Senaste kommentarerna i forumet

Nackdelen med detta forum är att allt handlar om alkohol, vilket säkert för en del gör det krångligt. Jag känner mig lite delad, dels så finns ju fantastiskt stöd av andra i liknande situationer men dels så blir det fruktansvärt många tankar på alkohol. Jag tänker att beroendet handlar om att tankarna på alkohol alltid finns där, och även om detta forum inte används för att planera framtida alkoholintag så är tankarna ändå på alkohol. Känns kanske för min del som att jag borde hålla tankarna borta från alkoholen och fokusera på annat men det blir lite krångligt när man läser och skriver här. Så jag är kluven. Jag vet inte just nu vilket som är bäst för mig. Jag får ta och analysera och fundera på vad som blir bra för min del. Skriver jag inte på ett tag så vet ni varför. Men nu är jag nykter och abstinensen har släppt, skönt. Ber mig själv; drick inte igen, det blir inte bra! "Bara dricka lite" funkar inte, så är det. Inse det kära hjärna.

Miss Mary Poppins: Jo det är ju så, vårt drickande ser olika ut, men innebär i slutändan detsamma. Skönt att vara upptagen med annat, mitt problem när det blir så är att jag kanske någon/några dagar senare tycker att jag förtjänar att dricka eftersom jag varit så duktig och jobbat så länge någon dag tidigare. Där är iaf för mig något att se upp med, kanske är samma sak för dig?

Vinäger: Tack! Jag tyckte namnet kändes ganska härligt faktiskt. En ny, fin dag! Jag har som sagt varit här och skrivit tidigare men då under annat namn, slutade skriva när jag började gå till beroendevården. Dom var helt fantastiska där (de flesta) men det funkade inte riktigt ändå så nu är jag tillbaka här och hoppas och tror att det ska gå bra. Något man förstås måste kämpa för men det ska jag göra!

Maran: Ja abstinens är helt fruktansvärt, verkligen inte värt det!!! Ta sig ur en trist vardag finns det andra sätt att göra på, jag har bara inte hittat rätt väg ännu, därför jag har druckit istället det är ju hur enkelt som helst! Men det är ju så att den lätta vägen oftast inte är den bästa. Nu kör vi på, detta ska vi klara!

Tråkigt att det inte funkade riktigt med vinet, men otroligt bra gjort att hitta tillbaka hit! Jag läste någonstans att man behöver ha ett längre uppehåll, typ 3-6 månader för att man skulle kunna "lära" sig att dricka igen. Jag hade ett uppehåll på 3 månader för ganska exakt ett år sedan men det var för kort för mig - jag var tillbaka i samma alkoholvanor ganska snabbt igen. Vin var och varannan dag. Nu har jag snart hållt upp i 5 månader och det är så skönt att slippa alla tankar på alkohol och alla gånger jag hade gjort bort mig på dess månader genom att vara för full, vara dryg och snacka skit och vara trött... jag tror på dig! ??????

är dagens lösenord också här. Den innebär inte automatiskt ett lyckligt liv (om det nu vore möjligt, – eller ens önskvärt...) men är en förutsättning.

Fortfarande nykter, men så trött.. Bara att släpa sig till jobbet. Kommer inte stinka gammal fylla i alla fall....

50 dagar är riktigt bra jobbat! Det går ju som smort det här :)

Tänker att jag kanske dricker pga 30-års kris. Inga barn, ingen karriär i livet och ett stormigt förhållande. Känne liksom inte direkt som att det finns något som är värt att vara nykter för..

Tillbaka till vardagen och arbetet efter två veckors semester. Den viktigaste semestern i hela mitt liv. Semestern då jag blev nykter.
Uppe med tuppen - om en timme går taxin till tåget. Ingen huvudvärk, ingen dålig smak i munnen. Något kilo lättare och med stor förväntan på vad det kommande halvåret bär med sig. Samtidigt ett stort lugn inför vad som komma skall.

Muskelspänningarna finns fortfarande men är mycket, mycket mindre. Mina exem är helt borta! Kan det ha varit en allergi mot vinet/alkoholen? Det har jag inte haft en tanke på (såklart).

