Senaste kommentarerna i forumet

Läst att många känner så som jag känner nu.

Över en månad utan A och kämpaglöden är inte lika stark utan det känns mer blah blah blah. Trisess? Ja jag känner mig tråkig.

De få gånger jag brukar gå ut är just för jag känt mig tråkig och vill umgås. Synd bara de slutar i kaos. Vet de finns massa roligt utan A men ikväll är jag på gnälla humör ? något jag verkligen verkligen uppskattar är att vakna pigg!!!

I helgen drack jag öl! 0% och en 3,5% och jag är glad över att jag kan dricka det utan att det triggar mig att vilja dricka mer. Jag har saknat öl och uppskattar smaken på de alkoholfria ? Jag önskar de kunde göra ett alkoholfritt vin som inte smakar bajs (ursäkta ordvalet).

All styrka till oss alla här! Dag 0 som dag 365 så är vi starka som är här och försöker oss på ett bättre liv ?

God kväll. En sen kväll.

Känner mig lite vemodig av och till. Som att jag vill gråta men inte vet varför. Tänker på döden. På att jag själv ska dö en dag. Får dödsångest. Jag mår egentligen bra tror jag. Men ibland tror jag livet är för stort och brett och det är för mkt att ta in från alla håll och kanter. Ytligheter blandas med allvarliga tragedier. Yta, yta, yta. Status och pengar. Inredning och skönhet. Och samtidigt krig och svält. Och mitt i alltihop... jag. Mamma, fru, kvinna. Jag ser flera år framåt. Oroar mig för barnen.... Hör tonåringar på bussen prata sprit. Om en giftig gin som gör att man vill spy men man somnar. Ska vi festa ikväll? Har du sprit? Får jag smaka?

Avskyr när min sinnesstämning är såhär. Känner mig som 14 år. Livet känns för obegripligt igen. Vad håller vi på med?

Jag måste hitta nåt att landa i. Som gör att jag förstår varför vi lever här. Min mening är ju mina barn. Men jag tänker på deras framtid. Ska de gå igenom samma saker som jag gått igenom... och varför isåfall? Ytligheter som bara människor kan ägna sig åt.

Jag tror jag behöver gråta ut. Men gråten sitter lite fast. Men jag ska försöka gråta. Och starta om. Hitta mening.

Det konstiga är att jag har varit på väldigt glatt humör idag. Mått väldigt bra. Och så kom kvällen och jag blir såhär. Jag tycker att det är så konstigt. Jag har haft många fina bra dagar. Men alldeles för stressigt på jobbet. Är det därför jag blir såhär?

Oavsett andledning så accepterar jag känslorna. Och jag kommer att klara av dem. Och tack vare att jag inte bedövar eller förgiftar mig så bearbetar jag det istället. Och det gör mig trygg att veta att jag snart är okej igen. Jag kan ta hand om mig själv när jag inte dricker.

Det blir bra.

Vilken prestation och vinst, 500 nyktra dagar. Jag är imponerad. Tack för allt pepp och stöd. Önskar dig all lycka och glädje i livet.

Grattis till 500 otroliga dagar på den enda rätta vägen ❤❤

Tänk om dom bra dagarna med barnen blir varje dag om ni väljer att inte leva tillsammans? Jag gjorde det, sålde ett hus som vi knappt bott i 1,5 år. Hittade en fantastisk lägenhet och nu är det jag som bestämmer över mina dagar! Tror min son är tryggare nu än när vi levde tillsammans. Klart att man inte kommer helt bort från problemet då man har barn ihop. Vet att det är ett stort steg, men barnen mår bra om du mår bra....

Jag håller med dig! Man vet inte hur man skall bete sig och våndas och undrar vilket "skick" hon kommer vara nästa gång man öppnar dörren... Den simmiga blicken och den aggresiva tonen eller den översnälla bakande och kompenserande mormorn och mamman? Jättejobbigt.

