Senaste kommentarerna i forumet

...om att börja se sig själv som en person som inte dricker.

På samma sätt som man tidigare tog för givet att man var en som aldrig tackade nej till ett glas.

Mig hjälpte det mycket, att inte dividera och hålla på utan tänka: det där är inte jag längre.

Varken hon som däckar på hotellrum på jobbresan eller hon som tar ett glas rosé I solen.

Att vara fokuserad på jobbet är fantastiskt, om man gillar sitt jobb. Engagera sig lyssna på folk, inte vara rädd att lukta gammal fylla.

Att ta en kopp kaffe, kavla upp skjortärmarna och sätta igång, full av energi!

// Emma

Jag kör nog lite med mantrat: Som jag tänker, så blir det.

Går man och tänker att detta kommer bli
jobbigt då blir det så. Och tvärtom

Tror mycket på att jobba med bilder av hur jag VILL att det ska vara. Som du skriver: att gå till jobbet på måndag i april med en kopp kaffe efter att ha klarat helgen. Positiva bilder. Så lätt gjort att man lägger in en massa inte i sina mål. Typ jag ska inte dricka. Jag ska inte bli full. Det är lättare att jobba med: Jag ska vara nykter. Och sen se och känna fördelarna med det.

Kokosbollar är bättre än vin, alltid.
Ät många så får du en varm varm kram....

Du kommer igen det är jag säker på.
Snart vår och varmare, fylla på lite med D -vitaminet.

Kan vara kämpigt i början men..
en del upplever det inte som svårt.
De finns dom som bara glider på......

Har sett ett par stycken här inne som har
brutit ett mönster och sen Hepp Hepp, blivit nyktra
mått så bra att inga tankar på alkohol har varit tillräckligt
lockande för att dricka.

Du kommer må som en prins på måndagmorgon
på väg till jobbet om du klarar dig imorgon med.
Vilken kanonstart på en vårlig måndag i april.

Ta med en kopp kaffe och njut av livet.

Kram

MM

Jag blir så jäkla imponerad! Som ni kämpar. Sjukt starkt av er att ändå inte öppna flaskan. Och lulla bort. ”Bara en gång...” Fattar fuck-it-känslan man får totalt. Jag orkade inte ens tänka på att sluta dricka när jag va nykter. Tragikkomiskt liksom. Efter 4 öl kunde jag börja klura på en plan... och den var ju inte mycket att ha upptäckte jag dagen efter. Varje gång. Än en gång ni är fantastiska! Håll ut.

Ja så är det. Erkände det först nu i helgen för mig själv, att jag är alkoholist. Sjukt när man varit i riskzonen så länge.

Kan man få hjälp av vården att även ta tag i de underliggande ångestproblemem?

Tack för svaret. Jag befinner mig just nu på en mörk plats.

..brukar jag säga, men när det kommer till strömförande el-grejer blir det mer “don’t try that at home” ?

För tre dagar sen drack jag varje kväll. Mycket. För 7 dagar sen även på dagarna.
Läst o läst. Påbörjat Programmet här. Många tankar och insikter som kommer till mig. Just nu är det inte så svårt. Men det lär det bli och då ska jag vara beredd. Veta hur och vad jag ska göra.

Ja, alkoholen sätter ju in ångesten på ett bankkonto med väldigt hög ränta! Sen när man inte tar tillgång till sin vän alkohol så kräver denne ju att du måste plocka ut ångesten från ditt bankkonto och med den räntan det varit så är det än mer ångest att hantera sen.

Sen abstinens och abstinensångest och allt... härda ut... få benso och trappa ner under några dagar. Men bryta är enda lösningen om du på sikt vill bli av med ångesten!

Grattis till dina dagar och allt annat du upplever i nykterheten!❤️
Så modigt av dig att gå på ett möte i Prag. Flera av mina AA-vänner brukar göra det när de är på resor. Jag har ännu inte gjort det men du inspirerar.
Njut av resan.
Kram
Ellan☀️

Hej

Hur mår du?

Kram

MM

Ville bara säga att jag saknar dig och att jag önskar dig en fin varm vår.