Hej måndag! Här kommer jag!

En milstolpe är det allt. Hälften av hundra, som blir nästa mål. Har inte varit nykter så länge på mer än tjugo år. Stolt över mig själv!

Nu håller vi i det här! ♡

som var mig till stor hjälp när jag gått tillbaka till mannen efter att ha lämnat. Ville ha honom i mitt liv men inte alkoholen och var fast besluten att stå fast vid kravet på nykterhet. Listan hittade jag i Carina Bångs blogg, hon som jobbar här nu!

Maktlöshet/Maktfull

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

För den som är intrasslad i medberoendets tankemönster är det ett stort arbete att trassla sig ut och göra sig fri. Men det är möjligt, jag har skrivit det många gånger här: Det är möjligt att ta makten över sitt eget liv! / mt

Ligger i sängen och har kollat igenom hela min instagram. Har ju gjort så förr och insett att jag ser på bilderna när jag drack och inte drack. Och jag ser så fräsch ut när jag inte dricker och så ofräsch ut annars. Kanske inte märkbart för andra men jag ser direkt.

Jag har ofta bilder på mina barn så jag kopplar ihop mitt drickande med min mammaroll när jag kollar igenom alla foton. Både de nyktra perioderna och de icke nyktra. Jag ser midsommarbilder, utlandsbilder och till och med bilder från bröllop där jag var helt nykter. De bilderna värmer mitt hjärta och jag är glad över att jag hela mitt vuxna liv åtminstone försökt att inte dricka. Jag har ju varit som en periodare och alltså varit nykter mer än vad jag druckit. Men jag har alltid mått väldigt dåligt när jag varit aktiv.

Sedan ser jag de andra bilderna och blir lite ledsen. Men glad över att det är förut och att jag är på en annan plats nu.

Det är väldigt bra att påminnas om varför man slutat dricka. Även om det smärtar lite så är det bra. Väldigt bra.

Bilder är bra. Ska börja fota mig själv mer.

Godnatt mitt i natten ❤

All energi som går att uppbåda investerar vi i oss själva nu! Vi har slösat bort vår duktighet på att vara andra till lags för länge. Nu ska vi vara duktiga för vår egen skull!

Så bra att du hittat hit! Jag är också ny här. Tröttnade på att hantera livets svåra aspekter med rus... Även jag har barn med NPF-problematik, så jag fattar vad du menar. Det är oerhört tärande. Jag vill tro att kroppen besitter en enorm helande kraft i sig själv, och kan läka från det mesta. Önskar dig vila, återhämtning och ro i själen.

men fastnade vid dom sista orden: ”du behöver inte släppa in människor i ditt liv som du inte vill ha där”... men vad gör man åt att man VILL ha människor i sitt liv som verkligen inte borde vara där! Och vad gör man när man inte är förmögen att göra en helhetsbedömning av en människa utan ser det bra men inte det som är dåligt för en! Och hur kan man känna att man hör ihop med någon man inte är trygg med! Hur tränar man upp den förmågan? Man ser vänner göra det utan att ens behöva tänka, går automatiskt! Lita på din magkänsla säger dom! Ja men vad är det? Usch en deppig kväll! Tack för att du delade texten, väldigt tänkvärd!

Ta vara på dig broder!
//PP

Att det kanske är för sent, att skadorna är för långt gångna...
Men jag kan nästan garantera att så inte är fallet. På resan du har framför dig kommer alkoholen tjata hål i huvudet på dig att det finns en miljard anledningar att dricka igen. Det är så odjuret fungerar, men det är "bara" att mata på med nyktra dagar så tystnar tjatet. Något som kanske hjälper på traven är att ta till sig från andra som kan vittna om hur långt ner spiralen faktiskt går. En avgrund så fylld med skit ingen levande förtjänar ett sådant elände. Förr eller senare blir det bara mer och mer. Familjen vänder ryggen till och plötsligt en dag startar inte bilden. Dålig leverans på jobbet, om det ens finns ett att gå till. Nej du, lovar dig att det är helt nedlusat med anledningar att välja ett helnyktert liv. Japp, heltorrt!
Lycka till och vänd så ska du se att kroppen faktiskt snart återhämtar sig!
//PP

