Senaste kommentarerna i forumet

Mycket stress i kroppen

Mycket stress i kroppen

... att höra från dig. ♡ Panikångest kan vara nog så jobbigt att utstå, även om den i sig är ofarlig, hur mycket det än känns som att man ska dö. Som Li-Lo säger här ovan, du ska inte behöva ha det så här. Försök att orka söka professionell hjälp. Skickar massor med omtanke och kramar.

Nej, det spelar ju egentligen ingen roll, du har rätt. Har nog bara en konstig vilja att ”sätta etikett”.. det är tragiskt detta gömmande. Konfronterade min man idag, sa att något måste göras, han kan inte hålla på att dricka och ljuga för mig. Sa att jag kollat på andra boenden, då verkade ljuset gå upp för honom, att han faktiskt kan förlora oss. Jag hade såklart en förhoppning om att han skulle säga nu dricker jag aldrig mer, istället blev det någon konstig överenskommelse om att inte dricka själv eller hemma, bara i sociala situationer (typ middagar hos andra) och då i måttlig mängd. Vad är då måttlig mängd? Kommer han kunna sluta vid måttligt? Känns ändå ganska ok, kanske smygandet kan sluta. Var tydlig mot honom att jag inte kommer att stanna om han fortsätter dricka som han gör. Jag hoppas nu att det ska hjälpa.

Ja, alla timmar man oroat sig, förstår precis hur du menar. Tänker också på barnen, vill ju förmedla sunda värderingar, vill inte att de ska tro att detta är ett normalt beteende. Min äldsta har haft funderingar, alldeles nyligt också, tycker att pappa dricker för många öl. Känns jobbigt att han förstår, har ju gjort allt jag kan för att de inte ska se... vad säger dina barn, vet dom?
Jag pratar mycket med min syster och mamma, men jag berättar väl inte allt. Men jag vet att dom alltid finns där om jag behöver något, det är skönt.

Det är kemi. (Högst personlig teori) Ska nu under min påbörjade utbildning gräva i detta och får jag några svar förmedlar jag gärna dem? Jag tänker att alkoholens substanser måste ut för att beroendet måste nå ett psykologiskt plan och där behöver vi hjälp att se saker i rätt belysning. Med hjälp av kognitiva behandlingsmetoder får man hjälp med tex ändra sitt ”tankeschema” vilket för mig varit oerhört viktigt.
Men jag tror också att tyvärr behöver vi nå någon form av botten. Jag nådde en inre botten, tack o lov får man väl säga, men jag förstår att du är rädd, samma rädsla har jag haft länge, länge... men varje kväll tycktes den bli mindre.
Ett råd från mig är sök fakta och kunskap om detta vidriga beroende som kan drabba alla, oavsett intelligensnivå, och sök kunskap om dig själv. Självinsikt och självkänsla är viktiga nyckelord. Det är iaf vad jag tror? Men jag är säker på två saker: du är inte dum i huvudet och kan jag kan du!☺️????‍♀️

Nej jag tror inte man är dömd. Det går att bygga upp sej och bli starkare. Det finns ju hur många exempel på det som helst. Problemet är bara att man är bekväm. Tar den enklaste lösningen. Det gäller hela samhället med förskrivning av psykofarmaka som en lätt lösning. Kraft inom oss finns. Livsviljan är stor.

Bara väldans mycket ångest

Nix inte påverkad

Nä mer panik i kroppen

Jag hittar inte studien jag tänkte på nu men hittade en artikel om det i Aftonbladet. Vet att det kan vara en tveksam källa men detta handlar om det alkoholforskaren på Karolinska Institutet har att säga om cellernas omställning. https://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article2724961…
Självklart är det så att målet är att det inte bara ska vara 30 dagar, men det som funkade för mig sist var bl.a att sätta streck för varje nykter dag och 30 var målet. Jag hade ju hoppats att det skulle resultera i att jag efter dessa dagar kunde hantera det bättre, men icke! Oron med detta är ju just att även om målet är att hålla mig nykter litar jag inte på min egen förmåga och risken är överhängande att det blir just som de säger i artikeln, en vit period och sen kopiösa mängder.

