Senaste kommentarerna i forumet

Jag är inte heller frisk så att jag skulle kunna dricka, men jag anser inte att det är ett problem. Problem skapas endast i hjärnan i form av tankar och sprider sig i kroppen i form av känslor. Efter mitt "uppvaknande" så ser jag ifs inte poängen med att dricka alkohol.
Det som har varit det märkligaste tiden efter är att jag inte "kommer ihåg" hur alkohol smakar eller hur det känns att vara full.

En förmåga jag har fått nu är att se och höra igenom egot, det har blivit ett stort problem och anledningen till att jag slutat gå på möten. Det blir ett stort empatiskt lass att bära när jag lyssnar på alla offer och kränkta egon som söker "sin" väg ur helvetet.
Jag kan se deras lidande precis som det var för mig och hur ont det gör i de människorna. Alla söker ett slut på lidandet och jag känner att jag inte har något svar att ge...

Det bästa jag kan komma på är SLUTA TÄNK! Det är grunden till alla problem i hela världen. Men det kommer inte hjälpa någon som inte förstår skillnaden. Det blir snarare mer kränkande för egot.

Tack Sisyfos för ditt inlägg. Hoppas det är bra med dig? Ja det var bra saker du skrev och jag håller med om att det är viktigt att prata och vara öppen och inte dömande med sina barn.

Jag är rätt dålig på att läsa på forumet numera. Kollar aldrig in på det vidare livet ens fastän jag borde "höra dit". Orkar liksom inte riktigt.

Livet och nykterheten går ju upp och ner och pga det håller jag mig ändå kvar här. För trots att det går så bra så vet jag ju inte hur det ser ut om några månader.

Olika saker har gjort mig upprörd de senaste dagarna. Och idag när jag promenerade med barnen till affären på kvällen slog det mig hur INGENTING just nu gör att jag vill dricka. Mådde illa av att tänka mig att dricka så jag klarade inte ens av att tänka klar tanken. Gud vad jag hoppas det är såhär mitt liv alltid ska vara när det kommer till alkohol. Exakt ALLA mina föredetta triggers har östs över mig de senaste dygnen men inte en enda gång skulle jag tänka mig att ta ett glas. Varken när jag är arg, ledsen, stressad, trött eller uttråkad. Tvärtom. Det absolut sämsta jag skulle kunna göra är att dricka. Jag är så glad över att det är så jag känner. Inte bara att jag förstår det rent intellektuellt utan att det är min naturliga känsla. För då behöver jag inte anstränga mig alls för att låta bli att dricka.

Jag har också insett att jag blivit lugnare som person. Simpla saker som att packa i varor i matkassarna, hänga tvätt eller gå till bussen med barnen.... jag gör de med ett lugn i kroppen som jag inte hade förr. Då var jag hela tiden spänd och skyndade. Jag gör saker lite långsammare nu och det är skönt. Detta gäller hemma.... på jobbet är det tvärtom. Där stressar jag ihjäl mig just nu. Men tack och lov är det bara mer kaffe jag vill ha pga det.

Tänk att man faktiskt kan gå från att vilja ha alkohol flera gånger i veckan och alltid hitta en anledning att dricka till att inte ens klara av att tänka på ett glas med A utan att må lite illa. Att A är det sista man vill ha. Varje dag hela tiden oavsett sinnestillstånd. Det är ganska häftigt ❤

Godnatt allihopa ❤

Jag vill ha er i min närhet....ni roliga människor ?

Som vanligt är jag kärringen mot strömmen. Mycket mera på när jag är nykter. Det beror säkert på att jag druckit så mycket att sömnen gått före sex. Rent allmänt föredrar jag myset - eller för all del den ibland primitivt råa, men ack så underbara, akten - på morgonen, men som bakis är det inte mycket värt.

Det där med sexet är så off.
Tror jag gör som du....inväntar lusten....istf att bli nojig över det oxå.

Hahah ja det var ett bra tips! To the end! i början är allt roligt men det är slutet som avgör ;)
Stort grattis till dina 2+1,5 år. Grymt jobbat!! ??

