Senaste kommentarerna i forumet

Är glad att jag e en person som går ut på krogen en gå g om året max. Inte ett dugg intresserad. Jo alltså restaurang e en sak men klubb livet e över:) lagt gårdagen bakom mig och funderar på hur jag ska ta mig vidare i livet.. känner mig så ofräsch av överkonsumtionen . Ful likdom ! Imorgon mitti är det träning som gäller. Ska vara vit imorgon. Vill vara vit alla dagar men en dag i sänder .. tack för att ni finns!

Tack Vinäger. Jag mår bättre idag, såklart. Både fysiskt och mentalt. Igår var en hemsk dag och jag rörde mig knappt från sängen. När jag är bakis så gör jag ingenting, utan ligger i sängen hela dagen med ångest och smarta. jag tänker på hur mycket tid alkoholen har tagit från mig och får dåligt samvete för att jag är frisk men ändå gör detta mot mig själv. Jag är så trött på det och jag vill inte längre. Som jag skrev förut så håller vi på att köpa hus, vi har lagt bud i alla fall... det skulle i så fall vara en nystart. Börjar med min vita vecka i alla fall, det kommer inte bli ett problem efter igår.

Välkommen hit, det bästa stället för att träffa likasinnade, få råd, stöd och pepp. Du har fått en fin introduktion av samtliga ovan här.

Drack också i smyg i princip varenda kväll efter jobbet - även jag har ett extra ansvarsfullt sådant... Behövde koppla av med några glas. På helgerna mer legaliserat betydligt större mängder. Räknade två månader nykter i fredags, men tog två glas då. Nu försöker jag komma över det lilla snedsteget. Är på gång, helt klart.

Önskar dig lycka till på den ofta kantiga vägen mot nykterhet! ♡ Ser fram emot uppdatering när du känner för det.

...nog att det är lite bättre i dag än vad det är. Vill så gärna peppa andra, vara en förebild. Det gick ju bra i två månader, även om det var riktigt kämpigt den senaste veckan.

Nu kommer de negativa tankarna: "jaså, du klarade det inte ändå...", "ett glas vin och ett glas whisky, du har ju druckit i alla fall, det är faktiskt helvitt som räknas...", "snart är du där igen...", "det kommer aldrig att funka...".

Blir så less! Främst på ovanstående tankar, men också på mig själv som inte kan ignorera dem och blicka framåt istället. Vet att det är min inre perfekta duktiga flicka som påminner mig om att jag misslyckades, henne känner jag alltför väl. Spelar ingen roll om det var med liten marginal. Ska det vara alkoholfritt, så ska det!

Stopp där, nu räcker det!

Dags att lägga ner depp-tankarna.
De behövde säkert fram i ljuset, men nu får de krypa tillbaka. Att gräva ner sig gör det bara värre. Den där negativa spiralen ska inte få något fäste. Dags att fokusera framåt - igen!

Hör ni, alla kämpar, nu håller vi i det här! ♡ Kram på er

Jag förstår hur du älskar din man, men jag skulle säga att han skulle behöva söka sig vård. Kanske ställa ett ultimatum som antabus och samtalskontakt?
Jag har själv fått min man att sluta med drickandet pga av antabus, och samtalskontakt. Han behöver ändra tankemönster för att få ordning på sitt osunda belöningssystem.

Jag tycker för dig och barnens skull att du ska lämna, för det är inte meningen att du ska behöva må såhär. Jag tänker du kan alltid skriva ut och skriva på skilsmässopapperna och lämna dom med en penna på bordet och ett skrivet brev, förklara dig på bästa sätt helt enkelt. Fast du ska ju med detta även har redan packat och fixat dig en lägenhet med hyreskontraktet på skrivet. Du måste tänka på att du är mera värd att må bra och kunna få vara den mamma du egentligen är.

