Senaste kommentarerna i forumet

Barnet påverkas nog mer om ni håller ihop i osämja.
Du kanske inte får i dig allt du behöver då du säger att du lever så "rent"?
Att det är därför kroppen säger nej. 5 år!
Att köra en detox på en redan trött kropp?

Tycker att rubriken i detta är väldigt ironisk då du påstår att din man är ego för att han dricker.
Men som du själv skrev är du absolut inte villig att ändra på något i ditt liv för att en annan kommer in i ditt liv.
Varför skull han göra det för dig? Jag förstår inte den biten. Ska man inte ge och ta i en relation?

Lycka till!

Jag har också hängt mycket i detta med alkoholfria viner osv och nog kommit fram till att jag skiter i det. Varför ska jag lixom? Jag är inte säker på det kommer bli så värst ba i mitt fall. Får jag smak på djävulen så tror jag inte jag är nöjd med den alkoholfria varianten. Jag vet egentligen inte men tänker att jag bara skiter i det. Det är väl upp till var och en tänker jag. Men för mig, njae, det finns andra drycker.

varje gång man varit på jobbet känns verkligen igen. Men visst är det nåt allvarligt fel då...man ska kanske jobba på annat sätt. Studerar mina kollegor hur de fördriver sin dag på jobbet och inser - det finns visst all tid i världen för icke-produktivt prat. Man kanske skulle prova sluta vara så extremt effektiv.

av vår uppväxt är vi och de händelser som blev fel då. Är vi dömda att fortsätta spela dessa pålagda roller eller finns där en kraft inom oss som gör att vi hittar vårt sätt att leva ?

Ja du AL. I grund och botten är det nog känslan av att inte ha något större värde. Jag har nog också i hela mitt liv känt ett utanförskap. Har inte känt mej som en vanlig människa. Minns att i tolvårs åldern gick jag runt hemma och letade i byrålådorna efter papper. Det måste ju finnas bevis på att jag inte hörde hemma i den familjen! Att jag var adopterad eller något. Den här känslan av utanförskap parat med min överkänslighet gjorde mej till ett lätt mobboffer i skolan vilket ju förstärkte den knäckta självbilden och gjorde mej än mer övertygad om att jag inte var som andra och att det var mej det var fel på. Kanske var och är det så? Senare kanske alkoholen gav mej ett andrum och känsla av tillhörighet. Kanske var så här det var och är. Vad vet jag?

Bra början! Tänk vad jäkla svårt det ska vara. Tror att du faktiskt kan vara hjälpt av att frun är på banan. Det är så lätt att halka omkull om det är möjligt. Nu kan du inte dricka hemma och det är bra. Kanske den extra puffen du behöver för att ta dig över ribban.

Rädslan kommer att klinga av tror jag. Min värsta bravad är nog när jag kördebarnen berusad, utan att riktigt vara medveten om det. Det hönde inget, men jag fattade i efterhand att jag måste ha varit berusad. Man kunde ju hoppas att det var tillräckligt avskräckande, men det var inte sista gången jag drack. Det är fruktansvärt att man kan tappa omdömet så. Vill mest säga att du inte är ensam, om du nu trodde det, men det tjänar inget till att vara arg på sig själv. Vi får lära av våra misstag helt enkelt. En sån bedrövlig dag behöver vi aldrig ha igen, det kan vi vara överens om tror jag. Nu hittar vi strategier som funkar. Har också börjat träna, måste få ut stressen ur kropp o själ.

Har insikter och erfarenhet tror jag men det är det här med att stå emot när det är skarpt läge. Nu är jag inte sugen på att skaffa hem en bib, men jag vet ju att det kommer. Då tänker jag att ; det är väl inte så farligt. Och då ska jag gå in här och läsa, när hjärnan börjar fundera i de banorna och så försöka tänka lite längre och verkligen fundera över om det verkligen är värt det
Kram och godnatt.