Och ja jag ska ta tag i att acceptera. Det finns folk som är allergiska mot mkt, kan dom acceptera kan jag!

Känner mig förstås misslyckad just nu. Trillade dit efter i mitt tycke oerhört lång tid som icke-berusad - om än inte helvit. Mitt mål uppnåddes inte och jag är besviken, en helt naturlig känsla.

Har under kampen känt ett beroende av att räkna nyktra dagar. Då jag trillat har motivationen att resa mig igen bland annat bestått av att se mina lyckade dagar - inte de få jag inte "hållit".

Är en person som hellre peppar än låter mig peppas. Här på forumet har jag äntligen tillåtit mig att vara liten och svag. Har tagit till mig alla glada tillrop och blivit otroligt glädjefylld av alla som lyckats skriva en nykter dag.

Har också gripits av medkänsla med alla som kämpat som tokar och inte alltid nått ända fram. Tänk att få hjälpa dem framåt, stötta, ge dem beröm för de dagar (eller timmar) de klarat.

Här är vi alla lika - våra historier må se olika ut, men inför alkoholen är vi kvinnor/män, unga/gamla, fattiga/rika, helt enkelt vanliga människor som kämpar mot giftet.

Vill så gärna se ett lyckligt slut för alla - även mig! ♡

Ja det finns många som vill ha hjälp här så välkommen hit. Du kan hjälpa här genom att dela dina erfarenheter.
Jag är ju frisk på sätt att mina värden är bra. Men jag skulle ju inte kunna ta t.ex en öl utan att trilla dit så i det avseendet är jag isf fortfarande sjuk.
Jag har dock inte någon fotboja som heter alkohol runt vristen längre, det upplever jag som min frihet.

Hej monday morning.
Vad jag menar med frisk är:
- fri från tankar på alkohol.
- inget sug, dåliga känslor att dricka på.
- ersätter inte alkoholen med nya beroenden.
Jag menar alltså inte att en bör dricka, utan frihet ifrån beroendet. Som att en aldrig varit alkoholist.

Mitt ego dog när jag insåg att vi inte lever genom våra tankar utan genom vårat medvetande. Det gav mig total frihet och jag blev också i den stunden fri från alla mina beroenden, dvs fri från min hjärna.

Varför jag startat tråden är pga att jag vill finna en väg där jag kan hjälpa andra, men som det är nu kan jag inte gå på möten längre.

Så jag skulle gärna vilja veta om det finns fler som är helt friska och hur ni agerar för att hjälpa andra?

Min terapeut lärde mig att acceptera: andra kan dricka men jag inte inte.
Man får lära sig spela hela filmen.

Även min hjärna drar åt det hållet ibland. Efter 2 år (återfall) och nu 1,5 års nykterhet.
Nä det var nog inte så farligt. Alla överdriver. Jag drack inte så mycket.

Spelar då upp hela filmen i mitt huvud. Vad händer efter de 2 ölen?
Ja då tar helvetet vid och det blir jävliga konsekvenser.
Det hjälper mig att inte ta det första glaset.

2 månader. Grattis. Bra kämpat då du gjort den värsta tiden.
Kämpa på.....

Kram

MM

Härligt att höra roger roger!!
Ja man får verkligen vara på sin vakt. Tror efter ett tag man gärna vill inbilla sig att" äsch det var inte så farligt"
Hjärnan vill lura än. Men även idag är det en bra dag?

Hur dog ditt ego? Vad menar du med frisk från beroendet?
Jag är en frisk och passiv alkoholist :)

...min man också ? jag är SÅ slarvig..

Eller kreativt impulsiv, hoppar från ett projekt till ett annat.

Men jag börjar lära mig, och blir väldigt lugn av att städa ur skafferi och stryka tex.

Godnatt!

Jag vet att en gång när jag satt på bussen och hade ett återfall som rusade emot mig. Nån månad in i min nykterhet.
Skrev härinne att jag tänkte supa skallen i småbitar, och de fina människor som svarade fick mig att sansa mig och ta en time out till suget
hade gått över. Det är ju det som behövs. Att bli påmind om att man klarar ett bra val till. Att bli påmind om konsekvenserna.

