Senaste kommentarerna i forumet

välkommen hit, Älgen! Bra att du hittat forumet, det låter som att du har det ganska tufft nu. Det har hjälpt många att följa och läsa andras trådar. Så småningom kanske du känner att du vill skriva själv.

Tycker att det går bra att lämna ut mig en hel del, då anonymiteten gör att jag kan vara ärlig och få stöd och pepp från dem som verkligen vet hur det känns. Människor i verkliga livet vet inte mer än vad jag väljer att berätta.

Har du berättat för någon om dina problem? Det är jobbigt att vara ensam om det är en hemlighet. Hoppas att du hittar motivationen.

Stort lycka till! ♡

Jag hade gärna umgåtts med dig Vinäger och fortsätter också gärna göra det här ?

Precis som när du började skriva här för 1,5 år sedan så delar du med dig av viktig visdom. Det är så lätt och riskfyllt att glömma, inbilla sig att vara starkare än drogen. Gör gott att bli påminnd.
Ta vara på dig!
//PP

Dublett

Önskar så att ja kunde säga som ni som har dagar att räkna. Men det har ja inte, än! Varför blir det såhär? Varför faller man för skiten som fäller en? Ont är vad gör! Som satan ont gör det!

Barnen kom och skall stanna en vecka hemma hos mig. Dubbelt välkommet. Sällskap hemma och naturligt helt a-fri vecka.

Hej anonymkatten
En pojkvän som inte är värd namnet.
Pojke ja men vän nej. Han har då inte vuxit upp än.
Han ger dej ingen glädje kärlek omtanke trygghet inget som är en tillgång.
Bara sorg och tomhet han är en självisk liten pojle som du kommer att klara sej bäst utan.
Vänd honom ryggen gå din egen väg det finns underbara män därute som kan ge dej något helt annat.
Även om du har en tuff period framför dej som kommer att vara jobbig då är du bättre utan honom.
Att inte få det självklara av den som står en närmast orsakar en smärta och sorg ja tomhet.
Det är ju så att vara ensam i en tvåsamhet är mycket värre än att vara ensam med sej själv.
Lämna honom fort han är inte värd något du är värd mycket mer.
Han inget att ge dej tyvärr.
Lycka till ❤ det kommer att bli bra, men aldrig med honom

Det är lätt att trilla dit. Jag tycker inte att du ska känna dig falsk. Du har tagit dig igenom en lång tid utan a. Du vet att du kan. Jag skulle nog också kunna dra iväg åt fel håll nu om jag drack något litet glas. Känner att jag har en del spänningar inombords, en del stress som jag gärna skulle hälla lite öl och vin på. Men jag skippar det just nu. Ska göra nytt försök med träningskort på lokalt gym imorgon. Hur går det med träningen för dig?
Jag önskar dig en fin första advent!

efter ”den nyktre mannen” jag älskar! Varje gång jag skall skiljas åt från den nyktre och trevlige mannen så undrar jag inom mig när vi syns nästa gång! Helt sjukt, som att ha två liv och två män! Länge sen jag tyckte det var mysigt att dela en flaska vin! Spyr nästan när folk lägger in bilder på två vinglas på sociala medier! Får ont i magen av det! Längtar efter ett normalt liv så hjärtat nästan brister! Min kompis gubbe ringde häromdagen och bjöd in mig till överraskningsfest för sin fru (min kompis)! Så vill jag också ha det!
En helg har passerat och jag är helt slut?

Älgen! Jag läste runt bland trådarna i flera månader innan jag började min tråd så vem vet jag kanske blir en av dina följare i framtiden!

Blivit medlem idag efter en riktigt kass vecka. Just så som Vinäger beskriver att livet är som drickare stämmer så sorgligt väl. Nu ska jag lägga av innan kroppen ger upp. Är ingen utlämnande själ men läser era historier och lär. Tack

Hej Nordäng. Ja jag måste ta tag i mitt liv. Nej det är inte vår gemensamma son. Jag är tacksam för råden. Jag lider med dig också. Varför kan de inte förstå att vi blir sårade. Idag dricker han"bara" 3:5:or. Jag börjar tänka att snart kanske något händer kroppsligt att hans arma stackars kropp inte klarar mer och jag blir ensam kvar med min son. Det är ju så att djup därinne i den där personen som dricker finns en människa man älskar, eller hur. Jag är så oerhört trött på mig själv som inte tar tag i mitt liv åtminstone för min sons skull. Min sambo är aldrig elak när han dricker, fast han sårar oss ändå. Och det är ju inget försvar att han inte är elak. Idag är jag så fylld av ångest. Imorgon ska jag minsann kontakta alkoholmott och be att få stödsamtal. Tredje gången gillt. Varma kramar till dig.

– jag delar din känsla i allra högsta grad! Detta att kunna vakna utan ruelse och skam! Sätta på lite kaffe och välkomna en ny dag, – inte alltid problemfri, men nu möjlig att att leva med!

