Senaste kommentarerna i forumet

Fina du! Jag är inte starkare än du! Jag har vacklat 1000 gånger, bara inte nu...tro mig, det gäller att hitta stunden och tillfället när beslutet tas. Jag var redo för ett annorlunda beslut. Ett tveklöst ? ett oemotståndligt bergfast ? FAST jag inte vågar, så gör jag, uttalar mig och tror att jag kan, att det går, för jag gör OCH det innebär att du kan också, för jag ÄR inte annorlunda, jag bara GÖR annorlunda! Bryter vanor...

...lyssnade du till länken du fick igår eller om det var i förrgår? Den är till dig från mig...bryt och byt ❤️

Skriver i din tråd ❤️

Jag är så imponerad av din målmedvetna inställning till att förändra och leva nyktert. Själv är jag som ett vacklande korthus tyvärr
Kram♡

Trodde inte det skulle vara så svårt att förändra ett beteende. Jag dras mellan olika tankar och känslor. Jag önskar att jag vore normal o bara kunde dra ned på drickandet o dricka lagom mycket och lagom ofta.
Trevlig helg alla fina ♡

Jag bara undrar hur det gått och hoppas allt är väl med dej. ? Kram

...mätt och tillfreds i soffhörnet + nykter ?

Nä det var ju just det att det aldrig blev ett glas... för mig skulle d vara enklare att räkna flaskor än glas.. De senaste åren blev också maten därefter även om jag faktiskt egentligen är bra på att laga mat. Numera är ingen mat bränd och middagen färdig i tid. Rätt nice faktiskt?
Ha en fin fredagskväll!!

Tack Sinnituss för din kommentar. Jag ska försöka ta fasta på tiden jag klarade utan alkohol, mår ju så ofantligt mycket bättre som nykter.
Jag har nollställt min app: "Sober time", är dag 2 nu. Det är en gratis app som hjälper en att hålla koll på nyktra dagar. Varje dag kommer det även upp några tänkvärda och uppmuntrande ord. Idag var det "Real success comes in small portions day by day". Det stämmer bra in på hur jag känner mej just idag. Där finns även ett forum men det är på engelska och jag har inte så lätt för att förstå och skriva allt på engelska (räcker med orden, får ta till lexikon ibland men får ju uppdaterat min engelska på köpet ; ) ). Det räcker ändå gott med forumet här, för min del. Det har varit och är ett enormt stöd för mej. Ibland orkar man inte skriva så mycket, räcker då att bara gå in och läsa lite så känner man sej inte så ensam med problemet.
Nu ska jag unna mej nåt gott att äta och en alkoholfri öl, sen mys framför tv med lite godis. Ha en fin fortsatt fredag och kram till alla som kämpar därute i cybervärlden. <3

Inte konstigt att du känner dig skeptisk. Det är ju helt nytt och många har uppfattningen om att det är religöst. Det är dock ett alternativ som hjälpt många så varför inte testa.
Så klok chef du har och du är modig som tar till dig hjälpen som erbjuds.
Behandling var min startpunkt och jag fick fantastiska verktyg.
Du har stöd från arbetsgivaren och jag håller tummarna att du har det på hemmaplan oxå. I längden mår även familjen bättre av att detta bryts.
Starkt jobbat!❤️
Kram
Ellan

Låter som du säkrar upp med olika alternativ vilket är jättebra.
Att träffa andra personer med samma problem har varit en viktig del för mig. Då känner jag mig inte så udda, sjuk och ensam. Hoppas du hittar din väg att gå.
Oavsett hur långt ner i sjukdomen vi kommit så är det ju fortfarande just sjukdomen vi har gemensamt.
Klokt att du tar tag i detta nu.
Kram
Ellan

Tack!❤️ Det uttrycket lånar jag.? Jag agerar fortfarande så. Tar gärna kommandot o berättar innan det blir obehagligt. Rakt upp och ner liksom... jag kan inte dricka alkohol för då blir jag riktigt sjuk.
Jag är stark i omgångar. Ibland vill jag bara gömma mig och gråta ut men då tillåter jag mig att göra det... för en stund. Att tillåta sig att må dåligt vissa dagar är helt ok. Jag gillar det inte men jag tränar på att acceptera även de känslorna.
Ang avgiftning så behövde jag ingen sådan. Jag höll mig nykter ca tio dagar innan jag åkte iväg på behandling. Är nog lite olika. Jag hade tur och slapp de grövsta abstinensbesvären. Mådde brutalt dåligt psykiskt men jag höll bara ut. Stängde av och bara gjorde.
Hur resonerar du kring det och är det en del av behandlingen du ska göra?

