Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är just det. Hur låter man bli att ta det första glaset när det kändes som att jag inte kunde kontrollera mig själv. Nu är det andra dagen och jag mår ännu värre än igår. Känner mig så dålig. Att jag svikit mig själv och min familj. Vill inte gå upp ur sängen. Jag var ju så bestämd. Jag var 110% säker på att klara det denna gång. Å ändå så föll jag dit. Hur ska jag kunna lita på mig själv i fortsättningen

Första veckan avklarad gående på "The Sinclair Method". Notera att jag började följa metoden onsdag, så måndag och tisdag knaprade jag inga piller.

Day 1 12
Day 2 13
Day 3 3.5
Day 4 0
Day 5 8
Day 6 0
Day 7 0

Totalt 36.5 Enheter (11.5 om man bortser från mån och tis). Helt klart en förbättring jämfört med min tidigare konsumtion på dryga 70 enheter per dag. Framförallt så är 3 dagar alkoholfritt intressant, var minst ett halvår sedan det skedde sist, och då men cravings varje dag. Har inte haft cravings överhuvudtaget, utan har känt mig nöjd varje alkoholfri dag.

På fredagen drack jag en halv flaska Wiskey, mest för att det var fredag och hörde till vanan, det gick dock extremt långsamt, och sista klunkarna fick jag i mig på ren vilja, hade klarat med mig på halva flaskan utan problem.

För tidigt att säga om det kommer att hålla i sig, kanske var detta nyhetens behag. Jag kommer att fortsätta rapportera, hjälper detta mig med min konsumtion, så kommer det säkerligen hjälpa någon annan.

Jag känner också skam för det beteendet. Men samtidigt så får det mig att inse hur många det är som faktiskt nog har ett lite mer komplicerat förhållande till alkohol än vad de vågar erkänna. Dom där som pushar och vill att man ska dricka. Det är ju inte vi som är nyktra som ska välja bort festligheterna, om vi inte har problem med att andra konsumerar alkohol.

Vad bra att du ska gå på julfesten! Det kommer att gå toppen. Vi hade en rad alkoholfria alternativ att välja mellan på vår - allt från bubbel till rödvin och öl. Om inte annat så är julmust väldigt gott :)

...kom osökt tankar kring bulliga rödvinsglas, fyllda med mjukt, runt, mulligt rödtjut tutandes i mitt medvetande...och med det en längtan...och med det en oro...och med det en rädsla.

Slår på stora trumman här!

Tanken på att det skulle gå ”si så där”...skrämde mig...

Nu måndag. Morgon. Livet. Jobbet. Rutinen. Ont om tiden.

Ett år är fortfarande min ”start”, för att utgå ifrån och utvärdera vad jag vill...ha huvudvärk och minnesluckor eller må som en prins ? Svårt beslut ?!

Trevligt att det går bra med din nykterhet.

Att kunna koppla av och inte känna rastlöshet, ja det är ytterligare en av många vinster med nykterheten.
Detta att kunna finna och njuta av ett naturligt lugn. Det är skönt.

Hoppas det fortsätter att gå bra med din nykterhet. Det är du värd.
Tack också för alla fina texter du ger oss att läsa.

Tiden drar iväg, var tvungen att läsa mitt förra inlägg för att se var jag befinner mig, jag lever i nuet, och det som hände för en vecka sedan är långt borta i horisonten på något sätt.

Högt och lågt skrev jag, ja det ska jag försöka bena ut härunder...
Onsdagen julfest, jo jag vet det är inte många månader sedan sommarfesten, och den blev sen.
Hade en utländsk besökare precis mitt under dessa dagar, en fransos som hjälpte mig med en uppgradering.
Jag älskar honom, inte alls som det gamla gardet av fransmän, han kan engelska och är inte högmodig.
Vi äri beroendeposition av honom för att han är den ende i hela världen som kan just det här systemet som är jättegammalt.
Har påtalat detta för mina chefer om han lägger av så har vi problem, stora problem.
Så jo jag "smörjer" honom och fjäskar på så mycket jag kan, om han trivs med oss får vi det lättare.
Så jag bjöd med honom på vårat julbord, och han fick testa på vår svenska högtidsmåltid.
Så....vad fick han då för intryck?

