Senaste kommentarerna i forumet

Känner exakt som du med det där lagom. Kommer jag aldrig att kunna ta de där vinglasen igen? Samtidigt inom sig vet man svaret. Det är en sorg, en stor stor sorg för mig just nu. Tre dagar nykter idag. Möte med öppenvård imorgon och planer på första AA-mötet på lördag. Livrädd.

Det är en stor sorg att veta att mina barn aldrig kan få ha en riktig morfar och vi får se hur det blir med min bror i framtiden. Min farfar var också alkis och bodde i Norge och jag träffade bara honom några gånger vad jag minns. Så historien upprepar sig tyvärr. Som tur är är mina svärföräldrar fantastiska och ställer upp med allt. Kan tilläggas att min äldsta bara är 3 år så än så länge är morfar en person som inte kan gå så bra :)

Är så inne i min relation. Undrar hur allt har blivit så här. Ja många tankar om honom. Skulle vilja sträcka mej till hela mitt väsen. Har inte bra råd hur man tar sig ur det eller få han till att inse att det har faktiskt gått för långt. Men det här forumet hjälper mej att förstå jag är inte ensam. Har fått bra råd och tips också.

är en sämre människa för att du älskar din man! Men dina vänner kanske inte vill ha missbruk och det som följer med det i sina liv! De dömer nog inte dig utan kanske helt enkelt sätter gränser runt sig och sina liv! Kanske kan du träffa dina vänner utanför hemmet på neutral mark?

Jag känner precis som dig! Så skönt med revansch :) jag har två fina barn, bra jobb och fin sambo...
Men det är såklart en sorg att barnen inte har en mormor. Och jag längtar efter att ha en mamma som finns där för mig. Framförallt var det tungt när min första son föddes, då hade jag verkligen behövt en förälder som stöttat mig (du vet säkert vad jag menar...)
Jag är öppen med mina barn om att deras mormor är sjuk och att vi därför inte kan träffa henne. Hur hanterar du allt med barnen? Tycker det kan vara svårt vid lucia osv när ”alla” kompisar har mor/farföräldrar som kommer till förskolan osv....

Evinnerligt trött. Sorgsen och moloken över den stundande förlusten av fredagslull. Man kanske borde bryta med "hem till soffan rutinen" helt och göra något helt annat imorrn? Istället för att skynda hem efter jobbet kan man ju dra ner på stan och shoppa litet, möta upp maken och äta ute... Om man verkligen inte vill landa i soffan kan man ju gå på bio också. Jag brukar sova som ett barn när jag är på bio. Distraktion och sömn. Två flugor i en smäll!

Behöver höra att det är bra att ta avstånd. Det drar ner en annars ju.
Nej man kan inte välja sin familj tyvärr.. Det bästa är ändå att jag lyckats ta revansch och sitter här med världens bästa barn och man. Hoppas du också har det bra och kan samla positiv energi från andra håll!

Idag har jag varit så fruktansvärt trött... Känner mig helt slut. Suget har varit rätt starkt och jag känner en liten sorg över att inte dricka i helgen. Och tvivlar på hur länge jag kommer klara mig. Och om det egentligen behövs så himla lång period... Det maler på i hjärnan. Har sysselsatt mig med städning och barnen. Är ledig till måndag så jag fåt fylla mina dagar med saker så jag inte funderar så mycket.

Jag har funderat på din fråga om vad jag skulle vinna på att vara utan giftet... Jag vill tro att jag ger hjärna och själ tid och utrymme att läka. Min skräck är att jag håller på att gå ner mig i en utmattningsdepression. Jag kämpar som en dåre för att behålla kontrollen och inte sjunka ner i total förvirring. Under senhösten insåg jag att alkoholen, som hjälpt mig att slappna av, sova och hitta någon form av återhämtning i ett liv som var ständig krishantering, istället utarmar mig. De akuta kriserna har vi tagit oss igenom nu, men jag mår bara sämre och sämre ändå. Jag tror att jag fortfarande har chans att klara mig undan med blotta förskräckelsen om jag slutar misshandla min hjärna med alkohol. Min plan är att göra som du och hitta tillflykt i motion. Det har alltid varit en stor del av mitt liv tidigare, och jag har hängt i länge med det även när livet blev krishantering. Men för ca 8 mån sedan fick jag ge upp motionen. Varje uns av ork var helt totalt slut. Det är dags att resa sig igen.

