skrev Ullabulla i Dax att vända blad.

Insikter måste komma inifrån.
Ja solen är varm och snön är kall.
Uppenbara sanningar som alla kan ta till sig.

Men de andra,som handlar om insikter och själsvåndor.
Att andra har sagt och upplevt och gått igenom och berättar

Och man känner igen sig.
Men att känna igen sig och att faktiskt på riktigt ta in på djupet att detta gäller mig.
Det tar längre tid och när femöringen väl trillar dit så är det så fantastiskt.

Man tror ibland att man hittar sin sanning rätt snabbt.
Liksom för att sätta på ett plåster på ett blödande sår.
Men eftersom såret blöder så funkar det ju inte något vidare.
Först måste det få blöda klart,man måste dit och pilla på skorpan och så småningom så läker det ut och kanske tom ett litet ärr har bildats.

Där och då kan jag ibland uppleva en sån ro.
Jaha,såhär var det på riktigt.
Här har jag tramsat runt och trasslat in mig i förklaringar och ord.
Men sanningen är oftast bara en känsla,den har inte ens ord.

Och när känslan infinner sig och tom vågar bygga bo.
Då kan man dra ett streck åtminstone tillfälligt över det såret.

Jag måste vara full av operationsärr nu.
Så mycket lappande och lagande dessa sista år.
Så mycket grottande och funderande.
Ibland med resultat,ibland med fortsatt vindlande.

Men återigen,här sitter jag efter en helg med min handikappade dotter och känner lugnet,ron.
Att såhär är det,såhär ska det vara och det är gott.


skrev FPGA i Åt hellskotta för mycket!

Efter en månads uppehåll så trillade jag tillbaka en dag. Vilket bakslag, men samtidigt ett framsteg. Från nästan dagligen till en gång på en månad är ju ändå bra. Jag kämpar på men känner samtidigt suget hela tiden. Man får tänka på allt, precis allt 24 timmar om dygnet så att man inte åker tillbaka.

Jag går hos en drogrådgivare och det har fungerat bra. Men nu kräver frun att jag går till AA med på grund av bakslaget. Är det någon som har erfarenhet av dem?


skrev Sisyfos i NU har jag fått nog!

Toppen Anders! Skönt att det verkar ha ordnat sig med samtalshjälp.


skrev Sisyfos i Ångesten tar mitt liv...

Men Berra, säger svågern att du blir tråkig? Han har verkligen hängt upp sig på att du inte dricker. Tycker att han borde ha vant sig vid det här laget. Och accepterat. Vad skulle han säga om du korkade upp, tror du? Japp, instämmer han verkar verkligen kunna höja stämningen ?. Tycker inte att du ska testa, men jag blir lite arg på hela situationen. Och ingen säger nåt?

Han är säkert djupt avundsjuk dagen efter i alla fall! Och bara set faktum att du säkert glömt att vara rädd om din tand... där har du tjänat pengar också.

Ha det bra! Alltid kul att läsa dina rader.


skrev Klanten i Första dagen - igen.

En månad, två veckor.

Inte en droppe, avstod till och med julbordets chokladtryfflar som var marinerade i rom, för att vara på den säkra sidan... det har blivit allt lättare att tacka nej. Just nu säger jag bara ”nej tack, jag har en vit månad”. När folk blir provocerade så avfärdar jag dom bara, börjar prata om annat. Eller säger helt enkelt ”nä jag dricker inte. Varför dricker du?” Tyvärr är det många som jag inte träffar längre. De där aw-personerna tycker inte längre att man är så kul. Blir aldrig medbjuden på att ta en öl längre.. kanske handlade det alltid om just ölen. Men det känns ensamt nu.

Var på personalfest, tog inte bilen så hade inget att ”skylla” min nykterhet på. Det var intressant att se ur ett nyktert perspektiv hur allt ser ut. Hur förändrade vi kan bli ibland. Och lite rädd när jag tänker att det där brukade vara jag. Men då hade jag devisen att så länge det inte var minnesluckor så var det en ok nivå på mitt drickande den kvällen. Det är nyttigt för mig att nu se att gränsen för att tappa omdömet går betydligt tidigare än så... Men den här kvällen var jag nykter, såklart, och jag skämdes inte för det. Även om många (högt uppsatta män) ifrågasatte varför jag inte drack, kallade mig tråkig. Hur har man mage att göra det mot någon som inte dricker för övrigt? Dom vet INGENTING om mig. Att man inte dricker kan vara pga så många anledningar, allt från a-problem till sjukdom till att man bara inte vill. Men en sak kan man ju vara ganska säker på - att någon annan inte dricker beror väldigt sällan på 1. en själv (även om vissa självupptagna egon ser andras nykterhet som en personlig vendetta) 2. att personen går in med den bestämda uppfattningen att vara tråkigast på festen. Att man ibland blir lite avig och ”tråkig” beror ju på hur man bemöts och respekteras av andra.