Jag har börjat fundera kring mina egna känslor och har så mycket känslor inom mig som jag inte har kunnat släppa ut. Jag skall gifta mig i sommar men har börjat ifrågasätta varje hörn på vårt förhållande. Jag överanalyserar allt och har så otroligt mkt känslor och känner emellanåt när det blir en liten svacka i förhållandet att "nu sticker jag". Flykt. Jag har flytt mina egna känslor i snart 30 år och har precis insett detta som vuxen och ganska nybliven mamma. Så mycket min mammas drickande har påverkat mig. Jag älskar henne djupt och hon har alltid varit den personen som jag verkligen har kunnat prata med, men inte längre.. Och jag känner sorg. Sorg för att mamma håller på att rasa samman och hennes kropp håller på att gå sönder steg för steg. Men också för att hon inte har kunnat vara den mamma som jag har "önskat" och heller inte den mormor nu som jag så mycket har sett fram emot.

Jag har bestämt mig för att söka hjälp för mig själv att trassla upp mina känslor och bygga upp min självkänsla och inse mitt värde. Mamma har tagit tillräckligt med energi från mig nu. Nu är det min tur och min familjs tur att utvecklas, med eller utan henne!

Du är så duktig, god och fin...500 dagar! Superbra jobbat..Det har varit inspirerande att följa din resa..Du har peppat oss andra i våra liv..Tack för det och en bamsekram ❤???

...Kommer ihåg när en av mina döttrar sa till mig att jag skulle ta en dag i taget och det skulle bli veckor och sedan månader...Jag tänkte att "vaknade hon sen" trodde att det skulle vara omöjligt för mig...Men så är det..Sakta men säkert blir den nyktra tiden längre. Till slut blir det en vana och en vardag.Du är på den nyktra vägen nu..Härligt..

Ja du det är 10 miljoner kronors frågan vad man ska göra. Du kan inte blunda för det du vet och det låter inte som du är vidare lycklig heller. Vill du fortsätta låtsas dagen efter att allt är bra? Spela Teater Familjen när det passar honom eller rättare sagt hans dryckesvanor och finna dig i en sluddrande snarkande man närhelst det passar honom däremellan?

Kanske du inte har råd med boendet ni har men kanske du kunde göra ett experiment för dig själv och kolla vad du kunde ha råd med och fundera på hur du kunde ordna din ekonomi om du valde att gå? Tänk det inte som nåt du måste göra konkret att flytta men gör tankearbetet och kolla upp det praktiska för det ger dig åtminstone en styrka att veta hur dt kunde bli om du väljer en annorlunda framtid. En framtid där du mår bra utan alkoholisten. Dagdröm om det livet. Hur ditt hem känns när du kliver över tröskeln, hur där ser ut. Att välja att ändå stanna kvar men veta att man kunde ordna upp sitt liv om man väljer att gå, gör nog en stor skillnad i hur man mår tror jag då man återtagtit makten och valmöjligheten till sig själv.

Ja hur svårt kan det vara för dem egentligen, att leva med en glad familj eller hellre som du säger välja smygande, lögner och bråk. Min man tog sig en rejäl fylla i veckan som gick också, såg lite skamsen ut när han tidig eftermiddag kom in vinglande från garaget på vår gemensamma lediga dag när han bara skulle fixa en grej i garaget som igen då slutade med brakfylla inom en och en halv timme. Jag förstår inte ens hur man kan bli så redlöst full på mindre än två timmar! Och vad i tusan går i honom så fort han går in garaget när det ska drickas så fort han ens går in där? Bränner snart ner garageeländet om det stoppar honom från att dricka!

Oj vilka dagar du haft! Och vad typiskt för en medberoende att anklaga sig själv för att ha väckt björnen för att man stått upp för sig själv och sagt vad man tycker! Är rädd för din skull hans beteende kan eskalera, ångern dagen efter är nog inte mycket värd när man vet vad som kommer med nästa fylla igen. Sorgligt, tufft för dig och så eländigt beteende från honom så man bara vill skrika rätt ut! Ta hand om dig nu och håll dig säker!

Kanske sonen redan börjar vara aå stor också så du kunde försöka låta honom prata om det han upplevde, så han vet att du finns där som en trygg vuxen även när pappa gormar och går an?

Styrkekramar till dig!

oj så skönt.
Tusen tankar på jobb lämnade jag utanför ytterdörren. Så nu är jag tom i bollen.
Tänt ljus och släckt alla lampor. Sitter i skenet av stearinljus.
Alldeles tyst.
Så nu lägger jag bort detta forum-intryck för en stund för total tystnad.