Jag vet att jag inte ska orka med detta och jag inser mer och mer hur illa han har betett sig och hur dåligt jag mått under hela vårat förhållande, men det är ju inget man bryr sig så mycket om när man verkligen älskar någon tyvärr. Det är ju bara något som får mig att inte våga ta steget att lämna honom fastän jag vet att jag vill det.

Det är inte det att min mamma inte bryr sig, hon är bara väldigt svår att prata om känslor med och hon visar inte heller några själv. Hon är helt enkelt inte någon jag känner att jag vill prata om sånt med. Jag har det väl rätt bra hemma men bor också ensam i en lägenhet på veckorna då jag studerar borta.

Det är inte ditt eller din brors ansvar. Det finns ingenting ni kan göra, tyvärr.

Jag försökte hjälpa min mamma på alla sätt och vis. Ringde soc, polis, tvingade iväg till vårdcentralen osv. Ingenting hjälpte såsom det tyvärr oftast är.
Det viktigaste du och din bror ska komma ihåg är att ni måste ta hand om er själva och skydda er från att bli djupt medberoende. Om du har ork och kraft så försök hjälpa din lillebror att flytta hemifrån. Ingen mår bra av att bo med alloholister.
❤️

Imorrn kväll är det upp till bevis. Inget fredagslull framför TVn. Jag tror fredagskvällen är tuffast. Omställningen från jobb till ledig. Jag har svårt att vara ledig. Kanske är det nu jag lär mig den konsten. Djupsömn står på önskelistan. Har sovit som en kratta hela veckan. Hur som helst så ska det ske utan vinlull.

Det är så starkt av dig att ta avstånd! Det är verkligen inte ditt ansvar att se till Att din familj mår bra, dessutom är de vuxna alla tre. Du kan inte påverka din brors val..
fortsätt ta hand om dig själv och säga ifrån. Vi lever bara ett liv och DU är huvudpersonen i ditt.

Fy fan för att vi inte kan välja våra egna familjer. Jag jag också en mamma som en djupt nere i skiten, hemlös och super. In och ut på sjukhus varvat med tvångsvård. Det gör så ont och jag får ofta dåligt samvete för att jag inte ”gör mer”, men då försöker jag påminna mig själv om det ovannämnda. Det är MITT liv och JAG förtjänar att vara lycklig. Mina föräldrars misstag ska inte få lov att förstöra för mig ❤️

Vad bra ni är! Jag är på dag 7 nu, det är faktiskt liiiite lättare än jag trodde, men jag är lite skraj för helgen. Men jag försöker att inte gå händelserna i förväg, jag kommer ta allt helg för helg och tänka på acceptans hela vägen.

Jag är inne på dag 7 nu! Jag misstänker att jag kommer känna sug fredag och lördag kväll, men jag tänker inte falla för det. Jag har fortfarande ångest från förra veckan, så att agera på suget är inget alternativ då jag inte fixar ångesten.
Jag försöker tänka att sug är inte mer än en känsla, och att vi ska acceptera våra känslor utan att värdera dem.

Tack för att du återkopplar om din resa, det är såväl imponerande som inspirerande. Tack och keep it up! :)

trådar och/eller kommentarer finns det flera sätt att göra på Lim.

En del tips finns under fliken Fakta här på Alkoholhjälpen.

Ett annat sätt är att låta webb-läsaren söka upp en tråd. Då behöver man dock veta trådens namn, eller större delen av namnet.
Men din tråd lär du väl länge komma i håg namnet på.
Här är ett sätt:

Öppna en nytt fönster/ny flik i webbläsaren.
Skriv i adressraden "Nykterist och alkoholist i en kropp" och tryck på Enter.
Använd citationstecknen "" om du vill söka på exakta frasen, annars skriver du bara några av orden i trådnamnet,
t.ex. Nykterist och alkoholist och sedan Enter.

Du kan ju prova och se om det fungerar i din webb-läsare.

Jag tror absolut inte att du trampar någon på tårna med dina fina texter Lim.
Men du är hjärtligt välkommen till Det vidare livet om du vill flytta, eller skapa en ny tråd.

