Senaste kommentarerna i forumet

Min man är likadan. SJÄLVKONTROLL! Otroligt irriterande egenskap och fy fan vad jag önskar att jag var likadan.

Känns som jag har tagit det första viktiga steget nu, att komma hit till detta forum, jag har läst länge men inte vågat skriva, för då erkänner man det förbjudna problemet.

Minnet av ångesten som ett köksbord fullt med flaskor och glas gav blir jag nog aldrig av med men det gör inget. Glädjen över att mina barn aldrig mer behöver uppleva den ångesten igen är nog❤️❤️❤️

Klart du tar en dag till nu när du har kommit igång! Bra jobbat!

Du må känna dig som en dålig människa, men du är faktiskt den lyckade människan med det perfekta livet, precis som omgivningen tänker när de ser vad du har åstadkommit. Att du gömmer ett problem gör dig INTE till en bluff. Alla dina segrar och bedrifter i livet är fortfarande dina. Så besvärligt att du inte kan söka hjälp pga ditt jobb. Men du har hittat hit iaf, och är igång med skrivandet. Det är ett viktigt första steg. Välkommen!

Du har kommit rätt, här finns hur mycket stöd, tips, pepp och erfarenhet som helst.

Det perfekta livet... Tror att merparten av alla som skriver här har ett i grunden mycket bra liv. Många har ledarställning i sina arbeten, tjänar bra, lever ett fint familjeliv osv.

Det är bara den där förbaskade alkoholen som stör fasaden. Ju bättre grundliv vi har, desto mer intrång känns det som att den gör i våra liv. "Jag som har det så bra, hur kunde just jag få problem? Jag borde ju inte ha det". Skulden och skammen kommer som ett brev på posten.

Tror att det bästa är att börja med det uttjatade, men effektiva, en dag i taget. Ladda upp med förebyggande åtgärder. Ringa in vad som triggar och ha strategier för att möta suget. Och du, läs och skriv här, det ger otroligt mycket.

Lycka till!

Bra och pricksäkert skrivet, tyvärr känns det igen!!

Här ska/kan du känna dig dig trygg vad du än skriver och delar.Varje liten detalj.Smått som stort. En bra dag som en dålig dag. Här är det okey att vara öppen och sårbar.Och så du vet, så finns de så många underbar människor här som förstår ,"lyssnar" och stöttar efter bästa förmåga.Att du har kommit hit är en väldigt bra början.Vilja heter det ?

Så bra att du kommer med några konkreta tips och råd, Johanna, hur man gör i denna djävulskt svåra sits! Lätt att man (jag) blir chockad, handlingsförlamad och till sist inte ser någon utväg, fast de ju finns!

”Flängande slängande” ? mitt i prick tyvärr.

Bra fråga Vinäger och nej det är väl tveksamt framförallt vad gäller skälet. I hennes fall stannar det dock vid någon lättare form av självmedicinering, hon har en irriterande kontroll över mängden hon dricker vilket givetvis stört mig något grymt....

Om han tycker det är skämmigt att erkänna sin sjukdom kanske han kan göra det anonymt i AA? Där kan han få stöd och tips av andra hur han kan göra för att sluta dricka, och kanske så småningom våga söka hjälp i vården? Eller läsa i de andra forumen här?
Bra att du siktar in dig på att hålla dina egna gränser, jag gjorde detsamma innan separationen. Egen ekonomi, egen bil, egna fritidsaktiviteter ( om jag orkade....till slut blev det frustreande att hans drickande gjorde mig för trött för att göra kul saker) hitta någon att prata med (kommunen kan ha anhörigstöd till anhöriga till missbrukare, kolla kommunens hemsida, eller kyrkans diakon) Du är inne i en process, han är inne i en process. Det tar tid, Var rädd om dig under den tiden.

En fundering i största allmänhet: Du skriver att din fru tar ett glas för att slappna av. Är det vanligt att människor utan A-problem dricker vin en tisdag? Menar inget illa, dömer absolut inte, utan undrar av ren nyfikenhet om det är något naturligt.

???
Väldigt roligt. Känner mig ofta som just en knasboll.
Och inget vin hälldes ut! Herreguuuu det var ju en supergod Pinot. Den åkte tillbaka ner i flaskan, eftersom jag inte hade rört glaset. Allt lugnt. Inget vin kom till skada.

Angående mannen så tror jag att han körde på autopilot litegrann. Jag brukar oftast (okej typ alltid) ta ett glas vin efter en jobbig dag och varva ner och ”må mycket bättre”. (Även om det ofta blir ett par smygglas till sen och ångest dagen efter...) Jag tror att han trodde att jag ”behövde” det.
Jag har inte pratat med honom om att jag ska pausa nu. Då hade han absolut inte hällt upp det där glaset heller. Själv dricker han inget i veckorna och på helgen bara något glas vin. Han är motsatsen till mig, en väldigt måttlig och ordentlig typ som tränar mycket och inte har någon beroendepersonlighet alls. Och gärna skulle vilja att jag drack mindre också, för den delen.
Nu kan man ju undra varför jag inte har berättat för Herr Knaskatt vad jag håller på med? Det undrar jag också. Tror att jag dels:
- inte vet vad jag håller på med. Är det en vit period? Ska jag sluta helt? Hur länge gäller det? Just nu tar jag liksom bara en dag i taget och så får jag se. Jag vill ju kunna ha ett normalt förhållande till alkohol, dricka ett par dagar i veckan i måttliga mängder osv. Det är ju vad jag vill egentligen, inte sluta helt.
- dels är rädd att återigen misslyckas med vad jag nu än håller på med.
- dels att jag - om jag ska vara helt ärlig, och det ska jag ju, för det vore ju superpuckat att vara inne här anonymt och hålla på och ljuga för sig själv - vill hålla dörren öppen. Om jag säger till honom att jag ska låta bli att dricka kommer han vilja hjälpa mig att lyckas. Men jag vill kanske inte ha någon hjälp om jag nu kommer på att jag faktiskt vill ha ett glas vin någon kväll. Då får jag ju inget vin.

