Senaste kommentarerna i forumet

Hej, kul att du skriver i min tråd. Törs man fråga vad ditt förra nickname var eller en ledtråd? Jag förstår dock om du inte vill. Hur går det för dig?

Jag lider fortfarande svårt av bravaden förra veckan och är riktigt rädd att någonsin tappa kontrollen så igen. Jag verkar iallafall ha kommit på god fot med frugan igen och det värsta har blåst över, dock inte min egen ilska på mig själv och hur jag kunde utsätta mig för detta. MEN, detta var egentligen ingen engångshändelse - jag vet inte hur många ggr jag varit riktigt berusad vid resa och efteråt undrat hur jag kom ombord på flyget och hur jag kom hem eller till hotell beroende på om jag åkte hem eller bort.

Har inte haft en tanke på att dricka sedan jag vaknade efter denna helvetesidioti, hoppas jag aldrig glömmer. Jag vill egentligen bara gråta över hur dum man kan vara.

Du och jag, Alfred... förlåt, Mirabelle menar jag, förstås. Du och jag mot världen - eller åtminstone arbetsgivaren. Du och jag med - inte mot - oss själva. Wow, vad vi kan förändra! Tillsammans! Ensam är inte stark. Nu kör vi! ♡

...detta måste jag fundera över...är svag och känslig en mindre bra egenskap för mej själv eller är det en tillgång ?

Hej Vinäger!
Det där var nästan som att titta sig i spegeln. Började också mitt nyktra liv exakt i tisdags! har heller inte känt nåt större sug men precis som du haft huvudvärk. har haft en rastlöshet som satt in så där på eftermiddagen / kvällen när jag brukar hälla upp mitt första glas. Sov ordentligt och vaknade utvilad i morse. Och glad! Börjar minnas den där pigga skojfriska personen som fanns en gång.
Precis som du är jag lyckligt gift, har vuxna barn och ett jobb jag gillar. Grunnar precis som du på svaret på frågan - varför?
Jag är helt säker på att jag inte har någon ärftlig benägenhet för alkoholism. Däremot har jag under lång tid druckit lite för ofta och för mycket. Fram tills i fjol har jag utan problem kunnat ta långa nyktra perioder liksom nyktra dagar i veckan. Plötsligt funkade det inte längre. Jag antar att man plötsligt går över en absolut gräns där kontrollen är förlorad.
Jag har tagit kontakt med en alkoholterapeut som jag kommer att träffa regelbundet, liksom en läkare som skickat mig på provtagning och skrivit ut antabus. Vi har gjort en överenskommelse att jag är helt nykter i sju månader, 1 februari - 1 september. Jag kommer att ta min antabusdos varje dag hela perioden.
Att sätta upp ett mål med en begränsad nykter period är för mig den enda möjligheten. Det är hanterbart. Hade det krävts att jag skulle deklarera total nykterhet resten av livet i detta skede hade jag nog stupat direkt.
Nu ska jag klara av de här sju månaderna. Sen tar jag ett nytt beslut. Det kan bli sju månader till, men det behöver jag inte bestämma idag.
Blev glad att läsa ditt inlägg där jag kände igen mig så starkt.
Vi får peppa varandra på den här resan!
Kram Io

Jag har själv en man som skåpsuper. han åkte ut ur min lägenhet omgående med huvudet före och får nu bo hos sina föräldrar och förändra dagen, jag vet inte hur det går för honom eftersom våran "relation" verkar vara något ansträngd sedan jag kasta ut honom. Jag är gift men vet inte vad han känner eller tänker?

Det kan inte vara så att mannen din har någon form av depression? Det du kan vädja till är att be han söka hjälp eller ställa ett ultimatum och ställa fram all sprit och hälla ut.