Tja jag vet inte men snapsen ska enbart drickas till sillen och inte som måltidsdryck, ölen är mörk och söt till julen, annars ljusare.
Sillen är nästan rå, likaså den gravade laxen, kanske mysko för en av det franska köket a la cousine.
Han höll masken och svarade bara diplomatiskt, så jag vet inte, hjälpte det eller stjälpte det?
Hoppas att han förstod självaste hjärtemeningen, han blev inbjuden till det allra svenskaste av den svenska matraditionen.
Men ett tag så kunde jag inte låta bli att skämmas lite över den svenska maten, grå geggig mat med mycket fett och fisk.
Han kanske berättar hemma om den svenska maten som en svensk skulle säga om den ryska maten.
På småtimmarna så blev ju som vanligt alltid någon eller några lite för överförfriskade, en ung kille som vanligtvis är världens snällaste och väldigt blyg vässade sin personlighet med alkoholhaltig dryck till den grad att han blev olycksamt fumlig.
Ögonen röda och vattniga med flackande blick, med en ölflaska i handen så såg det ut som om han styrde kroppen med en joystick, dit flaskan vinklades åt det hållet gick kroppen, om än i en genant dåligt kontrollerad rörelse.
Han tappade en alldeles nyöppnad ölflaska i golvet som klarade av stöten men skvimpade ut mer än halva innehållet i en skumparad.
Han löste problemet genom att ta upp flaskan och förflytta sig några meter bort och titta på fläcken som om någon annan hade sölat ner golvet.
Jag kunde lämna lokalen sent med bilen utanför men ändå komma hem tidigare än de som åkte kollektivt före mig, vinst igen.

Så det var vardagen, och den avslutades med en fredag då vi tog ett sista farväl av svärmor, en begravning.
Ingen stor sammankomst utan bara de närmaste plus en och annan långväga släkting, värdigt och fint.
Klart att det påverkar en med en psykisk med utmattning, och kvällen blev hämtmat och vila i soffan.
Grät jag, nejdå manligheten behöll sig intakt, men visst sörjde jag i själen, tanten var gammal och hade rätt att dö.
Hon hade levt ett bra och långt liv, och hennes tid var inne, egentligen så hade jag sagt farväl till henne för länge sedan.
Alzeimers i nästan femton år är en hemsk själadöd, bara ett skrynkligt skal utan någon som helst närvaro.

Lördagen var alla barnen borta och då passade vi på att sanera huset, fem timmar med en ordentligt rengöring.
Och jag undrar så hur den välmående känslan kan uppvägas på något annat sätt än när man bara sitter vid matbordet och njuter av att det luktar fräscht i hela huset med blanka golv, spishäll, diskbänk och rena toaletter utan kalkfläckar, bromsspår och rena kakelfogar och en dammsugarpåse full med hundhår nog för att tillverka en hel päls med.

Söndagen var alla hemma efter gårdagens festande och vi tog en lugn och avslappad frukost tillsammans.
Jag vet nog att jag har sagt det förut, men när hela familjen är samlad och vi bara kan umgås villkorslöst så det är mumma för själen.
Familjen var det enda som höll mig samman när jag mådde som sämst när jag deprimerad, den är min styrka.
På eftermiddagen tog vi och åkte iväg för att huttra runt på två olika julmarknader i en kyligt snålblåst.
Vi stannade på vägen hem och handlade mat för en riktigt söndagsmiddag, och den tog timmar att förbereda.
Tillsammans tillagade vi den och umgicks, åt den och umgicks, drack glögg och provsmakade det vi handlade på julmarknaderna framför teven där vi har en tradition att varje andra advent se på filmen tomten är far till alla barnen.
Trötta och mätta kröp vi ner i våra sängar efter en hejdundrande helg.

Och nu ligger jag här och funderar, och visst helt självklart är jag nöjd med veckan som gick, kan bocka av den med ett plus i kanten.
Den gick i både högt och lågt, känslorna svallade och ändå mycket mysfaktor och till nytta ändå.

Min närvaro är otroligt stark och jag har ändå en viss kontroll...
Det enda jag med säkerhet kan säga, är att det hade jag inte haft om jag fortfarande hade druckigt.

Min plats, mitt liv, min funktion, och jag duger precis som jag är.