Att någon annan lyfter en när man inte själv orkar.
Är det inte så detta är meningen att detta forum ska fungera?
Om det inte är meningen, att stötta och bli stöttad.
Då har jag inget här att göra.

Tänker knappast bara sitta och läsa om folks tragiska liv som alkoholister.

Det är väl grymt att läsa om hur livet kan vända och att man kan få bevis
på att livet kan bli sjukt bra utan A? Själv blir jag jätteglad när jag läser
om att folk klarar sig på sin nyktra väg. Varm i hjärtat.

Så intressant med dopaminet, hade faktiskt inte tänkt på det innan.

Från tidningen Forskning & Framsteg:
“Enligt denna modell går beroendet från ett impulsdrivet stadium, där drogen ger en behaglig känsla och lusten att ta drogen drivs av ett sug, till ett tvångsmässigt stadium. Livet utan drogen präglas då av nedstämdhet och fysiskt obehag. När drogen tas infinner sig en känsla av lättnad, snarare än behag.

- Vi har lyckats få råttor som får andas alkoholånga att hamna i detta stadium på tre månader. När det gäller människor är det individuellt, men det kan handla om några år, säger Markus Heilig, som leder den kliniska forskningen vid National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism i USA.”

NÅGRA ÅR?! ?

Jag är själv barn till en alkoholist mamma där pappa har valt att ” lägga locket på”. Jag har alltid vetat och mått dåligt och känt skam och skuld för mammas drickande. Det är först nu som vuxen som jag har insett hur mycket det har påverkat mig! Jag har mycket känslor inom mig som stormar och har sedan jag var 15 år önskat att pappa valde att skilja sig så vi slapp ”spela för galleriet”. Jag har blivit en otrolig människokännare och kameleont. Tycker synd om alla barn som lever i familjer med alkoholism på nära håll..

Jag är själv barn till en alkoholist mamma där pappa har valt att ” lägga locket på”. Jag har alltid vetat och mått dåligt och känt skam och skuld för mammas drickande. Det är först nu som vuxen som jag har insett hur mycket det har påverkat mig! Jag har mycket känslor inom mig som stormar och har sedan jag var 15 år önskat att pappa valde att skilja sig så vi slapp ”spela för galleriet”. Jag har blivit en otrolig människokännare och kameleont. Tycker synd om alla barn som lever i familjer med alkoholism på nära håll..

Som tex dopamin höjs när vi dricker.
Man matar, eller dränker belöningssystemet rejält med andra ord.
När vi slutar att dricka så protesterar hjärnan med att sura eftersom den vill ha en kick av "må bra substanser".
Det är alltså inte konstigt att vi mår dåligt och känner oss nere.
Hjärnan får sura ett tag om den vill. ? Det kommer att bli bättre.

Heja och peppa på varandra, och fortsätt att räkna era dagar. Precis så mycket ni vill.
Så funkar det på AA möten att man tar rygg på någon som har kommit längre
och får pepp och stöd. Absolut inget fel i det. Det här forumet har ersatt fysiska
möten för mig men i princip så fungerar det på samma sätt.

Och även om man har 2 dagar, 500 dagar, 2070 dagar så är vi på
på samma ställe ändå.

Bara ett glas bort.
Vi är alltid bara ett glas bort.

Jag har turen att inte ha ett systembolag på landet.
Tyvärr har jag det i staden jag pluggar men det känns inte så triggande.
Det som triggar mig är stora omvälvande personliga saker (ofta skapat av mig själv när jag har druckit).
Nu får jag ta konsekvenserna av det, utan A.

Hej igen.