Kram

MM

Hej,
Jag har varit på ett behandlingshem och för mig var det en fantastisk tid. Men det handlar ju om vad du vill med din nykterhet. Att sluta dricka för att någon annan ber oss tror jag inte håller särskilt länge. Det beslutet måste vi ta själva.
Sedan behöver man inte ha nått sin absoluta (?) botten för att åka iväg på behandling. Det handlar ju om vad som är bäst för oss. Vi var en salig blandning människor som hade kommit olika långt ner i skiten. Dock hade vi en sak gemensamt. Vi hade fått konsekvenser av vårt drickande, dvs vi hade problem.
Så frågan är ju vad du själv känner. Vad vill du med nykterheten?
Kram
Ellan

Rätt man måste även här göra skillnad för att få gensvar.
Annars sjunker ditt inlägg till botten.
En hjärtslitande story är bra. Men har man inte det så faller inlägg.många gånger platt.
Det är en stor svaghet här och för dem som inte är så språksprudlande.
Gillar inte detta pusskramälskardej attityden för det utesluter så många behövande.
Vi behöver inte älska varandra här bara lyssna förstå dela med oss. Av erfarenhet kunskap vilja lust ork att vilja leva utan beroendeskap av droger.
Bara beroende av kärlek till personer.
Nej du är inte ointressant .
Men det verkar som om balansen på sidan ofta falierar. Därför att några blir förälskade i varandras historier/ och igenkännande fall . Man tappar distansen lite. Förståligt.
Men inte ok,du är med oss så klart i värmen här. ?❤

Concerta är ju en ADHD medicin som gör att tankarna kommer en i taget. Från en myrstack i huvudet till att myrorna går på ett fint led, så känns det. I och med det så är jag inte lika impulsiv, vänner och kollegor upplever mig som tystare, lugnare, en har frågat om jag är deppig. Jag är bara inte lika flipprig när jag tar denna medicin. Inte alls deppig.

Jag kan också se konsekvenserna på ett klarare sätt, resonera med mig själv i lugn och ro. Dessa två i kombination gör att jag inte tror att alkoholrycket skulle komma. Hjärnan är för lugn.

Men tankarna har kommit kring alkohol men mer som ett fantiserande ... hur det skulle gå till OM jag skulle ta ett återfall. Men jag hoppas och tror att det inte kommer hända. Jag vet egentligen inte varför, jag mår ju underbart bra utan A.

Kan t.ex sitta i en bar, titta på flaskorna och i mitt huvud så beställer jag en öl, en shot, sen en Dry martini... men det stannar där, i min dagdröm.

Min hjärna resonerar : Nä jag kanske inte alls är alkoholist, jag kanske bara har ADHD och då kanske jag skulle kunna dricka igen. Jag kanske inte ens har varit alkoholist. Det är en livsfarlig tanke för mig.

Men tankarna kommer oavsett om de är farliga eller ofarliga.

Jag brukar köra galvanisk ström. Kolla på nätet det drar ihop porerna.
Men drickat är ju en bestialisk komponent. Men galvanisk ström kan hjälpa i övergången
till nyktert liv.

God kväll Amanda,
Jag känner så starkt igen det du skriver om. Detta utanförskap... att å ena sidan vara duktig och modig som tagit sig ur ett destruktivt levene till känslan av utanförskap som inte riktigt går att förklara. Att vara en i gänget men på samma gång känna sig så annorlunda. Att söka efter något mer i relationerna med vår omgivning men att mötas av stora frågetecken. Att se och känna det andra inte ser och dessutom ha ett behov av något som en del inte vet existerar. Detta något mer. Jag uppskattar numera relationer med människor som går lite mer på djupet. Jag blir trött på det ytliga och det surret som många människor ser som njutbart. Det är tufft att göra val som inte andra förstår sig på men som vi själva känner är bäst för oss. Det känns som att du är inne på en utvecklande resa som kommer att ta dig mot något nytt. Vad det är kan vi aldrig veta säkert men det känns som att du har odlat något inom dig som växer sig allt starkare.
Jag har hittat några vänner inom AA som jag kan undersöka detta innerliga med. Som förstår mitt trevande ut i det nya. I övrigt har jag svårt att förklara denna förändring som pågår inom mig. Något knackar på men jag vet ännu inte vad det är.
Ge dig själv kärlek i detta nu. Och så stryker vi ordet duktig. Att vara sann mot sig själv och ansvarsfullt ta hand om det vi finner är så mycket mer än ”att vara duktig”.
All kärlek till dig!
Kram
Ellan ❤️

Lider med dig min vän!
Det funkar om du följer de visas ord här. Finns många trådar att följa.
Fördomar är värst. De tar kål på en, men försök att stå emot.