Tack för era fina och kloka ord <3 Jag höll mig också nykter under graviditet. Trodde att jag skulle ha kunnat använda mina hjärnceller och hållit mig nykter efter det då jag ändå hållit mig i över 9 månader och det kemiska beroendet bör ha varit borta. Men beroendemänniska som jag är har det psykiska beroendet en extrem kraft. Jag var överlycklig över att vara gravid, men ändå präglades första tiden av totaldepp. Ingenting var ju roligt när alkoholen inte längre fick vara en partner i allt jag gjorde. Jag håller med om allt ni säger. I teorin. Problemet är att hur mycket jag än försöker samla på mig motivation så lyckas det bara mycket korta stunder. Just nu känner jag inte alls för att dricka. men sen kommer kvällen....

Jag är så rädd att det ska behöva hända något riktigt hemskt innan jag får kraften som behövs för att sluta. Jag har rökt större delen av mitt liv. Jag ville verkligen sluta. Men det var först när min mamma dog i lungcancer som jag i kombination med mediciner (champix) och snus (och alkohol) lyckades sluta efter att jag rökt flera paket om dagen. Jag är rädd att jag ska få en hjärtinfarkt, stroke, cancer eller dylikt innan min vilja är stark nog för att även lyckas sluta med denna skiten. Är det bara vilja det handlar om? Är det så att man inte vill tillräckligt om man inte lyckas sluta? För ärligt talat, jag har tusen anledningar att vilja sluta, och bara en att vilja fortsätta. Jag vill inte tro att den där enda anledningen är så stark att den väger upp för alla tusen skäl jag har att lägga ner. Om det inte är vilja det handlar om, vad är det då? Vad är det som får mig att vara helt säker på att nu är det slut ena stunden, för att i nästa tömma 2 flaskor vin? Om det inte är vilja, vad är det? Karaktär? Eller är jag helt enkelt dum i huvudet? Det är så det känns.

Jag vill gärna ge samma råd. Du ska inte behöva ha det så här. Det finns hjälp. Ring 112 eller 1177, är det möjligt berätta gärna hur det gick för dig.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

läst hela din tråd. Så många tankar och en del igenkänning. En stark och ofta återkommande känsla på vägen mot nykterhet är sorg. Sorg över hur det kunde bli så här. Sorg över vad jag gjort mot både mig själv och andra, sorg över att inte kunna hantera alkoholen, sorg över att förmodligen aldrig kunna dricka igen.

Dömer mig ofta hårt, alldeles för hårt. Med sorgen kommer det dåliga samvetet. Hur kunde jag låta det gå så här långt. Jag om någon borde ju veta bättre...

En massa kritiska tankar. Behövs de för att vi ska utvecklas eller ingår de bara i ett onödigt och förgörande ältande? Tänk om vi hade svar på det!

Välkommen hit och lycka till! ♡

En ansvarsfull start på en stressmorgon. Alltså ansvarsfull mot dig själv. Vilka har nytta av oss när vi inte orkar längre?

Nu håller vi i - både det ena och det andra! ♡ Kram

Var du förvirrad

Är du berusad nu? Du uppträder förvirrat. Hoppas att du inte tar illa upp, men jag känner oro. Råder dig att söka hjälp nu. Vill bara väl. ♡

Klok som alltid! ♡

Även jag är priviligierad, så vad f-n håller jag på med? Dina ord gick rätt in i magen med en otrolig kraft. Det behövde jag nu. Tack! ♡

Är också nyfiken på den där studien du refererar till. Intressant!

Önskar dig lycka till!

Exakt inget jag råkade göra

För säkerhets skull tycker jag du ska söka hjälp. Som hjärnspöken säger, det kan vara akut farligt. Det känns som att du kan behöva stöd och hjälp i vilket fall som. Önskar dig lycka till i din kamp! ♡

Jag har, som ni som följt mig märkt, fått kämpa rejält mot alkoholen den senaste tiden. Det behövde jag - tvärtemot många andra - inte alls i början av nykterheten. Var så övertygad att det mest flöt på av sig själv.

Efter mitt återfall i helgen känns det som att kampen är över för den här gången. Behövde jag gå igenom detta? Farliga tankar, tror egentligen inte på att det är så. Eller - tankar är en sak, handling en annan.

I dag är jag nykter, helt klart! Tror att jag kommer att orka vara mera naturligt närvarande i vardagen ett tag framöver. Förhoppningsvis länge. Nu håller vi i! ♡

https://sv.wikipedia.org/wiki/Delirium

Nu håller vi i! ♡

Men har läst ALLT som går att läsa om beroende och abstinens... om man slutar tvärt med alkohol kan man få nåt som kallas delirium, det låter som du kan vara benägen till det, men vad vet jag? Tycker bara att du ska ta det på allvar och söka hjälp❤️

Du upplevt allt detta

Vadå farligt