Senaste kommentarerna i forumet

Tack. O vad det värmde. ?

Han har varit nykter. Hmm. Hoppas han kan hålla så. Men jag är trött. Kan inte sova. Tänker på honom hela tiden. Så många år som han har druckit. Skriva här är bra för då kan jag gå tillbaka och hålla koll. Började skriva upp hur ofta han drack. Men han blev så arg för det så jag våga inte fortsätta. Men hit hittar han inte.

Ja att leva nykter är att lära sig att leva på nytt. Jag fick börja om o liksom ta det från början. Många känslor och funderingar när man inte kan bedöva sig o ”logga ut” känslomässigt.
Jag går in och ut i min sinnesro. Men jag förstår idag att allt bara utspelar sig i mitt huvud. Och att om jag känner mig stressad, irriterad, nere eller orolig så är det bara tankar som snurrar runt i MIN skalle, inte hos andra. Och att belasta omgivningen med saker som jag bär på är onödigt, det går ju över av sig själv. Dessutom är det ju mitt ansvar att reda ut mitt mående i mitt nyktra liv.
Som nykter alkoholist är jag känslomässigt en nybörjare i livet. Och det är fantastskt. Så mycket att lära sig och upptäcka. Det är först nu jag förstår att jag tidigare levt helt avstängd.
Jag börjar förstå de personer med lång nykterhet som säger att det fortfarande blir bättre för varje dag och att de fortfarande utveclkas. Har hört det från personer med över 25 års nykterhet. Känner mig verkligen nyfiken på livet.
Ja, det var lite tankar mitt i natten. Nu ska jag somna om. Och det gör jag nuförtiden (det gjorde jag inte för 3 år sedan).
Somna om, vakna med gott kaffe, sedan gymmet och sen får man se vart livet för mig idag :D

Där herrarna snurrat på whiskyglasen betraktat dess innehåll med äkthet och genomskinligheten från ett stearinljus låga.
På ett kritiskt sätt kommenterat smaker, nyanser, årgångar, temperaturer och hur några droppar vatten totalt förstör dess smak.
Is är inte att tänka på, och som de gör i USA, whisky med Cola, är de helt knäppa i huvudet?
Från sidan av soffan betraktar jag dessa herrar och undrar för vem tror de i hela världen ska svälja all denna förljugenhet.
Har de en minsta susning om vad de talar om, blended eller inte.
Snart kommer de väl kommentera vilken storlek på fötterna som hade trampat dess vindruvor ur vilka flaskor de nu drucko denna fermenterade dryck.

Ett spel för galleriet, vem ska någonsin kunna tro på vad det säger, hur har de kunnat få tillgång till all denna informationen.
Någonting som någon annan sagt vid ett tidigare tillfälle som imponerade på dem, som de nu försöker häva ur sig till andra.
Jag tror inte på det, för jag vet att för snart tio år sedan hade fyra av de fem herrarna framför mig en whiskyprovning som en av killarna fått i femtioårspresent.

En av dem drack inte whisky då, och hade absolut ingen erfarenhet av just whisky, han satte flest rätta sorter.
De andra fyra som var väletablerade whiskydrickare, satte två märken av fem, som bäst.
Så jag vet hur illa det är, men som de flesta runt soffbordet nu verkar ha glömt bort.
Det är jobbigt att sitta med sanningen, och det kliar i mina mungipor om att få påminna dem om detta.
Men jag gör det inte, jag fegar ur för att inte förstöra den goda samvaron, vem vill höra sanningen från en nykterist vars enda mål verkar vara att förstöra den goda stämningen...

