Senaste kommentarerna i forumet

Blir alldeles tårögd av det du skriver, tack!

Det är nog det bästa med dethär forumet, att kunna uppmuntra och peppa varandra! Vi är så många som sliter och trampar vatten i motvind, det gör all skillnad för orken att ens här på forumet mötas av några vänliga och stöttande ord när allt i världen tycks gå emot en annars - och utan att krävas på någon motprestation!

Så varsågod MCR och sug åt dig av allt stöd här du kan få!

vad duktig du är som kommit så långt i din nykterhet. själv har jag inte kommit lika långt utan bara skurit ned intaget av vin. Känner så igen mig i det du beskriver...sorg o ilska att inte hantera alkoholen och tristessen utan. Ska nog också komma till beslutet om total nykterhet så småningom.hoppas jag ♡

Välkomna! Känner igen massor, bl a det där om att dricka för att få något gjort... ett tips i början: jag plöjde serier på HBO, Netflix och Viaplay (behövde spola fram tiden lite, man kan få en gratis provmånad på varje). Kram

Igår fick jag sms från en av sonens kompisars mammor om att de skulle träffas och dricka vin och snacka imorgon (läs idag) under tiden som våra söner var i grannhuset och avslutade ett kalas med TV-spelsturnering (heter inte så idag, jag vet ?). Barnen har vuxna hos sig och de här mammorna tycker jag väldigt mycket om och har velat lära känna bättre (de är inga stordrickare). Jag tänkte direkt - vad kul, jag kommer! Jag hade inte känt så för ett tag sedan... nu hade jag bara en liten flyktig tanke om att vad enkelt det hade varit om jag kunde dricka a, skönt med några glas vin, inte vara ”annorlunda”... men det kom och gick. Jag tänker ta med något a-fritt, säga vad som känns rätt. Jag har ingen lust att berätta för alla att jag inte klarar av att dricka a (eftersom jag upplevt att vänner som vill väl då tar bort all a runt mig och det blir väldigt konstigt om man ska bli bjuden... jag vill bara vara jag och få vara med, de kan dricka men inte jag. De är inte heller storkonsumenter). Just nu har jag börjat med ny medicin, så jag kan skylla på det. Sen kan jag berätta mer, men jag tänker inte pressa mig utan göra det som känns bra för stunden. Det viktigaste för mig är att jag håller mig nykter och att jag känner mig bekväm. Jag beundrar alla som kan berätta om att de har a-problem, men jag är inte där. Kanske kommer jag aldrig att komma dit... på något sätt blir det då som om jag ÄR min ”sjukdom”. I de flesta sammanhang räcker det för mig att bara inte dricka. Jag snackar ändå.

Jag tänkte skriva mer sedan, jag har nyligen fått ADHD-diagnos och fått medicin för detta. För första gången har jag fått tyst i huvudet UTAN a. För första gången kan jag göra tråkiga saker utan a. Jag har länge vetat att jag får höga poäng på ADHD-screening, men tyckt att det gått inflation i diagnossättandet. Samtidigt har jag klarat mig igenom en lång utbildning och jobbar med ett ansvarsfullt och krävande arbete... inte kunde väl jag ha ADHD då?! När vi sökte hjälp för vår dotter pga andra problem fick hon dock även denna diagnos. Jag satt där och kunde svara ja på alla frågor hon fick (och hon har mildare grad än jag, men hon har ändå en måttlig till svår form....). Många pusselbitar faller på plats... det är inte hela förklaringen men en del. Jag är fortfarande sjukskriven pga utmattningssyndrom och depression, är dock på bättringsvägen.
Jag hade några ordentliga urspårningar i höstas (innan jag fick diagnosen och innan jag fick hjälp mot en svår depression) där det bara blev värre och värre. Jag ramlade ju t o m nerför trappan och slog mig ordentligt, fick åka ambulans och hamnade på akuten. Full. Allt väldigt pinsamt och jobbigt efteråt, jag minns inte allt. Framför allt mår jag dåligt över att min familj skadats. Sedan 14/10 gör jag allt för att jag ska må bra och hitta rätt. Jag blir inte övermodig, jag vet att det är då jag faller lättast. Innan min man satte stopp för mitt drickande socialt hittade jag andra vägar (att dricka när ingen var hemma, på dagen, vilket jag aldrig gjorde innan), allt för att få fly och få tyst i huvudet. Sluta känna och tycka att jag var usel för en kort stund. Snacka om kortsiktig strategi. Dessutom hade jag ont om tid och då drack jag för mycket på kort tid. Helt galet utifrån... och inifrån. Det var som om min man först då fattade att detta inte berodde på min vilja utan på något sjukt. Det blev vi mot a på riktigt och det gjorde det lättare att separera mig själv från skammen. Sen fick jag medicin mot depression och ADHD... nu får vi se var vi landar. Stor kram

Hej Nyttan!