Tack för tankar Mirabelle! Min depression kom i samband med förlossning trots att det var en bra sådan. Bluesen gick liksom aldrig över och efter ett halvår var jag helt utmattad av att låtsas som att allt var bra. Då fick jag medecin, som hjälpte bra. Efter ett år provade jag att sluta men bara några månader efter kom det tillbaka ännu värre. Panikångest och sömnlös. Jag har fått terapi och lärt mig mycket om hur jag ska hantera stress och relationer både hemma och på jobb samt familj. Nu har jag ätit i 4 år och har läst att alkoholberoende kan ha med antidepressiva att göra. Så jag tänkte att det skulle vara bra att fasa ut dem.

Nu i denna stund när jag skriver det här så ser jag ju hur det ser ut. Jag försöker kanske med för mycket på en gång igen. Kanske blir det för mycket för kroppen att sluta med både alkohol och medecin samtidigt?

Kanske vore det smartare att sluta med alkoholen först samt ersätta med träning. Och efter det fasa ut medicinen då jag redan har träningen som stöttning...

Nu har humöret gått ned, axlarna och käkarna börjat värka (första tecken för stress för mig). Och det börjar jag dämpa med alkohol. Jag går rakt i min egen fälla!

Tack för tankarna. Jag tror jag måste tänka om.

Din mors alkoholproblem tar verkligen energi från dig även när hon är nykter. Du vet att det kan gå upp och ned och tilliten är svår att bygga upp. Utifrån det du beskriver låter det också som att du känner dig skyldig när du är tydlig med henne vad du behöver samtidigt som du någonstans vet att du har rätt att sätta gränser och välja utifrån dina behov.

Nu funderar du på nästa steg, du misstänker att hon inte är ärlig med dig och det låter som det är det som gnager mest. Har du pratat med henne om hur du känner, tilliten och svårigheten att inte veta, hur det blir för dig?

Vad tror du att du skulle vara hjälpt av för typ av stöd, skriva mer här, nu får du ett råd du inte bett om, men kanske kontakta Alkohollinjen 020-84 44 48 för ett samtal eller annat typ av stöd från vänner eller så?

Du kan hantera detta, du pratar med henne, sätter gränser, känner när du inte får det du behöver från henne och kan uttrycka det här. Bra!
Det låter som du inte får den respons du skulle vilja ha från henne, samtidigt är du medveten om att du behöver lägga mer energi och kraft på dig oavsett hennes val att dricka eller ej.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du berättar hur det är för dig och vilken plats alkoholen tar i ditt liv. Du ser också hur det är för de runtomkring dig, deras perspektiv hur både dem och du påverkas negativt. Fint av dig att uttrycka det här. Det hörs tydligt att du är trött på hur det är nu och vill ha det annorlunda i relation till alkoholen. Att ha tagit steget att skriva här krävs det mod och kraft för att göra, bra gjort!

Fortsätt gärna vara här på forumet. Ibland är reflektioner och att skriva och läsa hur andra gör en tid hjälpsamt för att komma fram till vad man själv behöver.

igen välkommen,

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen

Du har verkligen haft det tufft en längre tid. Bra att du hittat hit och berättar hur det är. Det ger oss på forumet chansen att ge dig stöd. Du sätter ord på hur det varit, är och vad du vill framåt. Det verkar vara en god styrka hos dig, att trots att det är så här tufft som det är just nu kan du blicka framåt även om det är strimlor så ser du åt vilket håll du vill.

Fortsätt berätta hur det går för dig och hoppas du finner något här på forumet hjälpsamt.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Just nu mår du uselt och har gjort ett tag till och från. På kort sikt dövade alkoholen detta och började ta större och större plats i ditt liv. Såhär vill du inte ha det. Du testar en medicin och funderar nu på en annan. Ofta är det just så, man behöver testa sig igenom olika typer av stöd så man hittar exakt det som passar en själv. Utöver medicin har du också hittat hit och skrivit lite om hur du har det just nu, bra jobbat! Finns något mer du tänker skulle vara hjälpsamt för dig?

Ibland tar det lite tid innan man får svar, skriv gärna flera gånger och berätta eller fråga och hoppas du hittar saker i andras trådar som hjälper eller inspirerar dig.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Verkligen stort grattis.
Jag har snart 8 månader ????

