Senaste kommentarerna i forumet

Vad roligt att höra att du har hittat en balans i tillvaron, jag är på god väg också! :) Ja flykt och tröst kan ju några anledningar, men också livets långtråkighet, tristess, brist på sysselsättning och stundtals meningslöshet finns också med i mitt mönster. Att få bli någon annan en stund, tysta tankarna för ett slag. Ja den här sidan är ett toppenbra forum. Tack för ditt fina inlägg!

Jag kan känna igen mig i en del av din berättelse för jag var med ett känsligt och oroligt barn med en medfödd sårbarhet. Jag har nog sen jag var liten kännt mig vilsen och otrygg och kännt ett tomrum och en sorg inom mig som jag genom åren försökt fylla med alkohol för att dämpa och lugna ångesten och alla tankar och känslor som bubblat inom mig. Jag har med ett bekräftelse behov av att känna att jag duger som jag är och att jag ska vara duktig osv. Jag har alltid försökt göra mitt bästa oavsett om det handlat om jobb eller sport för att få den bekräftelsen jag sökt för att känna att jag duger. Mina orimliga och höga krav på mig själv och sökandet på bekräftelse från andra har gjort att jag blivit utbränd och deprimerad och mått dåligt från och till genom livet.Alkoholen har varit en tröst som gjort att jag kunnat fly från dessa negativa tankar jag haft om mig själv och det har hållt ångesten borta men dagen så har den istället varit ännu starkare. Så jag har lärt mig att genom att fly genom att dricka löser inga problem utan tvärtom det skapar fler problem än vad man hade från början. Därför har jag testat att ha vita månader och då har jag mått bättre både psykiskt och fysisk. Jag har dragit ner på drickandet så nu dricker jag några öl varannan vecka och det har fungerat bra hittills. Det är skönt att ha detta forumet och dela tankar och känslor med andra som förstår en det är en tröst i sig och man mår bättre i sig själv när man kan stötta och hjälpa andra med ? Ha en härlig dag och njut av solen och kaffet ?

Det var en intressant inblick i ditt vin drickande. Du har ju en välformulerad självinsikt och ställer retoriska frågor.
Att du hållt i en vecka utan problem innebär att du säkert klarar en vecka till.
Att du skriver här på forumet innebär ju att du själv vill minska på vinet.
Så ta chansen och fortsätt din vita period, du har ju inget att förlora.
Du vinner bara massa positiva saker, det bästa är att din självkänsla växer för varje dag.
Maten är god utan vin också.
Lycka till!?❤?

Det där klistret. Och ibland är det som att man söker upp den där djäkla tuben och klickar ut en splätt att gegga runt i om den för tillfället inte sitter fast i en.
Avsaknad av klister. Högtryckstvätt för att få bort alla negativa och sugande tankar och vanor.

Och så fastnar vi så gärna i det där: om bara.
Det där om bara kanske aldrig kommer.
Vare sig åt rätt eller fel håll.
Och var lämnar det oss: i limbo.
Som vi då frivillligt kliver tillbaka i.
Kanske i avsaknad av handling,framåtanda och tro.
men om vi sätter alla dessa viljor och tankar styrd av den som är beroende så lämnar vi över spakarna åt fel person.

De kan ju omöjligt förändra vårt liv,när de har så uppenbara problem att förändra sitt eget.

Självklarheter och sanningar för alla som inte varit i detta klister.
Men för oss som är eller varit där,eller med jämna mellanrum ramlar dit är det så oerhört mycket svårare.

Jag minns när jag första gångerna kände att det var tomt rent och fritt runt mig.
Berusande och omtumlande känsla som bara satt i ett kort tag.
Men det räckte för att jag förstod att jag var på väg åt rätt håll.

Jag trillar fortfarande och rätt ofta.
Men jag är nog oftare på rätt sida stängslet än fel idag.
Så det är bara att fortsätta kämpa med dig själv Kampen.

Vilken vinst,gåva eller känsla vill du ge dig själv idag?

... för dina värmande ord, ja många av oss är nog rätt hårda mot oss själva, men förlåtelsen är viktig och central. Skammen kan kanske vara lite positiv trots allt.
Vi får försöka vara stolta att vi är här och att vi vill förändra. Vi ger oss inte, aldrig!

Hej Flygcert!
Nu när jag ser ditt namn här, så vill jag passa på att tacka dig.

Jag kom in på forumet i höstas och läste din tråd,
där du beskrev din väg ut från svårigheterna i ditt liv
samt dina fina och kloka kommentarer till hjälp för andra.

