Senaste kommentarerna i forumet

Att om jag ska supa ihjäl mig så får det bli när ena benet redan är i graven. Det finns säkert några års marginal för att dricka vin varje dag någonstans mellan liktornar och likstelhet ? Senilsnöre på glaset bara så är det bara att lulla på ?

Precis det hade jag kunnat skriva... Oron för allt som behöver lösas ligger i bakhuvudet och pockar på uppmärksamhet, men jag trycker resolut bort de tankarna. Var dag har nog sv sina ena bekymmer, som det står i Bibeln. Vi tar det när vi stöter näsan i det, inte förrän då. En dag i taget. Kram

Jag har inte heller nått den punkten där jag kan be någon om hjälp gällande alkoholen. Tror inte det behövs heller. Det som behövdes var att jag bestämde mig själv för att hantera en del överväldigande aspekter av livet på ett mer konstruktivt sätt än att supa ner mig... Och det är det det handlar om för mig, att släppa in andra, som kan (och faktiskt ska, enligt sin arbetsbeskrivning) avlasta mig med en massa saker jag bara roddat själv tidigare. Varför jag har varit så hemlig med att jag håller på att drunkna i stress vet jag inte riktigt. Jag bara biter ihop och gör liksom...

Så bra att du känner dig mindre ensam och vilsen sedan du hittade hit :) De positiva följderna av nykterheten kommer, jag lovar! Nu håller vi det här! Kram

Efter gårdagen, då han gjorde slut (för hundrade gången) över att han tror jag är otrogen (är jag ej)
Han skickade 3 mess i natt, jag svarade inte. I morse skickade han ett medd. Och jag svarade att när mitt barn åkt till sin pappa kl 10.30 kan jag träffa honom för att pratas.
Fick inget svar, men halv 12 sliter han upp dörren.
Först är han arg.
Sen menar han att han överreagerade igår. Att han ska bli bättre..
Vad svårt det är stt återge märker jag, hans tankar, snack och sinnesstämning skiftar snabbt.
Men jag- jag säger iaf högt och tydligt:
-jag har fått nog! Jag behöver inte någon som får mig att känna oro och rädsla, över vad han kommer säga och göra.
Jag vill inte ha det! Han frågar om det är slut.
Jag svarar ja- jag orkar inte. Han behöver hjälp med sitt drickande och sitt kontrollbehov.
Han säger att Jag har fått honom att dricka Mer, eftersom han älskar mig så mycket..
Jag mjuknar ibland, men hoppar till när han byter sinnesstämning och tankebana.
Intalar mig att Stå fast! Stå fast vid att det är över!! Jag måste!!
Han drar mig i armen, sliter ner mig i soffan, han höjer sin hand och hela min kropp rycker till. Jag tror ärligt stt han ska Slå mig.
Det gör han inte. Han börjar skaka frågar trodde du att jag skulle slå? Han börjar gråta. Ja s svarar Ja! Du har gjort mej rädd och osäker. Jag är inte trygg med dej! Han får ånger, gråter och bedyrar att han aldrig skulle slå mig.
Prat fram och tillbaka.
Slutar med stt han säger att antingen tar jag tillbaka honom och då kommer han bli så mycket bättre. Han kommer göra Allt för mig. Eller så vill jag inte ha honom, och då kommer det aldrig bli vi.
Jag kan bara säga- jag kan inte va med dej nu....
Han tar sina saker, smäller igen dörren...

Jag är ensam. Vilsen.
Ledsen. Saknar min nyktra man..
Och ja- han erkände att han drack igår- men nejdå- han har inga problem.....

Utgå från något du vill göra och skicka ut frågan om sällskap på FB. Du kan ju se dig om efter gruppaktiviteter på helger också. Då får man nya vänner. Hantverksgrupp, körsång, motionsgrupp, bok-klubb, språkkurs, voluntärarbete... Det finns något för alla där ute :)

Fy fasen va härligt livet vart helt plötsligt! Nykter lördagmorgon. Körde ihop sig för pappan, de små skulle på kalas 10... ingen present inhandlad. Jag kunde utan problem åka till Coop (hänger där ofta verkar det som) klockan 9 i morse utan att ens fundera och handla present. Kunde lämna ungarna på kalaset 10 utan tuggummi och rödsprängda ögon. Hade sån enorm energi så att jag storstädade bilen, var inte i går. Nu hänger jag vid biltvätten, köööö, jag är varken rastlös eller ångestfylld. Hur skönt är inte mitt liv just nu? Hur har jag kunnat tappa det så totalt?! Jaja, det är ju bara nu och framåt jag kan påverka. Ska ut och springa i eftermiddag, jag har ett drömmål att springa en halvmara i år... men varit omöjligt att få med min kropp på det målet med allt okontrollerat alkoholintag. Tänk om jag kunde hitta tillbaka även där?