När du skrev här hade du varit alkoholfri tre dagar, det är länge med tanke på det du beskriver. Att du druckit varje dag i ett par år. Bra jobbat! Fint att du berättar här på forumet att du tagit dessa steg. Fortsätt gärna skriv och läs här. Ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Lycka till och igen, välkommen!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen

Det var ett tag sedan du skrev detta inlägg, ibland tar det tyvärr lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger innan inlägget blir synligt för den som kanske är nyfiken kring samma sak. Du funderar över nedtrappning. Tyvärr går det inte att rekommendera att trappa ned alkohol då det är riskabelt och osäkert hur mycket och på vilket sätt. Självklart är det dock bättre att minska på sitt drickande oavsett. Om man är rädd för att riskera svår abstinens är det säkraste sättet att ta stöd inom vården.

Det hörs att du är en driven och målmedveten person, att missa en arbetsdag på grund av abstinens är det sista du vill uppleva. Du skriver och läser här på forumet som ett steg i att förändra. Finns något mer du tänker skulle kunna vara hjälpsamt för dig?

Berätta gärna mer hur det går för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Vad skönt att höra att du verkar vara på rätt väg. Tror också att det är bra att ta tag i grundproblemen. Kommer att sakna dig här, men tycker att du gör ett bra val. Orkar och vill du någon gång längre fram skriva något lovar jag att läsa. Önskar dig allt gott! ♡ Kram

Härligt och initiativfullt att skriva ett farvälbrev till alkoholen här på forumet. Det tackar vi för! fortsätt gärna berätta hur det går för dig här på forumet.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

här kommer ett uppmuntrande inlägg till dig! Jag har följt dig i minst sju år tror jag, och det är oerhört viktigt att du under alla år varit en stabil prick i ett blåsigt hav, du visar att det faktiskt går att förändra sig. Det var himla synd att vi inte kunde ses på träffen i Stockholm, men dels är det långt att resa för mig, men ska jag vara ärlig så var det som vanligt A som gjorde att man tappade energi och prioriteringen blev som alltid fel. Nu har jag inlett en antabusperiod och är äntlig ur den onda cirkeln. Bara efter en vecka mår jag så oerhört mycket bättre, såväl fysiskt som psykiskt. A är djävulens påfund.

jag ser att du skrev detta inlägg för ett tag sedan, du har fått svar på ett annat men inte detta. Så kan det vara ibland tyvärr, det är många som behöver skriva flera gånger då det vissa dagar är flera inlägg som är nya och ofta försvinner man in i mängden. Bra att du ändå fortsätter skriva och läsa här. Det hörs tydligt i det du berättar att du är en person som inte ger upp, du försöker på nya sätt när något inte fungerar. Bra. Du kommer att hitta en väg som passar dig när det gäller alkoholen och finna annat som kan hjälpa dig med sorgen över din son och att ta hand om dig.

Fint att du är här.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Det har nu gått 6 dagar sedan jag hade kontakt med mina föräldrar. Jag har blockera dem på min mobil som är den enda telefonen jag har. De vet inte vart jag jobbar så de kan inte heller ringa dit. Mina syskon skyddar mig så jag får vara ifred och återhämta mig. Det har hänt en del saker som stärkt mig i mitt beslut att hålla dem på avstånd, långt avstånd.
Tack Nordäng67. Jag är ute mycket och går och det är verkligen läkande, särskild när det blir långta och gärna snabbt, så pulsen får arbeta. Jag lyssnar ofta på meditationspoddar och då kopplar hjärnan av fullständigt, så himla skönt. Jag ska iväg och simma idag och sitta länge i varma bastun och koppla av. Kanske får jag sova gott inatt, om inte lyssnar jag på meditationspodd och kopplar av (jag kan ligga utan att stressa upp mig, vilket jag är tacksam för).
I långa perioeder har jag varit så utmattad att jag inte orkat skriva. Jag är trespråkig, men kan bara hantera mitt modersmål just nu. Orkar inte varken läsa eller tala de andra språken, orden vill sig inte och stavningen går inte alls. Långvarigt medberoende, stress, dödsfall, sjukdomar i familjen har tagit så mycket kraft. Jag inser att det är jag själv som försatt mig i denna situation genom mitt medberoende. Jag kunde inte rå för att min son dog eller att mina systrar varit mycket svårt sjuka, men jag kunde ha tagit hand om mig bättre, men nu är det som det är. Jag är frisk, stark, modig, driftig och snäll, så det är inte så illa. Nu ska jag vara lika snäll mot mig själv och se till att jag får det bra, så jag orkar med mitt liv. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva och känna glädje.