Så.. jag sket i dom, och spiknykter dansade jag med mina kollegor på dansgolvet. Helt bara av mig själv, utifrån min egen vilja att släppa loss! Inte alkoholens. Och jag kände en innerlig glädje som jag inte känt på länge. Den är liksom lite skör, men efter den här festen plockar jag fram den ibland och blir alldeles varm i kroppen.


skrev Skillnad i Skillnad

Så kom då en märklig dröm med alkohol inblandad även till mig.

Min föredetta man och jag måste typ varit ihop igen. Han kom hem med starköl och en box. En öl halvt urdrucken i näven...

...berusad, krävande, i drömmen sliskig...

...äcklades...

...sen hade vi ändå en diskussion om barnen, som bodde varannan vecka...det gick inte ihop...ingenting gick ihop.,.

Vaknar glad över att inget i drömmen är sant, ingenting, bara gamla känslor ihopkokade, för att benas ut, bearbetas och släppas!

”Just drop it”, viskar min klara hjärna, ”just drop it”, för det var då...

❤️?☕️?❤️


skrev Skillnad i Less

...det har hänt och det var inte handlöst. Vad du vill vet bara du!

Om jag haft en man som druckit vin bredvid mig...kanske jag inte klarat...varit...velat...vet ej...har ingen...man...längre...nu...

Du ❤️ Vad vill du? Handen på hjärtat ? Vara nykterist? Dricka måttligt? Ta en paus från a och fatta beslut utifrån uppehåll?

Jag inbillar mig att det hjälper att veta vad jag verkligen verkligen vill själv ?


skrev Skillnad i Ett ärligt försök!

Hahaha...i natt har jag drömt om både fylla och föredetta mannen...smittar det ??

Det var absolut ingen rolig dröm, men nu, med 1:a ljuset tänt, kaffe i koppen och morgonrock runt kroppen...

...förstår jag att jag ”gör upp” och jag gör uppror. Det var han som var full... då det begav sig OCH i drömmen...jag bearbetar vissa saker långsamt..

Clementinkram och pepparkaksbak ?


skrev Anders 48 i NU har jag fått nog!

...en bra början på en lång nykter period. Något AA-möte i veckan. Psykoterapeut 3 ggr/månad. Känns bra, jag har ju slutat dricka. Jag har ju slutat med 7-dagars sumofyllor. Jag skall inte dricka någe mer - vi blir ju inte kompisar igen, jag och alkoholen. Det klarar vi inte. Vi har sagt adjö på obestämd tid. Stark i min övertygelse - men svag i stunder då jag skulle vilja dricka några öl. Jag avstår dessa. Blir bäst så.....:-)

Hur går det rabarber? Jag hejar på dig - du grejar detta igen. Jag lovar........ kämpa på.//


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

..och snart är den förbi...
Jag hänger inte med alls, tiden bara rusar förbi, om tre helger är det självaste Julafton, tänka sig.
Mentalt har jag inte hängt med, ute finns ingen julkänsla även om så butikerna försöker en att få den att framhävas.
Visst lite frost på mornarna och några tappra försök till några flingor, det har väl hänt, men ack nej, ingen julkänsla.

Frugan kryper ner brevid i en kall säng, lite trumpet säger hon...jag vill inte gå och lägga mig, då är helgen definitivt helt slut, och det vill jag inte att den ska göra, när man vaknar igen så är det vardag, och dessutom...måndag.
Kan inget annat än att hålla med, jag gillar inte måndagar och allra minst måndagsmorgnar, fem outhärdliga dagar framledes.
Jag brukar räkna ner arbetsveckan i procent, fem dagar a' 20 %, en halvdag 10%, onsdag efter lunch så är det nedförsbacke.
Man skulle önska att veckan bestod av fem fredagar istället, det skulle kännas mycket lättare.

