Senaste kommentarerna i forumet

Man ångrar aldrig en nykter dag/kväll.

Har lite flow nu och tänker njuta av det, efter några extra jobbiga veckor. Solen skiner - och jag med den. Äntligen!

Trevlig helg! ♡ Kram

Igår var ingen bra dag. Kom hem och var glad och nöjd, så som jag känt mig dagarna sen beslutet att sluta. Satt med datorn och skulle logga in för att fixa lite skolgrejer för barnen. Makens Mail kom upp och han var inloggad. Såg nåt Mail från en bank och hajade till. Öppnade det och insåg att min man ansökt om ett bankkonto hos nån off shore bank. Konfronterade honom och efter ett gäng bortförklaringar så erkände han att han såg över sina möjligheter att gömma VÅRA (dock intjänade genom hans företag) pengar ifall jag inte fixar att hålla mig nykter och vi skulle gå isär. Han ville inte att jag skulle få en spänn av dem. Här går jag hemma varenda dag efter jobbet och tvättar, diskar, handlar, fixar barnens grejer, viker hans jävla kalsonger - allt för att han ska kunna jobba (eller sitta på sin feta röv i soffan). Och så vill han ta och gömma våra pengar.
Visst vet jag att jag gjort fel som druckit alkohol, men att bli fullständigt misstrodd (han började prata om att han inte kan lita på mig när jag tex reser bort med jobbet) och ev bli lurad på våra resurser.... det var en käftsmäll. För att inte tala om olagligt. Tror vi båda har lite att jobba med.
Men som ni ev förstått om ni läst tidigar inlägg så är vårt förhållande inte riktigt jämlikt.
Grät igår för första gången på länge, känner mig tom. Men måste ta nya starka tag för mig själv och barnen.

Tack för att du delar med dig från ditt perspektiv, nyttigt för mig att kunna se från fler håll. Problemet med min man är att han inte tycker att mängden han dricker är ett problem. Han vill verkligen inte ta det till sig. Pratade med en nära vän om detta, har inte velat berätta för någon (förutom min mamma och syster) då bilden av min man verkligen inte överensstämmer med den här bilden, låter det knäppt? I alla fall påpekade hon att jag kan fortsätta hoppas, tjata, böna och be, men hon menande på att jag bara möjliggör hans drickande genom att alltid finns där, låter det vettigt? Jag tycker det, men det man tycker och känner kan ju kollidera ganska mycket också. Hon var hård, tycker att jag ska kräva att han flyttar ut (med perspektivet att rädda äktenskapet, han ska ta tag i sig själv och söka hjälp om han vill fortsätta leva med mig och barnen)... som jag känner just nu kanske det är ett bra och sunt alternativ, men känslan att kasta ut någon jag älskar och vill hjälpa?! Obeskrivlig! Jag vet också att jag inte kan hjälpa honom, det har jag försökt, men ändå.. min vän sa någonting klokt som jag tog till mig av, ska bara försök stå upp för det och alltid minnas det ”det är bara du som ansvarar för ditt eget välmående, ingen annan och du kan verkligen inte ansvara för hans!”... men hjärtat krossas ju...

Jag klarade av dag 1 utan alkohol! Min vän har kommit hem, vi lagade god mat och jag drack lemonad ur vinglaset! Ingen ångest på hela kvällen. Lugnt och behagligt. Dock ganska svårt att somna in, men lyckades utan yttre medel efter ett par timmar.
Vaknade upp 5h senare klar och lugn i huvudet. Ingen stress och ingen ångest. Kanske somnar om en stund till snart!
Igår gick det bra, men jag vet ingenting om dagen eller morgondagen. Jag andas.

