Senaste kommentarerna i forumet

Tack Mirabelle!! :)

Kul att höra från dig. Grattis till din nykterhet! Hade två månader nykter i går, "firade" det med ett glas vin och en whisky. Så dumt, men tyvärr oundvikligt just då. Känns dock som att jag är på banan igen. Ha det gott! ♡

Det är ju helt rätt tänkt.
Finns ingen anledning att göra det svårare än vad det är..

Det är ju helt rätt tänkt.
Finns ingen anledning att göra det svårare än vad det är..

Wow, är imponerad. Ensam med alkohol i närheten vågar jag mig inte alls på. Mannen har nyckeln till den inlåsta alkoholen, precis som jag har önskat. Vet att jag måste klara av att stå emot även sådana situationer i framtiden, men inte just nu. Litar inte på mig själv, inte ett dugg, inte just nu. Keep up the good work! ♡

Alkoholproblem är en familjesjukdom och det är ju viktigt att få stöd och förståelse, inte bara krav.
Det låter inte sunt att den ene festar för fullt men förväntar att partnern ska hålla sig nykter.
Låter som läge för en diskussion!

Känner med dig. ♡ Ditt senaste inlägg låter så mycket bättre än det före. Tror att du har gjort det viktigaste nu, dvs berättat för din man. Det var det avgörande för mig i min kamp mot alkoholen. Tur att även du verkar ha en förstående man. En vecka låter som ett bra första mål. Klart att det bara var en dröm, du har mycket kvar att leva för. ♡ Hoppas av hela mitt hjärta att det går bra för dig. ♡

Kanske från samma trakt :-)
Det är mitt problem nästan enbart..
Hon tror ju att jag är nykterist senaste året. Så felet är numera mitt. Sen har det alltid i vårt förhållande varit legitimt för henne, men inte för mig att dricka ”för mycket”. Hon älskar fest och alkohol, enda hobbyn tror jag. Har dock berättat att jag börjat skriva här igen för att jag ”börjat” få ett jävla sug igen.

Berättat hur jag känner för min man. Vi ska börja med en vecks utan alkohol. Jag behöver ett liv utan alkohol. Drack nästan en hel flaska whisky igår, hade hemska hallucination inatt. Att djävulen satt vid min säng. Eller var det verklighet? Känns nästan så.

att träffa honom en stund igår! Hur dum får man vara! Trodde hans dragningskraft på mig var borta men ack va jag bedrog mig! Nu sitter jag här igen och tvivlar på mitt beslut och saknar en massa saker! FAST det kom fram att han ljugit om att han äter antabus! Han dricker inte sedan en månad tillbaka, sant! Men utan hjälp av antabus och då är risken överhängande att han börjar igen! Men se till vad jag gör istället tyckte han och tittade mig bedjande i ögonen! Han har haft nyktra månader/perioder förut! Visst bra att han inte dricker men dessa förbannade lögner driver mig till vansinne! Blir galen på mig själv! Var på KBT så sent som i torsdags och kände mig urstark! Varför har han sådan dragningskraft? En man som sårat mig så mycket, som ljugit mig otaliga gånger rakt upp i ansiktet!, som sagt så kränkande saker! Och som fortsätter ljuga fast man serverar konkreta bevis och fast han VET hur mycket det sårar mig! Sprang en mil i rasande tempo på morgonen, smakade blod i munnen! Fick meddelande från honom förut, han ville åka på utflykt imorgon! Tackade nej! Men var är min trygghet och säkerhet som jag VET att jag kände i förrgår? Bortblåst!

Skrivfel eller är vi kanske från samma trakter? :-)
Måste din fru ha alkohol hemma? Att ha en öppen BiB hemma är så otroligt dumt...det är liksom svårt nog ändå...
Kan ni prata öppet om detta?
Jag får lite intrycket att detta är DITT problem som du bara förväntas hantera och att ni bara pratar om det skulle vara så att du misslyckas - d.v.s. dricker.
Men det kanske är fel?