Den där känslan av att stå utanför och titta in... Man är med, men ändå inte. Avskärmad från gemenskapen och den uppriktiga ömsesidigheten av en osynlig vägg. Det är en skitjobbig känsla att bära omkring. Varför drabbas man av den? Är det bara nykterheten som får dig att känna så? För mig har det inget med nykterhet att göra. Jag bara känner mig för det mesta som en udda pippi som aldrig riktigt blir känslomässigt delaktig. Svårt att förklara. Det finns säkert djuplodande psykologiska förklaringar om anknytning, självkänsla och skit... Det där med att känna sig malplacerad i småstaden förstår jag iaf. Jag lider inte alls av mitt självpåtagna psykologiska/emotionella utanförskap när jag bor i anonyma storstäder. De perioder då jag testat småstadslivet har det däremot ätit upp mig inifrån. Kram till dig i grubblerierna.

Ni är helt underbara människor, glöm inte det: Jag är nog också lite juste om jag får till det vill säga..
Tack för pepp. Mina nyktra dagar är mina. Och oavsett hur de kommer hur många de blir så äger jag dem.
Mina organ älskar nykterhet...
Vi hjälper varandra. Helt fantastiskt...

Du frågade hur mycket jag dricker under en dålig period så rör det sig om ca 5-7 liter i ren sprit sen verkar det som om kroppen inte orkar mera Det är inte fråga om att dricka på dagarna o sova på nätterna utan man dricker tills man somnar och fortsätter när man vaknar det går dygnet runt Första och ibland andra dagen kan jag faktiskt äta mellan varven men sen skippar jag maten o då är det bara flytande föda som gäller.

Om jag planerar mitt återfall. Har alltid trott att det varit en impuls ett ryck bara. Jag kan tänka precis som du skrev att man säger till sig själv efteråt "Vad fan var det som hände?"
Har på senare tid börjat fundera på om det inte omedvetet ändå är planerat. Har även tankar om att jag kanske har en bokstavskombination i min diagnos, har alltid haft ett tempo i allt jag gör som är annorlunda än mina arbetskamrater o vänner Hjärnan går på högvarv varje vaken minut har alltid haft förbannat svårt för att varva ner o logga ut. Tyvärr så har ju alkoholen fungerat som en strömbrytare där jag kopplat bort stressen o fått lugn uppe i hjärnkontoret. Mycket intressant att höra om din medicin som ger dig lugn i hjärnan Är det lugnet som gör att du får tankar på att planera ett återfall Förut så fick du bara ett ryck så var återfallet ett faktum. (ADHDalkisar får bara ett ryck, andra alkisar planerar återfall) Bara en tanke!

Hur coolt är inte det att få på möte I ett helt annat land?!

Älskar att gå vilse I Prag- suggestivt och spännande!

Kram

Idag har vi njutit av sol och 21 grader varmt. Så gott för själen. Jag har även tagit några promenader på egen hand - även det gott för själen ?
Ikväll vågade jag mig iväg på ett AA-möte här i Prag. På engelske dessutom (så klart). Otroligt intressanta livsöden. Skuttade iväg till hotellet efteråt, med massa my kraft och motivation. ?
Hoppas ni alla har en fin kväll och orkar låta bli flaskan ❤️

När jag läser det du skriver så minns jag hur det kändes. Man blir lite ensam och udda i början. Det är en sorts sorgeprocess. När man inte längre är euforisk och hög av att man lyckats hålla sej nykter kommer bakslaget. Ensamheten faktiskt. Det blir lättare med tiden. Men visst, det är inte samma sak att gå på fest. Jag blir irriterad när folk druckit för mycket så jag stannar inte särskilt länge. Nu är jag ingen festprisse och jag drack helst hemma, ensam. Men ändå. Och jag blir trött och less på min man när han druckit för mycket. Det har lyckligtvis lett till att han dricker betydligt mindre än då vi båda drack. Så det funkar rätt bra.
Jag vet inte om det hjälper dej eller är nån tröst men jag känner tydligt igen mej i din beskrivning. Så var det för mej också men nu är det länge sen. Det är en process, det blir bättre. Det blir ett naturligt tillstånd att inte dricka. Man är inte "duktig" längre utan det är självklart. Det blir vardag. Lite gråare ibland, inga toppar men heller inte alla de djupa dalarna. Man förändras och fördelarna överväger många gånger om nackdelarna.
Jag tror inte du behöver analysera så mycket eller sätta fingret på vad det är. Fortsätt på din väg och jag tror att det ger sej. Det är utveckling. För min del känner jag att under de sista åren då jag drack och det eskalerade så stod jag stilla i utveckling. All energi gick åt till att försöka kontrollera drickandet, ha ångest över det och försöka dölja. Då jag slutade blev jag tvungen att tänka till.
Lite flummigt det här men jag ville skriva att jag tror att det snart blir lättare för dej också!