Idag är dagen då jag har avslutat kontakten med min mamma. Jag tänkte att jag skulle ge henne en ny chans idag och åkte hem dit med min son och åt middag och skulle bo över. Vi nattade sonen tillsammans och allt kändes bra. Tills jag kommer ner i köket och tänkte gå ut en stund. Då säger mina mamma ”lägg ner detta nu Alice jag har inga problem längre, det är bra nu det blir bra det här”. Hon menade såklart att jag tagit upp hennes alkoholproblem. Jag sa ”ok, hur vet jag det då? Jag vill inte lägga ner detta du behöver hjälp och jag vill att det blir konkret förändring”. Det ena ledde till det andra och hon skyllde på alla andra inklusive mig. Att vi inte uppskattat henne och visat henne någon uppskattning och bla bla. Sen sa jag något om att jag känner att jag vill ha förändring och inte att mamma nästa gång hon mår lite dåligt super till. Då kontrar hon ”jaha och när du mår dåligt så tar väl du flera piller då eller?!” Jag har fått utskrivet svaga antidepressiva mot pms som jag skall ta en del av månaden för att få bukt med mina hormoner efter graviditeten. Då blev skynket rött för mig! Och så sa jag ”herregud alltså jag är din dotter mamma, jag är till för att bli älskad av dig och inte förväntas ge dig något tillbaka. Jag är så trött på att alltid göra allt du ber om och parera för ditt humör och jag är trött på alla dina lögner. Att du alltid skall föra över dina känslor på andra människor och projicera sjukdomar och förstora små problem. Jag är färdig nu! Idag var sista gången du såg ditt barnbarn och även mig. Jag hoppas att du får ett bra liv” hennes svar var ”jaha det tycker jag är jävligt dåligt men ja jätte bra, lycka till då” . (Detta är inte allt hon sa under den konversationen men en liten väsentlig del) Jag gick jag upp och hämtade min son och min sambo hämtade upp oss och vi åkte hem. Jag hann prata lite med min pappa och han stod paralyserad och visste inte vad han skulle göra mer än att säga ”det går ju inte att prata med henne, det är bara att skita i att prata med henne” ”ja men ska man gå runt och låtsas som att allt är bra och int göra något istället då? Det löser inga problem uppenbarligen..” Sen visade han mig sin gpslogg som han har på bilen som mamma inte vet om. Hon har varit på systemet och tillbaka hem tre gånger denna veckan trots att vi i måndags hade denna första disskussion som jag skrev om innan... det bara bekräftade mitt beslut. Nu börjar mitt liv utan min mamma. Jag känner mig jätteledsen men det känns också som att en sten fallit från mitt hjärta.

Miss Lyckad, Mirabelle och Lerigen. Tack och Pussar till er. Vackra ni. Det kan kanske bli något bra av min tanke. Prata kan jag ju som ni kanske kan avläsa av mina babbliga inlägg :) BabbelMonday. Ni vet, när alkohol är en löneförmån och man är ung. Då är det inte konstigt att man trillar dit. Jag söp nog bort min hjärna innan 20 års ålder. På den gamla goda tiden hade man en cigg och ständigt en grogg i handen när man jobbade. På nattklubb så dricker man i princip hela arbetspasset. Ingen brakfylla men med en lagom nivå hela tiden. Med chefens tillåtelse. Ha ha ingen är nånsin nykter på jobbet. Och inte när man är ledig heller för den delen.

Nä inte konstigt att man blir alkoholist.

Jag jobbar vidare på den tanken, och kanske kan jag /utan pekpinnar/ få ett par stycken att fatta allvaret som kan uppstå.

Puss O Kram

Jag läser gärna andra tankar och erfarenheter i andra trådar. Då kan jag välja vilka jag tycker är intressanta och meningsfulla. Jag kan säkert lära mig mycket av det.
Jag behöver dock inga fixed solutions eller provokationer i min egen tråd. Bara tröst, förståelse, värme och omtanke. De som inte gillar det jag skriver behöver inte läsa mer av när jag lägger in nya inlägg.

Alltså... Du vill ha endast ospecificerade hejja-rop. Ingen annans erfarenheter eller tankar är önskvärda? Ingen annans upplevelse av, eller tankar dina inlägg väcker är önskvärt? Ingen annan får lämna avtryck? Det är din resa, bara din. Ok. Uppfattat.

Mer tröst, uppmuntrande ord. Förståelse. Som tex: "Du klarar det här, du är stark. Du kommer hitta din väg". "Vi finns här för dig".
Det här är en kamp som jag ska fixa, men tillvägagångssättet måste jag hitta själv, gärna med stöd härifrån.