Hej,
Jag är ny på forumet och det känns så skönt att inte vara ensam, för det har varit det som har varit värst med att leva med en alkoholist. Jag har precis flyttat ifrån min man då hans supande bara eskalerade så det kändes inte som jag hade något val. Han hamnade alltid på krogen efter jobbet för att varva ner efter en stressig dag och sa alltid att han bara druckit 1 till 2 öl!! Allt detta ljugande hela tiden, inte undra på att man blir ett kontrollfreak. Jag trodde att han kanske skulle inse vad hans drickande gör men istället så vänder han det till att det är jag som måste bestämma hur jag vill ha det och han ser överhuvudtaget inte sin del i detta. Jag har försökt att hjälpa honom i 15 års tid med drickandet genom att söka hjälp, gett honom medicin, han har haft veckopeng så att han inte skulle kunna supa men ingenting har funkat. Det känns som att jag har vänt ut och in på mig själv i mina försök att hjälpa och nu tog orken slut. Jag har nog kommit till den insikten att jag inte kan hjälpa honom mer utan nu måste jag försöka fokusera på hur jag vill leva mitt liv, men det är svårt.

Ja vad sjutton ska vara bra med att tänka? Övertänkande är min stora last i livet. Man skulle ha blitt född till idiot istället. Det skulle vara så skönt att vara korkad. Oförmögen abstraktion. Gärna med en guldfisks minne också. Hur ska vi göra för att nå dit?

Härligt att du är på banan igen! Erkänn, du börjar inte om helt från början, eller hur? Insikter och erfarenhet hade fastnat på vägen, visst? Kram

Jag läser just nu Omgiven av idioter. Har redan köpt Omgiven av psykopater. Önskar mig Den lata vägen...

Tack alla rara för respons! Dagen gick bra, och jag klarade mina uppdrag. Men det var en "lugn" dag, dvs en dag som gick enligt plan. Det blir spännande att försöka applicera gränserna i kris... Det är svårt :/ Jag tycker ju att man ska ställa upp, go over and beyond för att hjälpa till när det skiter sig. Det är bara det att den inställningen överutnyttjas in absurdum i min bransch. När krislägena avlöser varandra och inte en vecka har förflutit enligt plan på månader... Då är det dags att köra ner hälarna i backen! Måtte jag bara ha den sinnesnärvaron när det gäller... Nå, om jag ser tillbaka på senaste halvåret och bildar mig en uppfattning om framtiden, så lär jag ju få ordentligt med övning iaf...

Som idag, men vet att så fort jag haft en stressig dag på jobbet, bråkat med mannen el nåt annat, så kommer jag säkert trilla dit. Eller så måste man ju fira nåt. Fredag, då måste man ju ha vin, eller?! Känns absurt att sitta med pepsi max en fredag. Men vet att blir det vin så fortsätter det hela helgen o in i nästa vecka o så är man där igen

Jag kan ju inte ta bara ett eller två glas om jag sitter själv. Det är helt omöjligt. Så nu kommer det inte in nåt vin i huset från och med nu. Jag måste få in det i min tjocka skalle att det blir likadant varje gång. 2 flaskor och 6öl ensam är lite för mycket på en kväll. Det hände väl inget mer än att jag bara mår dåligt. Det är ju inte värt det. Om man förstod det innan man sätter på autopiloten
För att slippa tänka.

Jag kan ju inte ta bara ett eller två glas om jag sitter själv. Det är helt omöjligt. Så nu kommer det inte in nåt vin i huset från och med nu. Jag måste få in det i min tjocka skalle att det blir likadant varje gång. 2 flaskor och 6öl ensam är lite för mycket på en kväll. Det hände väl inget mer än att jag bara mår dåligt. Det är ju inte värt det. Om man förstod det innan man sätter på autopiloten
För att slippa tänka.

