Senaste kommentarerna i forumet

som jag undrar över! Du skriver att din mamma är kall när du försöker prata om detta. Menar du att hon inte bryr sig? Lyssnar hon inte på dig? Hur känner du att du har det hemma? Känner du dig trygg och har det bra med din mamma?

Att du inte orkar mer! En väldigt sund reaktion och känsla för detta SKA du inte orka med! Du har försökt att hjälpa honom men han tar inte den hjälp han får utan fortsätter! Du har redan fått magkatarr, mår dåligt och är orolig! Dags att lämna innan något blir värre för dig själv! Om du inte är nöjd med kuratorn så gå till skolsyster och förklara hur du har det och hur du mår! Säg rakt ut att samtal med kuratorn inte ger nåt utan du behöver annan hjälp (psykolog kanske)! Dags att du lyssnar på dig själv och dina behov; lämna! Din pojkvän måste ta ansvar för sig själv!

keep up the good work

Så underbart..Så friskt ..Så skönt för dig att du blivit fri..Grattis till goda val och ett gott liv☺

Ett modigt och bra steg mot det fräscha och fria livet! Här är vi många som stöttar och delar med oss. Läs och skriv!
Ditt 'älskade' vin vill dig allt annat än gott, det tror jag du redan vet och har sett på nära håll. Du behöver inte skämmas, kanske komma ihåg dumma beslut vi taget med giftet i systemet, och kanske använda i avskräckande syfte? Lycka till och på återhörande ?!

Stort grattis till nykter tid och till dina insikter. Det är ju just detta som du beskriver som driver mig framåt i tillfrisknandet. Inte bara att sluta dricka utan de möjligheter som öppnas när vi gör jobbet med oss själva. Att förändringar är möjliga.
Tack för att du delar med dig.
Kram
Ellan

Då vet du ju vad som triggar, och därmed vad du behöver skaffa dig andra strategier för. För mig är det iaf logik att börja nysta där skon klämmer. Sen vet jag inte om skon börjar klämma någon annanstans så fort man löst den knuten, i och för sig, och så visar det sig att man har femtioelva anledningar till att dricka... och det blir ju rätt körigt. Det kanske är därför man går på typ AA-möten? Man vet inte förrän man testat. Om du redan nu känner dig motiverad att gå på möten och lära dig mer, så varför inte...

Tack Nyttan och Vinäger!

Det gläder mig att jag kan vara till inspiration! Nej, det blir verkligen inte bättre av att vi dricker.

Var och spelade biljard med en vän ikväll (vi träffades på nyår och han fick veta tidigt att jag jag slutat dricka). Vi har spelat kontinuerligt under många år, alltid med en 4-6 öl innanför västen och alltför många gånger har jag gått vidare själv efteråt, för att hitta ett ragg eller vad som... Men inte ikväll! Vi pratade om mitt drickande och det känns väldigt enkelt. Han tog en öl och det kändes inte alls konstigt. Jag tog en Ginger Ale, och det är ju faktiskt riktigt gott och inte så "läskigt" som t.ex. en Coca Cola. Så bara för att jag inte kan dricka pilsner (man kan ju dricka alkoholfri öl, såklart, men jag känner att jag vill spara dem till middagar och liknande) så innebär det ju inte att jag inte kan ha gott i glaset.

Gick förbi puben jag brukat gå till efter, kände ett litet sting att det livet är över, känslan försvann snabbt och det kändes bra igen. :)

Så, imorgon en ny dag. :)

Just det, varför dricker jag, hur började det och varför har det blivit värre mer ohämmat. Jag känner ju att mycket viktigt börjar få sig en törn som kompisar, familj och kanske jobb på sikt. Vi hade en kultur i många år att dricka ordentligt när vi drack i mitt gäng. Numera har det tillkommit vardagsdrickande och tillgång finns det. Nu har jag hållit upp ett år, 1999. Så jag vet att det går, men då berodde det på träning, nu beror det på ångest över ett beteende. Visst är det enormt gott att fylla upp det där glaset och gå ner i varv, där ligger det nog för mig att stresssa av.

Ok bra, svårt att lyckas låter det som, men vilka grupper kan man söka sig till om man vill få hjälp. Någon att rekommendera ?