Jag kan nog uppfattas som stark men det har varit en enorm resa. Jag är lite äldre än du (43) men hade önskat att jag brutit detta tidigare. Nu blev tyvärr barnen alltför påverkade av min sjukdom och den ångesten och skulden smärtar enormt. Den biten jobbar jag mycket med nu.
Jag önskar dock att jag kan ge dig hopp och stärka dig i ditt val att faktiskt ta tag i det innan det går ännu längre.

Å hur mår du idag?❤️
Kram
Ellan

Jodå lim..Jag tar ingen annan man än en som varit nykter minst 2 år har jag skrivit på forumet.Sa till en vän att minst 3 års nykterhet ska mannen i mitt liv ha.Ändrade mig tydligen...Hursomhelst så sa vännen att jag nog kunde ha en som tog någon öl ibland..Nej!! Sa jag, aldrig..Jag vill ha en man som förstår hur beroendet fungerar.En som aldrig skulle få för sig att jag någonsin kan dricka alkohol igen.En som själv upplevt resan till att bli nykter.Mannen jag snart ska träffa har varit nykter i 3 år genom AA.Det känns perfekt! Precis som jag önskat.En som vill ha en nykter framtid med glädje och skoj.Inte sitta och suga på alkoholfritt vin för att han måste...En man som arbetat med sin nykterhet för att han vill utvecklas, och hjälpa andra som vill bli nyktra..Fortsättning följer

Det är stort!! Tänk på dom svåra dagarna vi övervunnit.Dom dagarna suget eller vanan gjort sig påmind..Du har klarat det lim...Fantastiskt säger jag och dina barn❤Vi är jätteglada att du är en sån mamma som sätter så stort värde på ditt liv och mående som såklart blir en förlängning till barnens välmående och trygghet?Du är bäst❤

God kväll allihop.

Ja miss lyckad! Vad bra skrivet, papporna får skylla sig själva. Det känns lättare att tänka så än att bli ledsen och vilja ändra på andra. Man är maktlös ändå. Spelar ingen roll på vilket sätt jag försöker motivera honom till att sluta dricka. Spelar ingen roll om jag är arg, ledsen, ignorerar, är extra snäll etc etc. Inget sätt fungerar och jag orkar inte försöka mer. Det betyder inte att jag tycker det känns bra men jag spar iallafall lite energi.

Om lite drygt en vecka har jag varit nykter 10 månader. Jag trodde det skulle kännas mer stort och coolt liksom. Men det känns så himla normalt och vardagligt och rätt att det inte känns så stort.... lite småtråkigt på ett sätt för jag skulle vilja tycka det är större. Men samtidigt borde jag väl vara glad åt att nykterhet är så självklart nu. Däremot tycker jag att när det gått ett år så är det stort! Inte långt kvar till det heller.

Hoppas ni alla får en skön kväll.

Skål i julmust!

Vad spännande med den nya mannen. Han är alltså också nykterist? ❤

Och spännande med nytt jobb också! Hoppas du kommer trivas.

Din anhöriga låter ju mindre kul men vad kan du göra... hoppade det ordnar sig...

Kram!! Och glad advent ❤

Ja jag är nog fortfarande lite skeptisk men den nyktra alkoholisten jag pratade med idag tyckte absolut jag skulle försöka.
Han trodde inte heller på bara hjälp från er och min släkt utan tyckte att jag skulle lägga in mig för behandling.
Tack för ditt svar
/Lorden

Det du skriver betyder oerhört mycket just nu. Sitter i vårt lilla lägenhetshotell i Timmendorfer Strand, Tyskland. Jag utreds och kommer säkert att bli opererad här nere. Men trista dagar och alkohol överallt. Brukar inte vara något problem men smärta och tilltagande livsleda underlättar ju inte. Det är också jobbigt för min sambo som inte får något eget liv. Hon vill nog men vågar inte lämna mig några längre tider.
Tack för de fina orden om drygt två år för oss. Tillåt mig att ge dig en värmande kram i dessa tider.
vänligen
IKaros

