Senaste kommentarerna i forumet

Nu är det sagt o gjort, lägenhetskontraktet är påskrivet o flytt sker 1/3...blandade känslor här hemma nu....han försöker in i det sista med att varva ömma kramar o ord med gråt, för att i nästa stund skylla allt på mig o skuldbelägga mig o jag borde ha gjort på ett eller annat sätt...o inte då bara i nutid utan saker som hände när vi träffades kommer upp för 14!!!! år sedan!
Suck!!! Patetisk brukar jag kalla honom...jag är inte ledsen längre mest arg..jobbet räddar mig lite just nu för att slippa tänka 24/7 på allt skit...

Jobbigaste biten kvar bara...att berätta för barnen 8 o 11 år gamla...tips o pepp tack❤

Verkar som du har det riktigt kämpigt. Hoppas du mår bättre imorgon och kan se ljusare på tillvaron. Sköt om dej och Styrkekram ❤️

Önskar jag er alla fina här inne.
Tiden rinner iväg och snart har jag varit nykter i 6 månader. Jag mår bara bra och har inga tankar att bryta nykterheten.
Vist har det varit tungt ibland men ingen längtan att dricka. tankar och känslor som jag dövat har kommit upp och bedövningsmedlet finns inte, så det är bara stt ta tjuren vid hornen och jobba på.
Tolvstegs arbetet rullar på och jag har fått många insikter som jag är evigt tacksam för och att jag hittade till programmet.
Önskar alla en fin jul med värme och kärlek.
Gunda

Hej,
Vill bara höra efter hur du har det?

Kram
Ellan

Så roligt att se dig här och grattis till alla dagarna. Eufori och rosa måln har jag inte haft ännu men livet lunkar på. Jag har snart 6 månader av nykterhet och det läns så bra. Stor julkram från mig.
Gunda ??❤️???????

Om du hade haft ett barn istället för två hade jag trott att du var min man! Så slående likt hans/vår situation så det är skrämmande!

Det är intressant att få läsa ur ditt perspektiv och jag kan inte låta bli att undra om min man känner likadant som du.

Jag hoppas innerligt att du finner en lösning! Lycka till!
I vårt fall börjar jag undra om inte den alkoholfria vägen är den enda vägen...

Jag måste säga att få skriva här och läsa svaren och alla andras berättelser har varit en lisa för själen det känns lättare att leva. Det är som om nästan alla spärrar har låsts upp och nu händer det grejer hela tiden.ultimatum är ställt alkohol eller familj ...jag letar lägenhet för fullt ifall att gubben skulle börja dricka igen, jag har varit på soc och pratat, visserligen skulle maken med men han kände sig sämre i förkylningen så han ville jag skulle boka en ny tid ✌vilket är gjort till hans förskräckelse, jag är anmäld till en medberoende grupp och dottern ska få prata med en ungdomsansvarig på soc. Så nu åker vi på flodvågen mot ett okänt mål men det kan bara bli bättre oavsett vilken strand vi landar på.

Nu har det gått tre veckor sedan den vita månaden tog slut. Precis som jag anade i förra kommentaren så ville han gärna dricka öl första helgen. Det gick ok men han hade tydligen missuppfattat vår överenskommelse, den om att han skulle få mitt godkännande inför varje påfyllning. Nu minns jag inte längre hur han hade tolkat den men mig frågade han inget den kvällen.

Helgen efter blev det öl både fre och lör. Och helgen som var alla tre dagarna. :(
Jag känner att han redan är på väg tillbaka och nu kommer julen. Vi kommer att fira tre dagar i rad och jag vet att det kommer serveras alkohol alla tre dagarna.
Julafton sa jag att jag inte vill köra hem så nu blev det som så att vi sover över... För han vill inte heller köra hem oss.

Jag måste prata med honom senast imorgon! Måste orka!
Alltid när vi pratar innan går det bra. Men ska man verkligen behöva prata inför varje gång det serveras alkohol??

Idag har vart en skit dag. Jag vaknade av sjukt kraftig värk i min tå. Jag gick till doktorn och tydligen var det gikt. Jag åkte hem efter läkarbesöket för att vila. Då börja min fru gapa och skrika att jag är sjuk hela tiden. 32 år och så sjuk vet hon inte om hon orkar. När blir du frisk. Vad svarar jag på det när hon vet att jag har en livslång sjukdom. Jag ville bara dra i mig en 7.a whisky och däcka ifrån allt. Eller dö ifrån allt. Alkohol är de ju stopp för. Och dö vågar jag inte. Men det känns extremt jobbigt när ens närmaste bara skäller. Jag väljer inte att bli sjuk. ???????????