Berra

När X et / barnets pappa ringer, krånglar, är besviken på mig, olycklig, saknar mig och sitt barn, känner sig ensam, önskar/förväntar sig att vi ska umgås nästan som en familj....

Besviken på mina planer för julen...hur blir det med honom då? Vi kommer på fm då men han är ändå ledsen, julen svider...

Ha det så kul, han ska göra sitt liv kort..

Jag är otrevlig då jag är kort i tfn eller inte vill prata. Hos mig pågår livet m barn omvårdnad när han ringer och vill diskutera och fyllesurra och tycker jag är snäsig eller så.

Och emellanåt besvärande sms till min nya förälskelse.

Då känner jag att jag vill dra in lillfingret för att inte bli dragen i hela handen.

Men det gör mig också ont om honom.

Vad är full och vad är nykter gör mig också yr.

Är tillbaka här och tänkte ventilera mej o undra lite.
Fått veta att den jag älskar mest av allt ersatte kicken som terränglöpningen gav med alkohol för 2 år sen. Han har alltså inte varit helt ärlig. Han skäms och vill komma ur det missbruk av alkohol han är i. 2 extrastarka öl 7 dagar i veckan+ en massa annat fredag och lördag kväll.
Han har löptränat ca 10-12 mil i veckan och numera orkar kroppen ett par. Han tror att jag ska kunna vara hans stöttepelare enbart och bara sluta abrupt med all alkohol efter en massa år. Jag har sagt till han att troligen kommer abstinensen vara svår. Jag vill helst att han söker mer hjälp än bara att jag finns där. Hur ska jag tackla det här? Vad ska jag säga?

Ingen överdrift. Om han väger 85 kommer han upp i en promillehalt på nästan 1 (0,94) och då är man ju rätt kraftigt berusad. Och det är väl inte många som dricker 7,2:or för smaken. Han kan ju räkna själv, då ser han kanske att han ligger över riskbruk. Tvivla inte på dig själv. Han borde dra ner. Sjukdomen är progressiv.

#raderat innehåll# / admin har raderat innehållet på grund av att innehållet var försäljning samt att kontaktuppgifter delgavs

Er kärlek känns ❤️
Fantastiskt ❤️
Härligt ❤️
Underbart ❤️??❤️

Suget. Detta jävla sug. Varför är jag sugen på nåt som får mig att må skit? Kan jag inte bara få stänga av mig tills beroendet släpper?

Känns läskigt. Blir ju så verkligt då. ”Har jag verkligen problem?” är det första jag tänker nu.
Tack för tipset. Ska sova på saken.
Kram

Hej,
Välkommen hit till forumet. Min tanke när jag läste Sthlm är AA. Är du helt främmande för att besöka ett möte? I Stockholm är utbudet stort och det går att prova olika grupper, dagar tider etc. Att träffa och prata med människor i liknande situation eller som tidigare varit det och hittat en väg ut ur mörkret är fantastiskt.
Lycka till!
Kram Ellan

Det är ett måste att tänka på sig själv för att man ska kunna orka sig egenom det hela.

Min man lagade lite mat ikväll. Vid maten och efteråt så märkte jag att han sluddrade och att han pratade och rörde sig precis som när han druckit. Vi satte oss vid teven och då frågade jag om han hade druckit. Jo han hade druckit två öl. Halvliters 7,2 vilket jag räknar som tre-fyra öl. Dels för att de är stora och även för att de är så starka. Ifrågasatte detta eftersom det är söndag. Men han sa att han kände för det och då dricker han. När jag säger att det är för mycket när man ska jobba dagen efter blir han sur och säger att han inte äter godis eller läsk som jag gör så då kan han gott få dricka lite grann. Lite? Han sa att när man dricker måttligt som han så är det inte skadligt. Måttligt? Fattar ni vilken fantasi han lever i? Han dricker 5 dagar i veckan. Vardagar som idag och på helger 6-10 st beroende på vad vi gör. Så minst ett flak i veckan går det. Jag tycker det är onormalt mycket och han tycker det är normalt så som de flesta dricker. Är det så att jag överdriver det hela? Snälla berätta vad ni tycker!