Tack för pepp Mary, du är guld och heja dig!! ?????

stod polisen och gjorde en alkokoll utanför ett annat bolag och det var en del som hickade till :-)) Så även jag men av en helt annan anledning som jag inte behöver gå in på här :-))

Det har varit väldigt sällsynt med alkokoller de sista åren och jag blir numera glad när jag ser att de visar sig....

Den här gången fick jag tillfälle att överlämna en bunt med små informationskort från Alkoholhjälpen som jag tiggde till mig av Magnus för några år sen ! Åtgången har liksom inte varit strykande om man säger så......har ju inte funnits nån att överlämna till.

Förhoppningen är ju att nån stackare som är ute i kylan kan få ett kort och kanske läsa lite här. Många här kan ju vittna om att det hjälper.

Så är ni i min stad och träffar på en patrull med infokort från Alkoholhjälpen så är det jag som fixat det :-)))

gör ont! Men om man istället kan se den som ett tecken känns det bättre tycker jag! Ett tecken på att man är en hel människa som är i kontakt med sina känslor, ett tecken på att det som varit betydde något (man ägnade inte tid åt något eller någon oviktig), ett tecken på att man håller på att bearbeta det som varit! Sorgen är ett sundhetstecken helt enkelt! Beundrar din styrka och ditt mod! Du kommer få det vackra och trygga du längtar efter! ❤️

sockersug och a-sug går hand i hand. Hjärnan har svårt att känna skillnad på detta. Blodsockret sjunker - tankarna dras till A. Man ska inte låta magen vara hungrig när man slutar med A. Ha något med i väskan. Banan, juice etc. Ta det när suget kommer. Eller ha med lite kaffe i en take away termos.

Om du anar hur din tråd lyser ut av din styrka. Du är så medveten. Grymt.
Det viktigaste först. Alltid. Det viktigaste just idag är nykterhet. Varje morgon.
Parera dagen med bra val. Små bra val. Ett bra val till. När suget kommer - "Jag klarar av att göra ett bra val till".
Eller mer pang på: Vad fan vad som än händer ska jag icke dricka. Inte för att jag inte får, för det får jag. Man får supa ihjäl som om man vill.
Men jag väljer att inte.

Man är svajjig, låt det vara så. Acceptera svajjet. Helt okey efter att man har varit alkoholmarinerad i många år.
Man måste bara vara tålmodig i ett par veckor men det som kommer ut är bra.

Jag har bara en sorg, att jag inte har fattat tidigare - att detta är det egentliga livet.
Med glädje, sorg, sömnlöshet, närvaro, lycka, dalar och toppar.
De jobbiga dagarna, acceptera.
Det är ju så här livet är. Vi föds ju nyktra.

Det här är vi. Och här är vi och vi duger. Vi är bra som vi är.
Nyktra.

Följer inte så många trådar längre men din ska jag lägga som en favorit.

Kram

MM

Så kommer lördagen och jag är på min 27:de dag som alkoholfri. Jag har hela dagen framför mig och är klar i huvudet och pigg. Men jag har ingen att hänga med. Jag är själv. Ett av mina stora problem var att jag ville dricka själv. Så jag tackade liksom nej till det sociala livet och efter ett tag slutade folk att fråga om jag ville följa med. Jag sa ju alltid nej. Hemma hade jag ett rus som väntade och som ingen fick veta om. Jag har tänkt att försöka återuppta kontakten med vänner från förr. Men det är supersvårt att ta steget. Hjälp! Jag har glömt bort hur man gör.

Kommer i första hand satsa på en månad nykter, kommer starta den på fredag. Fram till dess ska jag planera och sätta upp strategier, och trappa ner och ha så många nyktra dagar som möjligt med mig från veckan som leder fram till stoppet.

