Senaste kommentarerna i forumet

vila lite från den stora var-ska-jag-bo frågan och lägga tid på ditt eget mående! Helt enkelt bestämma att du inte ska tänka på det på några månader, inte fatta något beslut nu! Tankar tar så mycket energi, särskilt när man känner att man inte riktigt vet vad man vill! Det kommer att lösa sig tids nog men du behöver kraft för att känna det! Bygg upp din kraft och energi istället! Tror du kommer se klarare på din situation då och veta vad du vill! Bara en tanke! Kram

Och började dagen med akut diarré :P Höll på att komma för sent till jobbet pga det. Jahaja, så är det visst att vara jag... Ändå känner jag att jag håller på att tappa viljan att leva utan vinlull. Vet inte riktigt varför. Livet har faktiskt varit generellt mindre krisigt den senaste tiden. Inte überstressad. Mer pessimistisk liksom. Bara väntar på att det ska braka loss i alla ändar samtidigt igen... Men det behöver ju inte bli så. Det KAN ju vara så att vi äntligen är över stormarna, att vi äntligen klättrat upp ur det bottenlösa djupet. Efter regn kommer solsken, brukar det ju heta. Men jag missar solskenet, när jag fortfarande gömmer mig för regnet som var...

AA-grupper, har jag en bror som besöker flitigt och som berättat för mig om dessa.Träffade en man som också förespråkade AA Jag åkte till en grupp i en stad i närheten.. Mycket välkomnad blev jag direkt. Sen har jag varit på möten i andra städer också.Det blev inget med den nye mannen och mig för han hade bytt missbruk till bl.a. spel..Kände mig lite ostabil ett tag efter att det tog slut, även för mitt jobb som inte fungerar. Försöker nu byta tjänst och även testa på sjöjobbet igen..Bor du Rani på en lite större ort så kan det finnas kvinnogrupper där..Ett sånt möte skulle jag gärna besöka..Tycker att kvinnornas missbruk ofta skiljer sig från männens. Vi brukar ha mer skam och skuld bl.a. för barnen..Rani, ta reda på var ni har aa-möten i din kommun.Gå dit och kolla, utanför först om du inte vågar dig in direkt.Det går även att gå på öppet möte.Det är för alla som är intresserade.Dit kan du ta med dig dottern till exempel, eller en vän om du inte vill gå själv. Tycker nu att det är skämmigare att inte försöka ändra sin livssituation än tvärt om.Styrkekram?

Det kanske är så att du går igenom någon form av livskris och behöver sörja? Sedan när du är färdig med ledsenheten kanske nya insikter, övertygelser, beslut och målsättningar har värkt fram? Låt oss hoppas det, att själsplågan för dig framåt mot klarsyn och livet så som du vill leva det <3 <3 <3

Två månader sedan jag skrev här sist. Har inte orkat bry mig om hans drickande. Har haft fullt upp med att hela min kropp och fokuser på all värk som jag har. Min man fortsätter prioritera sig själv och sitt drickande. Vi lever inte som ett par längre utan vi är två personer som bor i samma hus. Känner mig så ensam. För några veckor sedan drack han väldigt mycket både fredagen och lördagen. I mina ögon gjorde han bort sig inför våra vänner. Det var så att jag skämdes, men jag försöker tänka på att det är han som ska skämmas, inte jag. Han ”råkade” tappa en stol i huvudet på en av våra vänner så det började blöda. Dagen efter pissade han på ringen och golvet på våra vänner toalett. Alla visste att det var han. Men han minns inget. Jag påminde honom dagen efter! Förra helgen var han rejält full både på fredagen och lördagen igen. Då började allt inom mig komma tillbaka. Jag kunde inte längre strunta i hans drickande även om jag gjort det en längre tid. Har inte räknat eller letat ölburkar på väldigt länge nu. Idag var jag i vårt spritskåp och såg att det sjunkit rejält i flera flaskor trots att han inte tagit fram något glas på länge och druckit synligt. Alltså skåpsuper han fortfarande, även om jag bett honom sluta med det. Luften gick ur mig igen. Vissa veckodagar känns allt bra. Så kommer helgen och jag blir deppig och ledsen för jag vet vad som väntar. Smygande, gömmande och konstant drickande.
Har suttit och kollat på hus och lägenheter men inser att jag aldrig kommer ha råd. En liten trea kostar närmare två miljoner, hus är inte att tänka på. Hyra? Ja men jag har två hundar som ska fixa flytta till en lägenhet med ljud från att ha bott i ett hus. Tror de kommer skälla tills vi blir vräkta..... Vet inte vart jag ska flytta. Vi bor i ett litet samhälle där alla känner alla. Där vill jag inte bo kvar. Har ingen släkt eller vänner här, men han har. Vet just nu varken in eller ut. Vet att jag kan få komma ta över mina förädrars hus när de inte längre vill bo i hus, men jag vill inte önska dem ur livet samtidigt som jag inte vill vänta. De vet inte om min situation och jag är rädd att de ska ta upp detta med ev flytt med honom. Jag vet ju att han inte vill flytta dit och då kommer mina föräldrar börja undra.
Bläää all energi rinner ur mig och jag är så villrådig.