Bra kämpat av dej, blir så glad när jag läser att du mår allt bättre. Själv är jag bara på dag 3, men tragglar oförtrutet vidare mot ett hälsosammare och nyktert liv. Vi får inte ge upp. God fortsättning på det nya året önskar dej och alla er andra kämpare. Kram ?

Jag har haft många sådana moments idag... Det där gnagande obehaget i magen och det skulle vara så skönt... En sådan där dag då jag kämpar mot dimman i huvudet. En sådan dag då jag mest famlar i förvirring och inte kommer ihåg saker som jag måste komma ihåg, tex hur man vet när man får köra vidare efter att ha stannat vid rödljus (duuuh), hur man går från entrédörren till sin arbetsplats, sin egen adress, vad människan framför en nyss sa... Jag har kämpat mot den här förvirringen länge nu. Märkligt att ingen reagerar. Jag är väl bra på att låtsas. Utmattningsdepression säger en vän som gick in i väggen och blev en grönsak, efter att jag berättade en del. Jag vet inte. Livssituationen är ju mindre tärande nu på flera plan än vad den varit på många år, så det vore ju just snyggt att krascha precis just nu. Min förhoppning är väl att dimman ska skingras och hjärnan ska börja fungera igen vilken dag som helst. Det måste ju vara större chans för det om man dricker noll alkohol iaf? Det är verkligen inte vin jag behöver. Det hindrar ju tyvärr inte att jag gärna vill ha det. Men, det går vi inte på, som sagt! Min man servar mig med gott te och håller med mig om allt jag säger, fast en del uttalanden är helfnoskiga. Det behöver jag :)

Hälsar till er alla som skrivit här ovan
Mitt i tragiken så hör jag mig själv skratta högt när jag läser era inlägg. Igenkänningsfaktorn är hög, det känns som jag har exakt samma liv som etanoldrift, ska man skratta eller gråta, det är frågan. Misstänker även jag en självmedicinerad bokstavskombination vad gäller min man. Känner också igen det ambivalenta beteendet där man får växla mellan att vara underbart attraktiv till att vara frigid kontrollhäxa. Ja, den kära källaren, dit slinker han ned nykter och kommer upp full, nä jag har bara druckit vinet vi delade på, då har vi tagit varsitt glas vin, jo just det, när inte ens jag blir berusad hur troligt är det att han skulle bli det. Ibland är han mer än lovligt dum. Och lögnerna, slingrandet, anfall är bästa försvar, fel på allt och alla utom alkoholen förstås. Märkvärdigt hur en drog kan ta över en människas personlighet fullständigt och detta utan att människan verkar bry sig ett jota om sin självrespekt och går in i idiotfällan utan att ha minsta självinsikt. Nåja, med facit i hand borde jag själv anat och agerat tidigare än jag gjort. Nu har vi i a f inga barn hemma och jag drömmer om ett annat boende, själv, lugn och harmoni. Kan tänka mig att träffa min man men bara när han är nykter. Känns bra att veta att det finns andra i samma situation där ute. Håll hoppet uppe systrar och bröder!

Först Mirabelle, ja, tänk om vi använde all vår duktighet till att bli nyktra. Eller, det är ju det vi gör nu. Vi bestämmer oss helt enkelt för att det är så.

Miss Mary Poppins, precis, vi klarar jobbet, ger allt, och är sedan helt slut. Orkar inte det viktigaste; familjen och oss själva.

Tror att ni båda har helt rätt, vi vet nog inte alltid varför vi dricker och varför just vi tar/tog till alkoholen, när så många andra inte behöver den. Många faktorer spelar självklart in. Just nu kanske vi får nöja oss med att koncentrera oss på det viktigaste, att bli nyktra!

Kram ♡

Jag har känt mig så glad idag! ? Och har tänkt på hur jag ska ta hand om min kropp som fått ta så mycket stryk. Men så har det smugit sig på en ångestkänsla i magen som jag fått lov att vifta bort flera gånger. Den gnager sådär som den brukar göra och så kommer ett litet sug som säger ”Å så skönt att ta ett glas och slippa känna.” Det går vi inte på, eller hur! ?

Sömnen har som vanligt blivit dålig, jag vaknar flera gånger och har svårt att komma till ro. Men trots att jag är trött på morgonen så är jag glad att jag är pigg för övrigt och inte stinker sprit.