Det låter precis som det förmodligen är. Urjobbigt och sorgligt. Jag kan varken ge dig hopp eller hävda att det är hopplöst. Var alkoholist som nyktrat till har nog haft sin egen tigger för att ändra, men oftast ska det nog till något omvälvande. Till exempel krascha totalt i alkoholen, men förlusten av en partner och familj kan säkert vara vändpunkten eller annat elände som händer i livet. Eller så är det det som får nedåtspiralen att gå än fortare.
Tycker inte du kan/bör ta hänsyn till dessa funderingar. Det får bli som det blir. Ta vara på dig och barnen så gott det går. Det är mer än nog med det.
Att läsa på anhörigsidorna är säkert nyttigt, och kanske även här för att förstå hur sjukdomen ser ut.
Önskar dig styrka o det tuffa som kommer. Glöm inte att det blir bättre sen.
//PP

Tjejhelger har jag också tänkt på. Mina ser exakt ut som du beskriver :) Fattar inte hur jag ska kunna avstå då. Jag har en tendens att bälja i mig vid sådana tillfällen. Kanske det skulle funka att dricka vitt vin med sodavatten? Eller så är jag sund som du är inne på och helt enkelt avstår och talar om varför :)
Jag har verkligen inte heller många fester i kalendern, ser att det kunde uppfattas så. Jag är 42 och har barn i yngre tonåren. Så det handlar om nån 40- eller 50-årsfest då och då. Men shit vad konstigt jag skulle tycka det vore att gå till en sådan och vara nykter.
Jag inser att alltihop handlar om att bryta mönster i mina tankar och mitt beteende, tack vare att jag läser det som du och andra skriver.
Tack, och lycka till, skriv gärna igen när du kan och vill.

Tack för ditt inlägg, jag tycker också vi verkar lika i tänket. Jag kommer inte ha vin hemma (har flera flaskor champagne men det skulle kännas idiotiskt att dricka en tisdag:)) för att jag har kommit på att nyckeln för mig är att inte tänka på alkohol så mycket. Jag har börjat vid 15-rycket, har jag insett, att fundera på hur mycket vin jag har hemma, och om jag behöver köpa mer om jag är mest sugen på rött eller vitt. Raka vägen in i köket vid hemkomst för att hälla upp det första glaset. Nu tänker jag på vilken promenad jag ska ta med hunden, vilken serie jag ska börja kolla på, eller något annat. Det funkar rätt bra, men jag måste slå bort tankar om A direkt när de kommer genom att grotta ner mig i något annat ”spännande” ämne.
Nu två av elva kvällar med A, för en månad sedan var fördelningen omvänd :)
Bra idé att göra som du, skriva att det blir en kväll utan, lite som att skriva kontrakt med sig själv.
Lycka till önskar jag dig!

Du har ju rätt så klart, jag har svårt med ett vitt år pga att jag verkligen har problem. Men jag provar detta med mindre delmål och nu har det gått 11 dagar sedan jag fattade beslutet att förändra mitt drickande. Två dagar har jag druckit, den första ”enligt plan” då jag och en vän gick på konsert. Men jag blev onykter och svamlig av att dricka, blev nästan deppig och kände dagen efter att det kändes så ovärt! En bra känsla egentligen, för det gjorde att jag längtade efter alkoholfria kvällar. Igår drack jag två glas vin för att min man och jag firade min födelsedag. Det kändes ok och jag slutade dricka innan flaskan var tom vilket jag kände mig stolt över. Idag var jag duktig, var på restaurang med en kompis och våra barn, hon hämtade mig med bil för att jag skulle kunna dricka vin. Men jag drack vatten!!! Sjukt nöjd över mig själv :)
Jag tycker mer om mig själv utan alkohol, det är en stark motivator. Kanske så stark att jag rätt som det är varit utan A i ett år, vem vet ;)
Är hur som helst ff imponerad av din inställning.