Imorgon är min 30 års dag och jag har bjudit alla utom henne. Jag kan helt enkelt inte ha henne här.. mina systrar som ju brutit med henne och jag väljer hellre att bjuda dom före henne även om min ena syster är ganska speciell ? speciell är en sak men att ha skadat i alla år är något annat.
Sista tiden har mycket minnen kommit upp där jag mer o mer minns mest de dåliga stunderna och känner inget behov av att träffa henne..
Alla gånger hon trillat hemma utan att fatta, alla gånger hon somnat / däckat på soffan o inte kunnat väcka o sen vaknar mitt i natten .
Hade bara velat förstå hennes val och hur hon tänker?
Hon valde att sätta 3 barn till världen hur kan man sen bry sig så lite och när 2 av dom bryter kontakten så gör hon sig till ett offer istället för att ta tag i sitt liv!!!!
Jag vill inte att mina barn ska behöva uppleva henne så som jag upplevt henne. jag har hägett chanser men hon förstår inte vad jag säger, hon lyssnar inte.. blir arg o skyller på att andra dricker.. ?

Jag har funderat på att gå o prata med någon för detta hatet är inte värt att gå o bära på!

Känns bättre nu! Så skönt att ha stöd här av människor som förstår! Har tänkt på det där med ensamhet i tvåsamhet! Kände mig ofta ensam och framförallt otrygg i mitt förhållande! Kram och tack

Kram till dig.
Tänk på den ensamhet man ofta känner i en destruktiv tvåsamhet. Hoppas du kommer över känslan och kan njuta

Kram till dig.
Tänk på den ensamhet man ofta känner i en destruktiv tvåsamhet. Hoppas du kommer över känslan och kan njuta

Som jag förstår det så har du kommit fram till att du vill separera och att det bland annat är för att skydda döttrarna. Jag får intrycket av att du känner dig stark i ditt beslut! Men jag måste medge att jag har svårt att hänga med i texten. Skulle du vilja skriva igen och berätta vad det är du vill ha vår respons på?

Önskar dig all styrka inför ditt beslut!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Som du skriver, det blev ett bakslag. Samtidigt: Grattis till alla insikter, nya beteenden och rutiner du skapat dig under 5 månader 2 veckor 4 dagar! Det är stort! Nu kan du välja om du låter det vara just ett bakslag och sedan fortsätta på förändringens väg eller om du går tillbaka till ditt gamla beteende.

Du skriver att du borde sluta dricka nu. Om du skulle bestämma dig för att göra det, vad kan vara till hjälp för dig att klara det? Finns någon aktivitet som du kan göra i stället eller en person du kan vända dig till som skulle kunna vara till stöd?

Oavsett vad du väljer, kom ihåg alla framsteg du faktiskt gjort! Det kan ingen ta ifrån dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

En modig och viktig delning. Påminde mig om hur vi delade med Sophie under de tidiga åren, då det ännu fanns tillit mellan oss... sen blev det alltmera sällan mellan delningarna och de började ofta se väldigt annorlunda ut... beskyllningar istället för självrannsakan och ansvarstagande... du vet hur den historien slutade.