Huehe skrev nyligen om hur det är att bli gammal, eller mer om hur vi kroppsligen har blivit mer mogna för att om inte säga lite övermogna, kan bara hålla med, garantin har gått ut och det rasar lite överallt på en kropp spm har levt rätt fysiskt.
I veckan tvingades jag krypa in under en maskin som skulle kräva en ryggrad likt en boaorm, alldeles för trångt, en vikning 45 grader till vänster, revbenen på en metallram, huvudet i en transformator armarna uppåt och på 15cm avstånd från näsan hålla verktygen och en ficklampa i munnen, det tog två timmar...
Förra gången jag utförde samma reparation var jag helt ledbruten i flera dagar efteråt, denna gång kände jag ingenting, förräns nu.
Jag var livrädd för att tappa skiftnyckel så att framtänderna skulle slås ut, och så pajar jag tänderna på en kola på fredagskvällen istället, inte bara en utan två, jo så visst rasar kroppen bitvis, alla gånger.
Mina tänder som har varit kanonbra, skalat sladdar, tuggat på nötter med skal ja t.om öppnat en och annan ölkapsyl när det har krisat, det vågar man inte längre.
Och så är det bara de tänderna som de lagade på sjuttiotalet som rasar nu, gammalgamfyllningar, så egentligen så är det reklamationer allihopa.

I helgen var vi på underhållning, biljetter som vi gav i julklapp förra året, så pass lång tid i förväg måste man vara ute nu förtiden.
Tre veckor innan det är dags att ge bort nya.
Vi var fyra par som efteråt gick på en av de finare krogarna och körde hela repertoaren.
Svågern tyckte att ju mer alkohol han hann att dricka desto mer tråkigare blev jag, munnen gick som på en tvåtaktare hela tiden.
Han kan verkligen höja stämningen, men låter få andra få möjlighet att prata istället, så han tar lätt över konversationen.
Och apropå åldern, så upptäckte jag att se har blivit svårare att sortera ut samtalen i allt omkringliggande sorl, skrammel med bestick, glas och tallrikar, tjatter från grannborden etc.
Jag lät blicken få snegla upp i taket och inspireras av stuckaturen istället, hur de har satt belysningen och hur de ska lyckas byta lamporna bakom takbeklädnaden.
Livrädd var jag när jag åt maten att resten av tandlagningen skulle släppa, minns knastret från kolan på fredagskvällen.
Har ni käkat chips med bara framtänderna någon gång?, ganska så besvärligt faktiskt.

Efter krogen tog vi sikte på en häftig takbar med magnifik utsikt över staden, det var trångt och stimmigt, redan här märker man att man har numera en lägre tolerans än när man var yngre.
Man får skrika åt varandra och mycket snart börjar fyllpladdrandet, man köper drinkar åt varandra och dricker äckliga shots.
-Men den här var riktigt äcklig, testa!
-Ja fy f-n, den köper vi en åtta av nästa gång...
Det är som om det vore ett mandomsprov bland herrarna, damerna vill ha söta drinkar med mycket lullull på, paraplyer, frukter och minst två sugrör och så ska de ha en klatschig färg, om man ska dra dem över en kam.
Inte alla, ett bord längre bort sitter en yngre kvinna och drar i sig jäger och starköl i samma takt som sina bordsherrar, undrar hur det kommer att gå för henne under resten av kvällen, hon är tatuerad på armarna som en gammal sjöman, en riktigt hårding.
Tiden går och tack och lov, parkeringstiden förlöser oss från detta brölande och fnittrande gäng.
Vi undviker spyfläckarna på trottoaren och de halvätna hamburgarna på vägen mot bilen, går igenom urindoftande trappor för att sedan låta bildörren stänga oss ute från nattens sorl.
Startmotorn går igång och alla i bilen tittar på varandra, Gud så skönt att få åka hem i bil och om en liten liten stund får krypa ner i sin egna om än lite svala säng med rena lakan.
Tolv timmar i farten, visst har vi både haft det trevligt, roligt intressant spännande och välsmakande, men det finns gränser för hur långt man kan pressa sig, och det här var så pass långt vi orkade.
Vi gillar att vara ute, men inte för ofta och inte för länge, ja visst har vi blivit äldre.

När man var yngre fanns ingen morgondag, man drog sin inte för alla nackdelar med sitt festande.
Idag på morgonen så kom grabben till mig och sade att hans flickvän hade spytt ner hans bil inatt när han hämtade henne från festen, jag bara log lite medlidsamt och gav honom disktrasan och sa du kan slänga den när du är klar.
Själv satte jag mig vid matbordet och drack mitt 1:a Adventskaffe till frukost i lugn och ro, inga samvetskval en söndagsmorgon.

Så var min första advent 2017.

Berra


skrev Sisyfos i Att driva bort A-djävulen

Du gör precis rätt tror jag.
Gör det som känns bra med middagen. Det är inte så farligt att välja nyktert... man behöver inte känna sig mindre värd, stå för att det är ett sunt val. Men om det könns jobbigt, stanna hemma.
Det känns verkligen som om du är på rätt väg och ärligt - vad ger mest skratt: helkväll med flaskan eller solsidan? Ett ganska enkelt val när man ser nyktert på saken.


skrev Sisyfos i Vad ska jag göra ?