Tack väldigt klokt och sannt svar ❤

Tack en vanlig man! Ja varje dag är en kamp på sitt sätt.
Vad med sambon in på bolaget idag inför jul. Jag tog två flaskor alkoholfritt till mig och det kändes så djäkla skönt. Blev nästan äcklad av att se folks överfulla vagnar och korgar och undrade hur de kommer må efter juldagarna...Blev stärkt i mitt beslut och suget infann sig inte det minsta. Sist jag var nykter en jul var över 25 år sen. Ska bli en skön upplevelse intalar jag mig!
Men frestelsen lär komma när jag minst anar det. Därför jag skriver här så jag kan läsa min "dagbok"... vill inte tillbaka till förförra söndagen. Burr....

i livets slutskede ?
Ett riktigt dilemma tycker jag. Jag hade inte mycket kontakt med mina farföräldrar dels pga avståndet mellan oss och dels pga att de var norrlänningar av den gamla skolan. Jag kan inte minnas att farfar någon enda gång pratade med mig eller log mot mig. Farmor var lite mera öppen och jag fick följa med henne att hämta potatis i matkällaren och färsk mjölk från lantgården i närheten.

Jag har ingen som helst aning om farfars förhållande till alkoholen men som fattiga pensionärer tror jag inte det blev speciellt mycket. MEN....efter att farmor dött så hamnade farfar på "hemmet" och jag kommer ihåg att vi besökte honom där en gång.

Pappa hade köpt ett kilo Ettans snus i sån där pappförpackning och gubben såg ut som vanligt och sa nåt som kanske var ett tack.
Sen smusslade pappa över en kvarting Renat, vilket var strängeligen förbjudet på hemmet, och DÅ....gubben sprack upp i ett tandlöst leende, det första jag sett hos honom, och han smekte ner buteljen under madrassen och såg så oerhört nöjd och belåten ut !!

Där och då fick livet mening igen för farfar ! Han hade inte så långt kvar så jag tycker nog att det var honom väl unt att få kröka till, eller smutta sig igenom, en liten butelj akvavit !

Med detta menar jag självklart inte att det är ok att kröka på "hemmet" men att i slutet kan det vara en lite fest. Som för mig innan det blev för mycket.

Men hur som, jag tänker iaf vara nykter i jul !

Kramar till er där ute ♥

Du berättar om din pappa som haft alkoholproblem i många år och tagit med sig det in på äldreboendet. Du kan se och förstå vad som kan ha orsakat hans val kring alkoholen i livet samtidigt som du och dina syskon gjort allt möjligt för att försöka påverka honom till att förändra sitt drickande.

Flyttat, satt gränser kring att handla alkohol till honom, pratat om det med honom i omgångar. Väldigt fint och omtänksamt också tungt eftersom han är åter med drickandet igen och just nu inte verkar ha motivationen att förändra sig.

Bra att du skriver här och berättar och söker stöd. Du märker att det dränerar din energi och påverkar ditt liv och dina relationer till din man och son.

Du vill inte förlora kontakten samtidigt kan det inte vara som det är nu, finns det en mellanväg som skulle kännas ok och fungera? Finns ramar kring umgänget med honom, att bara umgås om han är nykter, inte handla hem alkohol, prata telefon om nykter osv?

Vad tänker du själv skulle vara hjälpsamt? Hur ser ditt stöd ut, bekanta, vänner, professionellt?

Fortsätt såklart också skriv och läs här.

Varma hälsningar,

Rosette
Anhörigstödet

Vill titta in och välkomna :)
Du har hittat hit och tagit steget att skriva, bra gjort.

Ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva några gånger så tråden syns flera gånger i flödet.

Berätta om du vill, gärna lite mer, hur det är för dig.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Jag har hållt mig nykter länge..Över 2 år med alkohjälpen vänner och massor av andra böcker om missbruk..Har nu fått till mig att gå på AA för att stärka min nykterhet och träffa liksinnade..Så bra..Äntligen massor med personer som berättar om sina problem och lösningar när det gäller alkohol.. Vill starta möten i min hemkommun framöver...Möten består av människor..Människorna gör mötena intressanta..Lycka till ..kram..