Bra att du är här! Jag är här för att jag liksom du började dricka även i veckorna, och för att drickandet på helgerna blev mer och mer okontrollerat. Jag förstår att du inte våga plötsligt spy ur dig hela fula sanningen om alkoholen när det inte ens varit på tapeten innan... Jag tror inte det är så tokigt att gå hos terapeuten, även om ni jobbar med andra saker än drickandet. Människan är komplex och allt hänger ihop. Jobbet får konsekvenser på drickandet, och vice versa. Kanske kan du våga ta upp drickandet på så sätt att du kopplar något konsumtionstillfälle till jobbet? Terapeuter är smart folk. Hen kommer att gripa tag i detaljen du väljer att avslöja och leda dig vidare med frågor. Du behöver bara släppa en ledtråd. Lycka till!

Ville bara ge mig tillkänna, så du vet vilka mysko typer som läser din tråd ;) Nä, jag är inge mysko. Bara ytterligare en som behöver sluta med alkohol. Jag är inne på dag 21 nu. Känner igen det du skriver att man får en kick av att motstå i risksituationerna, men att motivationen i vardagslunken är svårare... Lunken kan kännas så tröstlös och evig på något vis. Grattis till två vita månader!

Så otroligt bra att du hittat hit... bara det är ett jättesteg i rätt riktning.. här finns hjälp stöd förståelse och omtanke.. du är inte ensam.. vi är så många som har mer eller mindre liknande problem med A.. gemensamt för oss här är nog att vi alla insett att vi har problem. Du kan fixa detta .. ! ett förslag..: skulle du kunna tänka dig att försöka stå emot en dag.. till exempel imorgon.. du behöver inte lova dig själv.. utan bara fundera idag på om du kan tänka dig att vara vit imorgon... se hur det känns... kanske skriva ner det positiva och negativa med din vita dag? för min del är det ett lyckorus varje gång jag lyckas.. bästa känslan i världen att vakna nykter ... men jag fattar att det e svårt.. enormt svårt att stå emot.. men om du orkar .. så fundera lite.. om imorgon kan vara en vit dag.. vad tror du? ska vi försöka tillsammans? Kikar in här sen och ser om du skrivit mer. Jag tror på dig! Kramar och välkommen igen <3

där slog du huvudet på spiken! Och också att de inte är ”klara” med kapitlet alkohol! Synd att slänga ut nåt som kan drickas upp när den vita perioden är över! Och så heter det ”att ha att bjuda på”! Hoppas det inte stämmer på din man men med mitt ex var det så! Han påstod att han förbättrade sin karaktär genom att ha det hemma men låta bli! Jo just det! Jag hällde ut allt som var genomskinligt i slasken och fyllde på vatten! Besviken gubbe när kaffekasken inte ”gjorde nytta”! Ha inte dåligt samvete, det är ju en självklarhet att inte ha alkohol hemma när någon i hemmet är alkoholist! En trygghet för dig också!

Är ny här och ditt inlägg var det första som kom upp.
Gav mej sån tröst att läsa.
Kämpar som en galning mot alkoholism och går igång vid blotta pysandet av en ölring.
Men då kanske det finns hopp om att släcka sina triggers.

Ja, för mig blev det självklart att såna situationer är triggning när jag hittade två bilder och deras beskrivning.
På en var det bild på sprutor och massa konstiga saker, på den andra var det ett vackert vattenfall med underbar omgivning. Frågan var: välj bilden som känns mest behagligt och bra. Jag valde så klart vattenfallet, sprutorna förknippade jag bara med sjukhus och ont. Svaret var: då är du inte heroinist för att varje heroinist fattar att man kan använda de sakerna för att få sprutor med heroin. Man kan tydligen gå igång på sånt...
Varje gång när jag åker på semestern och blir ledsen att jag inte kan dricka vin på planet, ta ett glas till maten, dricka ett glas och njuta av solnedgången på stranden tänker jag på denna bild. Antagligen dina bilder av en kompis som har det roligt på fest uppfattas av din gärna som en bild på sprutor för att du är beroende. Det är jobbigt. Men det är subjektivt.
Det positiva är att det blir bättre, för att "neurons som fire together, wire together" enligt Hebbs teorin. Dvs. dina nervceller har skapat förbindelser, synapser, som om du inte använder dem, inte dricker, kommer att försvagas. Jag brukar försöka inte fastna i tankar: andra kan och inte jag. Fine. De får göra vad de vill. Jag är här och nu och får göra annat. Livet är kort, jag vill njuta nu.
Och... efter 1,5 år utan vin har jag konstaterat i fredags att jag har kollat i 10 minuter på ett tv program om vin och mat, och inga tankar om "jag vill också, men jag får inte" har kommit upp. Vilken glädje. Jag parkerar också mittemot systemet och ibland tänker inte ens på det. Hjärnan är plastisk.