Jag hade nog inte varit här än om det inte var för alkoholhjälpen. Troligtvis hade jag fortfarande suttit och väntat på Ett Bra Tillfälle. Troligtvis full. Nu har jag varit kritvit i två månader och läsning på forumet är daglig rutin för att fortsätta med det. Alkoholen är med i tankarna mest hela tiden, men det tunga "inte dricka" har ersatts av det ljusare "vara nykter".
Men nej, lätt är det inte. December var fullt av prövningar och högrisksituationer som jag fick en kick av att uthärda, så det har faktiskt varit svårare att hålla motivationen uppe genom vardagslunken i januari.
Jag tyckte att "en dag i taget" lät som nötta tomma ord i början, men nu förstår jag att det är det bästa sättet att hantera framtiden. Sommaren tänker jag inte på än, men jag kan absolut planera för kvällen, imorgon och kryssningen om två veckor. Nästa utmaning kommer sen, helt enkelt.

Hatar mig själv. Allt blir bara värre, inte bättre. Borde egentligen inte skriva hör för jag är bakis/full, men jag har extrem ångest och denna sida med dess fantastiska människor har hjälpt mig en andel gånger. Jag har ett problem. Kan inte sluta dricka när jag har börjat, det blir verkligen som ett obsession. "När är det slut?" "Hur mycket finns kvar?" Etc etc etc. Nu mår jag hemskt och jag hatar mig själv. Förstör så jävla mycket. Min man kan hitta någon bättre, varför är han med mig? Vad bidrar jag med??? Jag förstår inte. Vi ska köpa hus, ett jättefint litet hus men vafan spelar det för roll om jag är som jag är. Hjälp. Gud vad jag hatar mig själv just nu.

Satt just och läste trådar här för jag e så sjukt galet sugen på att nalla på hennes BiB nu när jag är själv och vatt igång med diverse projekt hela dagen. Måste hitta något annat annat göra innan jag blir galen! Vet att det varit kört idag om jag haft ”egen” alkohol hemma. Den där
Euforin gick över rätt fort ??

Nu känns det riktigt skönt i kroppen. Lealös som en trasdocka. Jag fick med mig maken som träningskompanjon och tävlingsmänniska som jag är... Han tar det med ro, han. Jag antar man kan förhålla sig sådär överseende roat när man är dubbelt så stor *mutter och morr*. Men seghet och distans på cardion, där vinner JAG, me, myself and I! Ha! På tal om cardion så ujujuj vad jag känner den nu efter så långt uppehåll... Roddmaskinen tex. Förr kunde jag undra vad vitsen var med den riktigt. Jahajaja här sitter jag och glider fram och tillbaka, och drar i ett snöre... som om hade jag inget vettigare att göra med min utmätta tid här på joden... Efter 5 km brukade jag ledsna och gå vidare till ngt annat. Men nu... Hjärtat hamrar, mjölksyran bubblar i både armar och ben, svetten lackar. Kul att känna att träningen gör nytta!

Att du kommit till så klar insikt. Att beslutsamheten finns där. Att det finns en plan. Förändringens år... Det är en riktigt bra tanke. Den fångar vi och håller fast vid!

Vissa trådar har fastnat hos mig. Din gjorde det i Februari 2017. Kommer så väl ihåg den kvällen när jag läste ditt första inlägg. Det var så likt mitt första. Liksom - känner någon igen detta? Är jag alkoholist? Kan man vara det med så långa perioder med nykterhet? Tveksamheten...

Och det är snart ett år sedan jag läste detta. Magiskt. I många av dina inlägg har jag kunna känna igen mig. De låga perioderna. Och de euforiska.
Att dansa på små moln. Säkerheten att veta vilken väg som är den rätta. För den säkerheten läser jag hos dig och jag har den själv. Vi går ju där båda två.

Otroligt bra med ett års nykterhet.
Vi fortsätter så.

Kram

MM

Som jag mår nu så är enda sättet för mig att sikta på livstid. Hela mitt drickande handlade i princip om stresshantering. Att bli lite glad och positiv över tillvaron en liten stund. Jag vill verkligen kunna njuta av livet som det är, utan att behöva droga mig.

Jo det är precis så det är, tanken bestämmer allt. Det är märkligt att det är enklare för människan att flytta berg än att ta kontroll över sina tankar.

Jag tror och hoppas på framtiden. 2018 ska bli förändring ens år i flera avseenden.