Tack gulliga vinäger. Jag ska följa din tråd också ❤

Jag känner mig så konstig. Jag har tränat idag igen ordentligt, varit i pulkabacken och sprungit upp och ner där, storstädat och rensat ur ett förråd i ett par timmar, lagat mat och hållt på. Suttit ner enbart när jag ätit i princip. Ändå skulle jag vilja gå ut och gå eller nåt. Har ingen ro? Vad händer med mig. Tvingade ner mig i ett bad och nu fixar jag te. Kanske laddar jag upp inför att jobba igen och känner mig lite nervös över att behöva ta tag i rutiner igen. Har varit ledig 11 dagar och ser på håll hur ekorrhjulet ska snurra igång igen. Jag trivs med mitt jobb men jag hatar hur livet är inrutat och stressigt när man ska hit och dit. När jag tänker efter brukar jag känna såhär även efter sommarsemestern. Så det kanske inte är nåt att oroa sig för. Men det är inte skönt att inte slappna av.

Sånt är livet...

En bra och intressant text ang medberoende som jag hittade:

Tänk dig att du står i regnet på ett järnvägsspår. Känn doften av tjära och kreosot. Se spåret och se de rostiga skenorna som är blanka, glänsande och regnvåta där tågens hjul nött ner metallen. Tänk dig att ett godståg närmar sig i hög fart. Hör den stora diselmotorns dova vrål. Hör hjulens smällar i skenskarvarna. Tänk dig att du står helt fritt utan fysiska bindningar. Du är alltså inte bunden rent fysiskt utan du kan i praktiken röra dig bort från spåret. Inom dig finns dock andra bindningar och starka band som upplevs som högst verkliga. Du känner dig handlingsförlamad och du är oförmögen att röra den minsta lilla fena.... Du känner hur skräcken ökar då tåget närmar sig med dundrande motorer och i mycket hög fart. Känn hur skräcken ekar kring dig och känn hur de våta kläderna klistras mot kroppen där du står.

För en utomstående ser situationen med människan på spåret absurd ut. Den utomstående skriker kanske: "Jamen gå ner från spåret människa så att du inte blir överkörd!". Det är lättare sagt än gjort eftersom anpassningen och medberoendet skapats INOM personen på spåret.

Gå in i dig själv… kan du (mer eller mindre) känna igen dig i beskrivningen ovan? Finns det situationer i ditt liv då du själv befinner dig i liknande situationer? Kanske känner du igen känslorna av rädsla, bedövning och/eller handlingsförlamning?

Tåget och regnet i exemplet kan vara metafor för mindre och större medberoenden och högre eller lägre grad av destruktiv anpassning. Det kan vara en annalkande utbrändhet, en partner som misshandlar dig fysiskt och/eller psykiskt (kanske under påverkan av alkohol), handlingsförlamning och låg självkänsla eller en ekonomi på väg mot ruinens brant, eller en kombination och ett nätverk av medberoenden och beroenden som i längden suger ut all energi och lust. Ett tecken på att du befinner dig i medberoende och anpassning är ofta en känsla av maktlöshet. Denna känsla är en logisk konsekvens av destruktiv anpassning. Om du lämnar makten över ditt liv till utomstående och till företeelser utanför din kontroll blir du ju faktiskt just MAKTLÖS.

Det är vanligt att människor i denna situation lägger sitt fokus på saker och företeelser utanför deras kontroll. Detta säger jag ur erfarenhet av tusentals timmar coaching och utbildning med par, enskilda och grupper. Om vi tar exemplet med tåget… tänk dig att personen på spåret skriker och skäller på tåget att stanna (vilket det förmodligen inte ens hinner p.g.a. den långa bromssträckan). Känner du igen dig? Brukar du tjata och gnata utan resultat? Det är faktiskt möjligt att kliva av spåret så att tåget kan passera. Om du inte vill flytta på dig kan du alltid växla över tåget till ett annat spår. Det är faktiskt möjligt att uttrycka sina behov och ge ultimatum som sedan hålls. Det är möjligt att släppa relationer som inte håller. Du behöver inte släppa in människor i ditt liv som du inte vill ha där.

