Senaste kommentarerna i forumet

Asså det är så sjukt hur dom kan lossas som ingenting dagen efter som att allt är bra även fast allt har hänt kvällen innan. Sen förstår jag ej hur min pappa känner om mig När han inte dricker älskar han mig mest och när han dricker är jag jätte jätte dålig förstår ingenting ljuger och gör allt fel det gör så ont. Sen har min närmsta kompis och hennes mamma sagt till mig att jag borde göra en anmälan på dom men då kommer dom att hata mig så mycket, sen sa dom också att dom kunde göra en oroanmälan anonymt eftersom grannar i vårt område tidigare har ringt polisen och vi har varit hos soc men inget blev bättre. Ska jag skicka in en anmälan från mig elr min kompis och hennes mamma eller ska jag prata med skolsköterskan så att hon kanske gör en anmälan eller vad kommer hon att göra ?? Vill att det tar slut men vet inte hur för allt jag kommer göra kommer få dom att hata mig ännu mer och säga fula saker

Jag har varit kedjerökare hela natten. Trots att det är ca 25 år sedan jag slutade, var jag helt beroende i drömmen. Hade jag inga cigaretter bad jag allt och alla om att få av dem. Panik inför att de skulle ta slut. I vanliga fall har jag inte tänkt på att ta ett bloss på mer än tjugo år.

Mitt i drömmen var jag tvungen att börja sälja alkohol. Åt på en restaurang som även visade sig vara ett slags Systembolag. En busslast med fotbollsfans kom in och skulle handla och kön blev lång. Det var första gången någonsin jag jobbade där och övrig personal lämnade mig ensam.

Den första kunden var en äldre man. Han skulle betala för en öl. Hur jag än betedde mig blev det fel. Han hjälpte mig, men när priset kom upp på skärmen stod det 125 kronor - för en flasköl. Det gick inte heller att rätta till och jag kände mig så otillräcklig och skämdes inför alla.

När jag nu börjar släppa tankarna på alkohol lite lite om dagarna, kanske de ploppar upp i drömmarna istället. Eller så var allt bara en slump. Men paniken och beroendet kändes så äkta...

Trevlig första advent på er! ♡

det var ju en som satt i baksätet och blev fostrad! Så har du visat din son rätt även om det inte biter på gubben! Så där gränslös är min särbo också! Efter helgen som varit undrar jag på riktigt om han har borderline!
Ibland om man varken vet ut eller in är det bättre att låta frågan vila lite! Om du kanske testar ett tag att bara vara här och nu? Göra saker här och nu som du mår bra av! Så kanske det klarnar för dig hur du vill ha din framtid! Vet själv hur obeslutsam och velig man blir när man är trött och olycklig! Försök skaffa dig lite kraft och ro så skall du se att det klarnar! Kram

Mot 13:e dagen nu då. Bra jobbat, Mellow fellow! Jag är imponerad av din beslutsamhet. ♡ Ha en bra och förhoppningsvis helnykter resa!

tänder aldrig före första advent. ? Men som vanligt finns det finns många sätt att göra rätt på.

Härligt att du haft sällskap i helgen. ♡ Skulle gärna ha umgåtts med dig, vilket jag i och för sig har gjort här - och gärna fortsätter att göra. ♡

Ha det så mysigt i dag! Kram till dig

Skolsköterskan gör fel om hon lägger ner det. Hon är skyldig att anmäla vidare. Ta chansen nu och berätta som det är. Dina föräldrar behöver hjälp och det här kan bli en vändpunkt. Tycker att hon la ett ansvar på dig när hon tyckte att du skulle prata med dem. Du måste få hjälp ur det här. Du har dessutom inte anmält det själv. Tycker att dina bästa vänner tog sitt ansvar, för såhär kan du inte ha det. Alkoholism är dessutom en sjukdom som förvärras med tiden, nu kan du bidra till att dina föräldrar får hjälp med det här genom att inte hålla tyst.

åldern är ju bara en siffra :-) På't bara :-)
Icona Pop såg jag live för några år sen. Från att ha varit mina favoriter klev de ner i källaren efter irl-play :-(

till gemenskapen :-)

... som du kan prata med?
Att prata känns svårt först, som att svika de man ändå älskar, men du kan ju få hjälp om du pratar!
Finns det någon släkting att prata med? Kompisarnas föräldrar?
Du ska inte behöva ha det så här!
Kram

