Senaste kommentarerna i forumet

Hej och tack för alla svar.

Ja jag tänker också på det, alla menlösa gånger på systemet man har försökt plocka ihop en ”gottepåse” tex... vem försöker man lura. ”Bara jag tar några finare dyrare öl, då blir det nog lättare att hålla det lagom...”

Men nej som ni också nämner ovan, har det gått så långt som de gjort för vissa, så hade ren etanol och en trasa dugit fint antar jag.

...kan ta ett tag att komma över, tyvärr. Åh, vad mycket vi har gjort - som inte går att göras ogjort - och som vi ångrar. Vi behöver säkert gå igenom det några gånger, innan vi kan släppa det, men det är lätt att fastna i ältandet. En balansgång det där.

Du verkar insiktsfull och att läsa i detta fantastiska forum är en stor hjälp. Jag tror att du fixar det här. Döm inte dig själv för hårt bara. ♡ Nu håller vi i det här! Kram

När man lever med en beroendeperson.
I Alanon brukar man beteckna det att man som anhörig faktiskt ibland förlorar sitt förstånd.

Man dealar och trixar med sanningen för att få den att pressas genom ett nålsöga.

Man kanske inte orkar eller vill bryta upp,fast hela ens jag säger att det är precis vad man borde.

Att bryta upp från en relation är alltid svårt.
En relation med missbruk ännu mycket svårare.
Man har satt så mycket normalt ur spel så man har inte så mycket sånt kvar att hämta inne i relationen eller hos sig själv.

Att skriva här är en mycket bra början.
Man ser tokigheterna på pränt och kan gå tillbaka och så småningom göra förändringar i beteende och tankemönster.

Alanon har också varit en viktig plats för mig i det riktiga livet.
Lycka till med din resa och välkommen hit.

Ett nyktert år låter som en alldeles fantastisk idé. Jag tänker göra precis samma sak efter år av periodande. När mina barn föddes 15 år sen slutade jag dricka och röka helt i 5 är. Första året var i ärlighetens namn helt värdelöst efter ett decennium av festande. De sista tio åren har kantats av kaos och elände och i stort sett allt har lett till hårt drickande och nu har jag äntligen bestämt mig för att ta ett år i taget. Nykter nyårsafton och tre dagar senare känner jag mig bara taggad på att få ta kontroll över mitt liv igen. Det här fixar du lätt Ulf. Tänk på frun och de nära och kära när det blir tungt.

Känner igen tänket... Är jobbet värt hälsan? Mitt yrkesval är "ett kall". Hjärta och själ är investerade, och samvetsstressen konstant. Kraven (och inte minst mina egna ideal) motsvarar inte öht förutsättningarna för arbetets utförande. Antingen måste jag ändra förhållningssätt och sluta "brinna", tänka good enough, litet svin får man räkna med... eller byta yrke. Det är en sorg, och jag vet faktiskt inte hur jag ska göra.

Återigen känner jag så väl igen mig angående den inre domaren som är så hård mot just mig. Dömer ingen annan och har alltid full förståelse och känner empati när andra misslyckas med något. Men jag ska banne mig klara allt. Som sagt, det gäller andra spelregler för mig...

Åh, vi duktiga flickor, kan vi inte bara släppa alla krav, åtminstone här och några stunder i taget? Träna på det. Kanske kan det hjälpa oss lite så småningom ute i det verkliga och ofta hårda livet, inte minst vad gäller arbetet.

Kände på mig att du bara vurpade lite, det är ju rätt så halt emellanåt. Broddarna på nu och kanske stavar med, så håller vi oss lite lättare på den utstakade nyktra vägen.