Skolsköterskan ska göra en anmälan. Hon är skyldig att anmäla ens minsta misstanke om att ett barn far illa. Så egentligen borde du inte ens behöva fundera på det här. Hon ska följa upp i veckan sa du, berätta om helgen. Hon borde anmäla. Vet inte om du kanske ska säga det till henne.
Och du, de hatar dig inte. Det kan jag nästan svära på. Jag kommer från beroendesidorna och där finns många som blir väldigt personlighetsförändrade när de dricker. Hatar, skriker säger saker som är helt främmande för hur de känner. Det är ingen ursäkt, men en förklaring. Skammen är extremt stor hos många som dricker. Många vet nog inte heller hur illa det är och vad de säger. Spela in honom? Spela upp det när han är nykter.
Tyvärr ger alkohol skador på vissa platser i hjärnan, fortsätter de att dricka blir det ändå värre och värre. Så anmäl! Skvallra för deras arbetsgivare om de jobbar. Tänk på dig själv! Du verkar vara en jättefin tjej som behöver nåt helt annat. Så bra att du har en kompis med en mamma som också bryr sig. Kan du bo hos dem?
Förstår att du bryr dig om dina föräldrar, men glöm inte att det är de som är vuxna och du som är ett barn. Många på beroendesidorna har blivit hjälpta när det kommit fram att de dricker. Hoppas allt ordnar upp sig!


skrev Snart 50 i Less

I helgen har tankarna snurrat runt i mitt huvud. Det känns skönt att skriva av sig här. I lördags blev det trots allt tre glas vin...varken mer eller mindre tillsammans med min man. Jag kapitulerade men föll inte handlöst. Jag drack inte ensam eller för mycket..men ändå.
Nu blir det nya tag....dag för dag mot ett nyktrare och hälsosammare liv.


skrev Lorden i Att driva bort A-djävulen

nu sedan en timme tillbaka. Jag kunde inte hålla mig så jag la ett mejl till kollegan på jobb och förklarade mitt dilemma och berättade om mina problem. Hon ringde ikväll och givetvis så ställer hon upp och finns där för att stötta i min kamp, så lättad.

Ett annat dilemma, avdelningsmiddag oveckat och jag har tackat ja men vet inte om jag vill utsätta mig för sådant redan, vad tror ni?

Dilemma 2: frun åker på julmarknad i Tyskland med minstingen (12år) till helgen och det brukade ju vara en drickar högtid för mig! Jag måste aktivera mig med något så jag frågade den äldsta dottern om hon ville gå på bio och till min förvåning sa hon ja fast bara om vi tittar på solsidan, så får det bli. Tänkte passa på att rensa alla byrålådor i huset också kanske så blir frun glad när hon kommer hem.

6 dagar nykter idag?
/Lorden


skrev Tösabiten i Ännu en fredag...

...som man egentligen ser fram emot. Slippa ställa klockan och masa sig iväg till jobbet. Men jag avskyr fredagskvällarna. Då bastar min gubbe med polarna i klubblokalen. Bastandet är väl en bisak, dricker öl i bastun gör de. Varenda jäkla fredag mellan kl 16.30-18.30. Sedan kommer han hem lite lullig till färdiglagad kvällsmat. Jag hatar det. Då sprätts öl upp på löpande band och kvällen. Lir skiiiit! Så jag förstår dig! Nä detta livet gör att man i stort sett aldrig själv dricker. Precis som du hatar jag dessa alkoholbilder på sociala medier me Skål och trevlig helg. Jo tack! Vi får hoppas vi får det normala livet vi så önskar!


skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp

God kväll. En fin helg närmar sig sitt slut. Jag har haft det ovanligt bra. Och harmoniskt inombords. Har haft en julig, mysig helg. Varit på julskyltning flera timmar idag och det var så mysigt! Och jag har ro att gå långsamt och ro att inte bli stressad av allt folk som går långsamt framför mina fötter.

Jag har haft bra tålamod med mina barn och det har knappt varit något syskonbråk hemma. Bara fin lek dem emellan. Jag vill inte att helgen ska ta slut!

När vi var på väg hem i vintermörkret kom jag att tänka på en julöl. Vet inte varför. Eller jo, förut en period låtsades jag att jag gillade julöl för stämningens skull så jag kunde legitimera ett köp. Egentligen har jag aldrig nånsin druckit julöl så alls. Men för ett par år sedan tyckte jag det var en bra idé.