Så jag kniper igen och låter festfolket återigen få kväda över de som inte dricker ikväll, fyllschaffisarna och de som absolut inte har en enda anledning till att låta bli att dricka, egentligen...
Få av dem vet inte hur många gånger jag har tvekat över mina val, hur ångestgripande min första tid var som nykterist.
Men hur etter värre ångesten var innan jag tog mitt beslut att mitt drickande var utan tvekan helt utanför min kontroll.
Det fanns bara ett val kvar, att välja att inte vara en av dem som satt och snurrade på glasen och tycker en massa saker som jag inte har en aning om.
Jag drack utan besinning, till en grad att jag inte heller då var speciellt bekväm i dess sällskap, jag ville alltid ha mer och då gärna smusslade och blev för full med en elak fyllchaffis tillika fru.
Det blev alltid tråkigheter på hemfärden och en rygg som mötte mig i sängen.
Dagen efter gick alltid i tysthetens tecken, stilla teg vi bort min bakfylla, alla på sin kant.

Än idag kan jag fortfarande sitta och fundera på om allt detta var värt för en enda anledning, att få dricka alkoholen.
Det sunda förnuftet säger att det inte var det, ändå finns det någonting där långt inne som säger att det är skillnad numera.
Skillnad på vaddå?, tänker jag tyst för mig själv.
Det är ingen skillnad på dessa herrar mot vad det var för tjugo år sedan, de har bara haft råd att köpa lite dyrare sorter med tiden, men deras sätt att försöka vara märkvärdiga är fortfarande detsamma.

Det imponerar inte på mig, men ibland imponerar jag på andra genom att inte dricka alkoholen.
Min fru har börjat citera mina ordval...

Det verkar som de flesta andra har mest problem med att min man inte längre dricker.

Så sant så sant...

Go'natt på er därute i cybernatten, ikväll somnade jag nykter, de blev så bra så det testar jag imorgon med.

Berra

Det är ett nyktert kaos vi har.
Det är lättare att hantera än ett fyllekaos.
Alltid.

Kramar till dig

är enklare, mer närvarande, praktiskt, billigare, medvetet och om man bor i Stockholm
så framför allt säkrare. Vet en gång - jag somnade på T-banan och har väl åkt Vällingby - Farsta
ett antal gånger fram och tillbaks. Vet ej när jag gick från krogen men har suttit i ett par timmar.
Vaknade på fel sida av stan med lurarna i öronen - i den andra änden hade det några timmar tidigare funnits en iPhone.
Där satt jag nu i Vällingby, med ett par lurar i öronen utan iPhone. Plånboken stulen.

Jag har levt farligt i Stockholmsnatten.

Alltså - jag saknar inte dessa nätter.

Det är absolut så att vi är många som fungerar o tar stort ansvar i både jobb och privatliv som kämpar med alkoholen i det tysta. Du är definitivt inte ensam!

Läst hela din tråd o drabbats av igenkänning och blivit berörd. När man är en person med mycket känslor o känslighet som vill känna och leva starkt! Ja då är det lätt att alkoholen blir en vän. En vän att fira med, koppla av med, städa med, dansa med, laga mat med, döva sig med eller drömma med. Utan antabus hade nog inte jag lyckats avstå dessa dryga 6 v som gått sedan jag slutade dricka.

Fast i stunden svårare. För man tar det svåra när det kommer. Därför kommer det svåra oftast i lagom stora portioner.
Men jag skulle ändå beskriva det nyktra livet som just - enklare.
Spontan AW? Inga problem, jag har ju bilen och behöver inte planera hur jag ska ta mig hem eller var jag ska sova.
Ungar som ringer mitt i natten? Visst, jag hämtar, eller om det bara gäller tröstande prat en stund.
Ikväll ringde grannen och behövde akut barnvakt i en timme. Praktiskt att vara nykter och tillgänglig.
När allt är kaos ändå är det skönt att vara nykter. Enklare.
Kram

Trött på hela den här skiten. Slut på vin. Jobb på måndag. Så dricka hela jävla helgen. Men vem fan. Jag...

Nu känns kroppen okej igen efter senaste missödet. Underbart. Och inget sug. ?? Jag har ju aldrig nåt riktigt jobbigt sug egentligen, därför är det ju ännu dummare att jag strular till det för mig ibland. Eller så är det precis det som är anledningen? Att jag inte tar problemet på allvar? ? Jag har i alla fall lovat mig själv och mina barn att gå till en alkoholterapeut nästa vecka. Av flera skäl, framförallt för att jag måste lära mig att ta emot hjälp, men också för att få mina barns respekt och förtroende. ?