Inatt drömde jag att jag drack, och drömde att jag vaknade bakfull. Sedan vaknade jag på riktigt, nykter (men förvirrad), och insåg att nej, det enda som dracks igår var julmust. Det är en sån lättnad, även nu som 10 månader nykter. Så jag förstår känslan! Vilken tacksamhet till mig själv över valet att inte dricka - och därför vakna nykter och klar i huvudet.
Trevlig första advent :)

Som beskrev min situation. Jag har loggat, antecknat, räknat burkar mm. Sedan har jag tagit upp det med honom när han varit nykter, utan resultat. Det gjorde bara att han började gömma sina öl, smög med sitt drickande och ljög om vad han gjort eller varit. Jag talade om för honom hur mycket han drack och gjorde jämförelser men ingen reaktion. Han tycker att alla dricker som han och att det är helt normalt. Vill han ta en (!) öl så vad gör väl det? Nu orkar jag inte räkna längre. Vi började som er med att han inte fick sova i sovrummet när han druckit för han snarkade så. Han ljög om att han inte hade druckit och lade sig där ändå, vilket gjorde mig arg för jag fick aldrig sova. Idag har han ett eget sovrum och vi sover aldrig ihop. Fruktansvärt tragiskt! Jag påpekar alltid när han dricker på veckorna eller när det blir för mycket på helgerna men han bryr sig inte längre.
Vi hade också tänkt gå till en terapeut, men nu blev jag rädd när jag läste hur er terapeut hade tolkat och svarade. Då lär jag få en karl som slår sig för bröstet och säger att han hade rätt. Det orkar jag inte med. Jag går ständigt runt och är tjurig för gårdagens konsumtion och han tycker bara jag är otrevlig utan anledning. Vi kommer ingen vart. Hoppas din man reagerar på ett bättre sätt när du lägger fram fakta! Lycka till!

Man ser ju en annan sida av personen när de är nyktra och den vill man ha kvar, den andra personen som dricker kan kvitta. Kan man äta kakan och ändå ha den kvar? Svårt! Jag kan också se på andra som har en respektive som också är en vän de kan prata med i alla lägen. Som uppvaktar dem och att de kan ta ett glas vin tillsammans och mysa en fredsgskväll. Här gäller det att inte öppna en flaska vin, för då blir det extra fylla utöver allt annat. Mysa med någon som är full på fredagskvällen kan liksom kvitta. Deras egoism är ju något som gör att det blir svårt att leva ihop med dem.

Dessa presentationer... Tycker precis som du att det är jättejobbigt, även om jag oftast genomför dem. Men dagarna före... Bra att du pratar om det, är svårt för många att förstå hur tufft det kan kännas. Lite pirrigt, säger en del, trots att det handlar om så mycket mera. Bra att du säger ifrån nu och inte riskerar återfall p g a detta.

Ellans förslag på julmustprovning väckte intresse. Tror att det blir en sådan hemma hos oss närmare jul.

Önskar er en fortsatt trevlig första advent!?

Ibland frågar jag rakt ut: vad är det för fel på männen?! Så här i #meetoo-tider förstärks frågeställningen ytterligare.
Personligen har jag börjat sätta allt tydligare gränser för mig själv och mitt liv. Jag kan inte låta någon elefant rumla runt i mitt rum! Jag har fullt sjå att hålla ordning på mina grejer ändå, relativt nynykter som jag är. Tror inte han av ren ondska försöker förstöra, jag skiter dessutom i hans motiv och tänker på mina egna. Så gott det nu går när man ändå lever tillsammans. T.v.

Tack för tipset. Jag ska försöka leva här och nu detta året ut. Bry mig om mig själv och göra sådant jag själv vill. Ska försöka nonchalera honom och hans drickande ett tag. Vet att julen med sin ledighet kommer dra med sig mycket drickande. Men jag ska inte lägga min energi på honom och hans beteende nu. Han förstår inte att mitt agerande/beteende mot honom beror på just honom. Han tror vi har vanliga äktenskapliga problem . Han föreslog att vi skulle gå på parterapi och jag sa ja, men sedan har det runnit ut i sanden. Hoppas det blir av för då kommer jag vara så jäkla ärlig och berätta precis vad mitt beteende beror på. Kanske biter det om någon annan hör varför jag är otrevlig mot honom eller inte vill ha intimt umgänge. Men just nu ska jag vara egoistisk och tänka bara på mig själv!

Det låter ju fantastiskt!! Blir så glad för din skull! Jag hoppas på att ha mod att gå på ett möte när jag flyttat hem till Sverige. Tror jag kommer våga men helt säker är jag inte... Mycket starkt gjort av dig tycker jag!??❤️

Ja, så kan det vara, – att man är annorlunda irl. Men... rave-tanken släpper mig inte!! Dans och musik är faktiskt en tyngre "drog" än det mesta... Tung i alla avseenden.

Nu är jag tillbaka här igen. Livet har givit mig motgångar och ångesten bara väller ur mig.

Jag har nyligen fått besked om att jag har en åkomma som kräver operation för behandling; och att risken för att åkomman kommer tillbaka efter operationen är hög. Om jag inte opereras så riskerar jag att min åkomma förvärras i framtiden, varav det kan vara en god idé att genomföra operationen nu innan det förvärrats.