Hej Aliina
Tack för ditt svar!
Håller med dig att man inte kan slappna av, jag tänker på samma sätt, när är det dags igen? Hittade faktiskt en gömma i garaget idag, trodde jag hade kollat igenom allt, men icke. Sjukt jobbig känsla, vill kontrollera, men kan såklart ändå inte göra det och att hitta det han gömt blev lite som ett slag i magen då jag frågat rent ut om han gömt något och fick ett svar tillbaka (leende och skrattande) att självklart inte! Alla dessa lögner. Det gör så ont. Jag förstår hur du menar med att det blir ens egna problem, att man försöker göra allt man kan och inte kan acceptera det som sker, ska kolla på det där programmet du tipsar om. Just nu har jag (i tanken) försökt gå in på att bara fokusera på barnen, mig själv och mina studier, sen verkar det ju inte fungera helt ut eftersom jag ändå var i garaget i morse när han åkt på jobbet. Jag tänker att jag ska försöka få mer energi genom att "strunta" i honom ett tag, för att sedan försöka hjälpa honom igen när jag har mer ork, kan det fungera?

Tack! För din fina kommentar i min tråd. Ja du har rätt,man måste nog få sörja för den jag blivit. För det är ju bara en för sorglig figur! Vem vill jag bli? Jag har inga stora anspråk. Räcker gott med att vara ångestfri och vara stark i mej själv. Verkar dock vara en utopi i dagsläget. Nionde dagen nykter nu. Ingen större bedrift för mej egentligen. Drack ju enbart på helgerna,så något fysiskt beroende har jag sluppit slåss emot. Känner inget sug efter just alkohol. Däremot känner jag ett starkt behov av att döva alla jobbiga känslor. Vilket preparat som helst duger. Vad jag vill komma till,är att hade jag tagit något annat när jag var fjorton så hade det blivit mitt beroende och ventil. Kanske är det så,att en del människor är för svaga och känsliga för att leva utan bedövning. Håller på att ta reda på det nu. Spänd på att få svar. Hur går det för dej? Önskar dej allt gott!

...så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod.

Skämt åsido, jag är hemma p g a en förmodad matförgiftning. Alltså, inte bakis, men med samma symtom. Ja, förutom skammen och känslan av att jag inte borde ha druckit. Men att låta bli att äta helt och hållet är ju inte en särskilt bra säkerhetsåtgärd.

Har ännu en gång tänkt på forumets storhet - har nog nämnt det sisådär 711 gånger. Men när jag läste i en annan tråd slog det mig hur öppet vi diskuterar här och hur löjliga och fattiga våra samtal IRL ter sig.

Alltså, här är vi (förhoppningsvis) hundra procent anonyma. Vi lämnar ut oss totalt. Ärligt, naket, äkta och från djupet av våra hjärtan berättar vi allt - för helt okända människor. Dessutom känner vi en lättnad över att göra det.

Så kommer vi då till det vi kallar det riktiga livet. Så fyllt av lögner, skam, smusslanden, undanhållanden, fasader, förhoppningar... Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Den sårbara människan - vi - som törstar efter kärlek, bekräftelse, det är så vi fungerar.

Men när vi inte passar in i mallen, när vi inte träffar drömprinsen/-prinsessan, när sjukdomar tar över våra liv, vad gör vi då? Hur hanterar vi själva LIVET? För det är ju det livet handlar om. Det kommer med alla känslor, alla tillstånd. De är få som glider på en räkmacka utan att någonsin stöta på svårigheter och motgångar. Skillnaden är som sagt hur vi hanterar dem.

Jag är en känslomänniska, känner stor empati med många av er. Glömmer emellanåt mina egna problem, då andra har det jobbigare. Helt ok, det är också en överlevnadsfråga. Önskar av hela mitt hjärta att ni alla får känna den villkorslösa kärleken någon gång. Den som finns att hämta ny energi i, den som vaggar och vyssjar när det är som jobbigast, den som får dig att känna att du duger - inte för vad du gör, utan för den DU faktiskt är! Du är bra! ♡

Fy vilka taskiga föräldrar. Men jag tror att både mina föräldrar och svärmor skulle kasta sig på telefonen och berätta för alla de känner om jag skulle berätta mina problem. Det är tråkigt att man blir satt i något slags fack, jaja du har ju problem med spriten så därför har du alltid fel.....

Halkar in i gamla hjulspår... laddar om. Men känns som dagen ”när man inte kommer ur sängen” närmar sig. Måste nog ändra min jobbsituatiob innan jag brakar in i väggen. Men först avhållsamhet från A. En sak i taget.