Nej en box räcker inte länge här heller... man lyfter den o tänker herregud den är redan lätt.
Det är nog klokt att tänka så som du skriver- man väljer vilken väg man vill gå.
Min senaste box är slut och idag nöjde jag mig med att titta på ginflaskan (älskar gin o tonic) men valde att gå o lägga mig istället.

i min tråd...om att bedöva dina känslor. Vet du vilka de är ? Jag själv har ingen aning om varför jag dricker egentligen...tror det bara är en dålig vana eller är det för att känslorna är "för mkt" ...

att man skall acceptera aggressivitet! Hemma ska man kunna vila kropp och själ och känna sig trygg! Detta är inget Du och din son skall acceptera eller leva med!

Hoppas det gick bra att testa dem idag.
Jag gillar böckerna - Omgiven av idioter / Omgiven av psykopater. En ögonöppnare för mej.
Dessutom läser jag just nu Den lata vägen till ett fantastiskt liv - och arbetsliv.

Nä jag ska inte deppa ihop. Min svaghet är vin och nu finns det ingenting av den varan kvar. Annat i spritväg finns men det dricker jag inte...har aldrig gjort. Tycker inte om det alls så det är inget alternativ.
Nu sitter jag i sängen å dricker te å läser på forumet...som blivit min livlina.
Det trodde jag aldrig.

att du får känna lugn och ro. Läste nånstans att människans värde faktiskt består i att hon existerar..inte för vad hon gör eller inte gör...inte pga hennes egen känsla.....på tal om att känna sig värdelös. Människans värde är alltså konstant oavsett. Ha en skön kväll ?

Känner att ett visst lugn har kommit över mej. Är oerhört tacksam för det och ber att det skall få hålla i sej

Tänkte på en annan sak? Pratar du med någon om det här?
Jag började faktiskt må lite bättre när jag öppnade upp om detta för några.... fast det kan också vara tufft då vissa har en tendens att tala om hur man måste göra (vilket jag inte står ut med...jag vet också vad jag borde göra, men det måste få ta den tid det tar...).

Spelar det någon roll egentligen om det är ett riskbruk eller missbruk?
När jag läser dina rader tänker jag att det i alla fall är ett alkoholintag som inte funkar för dig.
Någonstans tror jag faktiskt att man innerst inne vet också. Bara det att det göms flaskor... för mig är det ett missbruk. Min man gömmer också. Jag har bett honom låta bli eftersom jag tycker att det blir pinsamt både för honom och mig, men han fortsätter. Jag tänker att han försöker lura sig själv att han inte dricker så mycket som han gör om inte liken efter drickandet är synliga.
Fy tusan för detta livet... hur många timmar har man inte lagt ner på oro, ältande, kontrollerande?
Tänk vad mycket annat man kunde ha gjort istället? Kunde kanske ha varit utbildad läkare vid det här laget ?
För att inte tala om ältandet jag håller på med gällande barnen,hur mycket skada tar de av att se sin pappa full? Av att se hurdan relation vi har pga alkoholen? Är det bättre för dem om jag stannar/lämnar? Tänk om det går i arv till dem?
Så mycket tankar...
Säger dina barn något om din mans drickande?

Hur gick det Mirabelle? Klarade du dina uppdrag. Hur reagerade kollegor på dina nya gränsdragningar? Skit förresten ifall någon reagerar negativt. Man får väl för fan jobba efter de förutsättningar som ges. Stå på dej. Kram

Här på forumet kan jag vara öppen och ärlig och det är mycket viktigt för mej. Speciellt eftersom att i verkliga livet är jag introvert och delar inte tankar på djupet med någon. Tack Vinäger . Kram

Och jag ska sikta på en oskadlig nivå som är två glas vin per vecka. Fan, inte behöver man dricka varje fredag. Det är ensamdrickandet som har blivit problem tillsammans med sömnproblemen. Nu när sömnen blivit bättre och kanske normaliseras så borde det problemet vara ett mindre. Återstår behovet av umgänge, trevliga diskussioner med vänner och god mat.
Jag måste tänka mer på vad jag kan göra istället och att hålla mig till två glas!