Blev ju för mig aldrig bara ett men det var en mysig tid som jag faktiskt la bakom mig redan för några veckor sedan. När barnen bråkade, när jag ville fira eller deppa var givetvis också mina triggers.
Jo jag vet nog att vi är många som läser runt men inte alltid svarar så även jag även om man blir mycket imponerad av mångas mod och svåra kamper de tagit sig igenom.
Min fru dricker måttligt med vin så jag förstår att det blir jobbigt med 2 kamper för dig
Strongt jobbat med nykterhet i 4 månader och tack för ditt svar
/Lorden

Ja man måste ju erkänna att de är ett problem när jag nu kört bil med alkohol måste jag ju inse att de är problem jag har bokat tid på vårdcentral önskar dock inte hamna på en beroendeklinik då jag har 9 husdjur hemma att ta hand om. Jag är hemma på heltid med sjukersättning och ska imorgon gå på ett första AA -möte jag är även gift med en alkolist som nu slutat med alkoholen även han åkte för rattfylla, han fick fotboja och har klarat sig med vårdcentralen och AA. Jag hoppas vårdcentralen ger mig möjligheter att gå på samtal då de är den biten jag önskar. Ja livet efter open blev inte alltid en dans på rosor svårt att förstå att man inte kan äta magen säger Nej hjärnan säger Ja för mig har de varit svårt känslomässigt att inte kunna äta och då lätt ta till något annat.Vore roligt höra hur de går för dig och hoppas jag får bra hjälp för att komma tillbaka till livet.
Trevlig Helg Utan Vin Anne-Lise

Välkommen hit till forumet!
Det låter onekligen som en knivig situation och jag förstår att du månar mycket om hur barnen mår i detta. Jag hoppas att du får mer input från andra medlemmar på anhörigsidan, men jag skulle vilja tipsa dig om en studie som startar just nu. Det är ett stödprogram för den förälder som inte har alkoholproblem. Även om du inte är den biologiska pappan så lever du ju i detta med både din fru och barnen.
Här kan du läsa mera om programmet: https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet/studien för att se om det är något som kan vara intressant för dig.

Varma hälsningar!
/Carina
Ps. Ett tips är också att du går in på anhorigstodet.se som är forumet för anhöriga. Där kan du skapa en ny forumtråd (längst upp till höger). Då brukar det vara lättare för andra medlemmar att följa just din tråd.

Välkommen hit till forumet! Här kommer du säkert hitta stöd från andra med liknande erfarenheter. Ibland tar det tid innan diskussionstrådarna kommer igång, hoppas du har tålamod. Ett tips är att du skapar en egen tråd, då blir det lättare för andra att följa just dig. Det gör man genom att klicka högst upp till höger på "starta ny forumtråd".

Jag får ont i magen av att du beskriver att din ex.man har blivit våldsam som han inte blivit förr. Det är ju tyvärr så att det finns en ökad risk för detta när alkohol förvränger tankar och känslor. Längst ned här finns lite information om hot och våld: https://alkoholhjalpen.se/karta. Jag vill också tipsa dig om att det är bra att ha en säkerhetsplan ifall nöden skulle kräva det. Det kan exempelvis vara att du på förhand gör upp en plan att om han är aggressiv att du tagit kontakt med vän eller släkt dit du kan åka för att övernatta. Eller om du tar in på hotell eller vandrarhem. Det kan också vara att prata med någon annan, ex granne, så denne är insatt i läget och kan vara extra observant.
Kontakta gärna Kvinnofridslinjen och prata med dem, de är mycket kunniga inom detta.

Ta hand om dig så länge och jag hoppas att du inom kort kommer att få leva ett tryggt liv i ditt hem.
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tough love är väl det enda du kan göra, dvs lämna om hon inte tar tag i det och om hon gör det så är du där och stöttar henne. Ärligt är det rimligt att barnen är hos henne som det är nu? En orosanmälan kanske är precis vad som behövs, hennes leverne måste få konsekvenser.