Och dags för att sätta mitt nya förhållningssätt i verket. Uppdrag no 1 blir att gå på ett möte jag måste vara på, UTAN att samtidigt tillrättalägga och styra det som pågår på min enhet medan jag är på det mötet. Jag släpper. Och går. Uppdrag no 2 blir att gå på rast när jag ska. Oavsett alla "måste bara". Jag släpper. Och går. Uppdrag no 3 blir att gå hem när jag ska. Oavsett vad som skulle behövas styras upp, ordnas eller tas omhand. Jag släpper. Och går. Uppdrag no 4 blir att inte fortsätta jobba hemifrån gratis med allt som inte hanns med under dagen. Räcker inte den betalda arbetstiden, så är det så. Fyra små uppdrag. Yes, det fixar jag!

Så ärligt, äkta och naket vi skriver till varandra här på forumet. Reflekterade extra över det nu i era ovanstående inlägg. Pepp, visst, men med känsla, respekt och förståelse. Önskar er stort lycka till i den ibland outhärdliga kampen mot nykterhet! ♡ Kram

Självömkan - nej det handlar om äkta sorg. Sorgen över den man blivit och en önskan av den man vill vara. Jag tänker tillåta mej sörja mej själv. Det är inte självömkan...för jag försöker förändra mitt liv. Precis som du ! En dag i taget.

... känner igen mej precis. En glas är löjligt. En box passar mej perfekt och räcker max 2 dagar. Känslan av att det finns hur mkt vin som helst till mej är ljuvlig. Tyvärr går det inte längre så jag försöker lägga band på mej själv varje dag. Nu har jag haft 4 nätter utan svettningar, hjärt-ont, törst, hjärtklappning, huvudvärk. Jag kommer ihåg vad jag sagt och gjort. Så långt går det bra. Jag tog ett beslut - vill jag supa bort min familj och mitt liv ? GRATTIS då är jag på rätt väg - fortsätt så!
Eller är jag så pass klok att jag väljer en annan väg - tristessen...vanmakt...oron... som kommer dag 1 men är övergående för den som står ut. Jag har valt att avstå vin för jag vill ha kvar min familj och jag vill leva.

Stor konferens nykter. Förberedelse som jag avslutade med SPA och te. Alkoholfri fördrink på den stora kvällen. Klar i blicken, full av energi, allt fokus på att se varje deltagare. Samla upp, samla ihop och sammanfatta. Sov underbart gott. Vacker miljö, skog och snö. Ingen huvudvärk. Det är så här mitt vidare yrkesliv kommer att se ut. Mitt nya jobb är krävande och utmanande - så underbart stimulerande.
Kom hem sent fredag eftermiddag. Vi lagade mat - och ja, jag lät mig falla för två glas vin. Jag drack dem långsamt och kände värmen, smaken och den falska sköna avslappningen. Toppade med en liten, liten GT framför Tv:n. Jag kände ingenting inför att jag drack vin. Jag bannar inte mig själv och jag tycker inte det var ett misstag. Det var ett medvetet beslut att fira en tuff och mycket framgångsrik vecka. Så som jag skulle önska att jag kan dricka. På lördagen hade jag en förfärlig huvudvärk och jag tog konsekvenserna. Det blev ingen träning som jag tänkt MEN jag genomförde allt annat och var en god mor och maka. Efter lunch släppte huvudvärken och när vinhjärnan ropade att; ”ska vi köpa en flaska vin till ikväll?” då sa jag bestämt: ”NEJ!”. Så lördag och söndag i nykterhetens tecken och med en förhoppning om att hitta energi att träna denna veckan.
Jag är nöjd, varm och stark mitt i min vintertrötthet. Och nej, allt är inte perfekt, och nej, allt är inte så kul men visst är det så det vidare livet är utan bedövning.
Stor kram

i frihet aeromagnus!

Ja visst ska du känna dig glad och stolt. Fortsätt nu med nykterheten, eftersom den är det enda hållbara alternativet för oss som varit djupt nere i alko-träsket.

Hur det är på din arbetsplats vet jag inte, men det finns många arbetsplatser med dåliga arbetsmiljöer där människor far illa.Stress som bl.a. kan leda till sömnproblem m.m. Då kan alkohol vara en lösning för en del, som tyvärr leder till ännu värre problem.