Jag tror verkligen det är individuellt! Du kanske har/får en helt annan resa genom det. Men jag tror att det behövs också, om allt går på dansade rosor så vill det inte bli nått att kämpa för. och när man kämpar blir man starkare! Så behöver absolut inte bli så för dig. Men OM det blir så, så går det över sen=)
Beror ju på olika mängder alkohol man har druckit, hur lång tid man har druckit, psyket, vart man är i sitt liv. m.m.
=)
Men det mest spännande är v11 typ som du sa mellan 2-3månaden. Det tror jag blir det stora steget. Jag har 2v kvar till 3månaden.. är lite spännande på nått sätt.

Ja precis nästan som en graviditet kanske hehe. Där vet man ju också att det går över sen.
Det är så bra att man är berädd på berg och dalbanan och välkomna den istället för att tro att det är nått fel på en.

Tack för peppen!
Jag vet du klarar det också! Det man tänker det händer...!:)

Välkommen hit och till ditt beslut!
Du undrade i början hur länge det skulle kännas så tråkigt och jobbigt. Jag ser i din tråd att du redan funnit olika känslor. Det jag anar i dina inlägg är att du i början körde med ”vita knogar”, att du höll dig nykter för att du visste att du måste (med Antabus hjälp), detta är stor skillnad mot när nykterheten blir DIN. I dina senaste inlägg låter det helt annorlunda, som om du börjar nå det där andra. Jag har också gått igenom alla känslor och det går upp och ner (mycket i ditt inlägg kunde varit skrivet av mig), i början kände jag som du - sorg och att livet aldrig skulle bli roligt igen. Skam över att jag kände så. Ett tag var jag euforisk... ja, allt mellan himmel och jord. Det bästa är det som jag känner just nu (och jag har som mantra att njuta av detta NU), ett lugn i att jag inte vill dricka, jag vill inte ha in någon a alls i min kropp eftersom jag vet att det då blir mycket svårare att avvisa a-djävulen: ”Det var ju inte sååå illa, du drack ju inte så ofta, det blev ju inte fel alltid, skulle det inte vara skönt att vara som ”andra”!”.
Det jag vill säga är att jag inte tror att du behöver tänka att det ska vara skit i 6 mån, det är olika för alla och du har redan märkt av olika sinnestillstånd. Mitt tips är att hålla kvar vid Antabusen en tid till, den hjälpte dig i början och den gör att du i nuläget inte behöver deala med dig själv. Landa. Ta in en intressant diskussion. Klappa dig själv på axeln - du har gjort och gör ett jättejobb! Kram

Välkommen hem och hit!
Håller med, om de är dina riktiga vänner finns de där för dig. Samtidigt vet jag att det inte är så lätt... man vill ju inte sluta med allt roligt bara för att man tar bort a... och vänner växer inte på träd. Jag tror dock att om det inte är människor med a-problem (som absolut vill att alla ska dricka så de kan dricka utan ångest) kan man ändå vara med. I nuläget är det kanske inte att rekommendera (att sätta sig i situationer som triggar), men på sikt kan man vara med och dricka a-fritt vin. Personligen märker jag att jag dras med av fnittret och har lika roligt (det tog dock ett tag att komma dit, i början sörjde jag, sedan kände jag mig utanför men nu är det annorlunda). Du är kanske en sprallig person även utan a? I början kan du kanske höra med kompisar om ni kan ta en fika eller annat där a inte ingår?

Jag förstår att det är tufft med en jobbig familjesituation, men som du själv skriver - det blir inte lättare om du dricker. Välkommen hit, här finns massor an stöd och man lär sig massor av att läsa andras trådar! Kram

Troligtvis ljuger hon. Jag ljuger när jag blir konfronterad. Det är så oerhört pinsamt. Kanske ljuger hon också för sig själv. Om du ska få henne att prata om det kan du inte försöka få ett svar på om hon dricker eller inte genom konfrontation. Det är inte det som är intressant (och du vet nog svaret). Eftersom hon tidigare gått på AA så finns hopp om att hon har insikt. Du skriver att ni har ett stormigt förhållande, kanske behöver ni hjälp i samtalet. Kanske räcker det att du konstaterar att du vet, och sen håller tyst... det är ett oerhört effektivt sätt att få människor att prata. Protesterar hon, bli inte arg, utan upprepa det du vet. Hänvisa henne hit till beroendesidorna. Här kan hon få hjälp och stöd. Du skriver att ni har barn. Var håller de hus?
Det kan ju vara så att hon inte dricker, men ja... jag satsar på att du har rätt. Vad vill du mer med detta?