Beklagar detta, hoppas du har stöd runtomkring dig, vänner ,bekanta eller vårdpersonal? Känner du att du kan berätta på sjukhuset vad som hänt? Det är jättebra om du kan det samtidigt bestämmer ju du det själv.

Du har funderat lite fram och tillbaka här i dina texter om vilket stöd du vill ha och skrev för ett par dagar sen i en ny tråd om anhörigstöd i grupper. Bra idé! Det är många som tycker det är bra och hjälpsamt. Hoppas du får lite feedback där, det tar ibland lite tid innan man får svar.

Det är flera som beskriver att de är hjälpta av att gå i anhöriggrupper likt Al-anon, http://www.al-anon.se/, som ett komplement, en behöver inte berätta utan kan gå bara för att sitta med och lyssna eller berätta lite om en själv känner för det. Det finns även grupper för våldsutsatta kvinnor, inte i alla kommuner men i vissa. Om du kontaktar eller söker på denna sida så skulle du kunna få information om vad som finns där du bor om du vill; http://unizon.se/ eller ringer Kvinnofridslinjen, 020-505050 (anonymt, kostnadsfritt, dygnet runt).

Fortsätt gärna skriv och läs här om det är en hjälp för dig oavsett om du tar mer stöd eller inte.

Ibland är det hjälpsamt att sätta ord på sina tankar för att reda ut i kaoset, kanske strukturera upp vilka delar man har att ta tag i och sedan rangordna därefter.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Anhörigstödet

Skickar över Stora Varma Kramar till dig ❤️ Känner hur ledsen jag blir och tårarna är inte långt borta när jag läser dina rader .. Så hemskt vad a gör med oss .. . Lim .. Idag är kortaste o mörkaste dagen , även om solen nästan har visat sig lite ute idag .. Sen vänder det och vi går mot ljusare tider igen .. Lite positivt i mörkret .. Stort krya på dig och kramar igen ❤️

Ja absolut många tycker det är bagateller. Men i min hjärna är det ett stort problem och en jätte uppoffring. Jag är lite skräckslagen av blotta tanken. Men jag ska låta bli ? hoppas på en vit jul. På många plan. Tillsammans är vi starka ?god jul ?

Ja absolut många tycker det är bagateller. Men i min hjärna är det ett stort problem och en jätte uppoffring. Jag är lite skräckslagen av blotta tanken. Men jag ska låta bli ? hoppas på en vit jul. På många plan. Tillsammans är vi starka ?god jul ?

..., vilken resa. Inger både hopp, men också lite uppgivenhet om kraften i giftet. Att vår hjärna efter ett tag verkar glömma bort allt skit som det för med sig. Hur som helst är jag imponerad av att du lyckas vara nykter i rätt långa perioder. Kroppen och själen mår ju så bra av detta! Träning är jätteviktigt för mig också. Nu kör vi en längre fräsch resa vetja. För mig funkar en dag i taget, hade en drygt 4 månaders skön period nu från sommaren son var så skön, men har slarvat lite i några veckor. På återhörande!

Jag har ett liknande dilemma, ska fira jul vara hos släktingar som bor långt iväg. De vet att jag har problem med alkoholen. Men det känns ändå som att jag ”drar ner” stämningen om jag tackar nej till alkohol. Jag antar att det ett av mina ”hjärnspöke”. Innerst inne vet jag ju att det antagligen inte gör nån skillnad alls för de andra, vid matbordet och övriga julfirandet (oftast alkohol både innan och efter maten..).
Jag kan ju också säja att jag sover bättre om jag inte dricker - det är ju faktiskt helt sant! Och jag mår dessutom mycket bättre utan alkohol.
Att använda ordet dilemma, känns som att förminska det hela. Mina tankar maler mycket kring alkohol, nu när julen närmar sig. Men jag ska stå emot. Hoppas du också klarar det, tillsammans blir vi starkare. ?
Önskar dej och alla andra här en lugn och fin jul! ??

Träning får mig att leva hälsosamt i övrigt, jag tappar suget efter alkohol och socker när jag är inne i en bra träningsperiod. Och det var det som skedde förra hösten. Det var lätt att leva hälsosamt och utan alkohol.