Nåväl, en bra kväll (utan alkohol) lider mot sitt slut, nu är det dags att sova, Kram alla. ❤️

Promenader är så mummigt att det blir en till imorgon! Ser fram emot det :)

Det har gått bra att vara nykter idag. Är sjukt trött dock. Det kanske man är länge? Inbillar mig att jag fått lite skakningar i händerna och att jag ska få en panikångestattack. Men det har jag inte fått. Tror jag dock fått ett öronsus jag inte haft förr. Eller så minns jag inte att det varit så här högt för att jag varit full jämt. Eller berusad iallafall. Har liksom sällan eller aldrig blivit så full att jag slocknat. Men jag har druckit alldeles för mycket. Helt klart.

Har läst flera trådar från er alla och inser att mina första dagar, min första vecka var lyckligt enkla. Troligen för att jag också var allmänt sjuk. Då brukar suget automatiskt minska.

Är iallafall väldigt glad att lägga mig nykter igen!

Så tacksam över mitt nyktra liv att jag ibland inte kan förklara det i ord .
Vet att du också är det (läser mer än jag skriver för tillfället)

Kram Fina Lim

Å vad skönt att vara nykter och medveten ❤

Just det, berättade för min chef också som fortsatt är väldigt stöttande. Känns också som en sten släppt fast även som att jag inte kan komma undan nu. Kan ju lixom inte bara dricka lite på en firmafest nu direkt. Nu är bollen i rullning på nåt vis.

Otroligt tufft är det. Var på mitt första aa möte idag. Fick en vän med, ett otroligt stöd. Väldigt jobbigt men samtidigt så befriande. Jag valde att inte tala, utan bara lyssna. Jag grät, skrattade, kände igen mig. Så befriande på nåt sätt. Kommer gå igen på tisdag tänker jag. Kändes väldigt bra efteråt. Sen kaos igen. Stod och lagade mat en lördag, älskar det. Men denna gång utan vinglas. Dessa vanor alltså. Kroppen skakar och skriker efter att dövas, huvudvärk och ångest. Min vän lät meddela att jag har en tuff tid framöver, men det känns ändå som jag är redo.

Vit fredag och lördag! Vill inte ta ut någon seger i förskott men ger mig själv ändå en liten klapp på axeln.

Så ligger du uppe klockan tre en fredagsnatt utan en enda droppe alkohol i blodet. 
Huvudet är helt klart och det blir inga pinsamma facebook-statusar eller fyllesms.

Och de handlar inte längre om att du blev fullast ikväll på festen eller hur du bäst undviker dina nära morgonen därpå, dels för att de inte ska märka hur katastrof bakis du är, och dels för att de på något magiskt jävla sätt kan läsa av hela dig bara genom att se dig i ögonen. För det handlar inte längre om det.

Du är nykter och fullt medveten. 

Låtarna som spelas på Spotify får dig inte att vilja dansa och du har inte något som helst behov av att ringa upp någon, vem fan som helst i kontaktlistan, för att bara babbla på om allt och ingenting. Kanske gråta på ditt fylle patetiska vis. Inget behov.

Nej nej, för du är nykter och fullt medveten om att det är för sent för sånt. Personen du ringde skulle antagligen bli väckt och du kan visa hänsyn. Det är lugnt och stilla denna fredagsnatt.

Och imorgon kommer din kudde inte att vara svart av mascara och dina ögon kommer inte vara sotiga, för du har tvättat bort allt smink ikväll innan du gick och lade dig. Och du kommer inte vakna helt svettig i dina kläder och din BH kommer inte att skava för du har tagit av dig allt och hängt det prydligt på en galge.

Din korta svarta klänning med knappar i ryggen hänger prydligt där den ska. Dina fina lackkängor med de fina skosnörena i silver, är fortfarande lika skinande blanka som när du gick till festen. Din handväska hänger på kroken i hallen, i den ligger din mobil och din plånbok. Du var medveten om att taxichauffören tog dig exakt dit du skulle, för du hoppade inte in i första bästa bil.

