Senaste kommentarerna i forumet

uppriktigt för din beskrivning av nyårsafton och jag blir så fantastiskt glad över att jag lever ett nyktert liv och att jag kan välja själv hur jag ska fira helger ! Att sova vid det "magiska" klockslaget är helt klart underskattat :D Och laminatet i taket måste ju indikera att de slår klackarna i taket ?

Följer dig Kow och ville bara säga - Hejja!

.

Kämpa på "vinärgott"

Ja suget är borta. Är trött dock som bara den. Har förmånen att få vila mig igenom vad jag vet är en sorts abstinens. Har kunnat vila nu snart nästan 7 dagar. SÅ jag får egentligen en riktig avgiftning. Dricker mycket vatten och äter bra mat som sambon förser mig med. SÅ på det stora hela har jag nog abstinens fast utan skakningar och det vanliga jäkelskapet.
Jag mår psykiskt mycket bättre. Inga hjärtklappningar som alltid under natten med alkohol. Sover lugnt. Men som sagt. Jag är trött :-)

Ja, tänk vilken frihet det är att kunna och orka göra (nästan) det vi vill under helgen. Köra bil, promenera, fika... Bara att välja, inga dagen-efter-effekter som sätter stopp. Härligt!

Hoppas allt är bra och att du bara tagit en liten paus från skrivandet. Vad du än gör, döm dig inte för hårt. Det här vi ju pratat om, eller hur? ♡ Kram

Är säker på att du fixar det nu. Du vet varför du trillade dit. Använd den erfarenheten till att stanna kvar den här gången. Håller med Pi31415 ovan, vänd återfaller till något positivt.

Nu håller vi i det här. Lycka till! ♡ Kram

Tack Vinäger.

Jag tog mig igenom, fick bra stöd av just min föredetta. Hon är väldigt förstående och stöttande, plus en annan vän som hjälper till. Jag försöker mer och mer komma in i aktivitet när det blir sådär, igår var det svårt, men jag lade mig och djupandades ett tag, så släppte det värsta.

Håller i! Day by day.

Har börjat läsa Hjärnstark också, oerhört intressant om hjärnan, träning och hur det fungerar. Rekommenderas varmt!

Tack för allt pepp alla fina ♡

...innan vi kommer ut på andra sidan. När vi än bestämmer oss för ett nyktert liv, måste vi ta tag i det som varit, för att kunna gå vidare. Insikterna kommer ofta som käftsmällar och det är då vi måste stå ut. Tar vi till alkohol blir det bara ännu mera att ta tag i när vi nästa gång (för vilken i irdningen?) bestämmer oss för att sluta.

Är säker på att du fixar detta, trots att det är jobbigt. Kom igen, nu håller vi i det här! ♡

Bättre eller sämre? Ja, det beror på vem vi frågar. Vänner som vill festa tycker att det är sämre. Vi själva vet att det i förlängningen blir bättre flera gånger om. Men en slags sorg och saknad blir det ofta, särskilt i början. Hur vi än väljer att benämna det nya blir det garanterat ett annorlunda liv.

Lycka till! ♡

Förstår dina invändningar... avslöjande både för en själv och nära o kära, men det finns några härinne som jag gärna skulle läsa som bok. Ni som iakktar, ser och kryddar med lite självironi ibland. Det gillar jag. Jag är i och för sig nöjd med att kunna läsa här.
Och tänk att det ska vara så jäkla svårt att outa sig som alkis.

Min första nyktra fredag på länge (förmodligen åratal?) sammanfaller med första långa djupsömnen på rätt länge... Så jag vaknade rätt groggy och vinglig ändå. Haha. Nu börjar jag bli som folk igen :) Långpromenad står på dagens schema.

Håller med ovanstående, smart att inte utsätta dig extra för frestelsen. Det blir så mycket lättare då. Hemma är all alkohol inlåst och jag har bett min man ha nyckeln på sig. Strategier is da shit!

Lycka till! ♡

... för mig att lämna Spanien och alkoholen. Blir lätt att avstå idag men imorgon till söndagsmiddagen. Känner mig irriterad och grinig men nu j*vlar. Nu tar jag tag i städkvasten och tänker på alla här inne idag och ikväll, som är så himla duktiga att kämpa. Vill vara som ni och inget vin på flyget hem blir det.