Åh vad härlig läsning. Blir verkligen peppad och inspirerad. Tack

...och å andra sidan hoppas jag att det inte ska vara sant. Min kontakt, mitt stöd, på kommunen sa exakt samma sak. Att jag aldrig kommer att kunna dricka "lite" eller "lagom". Det kommer bara att bli för mycket igen... Det känns dock sorgligt som fasen. Som att en central och viktig del i livet bara försvinner. Men jag vill verkligen inte ha med alkoholen att göra längre. Speciellt inte när jag tänker på all skit jag gjort med den i kroppen.

Än så länge klarar jag icke-drickandet bra. Det var inga problem att vara på hockey, jag har fått medicin mot suget och jag undviker att besöka barer eller hänga med vänner som dricker. Det är skönt samtidigt som det är jobbigt.

Goddag!

Jag skulle vilja flytta min tråd till det vidare livet för det känns lite felplacerat att jag hamnar högst upp här när jag skriver i min tråd. Jag har snart varit nykter i 11 månader och det känns som att mina dilemman och funderingar kan bli fel att läsa om när man kanske är nynykter. Jag vet inte men det begränsar mig litegrann för jag vill inte trampa nån på tårna liksom.

Vill ha kvar min tråd tror jag. Men iof kan jag ju starta en ny. Kan man söka på gamla trådar? För isåfall kan jag ju hitta denna om jag behöver.

Hur som helst. Igår kände jag mig bakis när jag vaknade på vår resa där vi var. Jag hade knappt sovit nånting och var så trött. Efter frukosten kände jag mig helt bakis! Det har jag inte känt såhär nångång förr. Det var dock så skönt att jag visste att det var sömnbrist och kanske nåt konstigt från frukosten. Och eftersom att det inte var bakis jag var så blev det bra efter en halvtimme kanske och jag bestämde mig för att orka dagen trots sömnbristen.

Vi var i en bar/restaurang kvällen innan och jag drack kaffe.

Innan när vi åt middag drack ju en hel del vin och sånt. Jag kände en sån lättnad att jag slapp det för jag vet att om jag hade druckit där så hade jag druckit lite för mkt och jag hade skämts över att jag var där med barn och drack. Jag ÄLSKAR att jag har sånt fokus och sån närvaro med mina barn när jag inte dricker. Jag är hundra procent lyhörd.

Jag vet att jag kommer sakna att dricka ibland. Det är oundvikligt. Men om jag skulle börja dricka igen så skulle jag sakna nykterheten mycket mycket mer. Varje sekund skulle jag längta tillbaka till det jag känner nu varje dag. Jag skulle sakna kontrollen och självsäkerheten jag har. Jag skulle sakna stoltheten jag känner över mig själv som förälder. Jag skulle sakna allt så extremt mycket. Så därför vet jag att jag kan känna mig trygg i det här. Jag skulle aldrig ge upp allt detta pga ett infall att dricka.

Ha en fin dag allihopa ❤

Jag är nu inne i 10de veckan nykter. Går mycket bättre med tröttheten, gråtandet, stressandet och varit svimfärdig ibland. Men det börjar plana ut nu har känt mig "stabil" i över en vecka nu. Ett tips till er som sluta dricka. Dokumentera/anteckna hur ni mår varje dag. Det gör att man kan se ett mönster och man blir mer observant på att det bara är alkoholabstinens som sedan planar ut och försvinner. Men också bra för psyket att man vet att det blir bättre =)

I mitt diagram (som jag gjort av mina känslor) Så ökade trötthet och berg och dalbana mest i månad 2. och varade nästan hela månaden. Detta är andra gången jag gör ett sånt här diagram. Gjorde ett ifrån jan 2017, berg och dalbanan var också i 2a månaden och jag var till och med sjukskriven från jobbet för jag va så svimfärdig, stressad och trött. Jag klarade det i 11v sen började dricka igen. Den 3dje månaden är den svåraste (enligt mig och min erfarenhet) för då börjar man må bra igen och tycker att man "klarat" det och tänker "att man kan börja dricka igen för att man varit så duktig".
Jag har gjort detta 2014 då efter exakt 3 månader började ja dricka. Sedan 2017 då jag va på väg in i 3 månaden alltså vecka 11, då började ja dricka igen.

TREDJE GÅNGEN GILLT??
Jag är i vecka 10.. snart 3månader och jag vet att jag klarar det denna gången!!!