Nej, du har inte fel. Lita på din känsla, du är ju inte dum!
Hon vill såklart övertala och manipulera dig, det tillhör sjukdomen. Låter tyvärr som att din sambo har fått ett återfall.

Idag har jag varit nykter i 20 dagar. Vet inte när jag hade ett sånt här långt uppehåll senast. Känner mig ganska stark fysisk men framförallt psykiskt. Blir mer stabil ju längre tid utan alko jag är. Och ångest har jag haft väldigt lite av den senaste tiden. Blir alltså bara bättre och bättre... Men vill ej glömma den hemska ångest jag hade för bara 20 dagar sedan. Fortsättning följer

Ja den kommentaren är nog bäst muränan. Det ska jag definitivt säga. Som du säger, svårt att argumentera emot! Och det är ju det man helst slipper, oändliga diskussioner om varför just jag inte dricker.. suck.

Just nu har jag en sådan skön känsla i kroppen. 3v utan och jag har inte samma inre stress. En mer skönare känsla om att ta hand om sig och att må bra och att få vara frisk! hoppas att det håller i sig =)))))

När du fick ett återfall, slutade kvällen inte alls som du tänkt dig? Jag menar, du kunde inte hålla dig efter 2 glas exempelvis?
Jag tänker att efter så lång tid som nykter att man är väldigt försiktigt med A. Men det kanske man struntar i. Man kanske faller tillbaka lika lätt igen? Hur var det för dig?

Kram och trevlig helg!

... för vår hjärna. Ger ju oss naturliga kickar och reducerar stress, till skillnad mot giftet som bara drar en neråt i mående. Hoppas du unnar dig detta, en gåva till dig själv. Försök ta det lugnt i början, kanske promenader i frisk vinterluft? Det har ju dock visat sig att det är bra att vi får upp pulsen också.
När min a-röst börjar försöka förföra mig (den är listig som tusan...), kanske känns som ett sug, brukar det ofta bero på att jag är trött, hungrig eller törstlg.
På återhörande!

Jag har läst din tråd och följer dig med spänning. Jag har ju försökt som du i ett år nu att minska och istället träna mer, men hamnar hela tiden med för mycket vin och lite träning. För min del tror jag på ett längre uppehåll för att få distans och klarhet i vad jag vill. Jag är som du, kan behärska mig i sociala sammanhang men dricker för mycket i min ensamhet när ingen ser.

Framåt var ordet!

Det var smart tänkt, att göra något helt annat. Jag är ju oftast igång ändå även med ett glas vin, som att allt blir mysigare med vinet som sällskap. Måla, pyssla, stryka, städa, sätta om blommor, allt blir så mycket mer kreativt. I början. Sen banar det utför ju fullare jag blir och sen lägger jag mig i gästrumssängen och vilar och somnar där med en filt och kläderna på. Sover alltså inte ens avklädd i min säng. Och skäms dagen efter att jag somnat utan att ha klätt av mig, borstat tänder eller i vissa fall tvättat av smink. Blä.

Jag vet att jag vid vissa tillfällen när jag känner mig stark har gjort samma saker fast utan alkohol och med annat i glaset. Bara för att bevisa för alkodjävulen att jag minsann kan göra saker utan att han är där och triggar. Jag såg honom ofta som en djävul förut, den där rösten som sätter igång, beroendet. Då kunde jag vinna liksom. ”Ha ha, vad säger du nu då? Vem har övertaget nu?!”

Tack fina du för allt stöd du gett mig den senaste tiden! Jag har varmt tagit till mig av dina ord även om jag inte har kommenterat det.

Och jag vet att du kommer ta nya, stora kliv på din väg framåt nu. Jag tycker om din beslutsamhet. Det finns så mycket kraft i det. Och tillfrisknande.

Du kämpar hårt för dina barn och även dina barn kommer att tacka dig för allt du gjort dem.