Så. Det var väl det.
Dag 3 snart slut. Inget vin. Har asmycket jobb att göra till i morgon och lite ångest för det. Håhåjaja.

I övermorgon blir det svårt att låta bli att dricka. Jobbresa med två trevliga kollegor med god middag på kvällen. Vet inte hur jag ska göra. Kanske bara dricka två glas vin?

Ja, ni hör ju hur jag låter. Som en riktig knasboll.

Check.

Brukar återvända till uppdateringen jag gjorde i början av december. Bra att bli påmind om hur inte minst en smygdrickares liv kan se ut:

"Skönt att slippa!
Slippa all skit som följer i alkoholens spår:

*Ågren-ånger-ångest (varje dag)
*Smusslande och pusslande (livrädd att bli upptäckt)
*Förnedrande planerande (när är det minst med folk på Systemet?)
*Gömmande för tömmande (olika flaskor under sängen och i garderoben)
*Sölande ölande (fläckar på vita koftan mer regel än undantag)
* Hattande slattande (en klunk whiskey, en klunk rom, en klunk OP, en klunk Baileys. Bläää...)
*Flängande slängande (varenda kommunal papperskorg har haft besök)
*Slött slappande och sovande (få, eller helt försvunna, helgaktiviteter)

Men nu, kära ni, nu är det slut på detta.
Nu är känslan av att vilja må bra starkare.
Nu är jag absolut värd något bättre.
Nu vaknar jag pigg och utan minnesluckor.

Jag mår så himla bra!"

Var jag förra måndagen.. Det känns inte som att ångesten ska ta slut. Det känns som att just det här sveket var det övertramp som fick frun att byta lås eller flytta med barnen.

Men det FINNS en ljusare framtid, så länge du själv har viljan.
Jag och många andra lyssnar gärna och delar med oss av våra erfarenheter och ger råd i bästa möjliga mån.

Välkommen!

Vart tog våren vägen? Det regnar och är kallt. Jag är trött och min tinnitus piper jättemycket i mina öron. Jobbigt!!
Här sitter jag som en pösmunk i soffan och får inger gjort. Tvätthögen ligger där och gympapåsar ska packas. Någon promenad lär det inte heller bli. Urk trökdag ?

När jag väl har börjar dricka finns det inget stopp, fast jag tänker "jag ska bara ta ett eller två glas". Jag dricker inte lika mycket bland folk, gjorde det mer förut, men som du skriver så är det "tryggare" att dricka hemma själv. Jag gör ju inte bort mig, ingen märker det, förutom jag då, jag får ju självklart ångest dagen efter. Idag är jag nykter, och det kommer kännas skönt i morgon!

Det är så svårt att säga, om han varit nykter den här perioden. Jag önskar att det är så, men kan absolut inte säga säkert. Min man dricker i ensamhet, oftast på kvällarna när jag och barnen sover. Visst, förr, innan jag började ifrågasätta drack han mer öppet, men på ett smart sätt. Nästan aldrig för full, liksom lagom, finns nog ingen av våra vänner och bekanta som skulle kunna tro detta om honom. Men ja, ni vet, i hemmets trygga vrå... Blir ledsen när jag läst ditt inlägg "Solglasögon", att du också har det svårt. Insåg när han sprättade dessa ölburkar i söndags att, mitt i det elände, sorg och besvikelse som uppstod, att jag på något helt galet sätt blev lugnare, att det jag gått och väntat och bävat för faktiskt hände..? Väldigt tragiskt, men i mitt fall sant, vill absolut inte att han ska dricka, men bättre att veta än att kontrollera och undra...

Rosette, tack för ditt inlägg. När min man lovade att inte dricka mer, varken ensam eller ens hemma, hade jag väldigt svårt att tro på honom. Visst vill man, men det är svårt. Nu har han börjat om, han lovade något som han inte kunde hålla. Jag lovade mig själv för en tid sen att om han börjar om får han flytta ut, men jag inser att jag inte kan leva upp till det. Inte just nu iaf. Min mamma och syster stöttar det dom kan, men jag tror inte att dom förstår vidden av det, att den man ska kunna lita på, faktiskt inte går att lita på. För att barnen ska må bra behöver de föräldrar som mår bra, jag tänker att jag måste jobba med mig själv och försöka släppa tanken att jag är den som ska rädda honom. Jag förstår det, men har svårt att leva efter det.

Min sambo dricker också, helst i helgerna, han dricker mycket och snabbt.,sover sen länge... jag har förbjudit vin hemma i en månad.. så han får dricka öl, det tycker inte jag om?‍♀️

Ofta energifyllt och härligt?

... här kan du skriva och läsa... här kämpar vi mot samma mål!
Det där att man tycker en sak när man åker till jobbet och sen ändå står på systemet på em för att åka hem för att fylla på första glaset... blev jättefrustrerad när nån hann hem före mig..och var i köket så jag inte kom åt glasen...gömställena var många.. nu ändrar vi detta!

Hoppas du hittar kraften och energin igen för att bli motiverad.
Alla kommer i svackor ibland. Kämpa på Ron...

Tack för pepp! Japp, vi gör det tillsammans :-). Håller på dig också ska du veta
Tillsammans är vi starka...