Hej igen ! Jag känner så igen mig i det du skriver om tröttare än bakfull. Det är precis likadant för mig, morgnarna är hemska. Jag vaknar nykter och med en baksmälla värre än någonsin. Bra att du klarade fredagsmyssuget, det gjorde jag också igår. Fredagkväll med colalight…. Det gick ju vägen. Oroar mig att jag ska tappa motivationen bara när jag mår så dåligt efter en nykter kväll….. Kram Skruttet.

Hej Nyttan ! Ville bara förmedla några kloka ord från författaren Tomas Sjödin. Han skriver: Den som finner SIN plats tar ingen annans !!!! Kram Skruttet.

Tack Mirabelle ! Tack för din klokskap. En ytterligare sak jag aldrig kunnat tro är att det skulle betyda så mycket för mig med det stöd som jag fått här. Du uttrycker bristen på tillit, otillräckligheten och "själv är bäste dräng ( piga)" så att jag verkligen känner igen mig. Igenkänning är skönt, vi är inte ensamma. Lördag förmiddag. Underbart att vakna och veta att jag är nykter. Jag mår som om jag hade druckit hela natten och aldrig gått och lagt mig. Jag klamrar mig fast vid dina ord att till sommaren har jag glömt hur det känns att dricka…. Hoppas verkligen det. Jag börjar få en aning om, en aning bara än så länge, vad det innebär att ta en dag i taget. Anar också att det finns en stor vila i det. VILA är något jag längtar intensivt efter. Du skriver också om att öppna upp för andra människor och ta emot hjälp. Där är jag inte än, det är en stor prestigeförlust för mig att erkänna att JAG, "MOI", DUKTIGA MÄNNISKAN har problem att hantera alkoholen. Jag börjar min lördag med dina ord att till sommaren har jag glömt. Hoppas du och alla andra som kämpar där ute får en fin helg ! Kram Skruttet.

Jag har läst igen din tråd och jag blir förvånad över hur lika liv vi lever. Det känns som det är jag som skrivit det. Jag vill ändå tro att vi är starkare än vad vi själva tro. Vi är medvetna om hur vi lever och tar kontakt med varandra här. För min del har det hjälpt mig mycket. Jag är inte ensam, Du är också viktig i ditt liv.

Jag läst lite här denna morgon och vill säga till dig att jag verkligen känner med dig. Så jobbigt, svårt och sorgligt det är, när någon som står en nära har problem och förändras av alkohol.

Att inte kunna slappna av och få lov att vakta, oroa sig och övervaka är inte en harmonisk tillvaro.

Jag hoppas att du har någon du kan och vågar prata med. Vänner eller någon granne, släkting eller arbetskamrat.

Det hjälpte mig så mycket en gång i tiden, att våga prata om det och få stöd.
Jag blev starkare av det och kunde lättare skilja på vad som är rätt att göra och inte.

Styrka och kram till dig.
❤️

Sjukdomen tränger ju bort allt annat så inga problem med sug såklart. Börjar oroa mig lite för saker på jobbet men försöker bara ta en dag i taget och inte tänka så mycket på allt som måste lösas.

Igår gick jag tidigt från jobb och hämtade min som. Vi skulle handla och det mesta gick åt skogen. Vi var trötta och lite hungriga mitt i mellistid och vem tror ni knackade på min dörr?

Jo, min felprogrammerade vin-hjärna. Hon sa; ”nu hade det varit gott att komma hem och korka upp ett fint vin, ska vi köra om systemet och köpa något alldeles speciellt?” Hon sa; ”nu har du inte druckit på fyra veckor och klarat av både kurs och konferens, du kan nog dricka normalt nu” ”du har lärt dig något denna gången - ett glas på fredagen kan inte skada” Hon sa; din man skulle nog uppskatta om ni delade ett riktigt fint vin när han kommer hem” ”tänk så festligt” ”fredagsmys”... så gick hon på.

Jag vet inte hur jag gjorde, jag sa till min son att jag var trött och hungrig att vi måste köpa något snabbt mellis. Han var också hungrig så vi tog vars en PRoPud dricka - smaka fan men det hjälpte. Jag kom ur det. Jag stillade suget genom en vidrig kokosdryck som förde tankarna till Hawaiian Tropic sololja. Men blodsockret kom upp och jag bet ihop. Sedan fokuserade jag på min son och hans skoldag. Ansträngde mig för att verkligen lyssna och ställa intresserade frågor på rätt ställe...När jag kom hem var jag så trött att jag var tvungen att lägga mig på soffan och där somnade jag ca 30 minuter - efter det var allt bra igen. Mannen kom hem, han tog en öl till tacodinnern och jag drack min PEPSIMAX. En lugn skön och tråkig Tv-kväll. Jag älskar det!