Grattis till en nykter lördag!

Och vi är närvarande i allt vi gör.
Det är något av det bästa.
Närvarande i livet. Med våra barn.
Med bara ett glas vin i kroppen så startar den obehagliga processen.
Att hjärnan börjar fokusera på mer alkohol.
Med ett glas vin så upphör närvaron direkt med dom som betyder mest i världen.

Därav så struntar jag alltid i att ta det första glaset.

Älska livet <3

...och grattis till att det går så bra för dig.

Min sista tanke runt allt idag till mig själv är att jag tror viljans kraft är stor och om jag snöar in på post akut abstinens finns risk att jag själv kallar fram symtomen på det. Om jag istället bara 1. ”Inte dricker idag” och 2. Ser det positiva i livet och alla situationer så kanske jag plöjer upp bättre spår i hjärnan. :)

Idag åker all sprit ut, har ett stort barskåp fullt med flaskor, så skönt att dom åker, ändå har jag dåligt samvete för det då det är jag son inte tål att se eländet. Mannen vill ha kvar det för att bjuda bort det. Men jag tror det är en falsk säkerhet han vill ha..., känner mig kluven fast jag vet att dom måste bort

För de första pga att du har erkänt att du har ett problem. och sen även att du har ett mål - *lördag* utan alkohol ❤️ För ingen som inte har A-problem/missbruk kan veta hur mycket energi de tar när man tar de beslutet att inte dricka -psykiskt,mental och fysiskt.Även om det "endast" handlar om en dag.Så varje dag har en stor betydelse.
Så va stolt för varje steg du tar ?

Du kan verkligen konsten att få tankarna på pränt. Så bra skrivet!

Självklart måste alla göra det som passar bäst för en själv, familjen, livssituationen.

Jag var precis som du, ville inte berätta för någon, inte ens min man. Skämdes så in i bomben. (I min tråd "Ett ärligt försök" är det lätt att följa hur det var och kändes då). Efter mycket tvivel och pepp från forumet tog jag mod till mig en måndagsmorgon kl. 5.00 och avslöjade allt. Det bästa jag har gjort!

Jag har inte berättat för någon annan och tror inte att jag kommer att göra det heller. Till de allra närmaste har vi sagt att vi kör en vit period på obestämd tid.

Längtar inte efter att gå på AA eller andra möten. Vill klara mig själv så långt det går.

Med detta vill jag mest få fram att det underlättade att berätta för just partnern. Det är ett smart hinder att någon annan vet. Jag vill dessutom inte ha någon tillgång till A i hemmet. Allt för att försvåra i början.

Som sagt, alla gör som de vill. Kände bara att jag ville dra min historia.

Önskar dig lycka till! ♡

Jag är också osedvanligt trög... Tidigare har jag levt ultraeffektivt och hållt så många bollar i rullning att jag blir yr bara av att tänka på det. Nu känns allt mest överväldigande och segt, så ofantligt segt. "Hur ska jag orka?" är den förtvivlade tanken som har skavt inombords. Nu har jag kommit fram till att jag orkar inte, och det får vara så. Det är rätt befriande faktiskt. Släppa bollarna och låta dem falla litet hur som helst. Erkänna för mig själv och utvalda i omgivningen att jag klarar inte av det här längre. Om just den bollen ni vill ha i rullning ska rulla så måste NI ställa upp och rulla den. Jag är helt slut. Och vad gäller de bollar jag inte kan frånhända mig så gäller just som du skriver "good enough". Det är en ovan tanke. Ibland reser sig nackhåren i protest... Men det är den enda hållbara vägen framåt.