Svårt att beskriva och jämföra arbeten, förstås. För mig handlade det om att jag för ett antal år sedan tackade ja till extra uppgifter, ett utökande av mina tidigare, bland annat att leda och ha ansvar för mycket mer personal. Det var där otillräcklighetskänslan tog över. Jag ville ju finnas för alla och det gick inte. Nu har jag alltså likadana uppgifter, men för färre anställda. Har pedagogisk examen i botten, så nog känns det som ett kall ibland. Jag VILL ju så hjärtans gärna hjälpa ALLA, speciellt de som är vår framtid! ♡

Bra att du försöker engagera dig lite mindre och andas ibland. Att försöka att lämna arbetet på just arbetsplatsen.

Mina fantastiska barn säger att det viktigaste jag har lärt dem är att man inte ska gå och oroa sig för det man inte kan göra något åt. Va? Jösses, jag måste ju ha varit riktigt klok en gång i tiden. Kram

Har själv funderat över plusen som det innebär med att dricka alkohol och har tänkt att "vad ska jag göra istället för att uppnå dessa effekter". Låter kanske otroligt simpelt, men i mitt fall handlar det om att uppnå ett välbefinnande och en avslappnad känsla och då är frågan : Hur ska jag uppnå den känslan utan att dricka? I mitt fall så får det bli en kopp starkt kaffe med en bra film alt. lite musik som jag gillar. OBS, som alla beroenden så är det ju inte så enkelt som det låter. Utan jag tar ju medicin mot beroende och känner NOLL sug. Medicinen heter naltrexon. Så lösningen kan vara att hitta en bra läkare som man VET kommer skriva ut den medicinen så länge det krävs och så får man jobba med att hitta lösningar till dom plusen som drickandet har medfört. Och förhoppningsvis så har man blivit kvitt beroendet efter en tid, kanske en lång tid. Och kom ihåg alla som har problem med drickandet, det funkar ALDRIG att dricka lite eller sällan, man hamnar alltid i överkonsumtion till slut. Så var starka och stå emot resten av era liv, den som lyckas är en stor vinnare i all evighet.

Lät som ett bra tips det. Var intressant att väga fördelar och nackdelar. Visade sig vara jättestor fördel med att vara nykter.

att vara nykter :

+ piggare
+ minde deppig
+ mer tid åt vettiga saker
+ bättre ekonomi
+ vikten
+ bättre hälsa
+ bättre självkontroll
+ sover bättre

att dricka :

+ avslappnad
+ välbefinnande

- sämre ekonomi
- sämre hälsa
- tröttare
- mer deppig
- tappar intresse för annat
- orkar inte med så mycket rutiner
- orkar inte sköta hygienen fullt ut

Just de där människorna i 30-årsåldern, som bara har rättigheter och inga skyldigheter, suger all människokärlek ur en. Naturligtvis är inte alla sådana, men de som är det börjar få mig att bränna propparna på riktigt... Det är svårt för mig att skära ner på arbetsuppgifter. Alla larm i media om min sönderstressade yrkesgrupp är helt sanna. Men jag kan trots allt kontrollera hur mycket emotionellt engagemang jag satsar. Trist, eftersom jag valde mitt yrke som ett "kall". Men det är inte värt själsplågan längre. Från och med nu är det ett jobb som betalar räkningarna.

Härligt att du lyckats navigera rätt och ta dig ur stressfällan! Det är alltså möjligt :) Tåls att tänka på... Nu håller vi! Kram

en djup gyttja som jag själv skapat.
Grävt en grop hällt i vad jag trodde var något bra och hoppat ned och badat.
Hoppet tror jag det kallas.
Visst har jag fått näring.
Ingredienser och en massa fina ord.

Men när jag börjar smaka av den så märker jag att något inte är riktigt rätt.
När jag kollar ordentligt och vågar se hur det ser ut så uppenbarar sig sakta sanningen.
Jag som inbillar mig att jag är så klok verkar ha trillat dit igen.
På lögner och fantasier som inte var värda så värst mycket.

Men problemet är egentligen jag.
Som fick en massa ingående fakta som jag trodde att jag med min vilja skulle kunna styra om åt ett annat håll.
Mot mitt håll,där jag ville att det skulle vara.