Jag drog sen på mig några skador i slutet av förra året, som gjorde att läkare ordinerade vila från träningen. Och ett tag efter det så återgick jag till krogliv och alkohol igen. Hela detta år har jag levt enligt mitt vanliga mönster, dvs helger med krog och fester i några dagar, och sedan några veckor uppehåll.

Jag har barn varannan vecka, och då är det alltid helt alkoholfritt.

Jag har inte haft några större sociala negativa konsekvenser av detta, men bakisångesten är brutal och ekonomin tar stryk, och hälsa/träning blir nästan obefintlig.

Så återigen läser jag en del här, och har tankar på längre uppehåll. Och träningen är igång igen, så kanske därför även detta kommer naturligt.

Dag 39 idag helt utan alkohol, och alla tråkiga bieffekter av alkoholen är urspolade.

Han misshandlade mig så jag fick åka in till akuten. Nu har jag fått nog.

Tack miss lyckad och AlkoDHyperD ❤

Jag är jättesjuk idag. Mår så dåligt. Men det betyder att jag iaf kommer vila idag ?

Sedan blir det lite julsemester.

Min man kom hem full imorse. Jag vill inte ens säga vilken tid för det är så sjukt. Nu vill han ha medlidande för att han mår illa? Ja men sluta drick så försvinner alla diverse besvär!!

Han stinker. Äckligt är det. Skönt nog så kommer han sova hela dagen så jag slipper se honom. Sedan vaknar han nog med ångest. Och om ett par dagar dricker han igen.

Jag får ju ganska ofta visat för mig varför jag aldrig kommer att vilja dricka igen. Det som kommer upp framför mig när jag hinner tänka tanken på ett glas vin till exempel är illamående, ångest, bakis och stank. Inte längre så mkt mitt eget minne av det utan jag ser min man framför mig nästan.

Känner mig ledsen över att barnen får se honom såhär. Jag ser på dem att de blir obekväma. De är väldigt mammiga och har alltid varit det. En period var det inte så (när han inte drack och höll sig mer hemma). Men nu är de mammiga igen. Som tur är så är jag ju 100 procent närvarande. Och jag tar med dem på allt jag gör. Och en dag om det inte ändras här hemma så kan vi flytta. Men såhär skulle jag aldrig kunna lämna dem varannan vecka. De får bli större först och sedan får vi se.

Tack och lov har jag en hel del strategier för att lyckas göra så att de märker så lite som möjligt. Men de börjar nog fatta mer och mer... tillsist är det omöjligt att de inte märker.

Men det här gör ju att jag lever till viss del som ensamstående. Ibland måste jag vabba till exemplet fast min man är hemma för att han är bakis. Det händer inte ofta nu men förut var det jätteofta.

Jag skulle vilja varna alla som dricker så det påverkar familjen... att det kan verka som att er partner inte far så illa eller har tankar på att lämna er. Men de har de antagligen. De kan som jag ha planer för framtiden som ligger och gror och växer sig starka och tillslut ger de sig av.

Min man är en fin pappa när han inte dricker. Han är lekfull ofta och älskar våra barn högt. Den sidan tynar bort av alkohol.

Ett vitt liv är det enda jag kan tänka mig. För alltid.

Man kan få sinnesro utan alkohol. Det är dessutom en förutsättning!
Det tar ett tag innan den kemiska balansen återställs, kanske gör den aldrig det. Då är det verkligheten vi behöver leva i.
Sinnesro betyder dock inte avsaknad av obehag. Tvärtom är det först när vi kan acceptera oss precis som vi är, oavsett känsloläge, och se oss själva med varma och kärleksfulla ögon när vi mår dåligt, har ångest, är ledsna, skamsna, arga...det är då vi kan vila i oss själva.
Många har aldrig upplevt känslan av trygghet och att vara värdefull i sig själv. Då är det svårt att ens veta hur det känns. Vi speglas i andras ögon redan från start. Är speglingen kall eller skev byggs det in en djup skam. Rädsla och tvivel inför sina känslor.
Det är lättare att ändra den föreställningen om det finns kärlek i nära relationer, men det går att ge det till sig själv också.
Samtalshjälp med inriktning på känslor och acceptans tänker jag är bästa sättet om man behöver söka proffessionell hjälp.
Kram