Mannen sitter just nu och dricker öl. Själv så dricker jag vatten. Och äter glass och godis. Det får bli lite skräp i början, hellre det än alkohol. Jag märker att jag hajar till så fort jag ser en bild på finglas med något i, så fort jag ser systemsymbolen, så fort jag hör ordet vin. Många tankar gåt till det här med att inte få dricka. Men det är ju inget nytt, det var så förra gången också. Det ger väl sig med tiden... ?

Jag har ett otroligt stöd omkring mig, folk som hjälper att ta hand om min son om jag måste få gå och gråta en stund. Min sambos familj är otrolig så jag har tur att jag har vänner att luta mig mot. Hon har fått remiss till beroende center men hon vill inte gå, jag skrev ett meddelande till henne och så att jag inte vill ha någon kontakt förens hon sökt hjälp och är ren/nykter men att jag älskar henne och väntat oavsett vilken tid det tar. Reser utomlands imorgon så ska bli skönt att få distans från situationen och fokusera på familjen iallafall.

Ja det är ju ett slags tvångsbeteende vi ordnat till oss själva under många år. Hjärnan är lksom ”kapad” och då gör vi sådana här impulsiva saker. Innan vi vet ordet av .... men eftersom vi kan ändra på hjärnans tycke o smak. Kan vi med tiden lära oss varningssignalerna som oftast dyker upp innan. Och det blir lite lättare för varje gång vi lyckas lura beroendehjärnan. Och till slut hoppas man (jag) att den tystnar helt. Så kämpa på bara, du har allt att vinna. Kram

...en hel natts sömn vore magiskt helande ?

Dagarna rullar trögt när sömnen är störd. Har inga riktiga sömnproblem, men det har varit hackigt ett bra tag...för hackigt (och lite halt ?).

Vi är ju "duktiga flickor" som levererar det omöjliga gång på gång på gång, så nog fasen ska vi lyckas med nykterheten också! Vi får helt enkelt omfördela duktigheten litet bättre. Mindre duktighet på jobbet och gentemot andra = massvis med duktighet disponibelt till nykterhet. Nu kör vi!

Hej! Jag är själv ny här. Jag har tänkt ett par gånger tidigare att det är dags att sluta dricka helt. Då har jag bara slutat, och varit utan alkohol i ca 6 mån. Sedan har jag tänkt att jag inbillade mig bara att jag hade problem... Drama Queen... Alla andra dricker ju mer än vad jag någonsin gjort, och de är inte oroliga... Så går det superbra att dricka bara ett glas vin sporadiskt, ett tag. Faktiskt blir jag berusad av det där enda glaset, då när kroppen är avvand. Sedan blir det successivt mer alkohol och oftare. Stora mängder blir det aldrig. Jag är fjäderviktare och pytteliten till växten, som en 11-åring ungefär. Under de premisserna kan man nog aldrig dricka samma mängder som de flesta andra. Men längtan efter ruset finns alltid där, och sedan planeringen för att nå det där ruset... och sen tomheten när man inser att alkoholen inte löser knutarna inombords, utan bara utgör ytterligare en stressfaktor. Jag har tänkt sluta dricka utan att gå på möten. Jag har ju gjort det förut, så det borde väl vara möjligt. Fler möten, åtaganden och tider att passa skulle bara förvärra stressen i mitt liv, och det är den jag personligen måste göra något åt för att frånta alkoholen funktionen den fyller i mitt liv. Tror jag. Jag ska inte låtsas att jag vet, för jag är verkligen obildad på området. Man kanske behöver ta tag i andra saker, som man självmedicinerar med alkohol, tänker jag, eller så kan det vara ett rent fysiskt missbruk. Någon flyr trauma. Någon medicinerar ångest. Någon försöker mota bort en depression. Någon botar insomnia. Någon hanterar stress. Någon hanterar tristess och söker kickar. Någon tillfredsställer en rent biologiskt preppad beroendehjärna. Någon har festat järnet och överskridit sin disponibla livskvantitet. Osv osv osv. Olika människor dricker fast det är en dålig idé av olika orsaker. Då borde ju olika sätt att sluta dricka funka för olika människor... Kan man tänka så? Det blev svamligt det här...