Men återigen så gick jag bet.
Och nu när jag står här med huvudet mot väggen så är det så svårt att vända sig utåt igen
Och börja gå,mot min egen frihet.
Den där jag har alla svaren,alla besluten och jag är herre över mig själv.

Gud ge mig kraft att agera tänka och känna så att slutresultatet blir bra för mig.

tror nog jag dricker (numera) för att medicinera och känna lugnet. suck orkar inte skriva just nu...

...över många av dagens så kallade vuxna. Det är dock inte 18-åringarna som är värsta irrationsmomentet - deras ålder kan ju ändå förlåta en del. Nä, trettioåringarna som ställer krav och förväntar sig service av allt och alla. Puh! De har koll på varenda liten rättighet men inte en enda skyldighet.
Självklart gäller det inte alls alla (speciellt inte er här på forumet ?) men tillräckligt många för att syret ska reduceras och hjärnan riskera överhettning...

Men, som du säger, de är inte värda att förstöra för oss fantastiska ansvarstagande empatifulla människor. ???

Dags även för dig att dra ner på arbetsuppgifterna. Jag har fortfarande en ledarställning, men sitter ibland och undrar över varför det känns så bra på jobbet. Just det, jag hinner numera slutföra riktigt många uppdrag och uppgifter. Jag räcker till! En lika förvånande som skön känsla efter många år.

Trevlig helg, nu håller vi! ♡ Kram

Låter som att du är rätt skönt trött! Njut av återhämtningen! ♡ Kram

Min favoritbok alla kategorier sedan många år. Långt innan jag själv fick alkoholproblem. Så brutalt ärlig, naken, stark. Letade som en tok efter den för några år sedan. Trodde jag hade lånat ut och inte fått tillbaka den. Den går inte att köpa någonstans, jag t o m annonserade efter den. Så vid en skåpstädning - där låg den! ♡

Ber om ursäkt om jag också tar upp utrymme i din tråd, JoYo, men den är verkligen värd att läsas. ♡

Tack miss lyckad och vinäger för era inlägg och kramar ?

Jag är HELT SLUT efter den här veckan. Känner mig som en trasa. Har tagit ett bad och nu sitter jag i en fåtölj och har bestämt mig för att inte lyfta ett finger ikväll. En del av mig skulle vilja helgstäda men den andra delen skriker NEJ, ÄR DU INTE KLOK?!

En sak som känns helt underbar är att jag nästan njuter av att jag är såhär slut. För det gör inget. Två dagar ledigt nu. Och jag behöver inte dricka! Behöver inte ägna energi åt det. Och då hinner jag vila upp mig rätt bra på två dagar.

Ikväll blir det fanta för mig (om jag inte somnar efter korv och bröd-middagen jag ska ordna nu ??).

Jag köpte ju en halvflaska a fritt bubbel när jag firade min ettårsdag. Det är två veckor sedan nu och den står kvar halvfull. Kastade den nu. Bra så. Jag behöver inte låtsas att jag dricker vin. Det har tappat funktionen. För nu i alla fall.

Ha en fin helg allihop. Kramar!

Du har så rätt. Vinet bara förvärrar känsloläget. Jag satt just och läste igenom en del gamla inlägg och mindes hur skör jag var då när jag precis hade slutat stresshantera med vinlull. Dit ska jag inte tillbaka. Jag må vara arg, besviken och stressad nu, men imorgon är en ny dag. Det ska bli en dag utan baksmälla! Kram

Ta det lugnt Mirabelle, det blir inte bättre av att krypa in i vinfängelset igen. Där råder bara ångest och oro.
Håll ut, imorgon är en ny dag!
Styrkekram???