Instämmer helt och fullt i det som Mt skrev i din tråd
den 31 januari 2014 kl. 05:58, bl a hennes avslutande ord;
”du är en av dem som förmedlar hopp när det behövs som bäst!”

Är så tacksam att jag fick ta del av din resa
samt alla stärkande svar som du fick, bl a från Mulletant.

Underbart att läsa att du har det fint och känner lycka och glädje.
Allt gott önskar jag dig!
Vänliga hälsningar /R

Jag sitter i samma situation som er, när jag läste denna tråd så började mina tårar rinna.
Det är väldigt jobbigt, det du skriver om att överanalysera och fly undan för känslorna är precis som det vore mina ord.

Min mamma har druckit i många år, de senaste 30 åren har hon druckit. Själv har jag barn som är 8 år och 4 år.
Kan säga att de senaste 6 åren har hennes drickande eskalerat väldigt mycket. Innan dess var det "bara" under helgerna och kanske någon dag i veckan. Nu är det nästan varje dag, och självklart varje helg.
Jag minns då jag växte upp så slutade alltid lördagkvällarna med att hon somnade i soffan vid 20.30, påverkad och däckad.
Varken jag eller mina mindre syskon hade kompisar hemma pga. hennes problem.

Hon gick på AA ett tag för ett år sedan, men hon slutade för hon tyckte inte om att de pratade om gud på dessa möten. Att hon gick på AA var för vi var så mycket på henne om hennes drickande. Hon sa själv då att hon var alkolist, men jag känner att hon inte menade det utan det var bara för att lugna ner oss i det hela.

Jag har försökt så mycket de senaste åren att få henne att förstå att hon har problem, jag har varit arg, ledsen, förstående. Ingenting hjälper och hon fortsätter bara. Hon spelar gärna martyr emellanåt då vi tar upp problemen.
Hon har ramlat hemma och slagit sig väldigt illa flera gånger, men inte ens det verkar få henne att förstå att hon har problem. Eller att hon dricker nästan varje dag och somnar på soffan varje kväll.

När det började bli värre så skyllde hon alltid på hennes värk i kroppen som gjorde att hon behövde dricka. Jag tror däremot att hon förvärrade sina problem med drickandet. Hon har ett tungt jobb med förslitningskador.

På jul för två år sedan så var hon så full att hon kletade mat i hela köket, visste ingenting och min dotter blev rädd för henne. Hela julafton var förstörd och dagen efter gick jag upp och skällde ut henne efter noter. Hon höll sig nykter några dagar och var så förvånad varför hon helt plötsligt blev sjuk med feber och frossa (abstinens skulle jag kalla det).

Min mormor och morfar var alkolister, min momma var det riktigt illa med. En av alkisarna på byn. Min moffa drack mycket men var nykter på söndagar.
Inte ens det hjälper som argument, att varför vill hon att vi ska uppleva detsamma som hon gjort. De hade så mycket problem med momma, och jag minns så ofta att mamma var arg då moffa ringde och var full, nu är det likadant för mig och mina två systrar.

Jag vågar inte lita på mamma när hon har mina barn, det som är jobbigt är att barnen avgudar henne och att hon själv tycker att barnbarnen är det bästa som finns. Önskar att det skulle vara en sporre att vara nykter. Jag har bara min mamma som kan vara barnvakt ibland, men nu har dom snart inte varit där på 9 månader då hon aldrig är nykter då hon har barnen. Jag har alltid sagt att hon måste vara nykter då hon har barnen, men har förstått efterhand att det är hon inte. Spelar ingen roll om hon dricker när dom somnat ibland, för när hon somnar på soffan väldigt full så går hon knappt väcka eller bli kontaktbar då hon vaknat. Eller att hon dricker på dagen, och att hon skulle utsätta dom för fara eller tänk om det skulle hända något och hon kan inte ta bilen för hon har druckit.

Jag vill inte att barnen ska vara där och uppleva allt som jag fått upplevt i min uppväxt.

Även när det varit perioder med hennes drickande som varit illa, försöker hon kompensera det med att komma med presenter eller t.ex. bullar. Försöker köpa oss och blir sur att vi inte är tacksamma.

Hon är väldens goaste mamma då hon är nykter, men de stunderna finns knappt längre.
De sista åren då det varit värre så känner jag inte igen min mamma ens då hon är nykter, hon är tystare, mer rastlös och ett konsigt beteende. Hon är inte samma period nykter heller och det är en sån stor sorg för mig.