Idag är jag oändligt tacksam för att jag är klar i huvudet och förhoppning om att få tillbaka lite energi i takt med att ljuset återvänder växer inom mig. Det sämsta med en här nykterheten är att jag är tröttare än någonsin, tröttare än bakfull och jag känner inte riktigt igen det...

Kanske kan du ta kontakt med Alanon? Där får du stöd som anhörig och du börjar förstå att om alkoholisten inte kan kontrollera sitt drickande så kan inte du det heller. Det går inte att bota någons alkoholism om inte alkoholisten börjar bota sig själv. http://www.al-anon.se/

Tack! Tack för både omtanke och klokheter.

Jag var trött länge efter sjukdagarna. Kroppen ville inte riktigt komma igång igen. Den såg sin chans till vila och drog mig ner. Sen fick jag höra av barnens pappa att han nu är i en ny relation. Då var det andra delar av kroppen som protesterade. Våldsamt. Hjärnan och hjärtat har gjort uppror. Sorgen över allt som inte blev är så stor. För även om jag inte vill leva med honom finns sorgen där. Så evinnerligt stor. Och jag bär på en egen längtan. En längtan efter trygghet och något vackert. Men för mig känns det så ouppnåeligt. Jag känner mig fortfarande så trasig.

Nu har jag och barnen varit en vecka på en varm ö på semester tillsammans med min familj. I dag åker vi hem. Och jag hoppas att jag är något mer utvilad och starkare. Men jag känner mig inte alls stark. Min längtan och min sorg tycks bara starkare.

Påväg att lämna barnen hos farmor, själv ska jag jaga, frun jobbar.
Klar i huvet, tycker inte ens ungarna e jobbiga, starkt självförtroende och ser positivt på en utedag. I naturen då..
hade nästan glömt att detta faktiskt är normaltillståndet. Om jag jämför mig med många andra här så är jag en hardcore alkoholist, förutom min förra nyktra period så har jag i princip drucket (i början bara lite) men konstant något VARJE dag i ca 18 års tid, med kanske 10-20 vita dagar totalt. Dvs. Halva mitt liv nyktert och andra halvan mer eller mindre beroende.
Om jag håller nästa tredjedel nykter så kan jag tokdricka sen när jag är pensionär om jag skulle ha lust för det.
Men inte idag! Inte en chans.

Hej äntligen fri och tack!! ❤❤❤

Visst är livet helt annat när det äntligen går att sluta dricka och när det dessutom blir det normala i livet så man inte behöver anstränga sig varje dag för att låta bli ?

Igår skulle jag köpa en alkoholfri öl men jag orkade inte gå till den hyllan i affären ? så jag drack julmust och apelsinjuice igår till maten som vanligt en fredagkväll.

Min man dricker ju ofta och det gör nog att jag tänker på alkohol mer än vad jag skulle göra annars... det är lite störande för vill ju inte tänka på det hela tiden. Men jag försöker vända till det något positivt; att det gör att jag hela tiden fortsätter reflektera och ta nya beslut kring min nykterhet. Hade jag slutat tänka på det kanske jag inte hade sett varningssignaler osv kring mig själv och då kanske jag redan hade tagit ett återfall vid det här laget. Min mans drickande frestar mig inte utan rör snarare upp jobbiga känslor av otrygghet. Så det är ju tur i oturen att jag aldrig nånsin blir sugen av det. Tvärtom gör det mig ännu säkrare i mina val. Jag kommer inte röra en droppe så länge jag får bestämma. Och jag får ju bestämma ??

Ha en fin lördag allesamman ❤☕

Det blev bara ett glas vin på bjudningen i går och det känns skönt att vara vaken, pigg och träningssugen! Är nöjd men inser att jag måste vakta mig sjäv och intaget hela livet. Det är nog lättare att låta bli vinet men hur klarar man det när det är så gott och lite berusning skönt?

Han vill nu in på behandlingshem ...har möte om det på måndag.
Tror att han har bötjat med heroin .