Vilket superbra knep du har kommit på :) Visst du får, men först... Det är ju briljant!

Tack för den här hoppingivande läsningen! Underbart att du fixade din vita lördag! Nu vet du att det är möjligt och vilka fina konsekvenser som nykterheten för med sig :) Fortsätt ditt utforskande och upptäckande. Kanske leder det till att du aldrig vill dricka och uppleva en ny bakfylla. Kanske leder det till en bättre balans mellan rus och nykterhet. Det är en resa. Destinationen är inte bestämd, men ett bättre ställe än det du befunnit dig på blir det iaf :)

Det var nära i fredags kväll. Arbetsveckans slut stal min tro på en hanterbar livssituation... Men men, jag besinnade mig och lyfte blicken mot de dagar som faktiskt har varit bättre. Jag passade även på att göra revolt mot duktighets-rollen. Det lyftes en del överraskade ögonbryn när "fröken No worries I'll fix it" började puttra och pysa... Jag stövlade in till chefen och belyste omöjliga ekvationer och omänskliga aspekter. Hen lyssnade och bad om ursäkt, lovade att försöka hitta bättre lösningar i framtiden. Jag tror det när jag ser det. Inte så att hen inte vill. Hen är en bra chef med hjärta för människor. Men det ser faktiskt omöjligt ut. En organisation som den jag arbetar i går öht inte runt om det inte finns medarbetare som gör våld på sig själva för att det ska funka... Jag har bestämt mig för att sluta vara en av de medarbetarna. Lättare sagt än gjort tyvärr :/ men jag är på god väg. Den tid på kvällar och helger som jag vanligen fyllt med oro och att planera för kris och katastrof lägger jag nu på promenader och träning. När katastroferna inträffar sitter inte jag på färdiga lösningar. Någon annan får ta ansvar för lösningen. Förslagsvis den som har betalt för det.

Så underbart att läsa dina rader Max. Du är SÅ STARK!!! jag är imponerad !! Jag känner igen det du skriver om att 1. inte vilja berätta fullt ut 2. inte vill säga att jag aldrig mer ska dricka.. jag tycker inte man behöver säga det.. man ska säga det som känns bäst för en själv och som gör en stark. Ta det i DIN takt och på DITT sätt.. då blir det bra. Återigen GRATTIS till din styrka. Du kommer sova bättre inatt det är jag säker på. Kram till dig från mig.

Är det du själv eller din man som talar så nedlåtande till dig om offerkoftor och uppryck?

Om det är du själv - Snälla sluta vara så elak mot dig själv! Det handlar inte om offerkoftor. Du lider själsligen, famlar efter orsaken och försöker göra något åt den. Det är inte att göra sig till ett offer, utan att ta ansvar. Att göra vad som krävs för att bena ut sin trasighet leder genom mörka vatten. Att våga i sina försök att bli en hel människa är starkt. Du orkade inte hela vägen just nu. Du behöver vila en stund. Gör det. Sedan fortsätter du. Du har kommit för långt för att vända tillbaka! Även om du ville vända tillbaka till den trygga mörka alkogrottan, så kommer du aldrig att kunna göra det fullt ut. Du har sett livet utanför. Du vet var du borde vara. Vetskapen kommer att skava i dig och inte lämna dig ifred, tills du beger dig ut på rätt väg igen.

Om det är din man som yrar om offerkoftor - Lyssna inte på honom. Han är rädd. Människor som står nära varandra speglar sig i varandra. Så länge du lider själsligen och dövar lidandet med alkohol är det normaltillståndet. Hans egen dysfunktion syns inte. Din kamp för att må bättre sätter strålkastarljuset på det sjukliga, det som måste rotas i och åtgärdas. Det skrämmer slag på den som lever i förnekelse. Jag tror inte det är så att han inte VILL stötta dig. Jag tror att han inte KAN. Lär honom. Visa honom vägen. Stå stadig när marken gungar under fötterna på honom. Fortsätt din kamp.

Ser fram emot nyheter om nya tag här i din tråd. Stor kram