Jag kom på det ikväll i ett läge där jag förr i tiden hade svängt förbi en affär och köpt. Jag var på gott humör och med en mysig härlig stämning. Den känslan hade jag förr i tiden viljat förhöja med alkohol. Kanske bara en öl eller två.

Men ikväll kom jag ihåg den där känslan och kände direkt att det vill jag absolut inte ha. Tanken var så snabb och flyktig att det egentligen inte är något att skriva ner men ändå. Det var så fint att det inte kom ett sug på köpet. Det var bara ett gammalt minne som kom förbi mig och försvann. Inget sug! Hurra för det!

Vi köpte fina pepparkakor på konditori istället och så hade vi julmust hemma. Och nu är det dags att göra kväll. Lika klar i tanken som imorse när jag vaknade.

Godnatt alla ❤ hoppas ni haft en fin advent. Och hoppas den varit nykter ❤Om inte, ge inte upp.


skrev Ikaros i Hjälp! Är sjuk.

Det glädjer mig oerhört att läsa om Dina framsteg. Du,jag,MM för att inte nämna fler hade säker varit döda i dag om vi inte lyckats få hjälp av andra och av oss själva.
iKAROS.


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Det låter som att det finns en risk att "göra upp med" alkoholen i drömmarna under lång tid, även om det förstås är individuellt. Visst är det en underbar känsla att vakna upp och inse att allt bara var en dröm. Hoppas att du får en fin och vit jul! ♡


skrev Ullabulla i Medberoende och framtiden

I bagaget så är nog medberoende något som sakta smyger på en.
Man kan känna det då man gärna går igång för mycket på att hjälpa någon som uppenbart behöver hjälp.
Lägger sig i,ger pekpinnar förmanar manipulerar mm.
Man är oftast inte medveten om att man gör det.
Man försöker helt enkelt ta över så att man "hjälper" den andra att få kontroll på sitt liv eftersom de är så dåliga på det själva..

Eller så mår man väldigt dåligt av att ha missbruk i sin närhet och kan inte fjärma sig från att det faktiskt är den andra personen som dricker/missbrukar inte jag.
Och därmed den personens sak att lösa problemet och min sak att bara se på.

Alanon är utmärkt för att kolla om du är medberoende eller inte.
Där kan man som anhörig till en alkoholist gå för att känna om gruppen och det som görs och sägs där stämmer med en själv eller inte.
antingen kanske du tycker att inget som sägs stämmer något vidare på dig.
Eller så blir det en väckarklocka på att du faktiskt kommit "hem"

Då finns det en hel del att lära om sig själv och om att rikta om fokus och lära sig hitta ett bättre sätt att förhålla sig till sin omvärld.
Med mer lagom engagemang i sin omgivning och verktyg för att ägna sig mer åt sig själv utan dåligt samvete.


skrev Ge styrka till de som behöver i Varför vill inte en alkoholist ta emot hjälp, få vård? Alla vet ju ändå...

Hej surkärring!
Det vore fantastiskt om personen med missbruket helt sonika i morgon måndag säger att nu har jag bestämt mig - inget mer supande!
Den chansen är noll och minus noll!
Känns för jäkligt att stå på sidan och se att en människa är slav under drogen och kommer att dö i förtid på grund av alkoholen i detta fall.
Jag hatar drogen och vad den kan göra med dem som inte kan hantera den!
Om jag kunde hjälpa till på något sätt förutom det vanliga tjatet och gnatet, men jag kan inget göra. .(
Surt...
Allt gott till dig!


skrev Ge styrka till de som behöver i Varför vill inte en alkoholist ta emot hjälp, få vård? Alla vet ju ändå...

Hej snusmumriken!
Det vore ju fantastiskt om en hårt missbrukande själv tog beslut om att sluta missbruka och sökte hjälp och tog emot all hjälp som finns att få...
Men förnekelsen är ju ständigt närvarande - jag tror att parallellen med cancer är sådär...
Hur många cancersjuka förnekar att de har cancer, hur många cancersjuka nekar till att ta emot den hjälp som behövs?
De är klart det blir jobbigt för en alkoholist att inse att hen inte kan dricka "normalt" - och höra då hur "normaldrickare" raljerar över vita eller icke vita helger...
Men det är ju så att säga fingertoppskänsla i bland på vem som dricker för mycket och för ofta, och på fel dag dessutom...
men det jag skriver om i tråden är hårt-periodsupande-utom-all-räddning vad jag anser.
Allt gott!


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

"Välkomna en ny dag - inte alltid problemfri, men nu möjlig att leva med." De orden lånar jag och gör till mitt motto ett tag. Tack! ♡