Önskar dig en god natts sömn, fina du! Det är du värd nu. ♡

Fantastiskt!!! Mitt tips är att läsa här på forumet, i omgångar har jag varit beroende (på ett bra sätt;) av det... speciellt i början kunde jag läsa timmar i sträck. Jag insåg då att jag inte var ensam, jag läste om andra som tänkte och kände som jag... det blev lättare att ta tag i problemet och svårare att försöka svepa det under mattan igen. Varje gång man försökte tänka att man inte hade så stora problem blev jag påmind. Det är inte värt det. Kram

Det låter riktigt tufft, det du gått igenom de senaste dagarna. Skönt att du klarade att avstå alkohol, trots detta. Det är ju inte när allt flyter på, utan när vi ställs inför jobbiga utmaningar, som vi och nykterheten prövas på riktigt.

Bra jobbat! ♡

Det gör mig ont att läsa hur förtvivlad du är. Jag vet inget om dig, utöver detta inlägg, så jag kan vara helt ute och cykla... Kan du vara i behov av medicinering mot ångesten? En av mina mest innerligt älskade närstående insjuknade i djup depressionspsykos med svår ångeststörning. Det finns hjälp att få för den som vågar (eller till slut tvingas) sluta dölja själsplågan. Om du inte redan har läkarkontakt, snälla våga ta steget! Kram

...att det går bra för dig. Att du hittat strategier som passar dig. Vill bara säga att jag håller tummarna lite extra och önskar dig lycka till på den ofta stapplande vägen mot nykterhet.

Fortsätt skriva här - och läs, läs, läs... Det finns så många i samma situation. Kram ♡

Ett par första steg tagna, att inse att du har problem och att skriva här. Du har redan fått lite respons. Hitta egna strategier som kan funka för just dig. Ytterst är det bara du som vet vad du behöver för hjälp och kan ta ansvar för att be om den. Lycka till! ♡ Kram

Evigt ung, dina tankar kring jobbet har jag haft många gånger. Kunde ha varit jag som skrivit ditt senaste inlägg. Trivs också bra med mina ansvarsfulla och krävande arbetsuppgifter, jobbar otroligt bra i samarbetet med min chef. Är själv i ledningsposition, men funderar som du ibland om det är värt det. Just nu funkar det nyktert och jag hoppas och tror att det fortsätter så, men annars... Är jobbet så viktigt att hälsan får ta stryk?

Bra att ge det en begränsad period och sedan utvärdera. Tänker ibland att jag ska göra det, men när jag närmar mig deadline fortsätter jag av bara farten.

Nu tänker vi på oss själva lite extra, så får vi se vad vi kommer fram till vad gäller just arbetet. Tar det så lugnt det går och andas ordentligt. Heja oss!

Hej Anonymx,

hoppas att det är ok för dig att jag skriver här, fast jag tillhör "andra sidan". ;-)

Var gränsen går kan bara du själv känna och avgöra. Det kan ingen tala om för dig. Men jag som numera är nykter hör definitivt varningsklockor. Starka sådana. Du skriver att han dricker i smyg, du konfronterar honom och han erkänner och menar att han "medicinerar", han väljer att dricka till nyår men menar att det är slut sedan. Ursäkta att jag säger, men det är definitivt en alkoholistlögn. Antagligen en lögn även för honom själv som han väljer att tro på.

1. Om han mår dåligt och allt är mörkt, vilket det ofta kan bli när man är van att ta till alkoholen, så får han uppsöka läkare / psykolog och få hjälp med sina problem. Alkohol kommer enbart att göra det hela värre. Tro mig - jag vet (tyvärr).
2. Har man alkoholproblem, så funkar det normalt inte att dricka "lite måttligt ibland" och sedan låta bli. Det blir mer och mer för varje gång. Det blir oftare och oftare. Tills man är tillbaka på ruta ett igen eller ruta minus tre... Risken är väldigt stor att ni hamnar där ni var tidigare. Det här är en sjukdom som är kronisk och progressiv! Att han säger att han inte vill bli full och dum... mja, det är nog tyvärr bara en tidsfråga innan det är där han hamnar.

Min fråga är om du verkligen vill sitta och vänta och se hur det går den här gången? Finns det något som talar för att det skulle bli annorlunda den här gången? När man har alkoholproblem så gör man gärna allt för att dölja dem och tror därtill att man har full kontroll över sitt drickande - men så enkelt är det inte...

