Senaste kommentarerna i forumet

Mick .. såå glad att höra ifrån dig .. och med Positiv uppdatering..
Min Vita Verklighet fortsätter .. och som du säger så är tid viktigt ..
tid att inse att det går att leva utan a ..
Kul att höra att du fortfarande har
hjälp och stöd av personen som du berättat om tidigare ..
Elias och jag har kontakt med varann utanför Forumet ,
och även han är på rätt sida om korken ... han har varit ett otroligt stöd för mig ..
Som du säger denna besattheten .. drack minst 1 flaska vin / dag ..
mån - söndag .. Som besatt ..
Såå glad att jag vågade mig ut på denna resa .. resan där inte A är med ..
7 kt nyfiken på vart resan ska föra mig ..
har redan träffat på / lärt känna människor som betyder mycket för mig ,
människor som jag aldrig skulle ha träffat på om jag fortsatt mitt förra liv ..
Även om det inte har gått så lång tid än på din resa ..så känns det som om du
har bestämt dig ..Önskar dig All Lycka Till ..
Mick , Nu Kör Vi igen .. Kramar Ler

Om det är så att det bestäms att det bästa för mig är behandlingshem. Jag har aldrig haft svårt för att öppna upp mig och att prata om sånt som kanske gör de flesta livrädda, känslor och tankar. Jag vill bara på något sätt tro att jag är på rätt spår nu och om jag får tillgång till att samtala med en alkohol terapeut så blir detta ytterligare hjälp på traven! Jag har de senaste dagarna på jobb mått så bra, jag har uppskattat skämt, jag har sett möjligheter, jag har börjat komma ifatt med allt som jag varit efter med. Jag har de senaste dagarna hemma hjälpt barnen med läxorna, tvättat åtskilliga maskiner tvätt, rensat garderober och lådor samt lagat mat till familjen och detta efter arbetstid. Ja jag känner att jag är på G nu och det är så här jag vill må!
Det gäller dock att vara på sin vakt som ikväll med de gamla klasskamraterna där jag direkt förklarade att det blir alkoholfritt för att spara min lever och inga sura miner för det från deras sida kan jag säga!
Fortsätt vara nyktra där ute!
/Lorden

Hej!
Varit inne och kollat inlägg här. Mina vanor och oro och behov av kontroll är som et andras.

Jag är övertygad om att det skulle hjälpa mig att hitta en eller flera likasinnade att umgås och hjälpas åt och mötas med. Utan en överste AA-chef.

Så: alla ni män och kvinnor som dricker enföadka eller mer per dag men ändå lever ett kartärsfyllt liv, hör av er, låt oss hitta andra kickar!

Kram

Hej!
Varit inne och kollat inlägg här. Mina vanor och oro och behov av kontroll är som ers andras.

Jag är övertygad om att det skulle hjälpa mig att hitta en eller flera likasinnade att umgås och hjälpas åt och mötas med. Utan en överste AA-chef.

Så: alla ni män och kvinnor som dricker en flaska eller mer per dag men ändå lever ett karrrsfyllt liv ( med lögner) hör av er, låt oss hitta andra kickar! Och låt oss hjälpa varandra!

Kram

Tack för svar! Jag ska försöka få kontakt med läkaren igen och eventuellt komma med på ett av min pappas besök tipsade en annan läkare om. Men tänker att en orosanmälan kanske också är bra, men vad innebär det? Vad kommer det leda till, finns det några negativa följder? Jag har lite kontakt med några av hans vänner, dock mer om saker som måste göras...

Jo, jag vet egentligen att det inte är mitt ansvar, rent intellektuellt förstår jag det... men samtidigt vill jag, ifall allt går åt helvete och han dör, känna att jag gjorde allt jag kunde.