Förut kom hon alltid och hälsade på om helgerna, men nu är det längre mellan gångerna. Troligtvis för att hon är full istället.
Jag tycker synd också om min styvpappa som lever med detta, han jobbar mycket borta om veckorna. Men han har alltid ångest när han kommer in med bilen på gården, för han vet inte vad han möts av. Hon är väldigt elak mot honom när hon är full, elak och kommer med hot om att flytta så vi slipper henne, eller martyrskap. Det blir bara värre och värre.

Just nu funderar jag mycket på att bryta kontakten, för att själv orka och fokusera på min familj.

Jag är helt ny här, snubblade över detta forum i går när jag satt och funderade över huruvida jag har problem med alkohol eller inte. Det är så intressant att läsa vad du skriver, om den där känslan. Jag "spårar" aldrig ur, jag håller drickandet nere, men jag tror att jagandet av den där känslan är livsfarlig. Att vilja tillbaka dit to all costs.( Till vad, kanske man ska försöka förstå. )Att känna att ifall jag erkänner en problematik i mitt drickande får jag aldrig hamna där igen. Tänker på allt jag kommer att missa.

Jag är nog inte redo att träffa folk och prata om detta än, men jag följer gärna din "kamp" här, uppdatera, berätta hur det går! Kämpa på, berätta hur du mår. //Emma

Hoppas allt är bra med dig och att du lyckats avhålla dig från den lilla sluga alkojävlen. Själv så har jag dragit ner på mitt drickande och jag dricker nu bara några öl varann vecka och det har funkat bra hittills.Har fått känslan att det inte ger mig så mycket längre att dricka och att må bra i några timmar och sen dagen efter Har man ångest och man är trött och orkeslös. Mitt mål är väl att i slutändan sluta dricka över huvudtaget om jag nu klarar det. Ha en fin dag:) Strykekram:)

Jag är glad att du är här igen. Vi snubblade lite men nu är vi på fötter igen!
Så synd att man har så svårt att förlåta sig själv. Om en vän hade börjat dricka igen o sedan kommit till insikt och ville lägga av hade du troligen tänkt att "vad bra att han inte kommer att vilja dricka framöver"
Men när det gäller en själv tänker man kanske "vad idiotiskt av mig att jag druckit under vintern" Konstigt egentligen...
Hoppas du kan vara lite "snällare" mot dig själv och tänka framåt o tänka positivt. Inte döma så hårt.
Himla bra att du tog dig tillbaka hit! ?

så: om han gör ”det där” då lämnar jag! Sen gjorde han ”det där” men jag lämnade inte! Flyttade istället mina gränser ytterligare och hittade något nytt ”det där”! Sista året kände jag att jag hade fått nog men satt kvar i det där klistret som du beskriver! Han kände nog av att jag hade fått nog för han söp ”bara” men höll sig i skinnet på något konstigt sätt! Inte elak som han varit tidigare under fylla! Då började jag inse konsekvenserna på riktigt! Ett liv utan stabilitet, tillit, trygghet! Ville jag ha det? Började sätta ner foten och ställa ”normala krav”! Han tolkade det som att jag ”aldrig var nöjd”! När han hade slutade vara elak började jag ställa fler krav typ! Till slut bara jag insåg vilket sjukt liv jag levde, kämpa för grundläggande saker som andra tar för givet! ”Klistret” sitter jag fortfarande i på något sätt fast ensam nu! Svårt att agera, känner mest utan att göra nåt! Svårt att komma vidare men det går åt rätt håll! Hoppas du kommer underfund med hur du vill leva ditt liv! Du förtjänar ett bra liv, glöm inte det!

Idag är en ny dag. Mår bra. Solen skiner och njuter av kaffet.
Intressant tanke som kom upp igår i en annan tråd som handlar om planering av sitt drickande. Det finns de som säger att om man planerar sitt intag av A så är man på fel väg och illa ute. Det kanske är så för många, men det är ingen given sanning bara för det. Vi är olika, det som passar för dig kanske inte passar för mig och vice versa. För mig har jag markerat de dagar varje månad som jag ska vara nykter respektive dricka. Eftersom mitt mål är att dricka mer sällan, inte sluta. För varje dag som jag är nykter sätter jag en guldstjärna. För jag måste ha det visuella, se framför mig att jag fixar det här och se belöningen framför mig att jag faktiskt klarade det.