Tack det värmer. Just nu känns livet väldigt tungt. Ledsen, sover dåligt. I kombination en jätteorolig dotter som håller mig vaken många timmar om nätterna. I och med att jag ändå inte kan sova är det jag som tar den smällen. Jag känner mig otroligt sliten. Vart ledig över jul och kommer tillbaka till jobbet på måndag. Oro över hur det blir. Kan bli väldigt bra men även katastrof med så mycket tankar i huvudet. Har haft en öppen dialog med min chef ang min stressituation och utbrändhetshistoria sedan flera år tillbaka. Dock aldrig nämnt detta. Jag är så otroligt kluven till hur jag ska göra. Om jag inte tar upp det har jag bakdörren öppen att "strunta" i problemet. Dock vet jag att det inte är det som är rätt. Är jag ärlig med honom tror jag nog att jag kommer få stödet jag behöver, men vet inte om jag ska ha det från honom. Vi har en öppen dialog även privat. Kan dra ett sms om ditten och datten och på något vis drar jag mig otroligt mycket för hur öppen jag ska vara med honom i detta. Han är en person jag har oerhört stort förtroende för och som jag vet att jag bryr mig om väldigt mycket. Jag vet att han vill jag ska må bra och jag skulle finnas där för honom om han behövde stöd. Vill ju bara inte vara någon till belastning.Dag tre utan alkohol känns som en evighet. Imorgon är det fredag och första helgen på evigheter jag inte tänkt dricka alkohol. Jag är livrädd.

Hej och välkommen Alkoholfen. Bra att du har tagit steget!

Jag vill egentligen bara ta udden av en sak. Se inte det här med viktminskningen som det viktigaste i sammanhanget. Fokusera på att må bättre och hålla dig nykter, vikten kan komma senare när du har hittat mer balans. Det brukar vara svårt som det är att fightas på en front, att försöka ta itu med flera samtidigt kan vara övermäktigt och då riskerar allt att kollapsa.

Gällande din fråga om hur lång tid saker och ting tar så är det väldigt individuellt. Du är du och jag tror att en bra hjälp kan vara att prata med någon professionell, jag får en känsla av att du har det jobbigt och visst kan vi vara ett bra stöd och pepp. Men om du har underliggande problem så bör du prata med någon som verkligen kan hjälpa dig.

Inte min mening att förminska något eller så, talar bara från erfarenhet, att det är inte lätt att försöka fightas med flera demoner samtidigt.

Med det sagt, kämpa på, du är modig och stark som tar steget!

Grattis till tid och till kärleken! Du beskriver det nyktra livet på ett bra sätt. Dvs att leva med och i alla våra känslor. Det är en utmaning utan dess like och där är ”ensam inte stark”. Det tar tid och det krävs en hel del jobb med oss själva men det går om villigheten finns.
Tack för inspiration och grattis återigen.
Kram
Ellan❤️

För dina värmande ord och att du blir glad för min skull det betyder mycket för mig? Du är duktig själv för jag såg att du klarade av att vara vit 74 dagar och det visar att du har styrkan och självdiciplin och tron på dig själv om du verkligen sätter den sidan till och det är jättebra så grattis?? På nyårsafton så åt vi gott och hade det trevligt jag och min flickvän och vi dansade in det nya året nyktra bägge två och det kändes underbart? Ska jag vara helt ärlig så drack jag 3 små burkar 2,8% och en liten lättöl till maten under kvällen men det ser jag inte som ett misslyckande utan mer som en seger för i vanliga fall hade jag druckit mellan 4 - 8 starköl och blivit full men det blev jag inte nu och det är jag glad för? Jag försöker motivera mig till att promenera minst 30 min per dag och att äta nyttigare och försöka bara ha en dag i veckan då jag får frossa i mig god saker? Jag funderar även på att börja med meditation och kanske börja på gym men jag får försöka ta en sak i taget så det inte blir för mycket av allt så man trillar dit igen. Styrkan ligger inte i att vinna utan den ligger i att aldrig ge upp och resa sig för varje gång man trillat dit men ändå fortsätta att gå den vägen man började gå från början till ett nyktrare och friskare och bättre liv på alla sätt? God fortsättning på dig och till alla andra krigare som kämpar varje dag för tillsammans är vi starkare men själva jobbet måste vi själva göra till ett bättre mående ?