Hej!
Och varmt välkommen!!
Känner igen resonemanget exakt. Så var det för mig (och min man). För några år sen... Tills vi inte orkade bry oss längre, slutade lova oss själva och varandra någonting utan gav upp och drack varje dag. Så har vi hållit på tills jag plötsligt förstod att mitt liv skulle kunna vara fint istället för ångestfyllt, farligt och nattsvart.
Min man dricker fortfarande dagligen men jag slutade 31 juli i år och det är den finaste gåva jag någonsin kunnat ge mig själv och mina barn.
Jag har inte använt mediciner men det är säkert bra. Jag kom helt enkelt till en punkt då jag avskydde mig själv så mycket att jag bara hade två val: att sluta dricka eller gå under och dra mina barn med mig. Då blev valet enkelt även om de första veckorna var en kamp som krävde allt av mig. Men det vände för någon vecka sedan och känslan är fantastisk!
Jag trodde inte det någonsin skulle vara mysigt och trevligt utan vin men jag hade fel.
Jag vill bara säga till dig att det vi tror vi behöver alkoholen till är ett påhitt av alkoholberoendet. En kemisk reaktion helt enkelt. Som så många här berättat för mig är att hjärna är kidnappad, radiostyrd av alkoholen. Den manipulerar oss tills vi blir sjuka, kroniskt. Jag har accepterat att jag nog aldrig kommer kunna dricka måttligt. I början var det en stor sorg men sen en kort tid tillbaka känns det ok, allt jag önskar och hoppas är att jag kommer fortsätta känna att det är helt ok i resten av mitt liv. Men om det kommer bli så har jag ingen aning om. Jag tar en dag i taget.
Det är det bästa råd jag fått och jag ger det till dig: ta en dag i taget. Du har allt att vinna eller förlora, gör varje dag valet att vinna.
Inte för att jag vill skrämma dig men (eller det vill jag kanske...) det kommer att eskalera. Det har det gjort och gör för alla andra i den här spiralen nedåt, det är bara så alkohol fungerar. Vi är inte svagare än någon annan, det är alkoholen som är sjukt stark.
Läs mycket här på forumet! Här finns erfarenheter och fantastiska människor!! Att förstå att man inte är ensam om detta är en stark och bra insikt❤️
Jag önskar dig STORT lycka till!!
Kram Amanda

Det finns tabetter som minskar suget. Testa dom tydligen kan man då dricka kontrollerat tillsammans med dom.
Sen finns bu Antabus som förhindrar att man dricker. Om jag förstått rätt får man då så våldsamm biverkningar att man aldrig gör det igen. Ibland kan biverkningarna var fara för livet.
Kontakta vårdcenralens läkare dw skriver recept

energi så fyll på! Fundera över vad som ger dig kraft, energi och gör dig glad! Klart du ska lägga tiden på de människor du trivs med och tycker om, dom dom ger och inte tar och tär! Nu kanske jag låter hård men det menar jag inte att vara: om någon av dessa missbrukare dör så får du reda på det! Inget du kan förhindra, bara dom själva som kan göra det! Dom har ju valt ett destruktivt liv och det både skadar en och kan ta död på en!
Som sagt du själv är den viktigaste personen i ditt liv! Ta hand om den personen nu!

Fridalie jag känner att larmet går när jag läser din berättelse.
Det är bra att du vill leva ditt liv nu att du är glad och ser framåt.
Tycker att du ska göra upp med ditt ex nu inte till somaren låt dej inte stå i tacksamhetsskuld till honom heller. Utan dela lika.
Ditt ex är inte att lita på alls,varför ska han ha svängdörr hem till dej , ni har ju separerat.
Du berättar hur han uppfört sej och det är skrämmande omoget och svinaktigt på gränsen till farligt. Han slår blå dunster i dina ögon och jag tror att du fortfarande är kär i honom vilket gör dej svag. Bli stark och fri du också.
Så byt lås och dela huset nu så att du blir tryggare.
Jag blir så chockad över vad kvinnor står ut med det är inte värt det och självaktningen sjunker.
Gör dej stark och fri (från honom) Ta tillbala din självaktning. Ha inte mer med honom att göra han kommer aldrig bli den snälla mjuka killen du behöver han har ju visat sitt rätta jag.
Var rädd om dej nu tänk framåt och minns att det har aldrig han gjort vad det gäller dej.
Förlåta kan man det mår man bra av med jag skulle aldrig efter detta ha honom som vän.
Lycka till Fridelie

.