Ett tips är att koka sockerlag med olika smaker. Saffran, chili, ingefära. Lätt att koka. Låt stå och dra. Blanda med lite limejuice eller citron och toppa med nått gott drinkvatten. Har t.o.m lyckats få till en alkoholfri gin och tonic, gjord på enbärs sockerlag, citron, apelsin. Annars rabarbersaft, tranbärsjuice, lime och lite sockerlag. Magiskt gott :D

Det kunde varit bättre men även sämre. Jag överlevde iaf. tackar som frågar. Kram

Just nu är jag inne på 4e dygnet. Det är sjuukt jobbigt att inte tänka på A men vet att jag inte kommer dricka idag, men att det kommer några djävulska prövningar längre fram.
Idag ska frun iväg på övernattning med tjejgänget. Normalt sett ser jag det som ett gyllene tillfälle att dricka hur jag vill. Dvs, precis lagom full för att sköta alla bestyr och lägga ungarna och ”däcka” med dom kl 21 ca. Tänker alltid att jag ska gå ner och se film eller liknande när dom somnat men det är faktiskt HELT värdelöst för min del att kolla film berusad.
Istället har jag tagit fram himmakokta signalkräftor samt en djävulskt fin ryggbiff som jag ska skölja ner med 3st non alcoholic och kanske tom se en film.!
Ha en bra lördag! Går på eufori just nu men är fullt medveten om att svackor, prövningar från helvetet kommer att komma. Lite rädd men glad för snart 4 nyktra dagar.

Känner igen mig vad gäller arbetssituationen. Galet, egentligen. Har fått mycket gjort i veckan. Jobbat undan - i alla fall vad gäller arbetet. Det viktigaste... ? Skulle önska mer energi för min egen skull, för hemmet, för familjen. Men det räcker liksom inte till. Skönt att du känner för träning, det är ju kanon. Här är det långpromenad i solen på gång. Så skönt!

Jodå, det går... om än ansträngt. Inget rullar liksom på av sig själv, utan varenda skitsak kräver ansträngning. Och jag får ofta känslan att det är fanimig bara Sisyfos-arbete alltihop. Promenader och träning håller mig flytande. Tre veckor här med :) Vet inte om jag satsar på livstid... Det får visa sig. För mig är det viktiga att bryta vanan att använda vin som stresshantering och emotionell ventil. Inget mer tröst-smuttande hemma i soffan. Jag hoppas fortfarande på att kunna dricka vin till maten om vi är på restaurang och sådär. Men om det leder tillbaka till ensamma mysfyllor hemma i soffan så är jag beredd att köra på vitt for life istället.

Jag förstår precis varför du hoppade av KBT då... Man måste vara motiverad. Och på allvar förstå att det är väldigt litet av livets omständigheter man kan ändra på. Det man kan göra är att förändra sitt sätt att möta och tänka kring sagda omständigheter. Den poletten måste trilla ner. Annars framstår behandlingen mest som förljuget svammel. Jag provade en gång för rätt länge sedan. Då var jag skeptisk, men idag märker jag att jag har nytta av verktygen jag fick med mig därifrån. Utan det hade jag inte alls varit rustad för vad livet hade i beredskap åt mig, så jag är väldigt glad och tacksam att jag hade KBTn med mig i ryggsäcken.

Hej har själv gjort gb för 6 år sedan , på infomötet innan op varnade de att det är mkt lättare att bli alkoholist om du gjort den operationen, så se upp ! Det hade nånting med en mindre magsäck att göra

Tack. Tror att alla hamnar där när man passerat en viss gräns. Kanske svårare att ta till sig vården man erbjuds. Sökte KBT för ett par år sedan, var på ett möte, ETT MÖTE! Sen tyckte jag det var meningslöst, jag är frisk, ingen halvidiot som behöver psykvård etc. Tänk var jag hade varit idag med två års kbt i bagaget. Nu får man vänta flera månader på tid för att vården är så ansträngd istället. Men denna gången ska jag inte hoppa av.

Dikten överträffar verkligheten. Du ska se att det bara gjort dig gott att öppna dig för människor.

Tack, siktar på en livstid men tre veckor är också bra ?

Hur går det själv?