Fokusera på dig själv och vad du själv vill ha ut av ditt liv och din relation. Sök stöd och ta emot hjälp. Läs på om alkoholism, så du förstår hur sjukdomen fungerar (kronisk och progressiv!). Läs och skriv här. Läs gärna på beroendesidorna också - det kan nog ge dig en hel del.

Varm kram

Fy, inte kul. Fick också det när jag var i början av mitt alkostopp. Blev nästan lite glad, då det förstås hjälpte mig från suget. Inget ont som inte har något gott med sig. Krya på dig! ♡

Ja, det viktigaste är ruset. Håller med om att det inte spelade någon roll vad som dracks, ju högre procent, desto bättre. Alla dessa slattar, en mun whiskey, en mun vodka, en mun Skåne, en mun rom, en mun Baileys... Bläää! Allt för att det inte skulle märkas hur mycket det minskade i flaskorna. Detta smygande är så otroligt skönt att slippa, oron över att bli upptäckt.

Vi dricker för att vi har ångest, men jag undrar hur mycket av den vi skapar själva genom just alkoholen.

Bra att du redan nu insett att du inte kan dricka mindre, det som kallas normalt - vad nu det är. Det är trots allt det de flesta trillar dit på, att efter några veckors nykterhet tro att de kan dricka lite.

Jag håller på dig, lycka till!

Du har kommit långt i en förändring av dina alkoholvanor och ska nu fara hem från en plats du varit på under en 3 månaders tid. Du upplever dig lite oroad inför det och har hittat hit som ett verktyg att ta hjälp av för att fortsatt klara nykterhet.
Du låter bestämd i din målsättning att fortsatt vara nykter och det är klokt att du utforskar det som finns för att se vad du hittar som kan passa dig.

Det du beskriver låter inte alls ovanligt och säkert är det flera här som kommer känna igen sig i det du skriver.

En sak du kan göra om du vill är att starta en helt egen tråd så syns ditt inlägg ännu bättre för andra och du kanske lite snabbare får svar.
För att göra det klickar du längst upp här ovanför alla inlägg lite till höger där det står skapa ny tråd.

Ibland kan man behöva skriva några gånger innan man får svar. Fortsätt skriv och läs, hoppas du finner forumet hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen

Känner en oro att åka hem .....har varit på ett ställe 3 månader för att bli nykter inte indirekt behandling .Men jag har bestämt mig för att var nykter och fungera i vardagslivet jag är dock pensonär . Jag har bra social standar att stå på men känner ändå en viss oro . Jag hoppas att det är normalt kan inte sätta ord på det den bara finns där .

"Ingen annan ser något problem, så då har jag inget problem." Jag dricker mig inte berusad inför andra människor på tex fester, så jag gör aldrig bort mig. Barnen har aldrig sett mig full. Jag vet precis i vilken takt jag ska smutta vilken mängd, för att nå ruset efter att de somnat och jag själv snart ska i säng. Jag har inte utvecklat tolerans för stora mängder alkohol, utan blir berusad på 2-3 glas vin. Men det är ruset jag är ute efter. Det är målet. Flykten. Och jag längtar efter den.

Fortsätter jag på den här banan kommer jag snart att göra bort mig... Intressant var också att notera resultaten när jag gjorde de där självtesterna på nätet. Enligt de testerna ligger jag i övre skalan av riskbruk! Varning varning varning. Fyra glas vin på fredag. Tre glas på lördag. Två glas vin på söndag och två glas till någon dag i veckan. Dricka sig berusad regelbundet. Mer än så behövs visst inte för att en kvinna ska få diverse skador och utveckla ett beroende. Är de överdrivet puritanskt skapade, de här testerna, kan man ju fråga sig... Men, nej det tror jag inte. Jag håller ju uppenbarligen på att utveckla ett beroende. Det märker jag ju. Så nu sopas här inte något mer under mattan. Härligt att du är med på resan!