Jag är rädd. Jag har ännu inte beslutat om vad jag ska göra, och när. Jag har gråtit mycket, oroat mig, pratat med läkare och ska kontakta en kirurg i veckan för fler råd.

Mina vänner har varit underbara. Alla har varit stöttande och förstående. Dom har lyssnat på mig när jag ventilerat, kramat om mig när jag varit ledsen, dom har erbjudit sig att hjälpa mig efter kirurgin (då jag kommer vara sängliggandes i minst 2 veckor) och dom har hjälpt mig genom att försöka avväpna situationen med humor, skratt och empati. Jag är fortfarande livrädd, men det känns skönt att dom är med mig.

Min pojkvän däremot, har inte visat något större stöd. Han har varit full i en vecka nu med sina vänner, och är absolut inte öppen för något större allvar i livet. När jag berättade om beskedet jag fick av min läkare via SMS, så svarade han ungefär "lugna ner dig och tänk på saken", och utöver det har han knappt uttalat sig. När vi slutligen träffades igår kväll så satt han tyst och drack öl bredvid mig. Han frågade hur det är med mig och jag svarade att jag känner mig ledsen och orolig. Han satt tyst i evigheter och byter sedan ämne till att prata om vad han gjort på fyllan under veckan.

När han märkte att jag inte var på humör för att skoja om hans fylleäventyr så blev han tyst igen. Han gör ofta så; att han behandlar allvar med tystnad och att öppna ännu en öl. Till slut frågade han om VARFÖR jag är ledsen. För mig känns det märkligt att han inte kopplat och ens behöver fråga, men jag nämner operationen och säger att jag oroar mig mycket över den. Han blir tyst igen.

Efter en oändlighet i tystnad så vill jag gå och lägga mig. Han är mycket bra på att skapa oändligheter av ansträngd tystnad. Jag känner mig trött och gråtfärdig, och känner inte att min pojkvän är till någon hjälp. Vi lägger oss i sängen. Jag önskar att han ville hålla om mig, säga till mig att det kommer att ordna sig, erbjuda sig hjälp med att underhålla det stora sår jag kommer ha efter operationen, vad som helst som får mig att bli lite lugnare. Istället utbrister han plötsligt "varför händer det här JUST NU? vad är det med dig?" och med en rytande röst "VARFÖR ÄR DU SÅ UPPRÖRD?!"

Hans ögon är tomma och blanka när han säger det. Känslolösa och trötta ögon som flackandes tittar på mig. Därefter trillar han ner med huvudet rakt i kudden, ögonen är stängda och han ser ut att somna av fyllan mitt i sin egen konversation.

Jag förklarar gråtfärdigt att jag mår väldigt dåligt just nu, och att om han är för full för att prata och om han dessutom inte har något snällt att säga så får han faktiskt ta och gå hem. Jag nämner att vi tidigare redan kommit överens om att vi inte ska träffas när han är så här full.

"Är du säker?" säger han. Säker på vadå? Frågar jag. På att han ska gå, menar han. Som om alternativet att han stannar och är full och arrogant mot mig är något jag borde överväga. Jag säger till honom igen att han får gärna stanna om han är nykter nog att prata och känna empati.

Tyst reser han sig upp, snubblar ut genom dörren och går hem. Han går hellre hem och dricker en till öl i sin ensamhet, än att trösta mig. Jag ligger kvar i sängen, börjar gråta och somnar till slut.

Idag vaknar jag, gråter lite till och nu sitter jag här och ventilerar för er här. Jag känner mig så ensam. Mina vänner må vara fantastiska, men min pojkvän har förmågan att låta mig gå obekräftad till den grad att jag känner mig totalt ovärdig någon kärlek alls.

Kanske vi ses idag igen, jag och min kille. Redan nu våndas jag över ovissheten kring huruvida han startat dagen med öl ("frukost på sängen") eller om jag kan lyckas få träffa honom nykter (bakfull) en stund innan han går och köper nästa 24-pack och börjar häva i sig smörjan igen.

Fan för allt.

Våra anhöriga får inom tid sitt uppvaknande. Det är inte enkelt för alla att första den kamp vi beroende kan uppleva i vårt osunda förhållande till alkohol. Den bästa vägen är ju att vi håller oss nyktra och om våra partners kan ju haka på om de vill. Jag har en man som älskar julmust. Han föredrar det för ska annan slkoholhaltig dryck trots att han inte har sjukdomen. Förra året hade vi julmustprovning hemma, ett tips så här i juletider.? Jag tror att dina barn kommer att märka en förändring så låt tiden tala för dig.
Så klok du är som faktiskt berättar hur du känner ang presentationerna. Stress är en väldigt vanlig trigger så även för mig.
Ha en fin söndag.
Kram
Ellan

Låter som att du hittat någon. Jag säger som Adde, välkommen! ?
Med ett öppet sinne, tålamod och mod så blir detta bra Anne-Lise. Har du möjlighet till fler möten kommande vecka så testa.
Kram
Ellan

Bra att du hittat något som passar och hjälper dig på den slingriga vägen mot nykterhet. ♡

Önskar dig lycka till och en fin avslutning på helgen!