nog kunde funka. I början räknade jag timmar, pga abstinensen. Men att kunna sätta lite längre mål har nu blivit ganska peppande för mig. Ett tecken på att jag kommit i alla fall en bit på väg.
Tror man måste göra på det sättet som känns bäst för en själv. Vadsomhelst som funkar, liksom.

Vad gäller träning och andra mål. Skulle också kommit igång med träningen. Men är för trött och tänker att jag ska vara snäll mot mig själv. Ta en sak i taget. Att sluta dricka är stort bara det. Så småningom kommer min träning att hjälpa mig i min fortsatta nykterhet. Men just nu orkar jag inte detta helt enkelt.
Var snäll mot dig själv. Tänk smått. Varje nykter dag förtjänar ett fyrverkeri ?. Sätt snälla mål- tror många av oss som trillar dit är så himla bra på att vara 'duktiga' på olika sätt.

Konsekvenstänkande, spela hela filmen, dvs du tänker på din värsta fyllor..Ibland fick jag ta en stund i taget, för att klara mig från alkohol. Så beroendeframkallande är det..Du är duktig och har mycket att förlora.eller vinna..Styrkekram..

....ingen prestige. Vi stöttar varandra... och var och en av oss tar en dag i taget..någon räknar dagar för sin egen skull, någon har satt ut ett mål... jag har gjort det så svårt för mig så jag har lovat mina barn 3 månader fritt från alkohol.. dom har stenkoll på mig, ena sonen 22 år gammal kommer att vara utan lika länge. Jag kan inte svika dem igen, även om jag plågas vissa dagar, så jag inte står ut.. gör på ditt sätt, jämför inte, se det lilla och var stolt över de små stegen?

Hej igen,
Bra jobbat av dig är min första tanke. Var stolt över dig själv nu och fortsätt som du gör. Den andra tanken är att jag med förvåning läser att din fru tar ett glas vin. Oavsett om det är vardag eller inte så vore det mer respektfullt av henne att avstå. Jag vet att det inte är enkelt att be våra anhöriga att göra saker för vår skull. Jag kände inte att jag hade rätt att kräva någonting av någon i början av min nykterhet. Egenvärdet var på botten men nu när jag kan se det från ett annat perspektiv så känner jag och tänker jag annorlunda. Vill hon stötta dig i detta så borde det inte finnas något hemma. Förlåt om jag låter hård men det är så jag kände.
Kämpa på och stå upp för dig själv.
Kram
Ellan

Kan kännas tung ibland..Men då brukar jag tänka på all ångest, oro, och fylla jag har tagit mig bort ifrån, då känns det bättre..

Well...
vart startar man?
Hur mår ni? Är ni kvar?
Jag lever, dock sjukskriven just nu. Akut stressyndrom Ftw, Yay! (Ironisk).

Ta hand om er.

är slut och har varit nykter. Läser att andra klarat 14 dagar och några satsar på 100 dagar. Detta finns inte i min hjärna. Det är för stora löften för min del. Nästan att jag ger upp när jag ser andras siffror och mål. Jag får tänka annorlunda. Jag måste motionera för att gå ner i vikt och för att få igång flåset. Jag har skickat efter detta mirakelmedel glutamin. Jag äter mineraler och vitaminer. Har märkt att söta saker gör att min mage blir "gravid"...7:e månaden direkt. Tror att glutamin blir perfekt och om det dessutom tar bort suget för vin då har jag vunnit allt.

Var ett tag sedan jag skrev här. Just nu går jag på en preventionskurs hos beroendecenter. En väldigt nyttig upplevelse där man får träffa andra i samma situation.

Har gått relativt bra den senaste tiden men faktum kvarstår. Att dricka i måttliga mängder är i princip omöjligt för en med alkoholproblem.
Efter mitt första återfall insåg jag på riktigt att detta är en kamp som kommer vara hela mitt liv. Trots att jag då kommit tillbaka till prima form insåg jag att jag kommer falla dit då och då. Fokuserar nu istället väldigt intensivt på att skapa verktyg för att inte halka dit på riktigt igen. Går mycket på kurser. Pratar med väldigt många om mina problem och utmaningar. Man kan tro att det är svårt bland affärsbekanta osv men jag tycker det har fungerat över förväntan. De flesta har inga problem utan tycker det mest är bra att jag fokuserar på det. Nu skall det tilläggas att jag aldrig är onykter i jobbsammanhang så dessa personer kanske inte riktigt förstår problemet.

- Om jag råkar dricka är regel 1. Drick aldrig två dagar i rad. En dag hanterar jag relativt bra och ångest etc kommer inte tillbaka.
- Om jag bryter mot regel 1 (har hänt en gång) tvingar jag mig själv till hård träning. Går och lägger mig extremt tidigt och gör allt som går för att bryta trenden.
- Om jag tar ett glas jobbar jag på att inte ta ett till. Detta är min stora utmaning. Ett glas blir ofta en flaska.
- Om jag dricker en dag har jag satt förbud på att köra MC dagen efter. Detta är ett hård straff som faktiskt gör att jag ofta avstår.

Sen försöker jag lägga in 2 till 4 veckors vita perioder kontinuerligt.

Målsättningen är fortfarande att bli helt vit. Men innan jag är där igen sätter jag upp nya regler hela tiden.

Jag känner att jag är helt på rätt väg mot ett vitt liv men vägen är aldrig rak och varje fallgrop har jag bestämt mig själv för att ta som en lärdom och inte gräva ner mig och tycka jag är värdelös. Denna resa kommer inte vara spikrak för någon men målet kommer vara fantastiskt. På resan blir man även tvingad av att ta tag i de saker som gör att man tar det där glaset man inte skulle och det är faktiskt inte fel det heller.

Mitt sista tips är att alltid ha Antabus hemma. De gånger allt går snett och man inte klarar att vända skutan trots alla regler. Då kör jag antabus. två veckor.
Burken skall egentligen bara stå där precis som en flytväst eller en hjälm. Man vill helst inte använda den men om det behövs så är man glad att den finns.

Den eviga kampen fortsätter...

//C

Ju mer jag läser här desto mer förstår jag hur jäkligt det kan vara. Det får mitt lilla breakdown att vara just litet. Jag måste säga att jag är djupt imponerad av alla personligheter här som kämpar och kämpar! Keep it up!