Jag skickar dig och alla andra styrka och kraft att fortsätta orka med att förändra det vi kan.

Ha en skön dag!

Hälsar Nyttan

Tack Jessica86 för dina rader.

Så här på dag 9 som nykter så blir jag vettskrämd av att läsa att tröttheten och svimfärdgheten kommer att öka. Tänker att jag är just på väg ur min första berg och dalbana. Kommer det en värre om en månad?

Samtidigt så har jag ett litet minne av att jag föll dit i skiftet andra/tredje månaden förra gången jag gjorde ett försök att bli nykter. Skillnanden för mig är att då hade jag fortfarande en idé om att jag skulle kunna lära mig dricka normalt. Nu har jag insett att jag aldrig kommer att dricka normalt så därför har jag valt att bli helt nykter för gott. Jag ska aldrig mer bli full.

Bra att läsa om dina erfarenheter - tänker att jag måste förebygga och planera så att jag kan gå igenom mer trötthet och mer illamående. Lite som en graviditet. - är de inte så?

Grattis till vecka 10! Du är stark! Ta bort frågetecknet bakom TREDJE GÅNGEN GILLT!!!!

Dunderförkyld och får ställa in träningen. Det känns som en bra ursäkt att ta det lite lugnt - förkylningen ger mig alibi att stanna inne idag och pyssla här hemma i sakta mak. Ska jobba en stund och sedan är det helg igen.
Lyssnar varje dag på en självhypnos för att sluta dricka jag hittade på Storytel. Inte den bästa kanske men helt okej. Bara att manifestera lugn och beslutsamhet i mig själv är gott nog. Jag måste hitta en annan avslappning att lyssna på när jag börjar arbeta igen på måndag så att jag håller en viss nivå på min hastighet. Jag känner redan hur mycket jag ser fram emot att börja arbeta och hur mycket jag vill åstadkomma halvåret som ligger framför oss. Utan alkohol kommer det att gå väldigt bra för att:
1. Jag kommer inte behöva bortförklara mina rödsprängda ögon med allergier och förkylningar
2. Jag kommer inte att fyllna till på kvällarna så jag kommer att ha en bra balans mellan arbete och fritid
3. Jag kommer att hinna med min träning när jag inte dricker bort min tid
4. Jag kommer att orka med ett socialt liv med de vänner och bekanta jag verkligen tycker om
5. Jag kommer att vara fullt närvarande när mina barn har tid för mig
6. Jag kommer alltid att kunna köra bil och vår bilsemester i sommar kommer att bli en ny upplevelse
7. Jag kommer att gå ner i vikt, hålla min vikt och kunna bära de kläder jag trivs bäst i
8. Jag kommer att stå stadigt i min trygghet, ärlighet och kompetens
9. Jag kommer att minnas saker fullt ut som innebär att mindre energi kommer att gå åt på att kolla upp saker jag glömt
10. Jag kommer att njuta av vardagen som den är - bra dagar och mindre bra dagar, ibland en riktigt dålig dag
Listan kan göras oändlig.

Läser lite i andras trådar och suger i mig information - jag mår illa emellanåt, blir yr och behöver sova en stund då och då. Jag tolkar det som att min kropp och hjärna går ur ett långvarigt missbruk. Jag har ett krävande arbete som börjar på måndag efter en välbehövlig ledighet som resulterade i nykterhet. Jag kan ju bara vara väldigt nöjd med min semester. På torsdag väntar anställningsintervju och det är mitt första mål - stå stadigt hela nästa vecka - en vecka i taget.
Som sagt, jag fortsätter läsa om andras erfarenhet, fallgroparna, kriserna och abstinens som kan dyka upp när det blir motgångar. Jag känner mig rustad med stor ödmjukhet inför vårterminen 2018! Dagarna har börjat öka - ljuset återvänder och med det ett liv i full nykterhet.

Japp, jag har kommit på rätt bana och nu kör jag! Har kommit i gång med träning och köpt mig nya yllekläder som ska värma mina leder! Så skönt varför har jag inte gjort det tidigare?
Inget vin och det känns inte särskilt svårt att låta bli just nu när jag tänker på min senaste fadäs. Fan också, men måste gå framåt nu!

Det är nollor du ska ha i loggan, titta se på statistiken så fin den blir under 2018!