.

är så mycket jag i början av min nykterhet fast den egentligen handlar om medberoende men vi följer ju samma schema.

https://blimeradu.se/bli-klar-over-dina-granser/?ck_subscriber_id=13317…

Ha en bra helg och skriv gärna på om en Vit Jul ♥

plattar till snön så den blir så hal så vi halkar lite så kan vi låtsas att vi är lite påverkade :-))

Och jag dricker inte mjölk..... :-))

Tack Sisyfos, för att du delade med dej av dina tankar. Jag börjar så smått se mönster och orsaker som t ex stress och inre ”hjärnspöken” för min del. Det gäller att klura ut vad som triggar igång drickandet och vara medveten om det i varje situation. Tror även att vanans (ovanans) makt är stor. Jag försöker ändra på det, och hoppas att jag lär mej nån gång. Men ofta är det bara en dålig impuls, som gör att vinet (eller ölen) kommer fram, för min del. Det bästa för mej är också att inte ha någon alkohol hemma. Ikväll blir det en helt nykter fredagskväll. ?

Är en stödgrupp för anhöriga till de som dricker för mycket.

Att tiga still och bara se på medan ett drickande ökar är jättesvårt att klara av.
Men så länge man kämpar och tror att man med kärlek,förmaningar eller skäll rår på alkoholen så slösar man oftast en massa energi i onödan.

Kanske att man med jämna mellanrum sätter sig ned och stämmer av läget.
Säger att det här känns svårt för mig.
Jag skulle vilja ha det såhär istället.

Men oftast förmår inte den som dricker att dra ned även om de verkligen försöker.

Alanon är bra just för att den i mitt fall vred hjärnan rätt igen.

Att jag försökte förmå min alkoholiserade sambo att bli fri från sitt begär,fast det var hans resa och hans beslut.
Fast jag istället borde ha lagt krut på vad jag kunde påverka,dvs mitt eget liv.

Tack för fina kommentarer. Jag tänker att jag måste försöka umgås med vänner, göra saker som är roliga eller som jag tycker om. Jag vill hjälpa mig själv också men tankar och känslor kring människorna omkring mig som har det svårt/missbrukar tar över så lätt och äter upp mig. Jag går in i en annan personlighet känns det som. Jag råkar vara enda barnet i en missbrukande familj som inte missbrukar och bor i samma stad som övriga familjemedlemmar. Så det är inte bara ex/sambo som ringer mig. Det kryper i hela kroppen på mig just nu. Jag har några få vänner som jag kan umgås med och trivs bra med arbetskamrater, kanske borde jag lägga mer tid på dom. Men jag tappar så mycket energi att det enda jag orkar göra oftast är att ligga på soffan och se på tv och vaka över mobilen och sova när jag är hemma. Varför vänder sig alla till mig, ska jag få lov att säga till alla att jag inte vill ha något att göra med dom. Tänk om någon av dom dör för att jag inte hämtar, svarar i mobilen så att jag kan ringa polisen osv. Dom ringer när dom är i knipa eller när dom mår så dåligt att dom vill dö. Jag har ständigt ont i nacke och axlar, jag bär på ett berg.

Hos klanten tror jag det var.
"Jag har inga egna gränser,därför respekterar jag inte andras"

Säger en hel del om mig också.
Inte oförmåga att läsa av signaler,det är jag bra på.
Men att liksom tycka"eftersom det här inte är något problem för mig,Så borde det inte vara ett problem för dig.
Tänkvärt..den ska jag grubbla på.

hjälper honom bäst genom att låta bli att ha kontakt! En del måste nå den berömda botten innan de kan ta tag i sitt liv!
Fokusera på dig själv nu, var snäll mot dig själv, lägg inte skulden på dig själv! Du har gjort allt och lite till för att hjälpa honom med hans liv! Vänd tankarna inåt nu och fundera över hur du mår, vad du behöver i livet mm! Förstår precis hur du känner! Så lätt att se klart på andras situation men sin egen är det svårare med! Håll ut det kommer bli lättare för var dag som går om du ger dig själv chansen!