Hej Lorden!
Jag läser flera gånger om dagen här på forumet men har inte alltid tid eller kraft att skriva något då jag inte vill haspla ur mig något ogenomtänkt i någons tråd, jag tror många känner så här så det är nog många fler som läser än du tror?
Jag tycker du är stark och gör det bra!! Och vad glad man blir av bra chefer! Man skulle önska de alla var sådana...
Jag har varit nykter i 4 månader. Det har varit tungt men samtidigt har de varit de bästa 4 månader i mitt liv. Jag hade inte kunnat lyckas utan det här forumet dock... Jag var så totalt övertygad om att dricka alkohol och känslan av att jag måste dricka var den jag var. Det var min personlighet. Och hur byter man personlighet? Det går ju inte. Rösten i mitt huvud som styrde mina handlingar, jag trodde det var min egen röst.
Men när jag började läsa här var det med stigande förvåning som jag insåg att det jag trodde unikt för mig också förekom hos alla andra med ett alkoholberoende! Alla argument för att få dricka, all ångest och känslan av att vara radiostyrd, ja, de är samma för oss alla. Det gav mig insikten och styrkan att kämpa emot. För det som inte är en naturlig del av mig kan jag ju göra mig av med! För varje dag jag klarar att vara nykter ju mer inser jag att jag klarar mig utan alkoholen. Vissa beskriver det som en allergi och så ser jag det också. Är man allergisk så kanske man inte kan göra allt som alla andra kan men man måste också acceptera det. Tråkigt kan man ju tycka men jag har inget val. Hur mycket jag än älskar att dricka vin tex när jag lagar mat, eller när jag är glad, ledsen, arg, trött, pigg, stressad eller avslappnad så kan jag inte dricka. För då går allt åt helvete. Så kände du det också eller hur? Att allt höll på att skita sig rent ut sagt?
Livet är inte enkelt bara för att man inte dricker men det är iaf enklare. Vi människor är kapabla till så otroligt mycket och alkohol förslöar, förslappar och förslavar...
Ta ett ordentligt snack med din fru, jag är säker på att hon inte bara kommer bli glad utan också hjälpa och stötta dig!!!
Min man dricker fortfarande jättemycket, ja, han är definitivt också alkoholist men klarar sitt jobb osv och har inte kommit till insikt tyvärr. Han tycker jag är duktig och försöker absolut inte få mig att dricka men jag är jätteorolig för hans hälsa. Jag hoppas någonstans att han får ett rejält uppvaknande men jag låter bli att lägga mig i hans drickande. Jag kan inte bestämma åt honom lika lite som någon annan än jag själv kunde fått mig att sluta. Jag avvaktar vad gäller min man även om det är tungt och svårt.
Vill även säga att tröttheten hänger i länge, det är inte förrän den senaste veckan jag blivit lite mindre trött så ha tålamod.... Och tänka på alkohol (som du skrev 06:45 på morgonen) det gör jag också, tänker, tänker och tänker men jag låter det vara så. Håller mig på min vakt tror jag.
Nu är min lunch slut så det är dags att jobba??
Men kämpa på, du gör det bra!!!
Kram Amanda

med en stäng dörr! Ibland är det nog enda sättet, eftersom vi ha så kolossalt svårt att stänga den på egen hand. Jag gick på AA-mötet i onsdags, och det var väldigt fint. Har hittat en grupp som känns otroligt välkomnande.

Ska börja en pooltjänst till årsskiftet.Känns bara positivt.Min nykterhet och mitt liv känns oftast stabilt.Tyvärr har jag en anhörig som rubbar balansen för mig.Hon är ibland mitt dåliga samvete.Jag kan inte fast jag kanske är en del i hennes ångestproblematik, ta ansvar för hennes agerande.Hon missbrukar mediciner.Jag har mycket lärdomar med mig från tidigare arbete i psykiatrin.Nu får jag erfarenheten av att vara anhörig.Det var den erfarenheten jag sist av allt ville ha.Nu är det som det är.Den nya mannen jag har kontakt med har redan stöttat mig i mitt tänkande kring olika situationer.Att släppa taget, att sätta gränser, att inte gå in i diskussioner när hon är påverkad.Denna situation kanske aldrig uppstått om hon haft nyktra föräldrar under sin barndom..Det får vi aldrig veta..Allt blir som det ska.Jag ska försöka göra så mycket rätt jag kan, har sett föräldrar bli medberoende till sina anhöriga..Någon kanske kommer att tycka att jag agerar kyligt..Det bryr jag mig inte om..Mitt liv skulle vara fritt från alkohol..Tyvärr hade jag inte räknat med mediciner..Tror ändå att det löser sig på något sätt..Hoppas det blir en lösning snart..Universum, jag ber er, gör så hon mår bättre och kommer till insikt..Kram❤