Önskar jag hade något roligare att säga än att jag längtar mig galen efter mitt vin ikväll. Den här arbetsdagen gick fel från start och rullade på i samma stil för att sluta ännu mer fel. Jag räcker inte till. Och jag vete fan om jag enns har lust att räcka till längre. Dagens människor är vuxna barnrumpor med mega-egon, svag verklighetsförankring och bad case of entitlement (hur man nu uttrycker det på ren svenska). Sitter här med en kopp kaffe istället för vin. Ego förvuxna skitungar är inte värda att bli alkoholist över. De är inte värda tårarna som bränner bakom ögonlocken för att jag slår knut på mig och böjer mig baklänges men ändå inte räcker till. Inte enns den oskyldiga tredje parten som blir lidande är skäl nog att fortsätta satsa min själ. Jag är trött på samvetsstress. Nu sparkar jag skiten åt helvete och slutar bry mig. Givers need to set boundaries, because takers don't.

Jag blir så glad för alla glada tillrop i detta. Jag börjar sakta inse att det är en otrolig förmån att få kunna göra detta! Att allt jag fortfarande tycker och tyckt varit så otroligt viktigt börjar spela mindre och mindre roll. Ära och berömmelse, bekräftelse, superkontroll. Fortsatt är det naturliga att streta emot och köra mitt egna race, men jag tror att med tiden kommer jag fatta vad som är livet och äkthet på ett annat sätt.

Ja det har rullat på i ett rasande tempo detta. Hade nån annan gjort det jag gjort hade jag vart så imponerad, men har otroligt svårt att se det själv än. Självkänslan i botten men självförtroendet som vanligt i topp. Ju mer jag erkänner och kapitulerar ju mer spännande blir det faktiskt. Jag växer mycket som människa i detta märker jag. För en gångs skull nyfiken på hur det kommer se ut om ett år istället för skräck inför det.

Kastar en ett klyshigt citat också såhär på fredagen: "When you stop chasing the wrong things, you give the right things a chance to catch up with you!"

det är väldigt bra att du sätter gränser runt din lilla familj! Din son säger dessutom redan ifrån på sitt småbarnsvis, vill inte gå till mormor! Något att verkligen respektera! Du sätter dina gränser och sen har hon ett val: fortsätta att dricka och missa sitt lilla barnbarns uppväxt eller sluta dricka och kunna vara med! Hon vill kunna vara som hon är säger hon! Visst men då kan hon inte träffa din son som tycker det är obehagligt när mormor är påverkad! Min mamma är psykiskt sjuk och vägrade medicinering fram till för ca fem år sedan! Hon gick miste om mina barns (vuxna nu) uppväxt! Jag ville INTE att de skulle leva/vara i närheten av samma elände som jag var när jag växte upp! Nu medicinerar hon och klagar över att ingen hör av sig! Och varför är det så? Inte för att någon hatar henne eller är ”långsint” utan helt enkelt för att hon inte fanns där och skapade nära relationer! Din mamma, liksom min mamma, kan få hjälp men man måste välja att ta den! Det kan ingen göra åt dom! Påpeka för din mamma att tåget går nu för din son växer upp! Vill hon missa det? Och var stenhård med att göra det du tycker är rätt för ditt barn! Du kommer ångra dig bittert tror jag om du tullar på det för att du tycker synd om mormor! Styrka och mod till dig!

Det är alltid kul att lyckas muntra upp någon till att orka lyfta blicken :) Det finns mycket humor att hämta ur vardagens vedermödor, och samröret med våra medmänniskor, kreti och pleti och fan och hans moster :) Hoppas din fredag blir bättre! Kram

Såg att jag kommenterade Amandas inlägg i din tråd..? det blir lite mycket för mig som är ny här på forumet. Jag läser här och där och vet inte riktigt var jag är ibland?
Men det jag ville ha sagt till dig JoYo var att jag precis läst ut" Århundradets kärlekssaga" av Märta Tikkanen och tänkte på dig med tanke på din mans hänsynslösa behandling av dig.
Ingen ska behöva känna så i en relation.
Boken kan man låna på bibban och den är i diktform och väldigt bra.