Äntligen pratar han lite, med betoning på lite. Han har gått på 12-stegsprogram tidigare. Jag har bett honom att ta ny kontakt. Han hummar. Ger inga svar. Jag vet inte var jag har honom. Hans dotter är bipolär och han lider av hennes sjukdom. Jag förstår att han behöver prata med någon som kan detta mer professionellt. Jag ber honom göra något själv. Jag är trött på att vara hans krycka.

Godis är ju jättegott ???!

Vad fantastiskt!! ?? Respekt!

Vad fantastiskt!! ?? Respekt!

Idag har jag varit nykter i 100 dagar. Det känns stort.

...sluta bara! NU! Är ny här men scrollade snabbt igenom din tråd, du har ju kämpat som 17 kom igen nu, du behöver inte den där alkoholen nu. Möt dig själv, fortsätt kämpa. En gång är väl ingen gång ????

...att gå in på systemet idag?
Men så tänkte jag på er alla här på forumet och kände mig som en svikare främst mot mig själv. Så det blev chips, godis och Coca-Cola?
Idag är jag nykter och imorgon är det dag 18!
Trevlig helg???

Så länge tog de.Jag fick mitt återfall igår.Sitter nu och dricker lite grann.Känslan jag har nu är inte en höjdare. Men vet om att jag måste sluta nu med detsamma annars så kommer jag vara där som jag var för mer än 5 månader sen. Men ursäkten som jag har haft ett tag nu -Jag är kanske ingen alkoholist. Har jag fått bekräftat av nu och kan inte leva i förnekelse!! Och pga "rädslan" att börja om att sluta dricka igen gör mig rädd.Men måste ändå tänka på vad jag har fått dom senaste månaderna! Mina härliga guld stunder och tankar...
Detta var ett bakslag och de gör ont ?

Nu är fredag här och känner inget behov av vin direkt. Jag har börjat så lite fröer och tränat idag och snart blir det på spåret och ska man hänga med där så bör man vara nykter och klok. Ja emma79, klart att man ser framemot solsemestern, men det finns även ganska mycket oro. Jag ska mobilisera all styrka jag har till dess. Tack för ditt inlägg i min tråd. Det är så roligt att få respons. Är dålig på att ge andra styrka än. Har inget att komma med känns det som. Sitter ju inte på några lösningar direkt. Det enda som är hoppfullt är att jag klarar mig utan vin öht längre och längre. men har aldrig klarat mer än 3 veckor utan att trilla dit. Det känns inte så bra direkt.

Jag läser här varje dag (skriver en del också) och det känns såå bra. Ingen som dömer, bara stöttar och förstår

Tack CS! Jag känner mig väldigt förhoppningsfull och glad. Att höra gruppens historier och tankar är så givande. Och jag känner mig väldigt trygg i denna brokiga osentimentala samling människor.
Senast pratade vi om förhoppningar på livet som nyktra. Alla vill så mycket, alla är så nyfikna och levnadsglada. Kan kännas konstigt att vi hamnat där vi är egentligen.

Barnen har fullt upp med sina egna liv och jag har inga planer! Skönt och självvalt men...ensamt ändå! Gäller att mentalt förbereda mig och stålsätta mig om mitt ex ringer eller sms:ar! Ingen kontakt har jag bestämt! Har lagt upp en strategi för hur jag skall hantera när jag känner mig ensam:
Tänka på nåt kul jag gjorde förra veckan och sen tänka på nåt kul jag har planerat framåt! Just nu ensam men är det inte alltid! Och sen göra något praktiskt här hemma så jag kan känna mig lite nöjd med min ensamma kväll trots allt! Städa badrummet ordentligt får det bli!

Mitt förhållande till A är trots allt dubbelt. Jag vet att det inte är bra för mig, men jag vill ändå ha det. Och det som jag har insett de senaste veckorna är att jag inte kan hålla på som jag har gjort i över två år, en förändring måste komma till. Jag är fullt motiverad och är ändå nöjd med den minskning jag har lyckats genomföra utan problem den senaste tiden. Genom att begränsa mängden jag har hemma, dricker jag långsammare och får betydligt mindre i mig under de kvällar som jag dricker.
Jag har inte ambitionen att sluta dricka helt och jag hoppas att andra på detta forum respekterar detta. Det är mitt val och det känns rätt för mig. Jag behöver inte råd eller förslag hur jag ska gå tillväga. Jag vill ha tröst, förståelse och uppmuntran.