Hej,
Kan dessa tankar bli för stora? Dvs att tänka aldrig mer. Jag tror faktiskt det, för mig i alla fall. Jag vet att jag blir sjuk om jag dricker men jag låter samtidigt bli att tänka ”aldrig mer”. Särskilt i början av nykterheten då vi är så sköra. Samtidigt så hör sorgeprocessen och förlusten av en (falsk) trygghet till själva tillfrisknandet. Bara vi inte fastnar i det. Är nog mycket där AA eller liknande är till stor hjälp.
En tanke bara. Ta hand om er.
Kram
Ellan

Härligt att läsa. Små steg framåt och det som jag upptäckte på min resa i nykterheten är att nya saker blir roliga. Det gamla roliga, som oftast (typ alltid) var förknippat med alkohol, blev mindre kul. Nya upptäckter, nya intressen och en större frihet. Det är en del av vinsterna. Det kommer dagar där vi behöver sörja förlusten av det gamla men oxå dagar där vi kan glädjas över det nya. Och det är fantastiskt när dessa nya dyker upp, smått som stort. Kämpa på i nykterheten.
Kram
Ellan

Jag minns hur jag två dagar efter min operation satt i en fåtölj för första gången med ärr över magen och knappt orkade hålla upp tyngden av mitt eget huvud. Jag var så trött. Cancern hade tvingat mig ifrån kontrollen och allt ansvar. Jag var så fruktansvärt trött. Och tårarna kunde inte sluta rinna. Tårar över så många sorger.

Då blev jag kallad till läkaren och han skrev ut mig. För om jag inte skrevs ut skulle de behöva ställa in operationer nästa dag. Och det var andra som inte kunde skrivas ut på grund av komplikationer.

Men hur skulle jag kunna skrivas ut. Jag orkade ju knappt bära mina tankar. Än mindre stå upp. Jag ville inte att mina barn skulle se mig sjuk. För trots att det var jag som hade cancer var det du som var sjuk just nu. Jag kunde ju inte också vara sjuk.

På ostadiga ben gick jag till taxin och åkte hem med ett löfte om att en kurator skulle kontakta mig. För en syster såg att jag inte hade det bra och hon klappade min kind.
Det ringde aldrig någon kurator.
Och jag bet ihop.
Och sa att det inte var så farligt.
Och jag bar mitt lilla barn.
Och grät inte mer.

Vi har varit sjuka i dagar nu. Barnen och jag. I feber och hosta. Och jag har så svårt för att vara sjuk. För jag har aldrig tillåtit mig att vara svag. Och just nu är du sjuk. Och det sörjer barnen. Men även jag har vågat vara sjuk den här gången. För även jag blir sjuk. Och trött.

Och det är mänskligt.

22 dec skrev jag att jag var ambivalent inför nykterheten. Och visst har det funnits tillfällen under helgerna o ledigheten som jag tittat trånande på de andras vinglas. Innan jag fått i mig mat och landat vid bordet o i samtalet har jag ibland känt mig sur o velat gå hem.

Men över lag-det har gått lättare än jag anat! De sista dagarna tänker jag knappt på alkohol! Kan inte riktigt förstå hur jag höll på!

Har känt glädje o närvaro på ett sätt som var länge sedan. Över enkla små vardagliga ting som samtal med barnen, en promenad med dem eller en stund vid mat ordet. Har tränat utan att va bakis och kämpa MOT kroppen!
Har läst böcker, somnat itid, gått upp utan ågren. Ja detta är verkligen skönt!

Känns som jag Inte behöver antabusen längre. Men jag vet att jag ska fortsätta. Har gått 6v. Och tror minst 6 mån är nödvändigt.

22 dec skrev jag att jag var ambivalent inför nykterheten. Och visst har det funnits tillfällen under helgerna o ledigheten som jag tittat trånande på de andras vinglas. Innan jag fått i mig mat och landat vid bordet o i samtalet har jag ibland känt mig sur o velat gå hem.

Men över lag-det har gått lättare än jag anat! De sista dagarna tänker jag knappt på alkohol! Kan inte riktigt förstå hur jag höll på!

Har känt glädje o närvaro på ett sätt som var länge sedan. Över enkla små vardagliga ting som samtal med barnen, en promenad med dem eller en stund vid mat ordet. Har tränat utan att va bakis och kämpa MOT kroppen!
Har läst böcker, somnat itid, gått upp utan ågren. Ja detta är verkligen skönt!

Känns som jag Inte behöver antabusen längre. Men jag vet att jag ska fortsätta. Har gått 6v. Och tror minst 6 mån är nödvändigt.