Du har levt länge med en man med alkohol och drogproblem. Det har varit och är tufft för dig. Ser att du skrivit och läst här ett tag som ett sätt att sortera i dina känslor och tankar kring detta. Du har tagit många steg i den här situationen, försökt på olika sätt att påverka honom, stötta honom och finnas där. Det har haft effekt, han valde att åka på behandling. Nu är han tillbaka i sitt drickande och drogande och du känner skuld över att du inte finns där på det sätt du tidigare gjorde.

Utifrån det du beskriver låter det som att du finns där fast på ett annat sätt, du vet nu att han har förmågan att faktiskt ta emot hjälp, han började förändras och har erfarenhet från det. Det låter också som du har jobbat med att sätta ramar för vad som är okej för dig och vad som inte är okej. Kanske var det en av anledningarna som påverkade honom att söka hjälp. Du sätter också ramar kring när han ringer, om han ringer för att berätta hur illa det är gång på gång och samtidigt inte väljer att ta emot hjälp just nu mår du dåligt av att lyssna. Om han skulle ringa och berätta att han tar hjälp och mår bättre skulle det säkert vara annorlunda. Du visar honom att det är hans beteende och inte han som människa du satt en ram runt.

När han säger saker som att han vill dö skulle du kunna ge honom hänvisningar, oavsett om du är utbildad inom området eller liknande är det bäst att han får hjälp utifrån. Det finns hjälp att få om han är villig att ta emot den precis som med behandlingen han varit på.

Det märks att du är påläst kring detta och du har säkert många idéer själv. Jag funderar kring hur du mår. Du skriver att du själv ibland kan tänka att du inte orkar, att du vill dö. Så ska man inte behöva må och även för dig precis som för honom finns det stöd att få.

Vad har du för stöd omkring dig utöver forumet? vänner? professionella? saker du tycker fyller på din energi och kraft?

Jag klistrar in några hänvisningar för dig eller till dig att ge till honom här nere:

Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar kl. 13-22. /www.1177.se/hjalplinjen/
Jourhavande präst. Ring 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00. https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast
Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. De hittas på: mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Anhörigstödet

till AC/DC eller Procol Harum? I så fall är jag på. Fast snödrivorna här kan förstås lägga lite sordin på stämningen. Och så vill jag ju ha en garanti att någon hjälper mig att städa upp alla tomma mjölkförpackningar och juicekartonger som kommer att täcka gården efteråt...

Det ska gå denna gång.
LP

Nu är jag tillbaka igen och undrar hur många gånger jag ska misslyckas innan jag lyckas? Ångesten är så svår och stark. Jag har sista månaden gjort bort mig så mycket och ofta så nu igår igen blev jag jättefull och missade ett viktigt möte på morgonen idag. Har legat som en zombie i hotellsängen i nästan ett dygn snart. Ältat allt jag gjort sista tiden och är bara otroligt rädd för konsekvenserna. Det blir bättre om några dagar men allt jag gjort genom åren gnager enormt mycket på min själ. Nu vill jag bara bli fri från ångesten och att vara rädd. Tänk vad lätt det är att bestämma sig när man mår dåligt för att sedan efter några dagar förtränga allt och dricka igen. Nu börjar jag min nya resa igen mot nykterhet och lugn. Jag kommer snart få sparken, skiljas och slutligen dö inom kort om jag inte lägger av NU!
Dag 1 snart över och kanske det är början på något livslångt och stabilt denna gång?
Jag har börjat.
Hjälp!
LillPer

Hej på er!
Jag kan känna frustrationen och rädslan ni känner för era närstående som ni bryr er så mycket om och som ni vill leva livet tillsammans med. Men när alkoholen har blivit ett problem, då är det många i familjen som upplever sig ensam. Så starkt av er att räcka ut handen här och dela med er av era erfarenheter!