Nej. För du var helt nykter och fullt medveten om allt. 

Imorgon kommer du vakna upp utan att må illa. Din blick kommer att vara klar. Du kommer få i dig frukost.

Du kommer inte att tänka på hur galen gårkvällen var eller hur kul du kanske hade. Hur du gjorde bort dig. Hur du försökte förföra din lyckligt gifta kollega när hans fru var där. Eller hur du ramlade över borden så ljuset, det levande ljuset ramlade och nästan satte eld på ditt långa hår. Du behövde inte ens gapskratta åt det igår kväll. Som du brukade skratta....

Du behöver inte tänka hur enkelt allt var igår kväll och hur skönt det var att glömma för en stund. För det handlar inte längre om det.

För du var nykter igår kväll och du var medveten. 

... med riklig motion och fräsch kost. Tar ett lite mer 'omfattande' tag denna gång,d v s skippar också sötsaker, vilket blev min lilla tröst under min 4-månaders nyktra period förra året. Socker är ju ett 'gift' även det sägs det, skippar det inte helt och hållet förvisso.
Men märker redan efter 6 dgr att vågen visar ett par kilo mindre, vilket var behövligt. Några kilon till ska väck innan jag är nöjd, om några veckor borde jag vara där?. Blir betydligt trevligare att se sig själv i spegeln.
Fortsättning följer...

Är det något jag verkligen tagit med mig från beroendevården så är det att man inte klarar det ensam. Jag ska verkligen klara detta, jag måste det. Kanske finns det en mening med allt. Jag ska försöka sova nu och sen läsa igenom andra trådar på forumet, och givetvis uppdatera här. Återigen ett stort tack för era ord, det betyder så mycket ?❤

Promenader är mumma för kropp o knopp ?!

Hur många gånger du än faller, försök igen! Såg nåt amerikanskt program på tv idag, handlade om nykterhet och återfall. Huruvida det är sant eller ej sades det där att det är mycket få personer som lyckas sluta på första, andra eller tredje försöket. Upp till nio återfall är inte alls ovanligt innan man slutligen lyckas. Ser väl självklart olika ut från person till person. Men det viktiga i den tanken är som jag ser det att det inte finns några ”omöjliga” fall.
Bra att du är härinne och skriver. Fortsätt med det, vi stöttar dig! Kram! ❤️

Jag kände mig i alla fall lite bättre imorse än igår morse :) Sen blev jag också så förvånad över den stora tröttheten som kom, känns som jag skulle kunnat sova hela dagen, fast sömnen i vanliga fall är ett av problemet. Det är det jag är mest rädd för, att inte kunna sova.
Jag läste här inne att det var vanligt att bli jättetrött första tiden. Har läst massor här idag, det hjälper mig timme för timme. Tack alla som delar med sig!

Finaste du!

Så är det. Det är så skönt att mötas av några rader. Och jag önskar jag hade kraft och energi att kommentera så mycket mer än jag orkar eftersom jag vet hur mycket det betyder att få några ord. Men vi ger och tar det vi orkar. Och i perioder ser det olika ut. Just nu förmår jag mest att läsa och sätta ord på några av de saker jag försöker bearbeta. Och det ger så mycket att läsa och skriva. Alla dessa öden. Jag försöker gå på al-anonmöte varje vecka också.

Men just nu är jag fortfarande sjuk. Och den här gången går det inte att värja sig alls. Hela kroppen gör motstånd då jag försöker. Mina föräldrar jobbar så där finns ingen hjälp att få. Kvar stod i går alternativet att ringa till barnens pappa. Be om hjälp. För jag klarade det inte ensam. Så nu är han här. Sedan i går. Det tog först emot. Det var inte lätt att göra det och jag har fortfarande svårt att fullt ut acceptera att jag släpper in honom här när jag känner så mycket efter förra helgens katastrof. Men jag hade aldrig klarat mig utan hjälp. Febern har tagit ett fast grepp om mig och jag orkar knappt röra mig. Så snart kommer de alla krypa ner i min säng medan jag ligger utslagen i sonens.