Det är precis de goda råden och tankarna som gör att man känner sig stärkt
Tack för att du påminde mig om det

Jag tror jag vet precis men det känns som att trampa runt i klister. Det jag tycker är absolut svårast är att jag inte känner glädje och att jag blir så initiativlös när vi är hemma själva. Tack för kloka ord. Det stärker och bekräftar. Det är mig själv jag måste utgå ifrån, jag vet att jag inte kommer lämna. Kanske om jag får den anledning jag behöver. Jag har tänkt på detta länge och är inte rädd för att leva ensam. Längtar efter det men kommer inte loss mitt ”klister”
Tycker jag har format mitt liv efter de omständigheter jag valt leva. Känner mig omtyckt av barn, barnbarn och kollegor. Livet levs som genom en TV-ruta. Just nu är jag så nere och känner mig som ett offer. Det vet jag är förödande.
Tack och kram för att ni ”lyssnar” utan fördömande

Även om det är kallaste vinter, slirigt, blåsigt, kallt och jäkligt... är det ändå mars månad. Snart kan jag släppa ut fötterna i gräset o vända ansiktet mot solen. Att få göra det igen känns hoppingivande o allt blir så mycket lättare. Dels beror det nog på att jag har så mycket mer sysslor den varma årstiden, men också att hela jag mår så mycket bättre då.
I och för sig tror jag att jag behöver den här tiden som jag just går igenom. Jag behöver fundera på min situation och jag behöver bara "kunna vara" utan att sysselsätta mig. Jag läste en massa nyttigheter här i någons tråd, saker som jag tog till mig, saker jag vet men glömt. Och att kunna vara i känslan även om den är obekväm, våga rida ut den är ju inte farligt. Pysslande o sysslandet kan behöva vila ibland så då är vintern också ok.
Idag drack jag den goda koppen kaffe och njöt av att ha ett varmt hem att stoppa in mig i när det blåser kallt ute. Tacksam för det.

Nisse Hult, välkommen till ett fantastiskt forum.
Morgondag... Jag är glad du är tillbaka, lite vacklande både här o hos dig men nu ser vi framåt.

God morgon Tess!
Nä, jag räknar inte heller dagar så ofta men datumet, det är viktigt för mig. Kommer alltid bära det inom mig på samma sätt jag bär de datum då mina barn föddes. Datum då allt tog en annan vändning.
Jag tror på dig. De tankar du har är så viktiga, tänk vidare och utveckla dem. För mig har det varit oerhört viktigt att kunna förklara och förstå hur alkohol och beroende fungerar. Måste det för att kunna reda ut vad som är en del av mig och vad jag kan lämna bakom mig.
Många kramar och vi hörs snart igen❤️????‍♀️

Läser här efter ditt meddelande. Blir så berörd, så glad och så inspirerad, blir berörd av ditt meddelande och berörd av din tråd!
Så fint ni har det! Jag förstår att det inte är enkelt eller guld och gröna skogar hela tiden, men ni samspelar och arbetar på det tillsammans!
Jag kämpar fortfarande för mina barn - de bor majoriteten hos mig, men vissa hot, ignorerande och allmänt maktutövande utförs fortfarande i perioder hos pappan. Men - jag lämnade (för 5 år och 8 dagar sedan!) och vi är på en trygg plats, ett annat lugn, och vi pratar mer och mer jag och mina killar som nu är 7 och 9 snart! 9-åringen har en ilska inombords som han inte blir av med så lätt, men han öppnar sig mer och mer och jag söker olika kontakter för att få verktyg att hjälpa honom på bästa sätt! Känner mig så stark i att jag kämpat så, men ibland så svag...
Jag är fortfarande lyckligt tillsammans med mannen jag träffade för 2 1/2 år sedan! Han är fantastisk och underbar och allt jag vill ha! Ibland slås jag av hur glad och tacksam jag är för att jag får ha det så fint, efter de där vidriga åren.

Du var en av mina viktigaste människor under min svåraste tid i livet, och jag är dig så oändligt tacksam! Forumet var en livlina och precis som du beskriver så gör det ont att lösa så många berättelser människor som inte mår bra. Det finns en väg ut, men den ser olika ut för oss alla!

Varmaste, varmaste kramarna till dig!

Att alla anledningar redan ligger där för dig att anamma om du vill orkar eller vågar.
Att se den människa man lever med förpesta ens hemmatillvaro och inte ha makten att påverka det är förgörande.

Men om du plockar ihop alla anledningar i en korg och tittar på i innehållet.
Vad ser du då?