Usch vad tråkigt med magsjuka!
Du får försöka se det som en gratis "Detox" ??
Kanske tappar du något kilo samtidigt!
Ursäkta min råa humor men ibland måste man få skoja om allt elände!
Kram till dig! ?

Då är det minst sagt dags o börja supporta varandra lite. Tack för svaret och att man får lite svar och perspektiv och peppning är aldrig fel.

Det är många av oss som vet hur det känns med ångesten som river och sliter i en.
Men den försvinner faktiskt efter ett tag i nykterhet. Bestäm dig för att inte ha något hemma och utsätt dig inte för situationer där det finns alkohol på åtminstone en vecka till att börja med.

Kram och lycka till! ?

Vill bara säga att fortsätt läsa och skriva här på forumet. Det hjälper verkligen när suget sätter in.
Skriv också här om det negativa som alkoholen bidrar till så att du kan gå tillbaka och läsa när det behövs!
Du kanske behöver ännu mer hjälp med medicinering eller AA men detta forum här hjälpt mig enormt mycket!?

Kram och kämpa på ?

Sov dåligt i natt trots att jag var så trött igår. Jag är så stressad över allt som ska göras på arbetet de närmaste veckorna med ett projekt som ska vara klart i slutet av februari.
Ibland funderar jag på att arbeta med något annat, slippa så mycket ansvar...
Samtidigt trivs jag ju med, arbetsuppgifterna, mina kollegor och min närmsta chef.
Kanske blir det bättre om jag byter ut vinflaskan mot träning!! ?
Jag ger det fram till sommaren...
både nykterheten och arbetet så får jag se då.

Jag förstår din stress Mary P, det kan reta gallfeber på en när man ska behöva serva vuxna människor trots att de varit lediga.
Då "behöver" man lätt ett glas vin!
Bra att du tog till annat istället för att "straffa dig" med vin. För det är ju så det är, kroppen mår bättre utan och man känner sig så stolt dagen efter när man vaknar pigg och fräsch! ?

Kram och kämpa på! ?

Jag är fortfarande sur och tvär, inombords, aldrig utåt. Men jag inser att det inte är fredagsvin jag behöver. Jag behöver sätta gränser mot omgivningen och välja själv vad som får påverka min sinnesfrid och inte. En lång räcka av år har jag bara funnits till för andra, därför att det varit nödvändigt. På något vis har jag under resans gång tappat känslan för vilka krav jag ställer upp på och från vem. Jag bara levererar, åt alla håll. Om fredagsvinet ska tappa lockelsen måste jag helt enkelt sluta vara en dörrmatta! Visst, i en del av livspusslet är jag fast i rollen "den starka som fixar allt och dessutom med ett kärleksfullt leende på läpparna" men inte fasen behöver jag låta resten av världen utnyttja den pålitligheten. I yrkeslivet så borde jag tex kunna räkna mig som en professionell person som utför arbetsuppgifter mot betalning. Just nu känns det mer som om jag sålt min själ billigt och blivit helt livegen. Ungefär så går tankarna...

Välkommen hit. Du är orolig för din systers levnadsvanor, hon har använt både alkohol och nu droger under en tid, mer än du trott. Du har försökt att få henne att förändra sig flera gånger och delvis har du fått henne in till hjälp. Senaste händelsen fick droppen att rinna över och du mår fruktansvärt dåligt.

Bra att du tagit steget att berätta här. Hur ser ditt stöd ut i övrigt? Vad skulle du behöva för att ta hand om dig?
Du vill dra en gräns nu för vilket stöd du ger, se att hon söker hjälp och tar emot den innan du har kontakt. Som du får tips om här ovan, är det klokt då du märker att du inte orkar och behöver förändra något då din syster just nu inte verkar redo att göra det. Att försöka vara tydlig med henne att du önskar hon söker hjälp innan ni har kontakt kan vara en idé, samtidigt inget måste. Du gör det du känner och det finns inte några rätt och fel, det finns hjälp att få för din syster när hon vill ta emot den.

Fortsätt gärna skriv och läs här på forumet, att du finner något som blir hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,

Rosette
Anhörigstödet