De är dina upplevelser och får finnas. Se dig själv med kärlek och värme i rädslan och otryggheten. Det är mänskligt att känna så - och plågsamt. Kanske finns de känslorna där för att hjälpa dig.
Rädsla har ju en överlevnadsfunktion som betyder ”det här är farligt, akta dig!”
Och otrygghet betyder att man behöver söka tröst och skydd. Kanske inte alltid bokstavligt. I ditt fall handlar det kanske om att ge det till dig själv, eller söka dig till människor som du mår bra av.
Otrygghet, rädsla och tvivel på den egna förmågan kanske är något vi alla måste räkna med att ha under en lång period. Om vi kan se det som en del i processen, något fullt normalt och inte en brist eller defekt, slipper dessa upplevelser blandas med skam och rädsla i sin tur. Det är inte känslorna i sig som skadar, utan alla försök vi gör för att slippa dem.
Mental judo. Följa med i och suga upp ”attacken” för att dämpa skadan.
Kram

...ja, det växlar verkligen. Tror som du skriver att det är den första, och i början den största, känslan av sorg vi behöver komma igenom. Sorgen över att inte kunna dricka mer. Visst är vi innerst inne rationella och vet rent logiskt att vi i förlängningen mår så mycket bättre och får ett lättare liv om vi är nyktra. Men det finns ju en anledning till att vi gillat ruset. Så en stor sorg mitt i alla andra känslor blir det. Skönt att du redan hittat andra och starkare känslor. Ett stort steg i rätt riktning.

Nu håller vi i det här. Lycka till! ♡

Önskar så att jag kunde ta tag i träningen, ja, mer än bara långa promenader. Vill känna endorfinkicken. Jaja, är nykter i alla fall, det allra viktigaste.

Imponerad av din långa nykterhet, helt klart en inspirationskälla. ♡

...att du får känna ett lugn nu. Kroppen och själen, det fysiska och psykiska, är svåra att skilja åt. Ett ständigt samarbete. Önskar dig lycka till! ♡ Kram

Känner igen mig och precis skrivit ett inlägg i en ny tråd på förändra livet...
Jag är dock inte introvert men känslig.
Inte deprimerad heller utan när det börjar bli kväll så blev jag nöjd att jag kunde starta att dricka. Aldrig tagit mig en återställare så jag har inte identifierat mig som alkoholist. Tycker dock att jag är en beroendeperson och börjar jag göra något så gör jag det fullt ut. Hoppas och rknar med att jag kan stänga av det. Är mest orolig för att dras med av andra då de vet att man alltid ”ställer upp” om någon vill gå ut...
Bara varit vit 1 vecka så känner att jag är bräcklig, men tror att skriva här skall hjälpa då jag inte är redo att prata med någon av mina vänner eller familj...
Har du någon förtrolig?

Tänk vad man känner igen sig allas berättelser och det är så skönt att veta att man inte är ensam. Jag börjar IDAG! Varit medlem i 2 år och 2 veckor här men alltid fallit efter typ 10 dagar efter nyår så iår skiter jag i nyårslöftet och kör en start på flygresan hem IDAG! Enkelt idag och imorgon men sen, vinet till pizzan imorgon? Igår drack jag vin och rökte, ingen jättemängd men ändå, tillräckligt för att sova dåligt och få ångest. Varför är det så in i hel**t* gott med vin. Så jag vill bara meddela dig och alla andra att jag har liksom hoppat på tåget, det vita tåget IDAG!

Hoppas att du klarar av att hålla ditt beslut, trots vin hemma. Själv vågar jag absolut inte ha tillgång till starkare drycker än 2,8 om jag är ensam hemma. Är alldeles för svag för det fortfarande. Visst önskar jag att jag kunde dricka lite, men som det är nu, funkar det inte. En sorg, javisst, men så värt det.

Det är kanske en annan slags styrka du får använda nu. Insikten i hur anhöriga verkligen har och har haft det slår till med kraft. Använd den! Inte till att gå omkring med dåligt samvete - du har redan bearbetat så mycket under din insiktsfulla resa - utan till att ge dig styrkan att orka fortsätta. Du går igenom en massa just nu, men tids nog förändras vardagen för er och då kommer allt förmodligen att kännas mycket lättare.

Välkommen till Sverige och lycka till, Amanda! ♡ Kram

Varför skriver du annars här? För mig är det rent deprimerande läsning. Inte för att jag ville vara i dina kläder, utan för att du är där du är.