Vägen till förändring är ofta krokig. Vissa vill testa kontrollerat drickande, vissa väljer nykterhet. Vissa väljer inget av det eller olika i olika perioder. Forskningen visar på lite olika saker. Kontrollerat drickande har visat sig fungera för några, kanske främst för personer som har utvecklat en riskfylld alkoholkonsumtion. Medan en annan studie har visat att avstå från alkohol är enklare än att försöka uppnå kontrollerat drickande. När det kommer till kritan så är vi alla olika personer och det som fungerar för en person behöver inte fungera för en annan.

Vissa personer kan tänka sig att söka hjälp om de inte behöver lova nykterhet resten av livet. På så sätt har de en behandlingskontakt om de vid något tillfälle inser att de behöver välja nykterhet. Kanske behöver insikterna trilla ned pö och pö. Exakt vad som sägs i ett behandlingsrum och hur detta sedan tolkas, det är svårt att veta. Har personen med alkoholproblem beskrivit hela vidden av sin konsumtion? Är den personen ens medveten om hela vidden? Det är sådant vi inte har något svar på.

Oavsett mängd, antal burkar och procent så kan man som anhörig i alla fall försöka hitta några svar genom att fråga sig själv: Hur mår jag av alkoholkonsumtionen i familjen? Hur påverkas jag av de beteenden som alkoholkonsumtionen kan leda till? Hur vill jag leva mitt liv? Vad är ok för mig och inte? (oavsett mängd) På vilket sätt kan jag skydda mig själv från alkoholkonsumtionens konsekvenser? Vad behöver jag göra för förändringar för att själv må bra?

Svåra frågor, jag vet! Men de kan vara värda att fundera på.

Med önskan om en lugn och fin helg för er! Tack för att ni hjälper varandra så fint här på forumet.

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Mina tårar svämmar över nu. Tack för dina kloka och raka ord.

Ja, egentligen vet jag. Men då ska jag alltså istället för att försöka få honom att minska, låta honom vara... tills den dagen min gräns är nådd?

Vad är Alanon?

Tack för ditt svar. Det betyder så mycket! Tack!

När du skrev att utifrån det jag skrivit är klart att han har problem med alkoholen, fick jag lägga undan telefonen och bara andas en stund. Så otroligt viktigt för mig på nåt sätt att få någon annans bekräftelse på det! Jag behöver det. Behöver ny input på situationen. För även om jag innerst inne vet att han har problem, så tvivlar jag ibland... men det känns i hela magen.

Vad ledsamt att din man gjort en sådan vändning! Särskilt när det skett efter kontakt med det som är tänkt att hjälpa! Och jag känner så väl igen den attitydförändring du beskriver. Det kunde varit min sambo du skrev om. Han är överlägsen och arrogant med alkoholen när han försvarar sitt drickande. Mjuk och förstående när hans försvarsmurar rivs.

Ja, vad jag förstått visar forskning att det är mer effektivt att stötta människor till minskad alkoholkonsumtion snarare än att ge stöd för att sluta helt... liksom att fler väljer att ta hjälp om de inte måste sluta helt och för alltid, och att fler lyckas minska än sluta. För min sambo har det inte fungerat. Visst har han minskat, men samtidigt också ökat på igen och enligt mig fortsätter han att bädda för sina alkoholproblem! Redan som ungdom sökte han (på sin mammas vädjan) hjälp för sitt drickande och fick då till sig att han inte hade alkoholproblem men att det vore bra om han drog ner på drickandet. Gissa om jag fått höra om detta uttalande från professionen många gånger! Tänk om man istället inte hade ”okej:at” hans drickande.

Så man kan verkligen fråga sig som du gör, om det fungerar att dricka lagom för någon som har eller har haft alkoholproblem? Och oavsett om det går eller inte - är det värt att ta risken som det innebär att försöka dricka lagom när man istället kan försöka sluta helt och hitta andra värden i livet?