Hoppas vi alla får ett nyktert 2018 och kan skriva det inför nästa år ???

Vill kika in i din tråd och säga tack för dina inlägg i min tråd ❤❤

Jag hejar på dig med och du gör det toppenbra! Varje dag är en vinst och tillsist har man kommit så långt i sin nykterheten att steget till att dricka nåt är så stort att man låter bli även när man blir sugen. Iaf är det så för mig.

Kram!

Välkommen hit! Det är aldrig för sent att göra sitt liv bättre.

Alkohol gör ju bara allt värre egentligen även om det känns tvärtom korta stunder när man dricker.

Jag har varit nykter 11 månader helt utan hjälp så man kan klara det själv om man ger sig den på det. Det kan såklart vara olika för alla men för mig har det gått väldigt bra. Jag kommer aldrig dricka igen för A har ingen funktion längre nu när min hjärna är opåverkad.

Problem kring barnen osv (som ju är det värsta som finns och ger så mkt ångest) är så mycket lättare att hantera när man slipper sitta eget alkoholproblem. Jag har gått igenom en del jag med med mitt ena barn och när jag drack kunde jag få nästan självmordstankar. Men aldrig nånsin nu. Tvärtom. Jag orkar så mkt mer och har en gladare själ. Och jag blir en bättre mamma då.

Lycka till ❤

Nej det är inte för sent. Du har viljan även om du brottas med motstridiga känslor. När man läser olika trådar här finns det mycket av igenkänning o mycket tröst att hämta även om var och en måste göra sin egen resa.

Jag har två barn, man, ordnar liv o ansvarsfullt jobb o få anade nog att jag i många år drack varje kväll. För drygt 6 v sedan fick jag nog. Gick till beroendemottagning o började m antabus. Går dit tre ggr i v. Första mån var fruktansvärt tung. Nu är jag dock så glad över att jag tog steget! Inte minst för mina barns skull! Känner nu hopp i för framtiden även om det givetvis inte är så att alla problem är borta. Långt ifrån. Men jag har gått ett annat lugn i skälen. Men det tog lite tid.

Mötte så bra läkare o sköterskor på beroendemottagmingen. Du kommer att få bra stöd om du söker dig dit! Vi ärnämligen så många m dessa problem.

Läs gärna i olika trådar här o ta del av andras med o motgångar. Är trösterikt tycker jag.

Bra att planera lite, och ha strategier. Det har räddat mej många gånger, och man ångrar ju aldrig en nykter dag. Hoppas du får fler sköna och bakisfria dagar ? Kram

Intemera:
Ja, det kan vara väldigt lurigt förstår jag... jag vill absolut inte hamna i ett förhållande igen där han har missbruksproblem. Han hade också stora ekonomiska problem som han satt sig i... stora skulder där han spelade, tog lån, mm....
Sant som du säger, man har ju som medberoende själv ett beteende att ta sig ur, vilket inte är enkelt.
Ska försöka läsa någon bok angående detta. Har du tips?

Ullabulla:

Intressant reflektion. Jo, man lärde sig att leva i berg och dalbanor av känslor och man såg, som du säger, fram emot de dagarna då man kunde få må bra. Jag intalade mig själv att de dagar då jag fick må bra dessutom blev starkare och bättre, eftersom jag mådde dåligt annars. Nästan som att jag var tvungen att ha de dåliga dagarna, för att förtjäna att ha bra dagar... konstigt...
Och ja, på nåt dumt sätt blir man beroende av att vara den som alltid finns där och som hjälper och stöttar... Jag vill gärna klara mig själv och vill inte vara beroende av någon annan.
Skulle gärna läsa någon bra bok om detta... hur man kan ändra sina tankar kring detta...