Vad har du att förlora på att gå till ditt beroendecentrum? Hjälp kan väl bara vara positivt? Du har ju insett att du har ett problem och du har turen att bo i ett land där du kan få hjälp i stort sett omgående. Du har inget att förlora men ett helt fantastiskt nytt liv att vinna :)

Hej Muränan och tack för ditt underbara svar!
Känner så igen mig, att man känner sig som en stämningsförstörare för att man tackar nej till tex bubbel för att folk i allmänt bara vill va gästvänliga å snälla på tex en middag. Tråkigt att man måste BEVISA ännu mer att man visst kan va en trevlig prick utan det där i glaset. Och så sant som du säger att dom som verkligen tjatar har säkert egna problem, jag var ju också en "tjatare" förut. Och se vart det tog mig.

Kapa gärna på du! Jag blir så himla glad av att andra delar med sig utav sina egna erfarenheter. För ibland så känner man ju sig så ensam om detta problem (speciellt på en tillställning när alla andra dricker) och då är det så skönt att titta in här och prata med likasinnade. Några som förstår! Att det finns fler i samma sits gör att man inte känner sig som den ensammaste på festen. Utan bara en av alla coola som valt bort A elände.

Och helt rätt i när d skriver LYCKAN av att vakna upp dagen efter och minnas allt, inte gjort bort sig och sagt konstiga saker. Att hålla sig till sig själv och att inte blir en annan person för en kväll. Eller skämma bort sig för nya bekantskaper! Det har hänt alltför många gånger förut och det får jag leva med, men denna gång i en ny stad ska jag bli den jag vill vara =) och då får folk tycka vad dom vill om vad ag har i glaset. Låter så självklart nu, men ska verkligen öva på att känna mig trygg i att säga "för att jag inte vill" eller "jag mår inte så bra av det". Migrän grejen var bra!

Tack och jag önskar dig också lycka till :D

Äntligen känns det som om orken sakta är på väg tillbaka - för den här gången.

Har läst och skrivit i många trådar och den klart vanligaste orsaken till att åtminstone vi kvinnor - speciellt vi "duktiga flickor" - dricker, verkar vara arbetet. Vi ställer orimliga krav på oss där, dessutom fortsätter vi ofta med det även utanför arbetet. Inte konstigt att vi många gånger har tagit till flaskan för att kunna koppla från, bort och av.

Stressen lyfter vi inte så lätt av våra axlar efter arbetsdagens slut. Nej, den följer med oss så gott som överallt. Vi bör fråga oss på allvar: Är det värt detta? Känner vi att vi fortfarande måste ha vin för att koppla av, måste svaret bli nej.

Är absolut inte rätt person att komma med pekpinnar och har ingen lust att göra det heller, men visst är det skrämmande hur vi behandlar oss själva! Slår knut på oss och offrar nästan allt för att visa att vi duger. Inför andra, men kanske mest inför oss själva.

Som sagt, dag 45 som nykter, och jag har faktiskt börjat fundera på allvar över en förändring i mitt liv - ja, mitt arbetsliv.

Nu håller vi i det här! ♡

Det är så långt ifrån lätt man kan komma att bara sluta. Invanda beteenden i sig självt är nog så svåra att bryta. Lägger man sen till valfri drog till ekvationen så har man ett sjuhelvetes jobb framför sig. Men omöjligt är det absolut inte. Det är dock inte många som orkar ta kampen på egen hand och söker då stöd från folk som gått igenom liknande saker. Testa så ser du snart om du känner att du klarar det på egen hand. Önskar dig all lycka. God fortsättning :)

Känns lite dumt att skriva det här men jag drack alkohol igår. Som jag nämnt tidigare har jag inget problem med att två glas när det är en sådan "setting". När det är fest däremot och andra nöjer sig med två glas dricker jag tio glas. Igår var jag på en dejt och drack två öl. Inga problem med det. Skulle tidigare absolut tagit vin men tänkte att öl dricker man långsammare och blir mindre berusad av. Borde nog egentligen tagit något alkoholfritt men tog den lätta vägen ut.

I natt däremot, började tänka tillbaka på mitt drickande de senaste åren och speciellt 2017. Det var som en samlad bakfylla på hela året. Total ångest och skam. Är rädd att vänner och kollegor som jag festar med pratar om mig. Blir så full att jag inte kommer ihåg. Kommer nog förlora mina vänner om det fortsätter såhär.

På ett sätt är jag livrädd för att det snart är helg. På ett sätt vill jag bevisa att jag kan klara det här. Jag har bokat tid på ett beroendecentrum och fått tid om 3 veckor. Vill egentligen inte gå men vet att jag verkligen borde.