Är nog för de flesta (Om inte för alla) en del av vägen till nykterhet. Förstår att det känns illa, men tycker nog att var och en som faller tillbaka platser lika mycket här ändå. Även de som har lång nykterhet är tyvärr inte skonade.
Lycka till!
//PP

Det är skönt att få skriva av sig här och hitta stöd hos andra som oxå kämpar.
Man kan svara på olika trådar men du kan oxå skapa en egen tråd.
Ha en bra kväll♡

Jag vet inte riktigt när det började. Vi träffades för 23 år sedan. Då var han aktiv idrottsman och tränade och spelade matcher 6 dagar i veckan. Då kunde han inte dricka. När de var spellediga drack han ganska mycket men vi var ju unga utan barn då. Han har alltid druckit mycket på lediga helger, på fester och högtider. Jag fattade nog aldrig riktigt utan tog hand om barnen medan han var full på påsk, midsommar mm. Skulle satt ner foten redan då, att han inte fick dricka när barnen var med men gjorde det aldrig. Jag tycker nog att det där dagliga drickandet och smygandet började för kanske 3-4 år sedan. Vi hade väl en svacka i vårt förhållande då. Han fick en liten depression och jag tror det var då det började. Jag vågade efter ett tag säga ifrån och han började smyga. Nu är barnen stora men bor fortfarande hemma. De ser och vet men säger inget tyvärr.
Ikväll har han lagat mat och det gör han aldrig utan att dricka. Han sluddrar lite men har inte visat att han druckit. Känner för att fråga men orkar inte. I fredags hittade min son honom sittandes i soffan och snarkade lite väl överförfriskad. Jag hade redan gått och lagt mig. När sonen berättade dagen efter så bara skrattade han som om det var kul. Ja kanske om han varit 19 men nästan 50? Nej! Suck! Har tappat orken att ifrågasätta.....

ska det vara så här...egentligen? Ställer man sig lite utanför sig själv och sin situation och intar rollen som betraktare är det lättare att förstå och veta! Så typiskt en alkoholist som blir lämnad att plötsligt ”komma till insikt” och ”känna ånger”! Och du sparkar inte på någon som redan ligger bara för att du sätter gränser runt dig själv och står upp för dig själv!

Jag känner så igen mig i din berättelse. Kunde lika gärna varit jag!

Jag tror att både du och jag VET
att vi inte ska ta det där första glaset. Ändå gör man det.. !!

Jag lyckades hålla mig nykter i mer än 100 dagar i somras. Sen blev det lite vin ibland och i fredags blev jag jätte full på krogen.
Nu är vi här med ångest och känsla av misslyckande.

Men, vet du vad? Har man klarat det en gång kan man göra det igen ?
Det handlar "bara" om att inte för något i välden ta det där första glaset..
Lätt att säga men så svårt att göra.!!
Kämpa på och fortsätt läsa och skriva här.

Kram ?

Tänka på dig själv.
Om du skulle skriva ner allt du kommer på som varit negativt i samband med din relation.

Och fråga dig sen om du läste igenom berättelsen vad du skulle råda denna person till.
Stanna eller lämna.

Jag tror att svaret är ganska givet.
Att det sen är svårt och att du känner dig kluven är ju inte konstigt alls.

En dag i taget,en sak i taget brukar kunna fungera rätt bra när man känner att saker är övermäktigt.

Det är du värd efter allt du varit med om! KRAM

Det gör susen mot halsen i hett vatten.

Ja, känsloupplevelserna här på forumet är ganska lika i allmänhet, våra i synnerhet. Tror jag... ? Eller är det lite s(S)killnad? ?

Maken byter jag inte ut mot någonting någonsin. Tur att jag har vett att uppskatta honom och inte ta kärleken för given. ?

Ha en fin nykter avslutning på helgen, Skillnad och alla andra!

Du är absolut ingen liten lort! Släpp den känslan om några dagar kommer du stå nykter och rakryggad igen.
Besviken på sig själv det måste man ju vara annars finns det ju ingen anledning att lägga av.
Din viktigaste insikt har jag också kommit fram till jag lyckades ju med konststycket att tömma en Box och 6 starköl från Torsdag kväll till Fredag FM, tur att jag inte hade mer.
Nu kämpar vi på mot en nykter framtid!