De känns som att du dribblar med dig själv att acceptera eller gå.

Vad tror du om att jobba med att fullt ut se och acceptera läget som det är?

Låta det sjunka in fullt ut.

Inte försöka överbrygga de brister som uppstår pga din mans drickande.

Helt enkelt skyffla över hans drickande och de effekter det medför på honom.

Ta inga effekter av det själv.
Låt det falla ned på marken runt dig.
Plocka inte upp skärvorna om du förstår hur jag menar med min liknelse.

Lägg till en bra vana per dag som hjälper dig.
Låt din man vara med om han vill och är nykter.
Dvs skapa bra cirklar istället för att låta dig dras in i hans negativa.

Som vanligt,lätt som en plätt.

Men det enda du kan förändra är dig själv och ditt liv.
Hans liv ska du hålla dig ifrån.
Det är hans att påverka och förändra.

Sådan blev jag när jag slutade röka för många år sedan... Då var lösningen nikotintuggummi...

Men du gör ju helt rätt dom undviker situationer/trådar som triggar. Det gör du ju för att du har bestämt dig. Just nu när du är en flipperkula så är det väl på det du ska lägga din viljestyrka, att planera så att du inte hamnar i situationer där viljan försvinner. Så småningom tror jag att du kommer kunna klara dig igenom sådana situationer på ren viljekraft, men rusta för krig såhär i början - strategi, hjälm, rustning, skyddsrum, vapen. Check. Kram

Jo...men att jag är så wobblig i skallen är läskigt. Har man bestämt sig så har man....men ICKE när det gäller alkohol. Jag känner mig som en kula i ett flipperspel...piiiiooong så flyger jag iväg...piioong så hamnar jag i en grop där det rasslar in poäng.... piioong så slås jag ut. Game over.

hoppas det känns lite bättre idag! När det gäller att ta hänsyn till dig själv! Jag fick ett sånt bra råd av Ullabulla: att träna på små saker först och gå på de stora sakerna sen! Kanske kan du anamma det!

Hej.
Dina rader tar mig 6 år tillbaka och jag minns precis hur det var. Jag kände exakt som du gör nu.
Du har en otrolig möjlighet nu till en fantastisk resa. Ta hand om chansen. Kram.

att läsa om de tankegångar och erfarenheter som du delar med dig av mulletant. Tack för det.

En kram skickar jag också denna första dag på vårvintermånaden mars.
(Vårvinter enligt almanackan, men inte enligt termometern)

Långsamt, under en tioårsperiod, har vinet smygit in i mitt liv. Flaskor blev till vinboxar och det har bara blivit mer och mer. Det går knappt en dag utan alkohol. Längtar hem till det där första glaset när jag jobbar eller är hemifrån av andra orsaker. Har länge känt att det spårat ur. Faktiskt sökt hjälp en gång för fyra år sedan. Fick många kloka ord ord råd. Gick igenom en skillsmässa strax därefter. Var då fri att dricka precis när jag ville.

Står nu och tittar bakåt. Måste sluta helt. Göra slut med alkoholen.

Känner mig tom. Har varit nykter i 3 dagar. Vacklar mellan glädje över ett ansvarsfullt beslut/längtan och sorg över en trogen vän. Känner mig blottad och rädd. Vem är jag egentligen? Vad finns kvar av mig då alkoholen inte finns i mitt liv längre?

Vet att allt med tiden kommer att bli bättre.

Tack för ett fantatiskt forum!

Långsamt, under en tioårsperiod, har vinet smygit in i mitt liv. Flaskor blev till vinboxar och det har bara blivit mer och mer. Det går knappt en dag utan alkohol. Längtar hem till det där första glaset när jag jobbar eller är hemifrån av andra orsaker. Har länge känt att det spårat ur. Faktiskt sökt hjälp en gång för fyra år sedan. Fick många kloka ord ord råd. Gick igenom en skillsmässa strax därefter. Var då fri att dricka precis när jag ville.

Står nu och tittar bakåt. Måste sluta helt. Göra slut med alkoholen.

Känner mig tom. Har varit nykter i 3 dagar. Vacklar mellan glädje över ett ansvarsfullt beslut/längtan och sorg över en trogen vän. Känner mig blottad och rädd. Vem är jag egentligen? Vad finns kvar av mig då alkoholen inte finns i mitt liv längre?

Vet att allt med tiden kommer att bli bättre.

Tack för ett fantatiskt forum!