När det gäller ditt verksamhetsområde, så är det en av de samhällsverksamheter som håller på att fallera. Tråkigt och märkligt.
T.ex. så klarar 30-50% av grundskoleeleverna inte 9:ans nationella prov i matte, och c:a 20% av de som börjar på universiteten är inte läs- och skrivkunniga på den nivån att de kan tillgodogöra sig kursinnehållen. Skrämmande!
När enskilda människor kan komma till insikt om att de lever fel, t.ex. har alkoholproblem och radikalt måste ändra på sina liv,
så borde de som styr över viktiga samhällsverksamheter kunna vakna och komma till insikt om att stora krafttag måste tas för att få till stånd förbättringar. Men tyvärr verkar inte sådan kreativitet finnas.

Så lätt det kan vara att falla tillbaks i beroendet. Förstår att det måste kännas hemskt efter alla år av nykterhet. Din berättelse leder till eftertanke om hur starkt beroendet är och att det kan sitta kvar resten av livet. Gäller att aldrig sänka garden. Men fantastiskt bra att du snabbt vänder på det och kämpar vidare igen ? Lycka till i fortsättningen! ? Kram

Jag är 30+ och trodde aldrig att jag skulle kunna vara alkoholist. Jag vill snart skaffa barn. Jag vill inte att alkoholen ska ta över. Hur gör jag?

Jag är 30+ och trodde aldrig att jag skulle kunna vara alkoholist. Jag vill snart skaffa barn. Jag vill inte att alkoholen ska ta över. Hur gör jag?

Härligt att du har så fint stöd av din man, och fint att du är på banan igen! ? Klokt av dej att minska ner med arbetsuppgifter på ditt jobb och ta det lite lugnare. Jag tror också, att stress och känsla av otillräcklighet kan vara ”triggers” (några av flera), till att dricka för mycket. Så har det ofta varit för min del. Men livet är egentligen kort och det gäller att vara på tiden som vi har. Inte stressa igenom livet, eller förstöra det med alkohol...
Sköt om dej ❤️ Kram

När dricker man för mycket?

Herregud!! Drömde om ett ex........att jag räddade honom från ett brinnande hus.... Var tvungen att messa honom och fråga hur det var..... det var okej :D..........
Han och jag... wow!! Vilken passion............. men vi skulle säkert ha dödat varandra efter ett tag... Men känslan i drömmen........... kärlek. Han var min och jag var hans..

Min fundering som jag har gällande min alkoholist till man, är att det faktiskt inte är något problem för honom att han dricker varje dag. Han mår ju bra av det (tror han i alla fall). Problemet är ju mitt, för att jag mår dåligt av det och för att jag inte kan acceptera det och för att jag blir sjuk av det. Sjuk av att kontrollera honom, hur mycket han dricker och om han har flaskor gömda någonstans. Det har gått så långt att jag inte kan slappna av ens om han är nykter för att jag då går och funderar på hur länge det ska vara den här gången.
Jag kände igen mig i din beskrivning och förstår så väl din trötthet.
Har du testat programmet som man kan genomföra genom alkoholhjälpen?
Har inte gjort hela än, men tycker att det hjälper mig lite. Att ändra fokus för att må bättre själv.

Självömkan är väl aldrig klädsamt. Visst har det varit så för mej också AL. Bättre och sämre dagar och ska jag tänka logiskt så har jag två barn som jag älskar och som jag hoppas och tror älskar mej. Svårt att använda förnuftet bara när allt är kaos inombords. Hanterar på samma sätt som dej AL och drar mej undan andras sällskap. Tack för respons.

Jag ska träffa sponsorn snart..Den enda kvinnan jag känner till med en lång stabil nykterhet genom aa..Ska bli intressant att prata med henne om missbruk och beroende.Om skam och skuld. Om varför just jag blev alkoholist..Ni på forumet har gett mig kraft många gånger när det svajat..Det blir kul att träffa en person på riktigt som också ger mig kraft..I aa grupperna jag besökt är många kvinnor sköra och har många återfall. Kan hända dom starka kvinnorna finns i kvinnogrupperna? Hoppas många har haft en fin helg..Min har varit vit både inne och ute med all snö..Längtar efter solen och att få gå i shorts..Kram❤