Jag har precis haft lite samma upplevelse. Det hände en jättetråkig sak och jag tyckte verkligen att jag förtjänade en fylla, men jag vill ju också vara nykter och man måste verkligen sluta medicinera med alkohol då. Så varje gång man får den känslan så måste man fundera.
Vad tror du att känslan bottnar i?rädsla för att mannens krogkväll ska gå överstyr?
Övergivenhet?
Avundsjuka? Han kan ha kul, men inte du?
Är du ensam hemma mycket med barnen? Har du allt ansvar?
När du hittar anledningen så kan du göra nåt åt det. Med två små barn kan man ibland känna sig låst... oavsett om man älskar dem mest i världen. Såna känslor måste man tillåta sig att ha. Det kanske är du dom behöver gå ut, kanske inte på en krogrunda, men göra nåt annat?
Hur dom helst, bra att du skrev och lycka till med nykterheten. Tre veckor är en oerhört bra början.

har aldrig varit legendarisk, nu har den sjunkit till en nästan generande låg nivå. Att ta på sig strumporna stående har länge varit utom räckhåll; nu är det byxornas tur. Jag kan fortfarande dra på dem utan att sätta mig ner, men det är lite av ett vågspel. Jag har en väldigt begränsad tidsram för denna operation; om jag står på ett ben och fastnar med det andra halvvägs ner i byxbenet så finns det inget att göra: Det är bara att gilla läget och sätta ner foten på golvet där den är, intrasslad i en byxa som är ytterst ovillig att samarbeta. Att sedan lyfta på foten och samtidigt dra i byxan är snudd på övermäktigt.

Jag får ideligen påminnelser om denna min begränsning, senast häromdagen var jag ute och gick med hunden på hala skogsvägar. Jag hade mina dubbade gummisulor på, de är av den sorten som fungerar som en gummisnodd; man spänner den mellan tå och häl. Nåväl, när vi är som längst bort lossnar den ena och jag, i ett tillfälligt glömskans ögonblick då jag fick för mig att jag fortfarande var ung, lyfte på benet för att försöka sätta fast den igen. Det slutade med fritt fall som fick sitt abrupta slut på den isiga vägbanan. Is är hårt och gör ont att landa på. Inte ens i liggande ställning lyckades jag få fast den triskande gummisnodden, så det blev att traska hem med en känsla av att vara enbent.

Jag har en teori om det där med åldrande, det verkar som om vissa människor åldras i en lugn och stadig takt allteftersom åren går; andra håller sig unga upp till en viss ålder, sedan blir dom gamla över natt. Jag tror jag tillhör den senare kategorin; ända upp i sextioårsåldern körde jag motorcykel på tävlingsbanor runt om i Europa och hängde med även betydligt yngre personer, men nu plötsligt har jag svårt att ta mig ur min sportbil. Ibland skyller jag på mitt drickande och slår på mig själv för att jag har förstört mina avslutande år här på jorden. Men egentligen tror jag nog inte riktigt på det där; visst har drickandet haft en viss effekt men jag har bekanta i min ålder som har precis samma problem som jag utan att ha druckit särskilt mycket. Så det är nog bara att acceptera de begränsningar som verkar vara obligatoriska och fortsätta mata duvorna i parken.

Ha en skön söndag!

Du är fantastisk och vi är ett gäng här som kört andra nyktra helgen på raken här.

Vi tänkte köra 52 nyktra helger ? Är du på? Ett fantastiskt nyktert år ??

Och idag ska även jag tända stakar, stjärnan och första ljuset. Jag gör aldrig det i förväg. Det vore som att klä midsommarstången en dag eller rent av vecka för tidigt ? Det känner jag ingen som gör...fast adventsstjärnor har jag sett i ett par veckor...vi gör och känner olika ?

Söndag andra helnyktra helgen ? Såååå skönt! Kom just på att det är ju bara 52 helger på ett år. Det blev hastigt och lustigt väldigt lite, i förhållande till ett års alla dagar. Nu spelar det ingen roll, det är samma sak, mitt beslut så skönt och till att börja med är det ett (1) år och jag vill utvärdera hur det känns ?

Hittills fantastiskt skönt when it comes to alcohol...att slippa fundera, räkna, grubbla, ha ångest, få ångest, bakfylla, huvudvärk, minnesluckor...inget negativt!

Och jag har varit mindre ensam denna helg ☺️ Bjudit in en vän och bjudit bort mig. Nu ska jag somna om, men sen upp och iväg på middag ?

Det känns bra idag, det är en bra start på en bra söndag och i nuet, det som är just här, saknar jag inget ✨

Jag önskar så att du vågar berätta för någon vuxen/din skolsköterska om hur du har det. Det är inte ok. Du borde få vara trygg hemma men jag tänker att det är väldigt skrämmande och otryggt med dina fulla och våldsamma föräldrar. Jag har alltid tyckt att min pappa varit så obehaglig som full. Idag ångrar jag att jag inte tidigare vågade berätta för andra om honom. Det var hemskt i början, men nu tycker jag att det hjälper att prata. En annan sak som jag tycker är viktig är att vi barn till alkoholister inte har något ansvar för dom. De måste själva vilja ta emot hjälp för sitt missbruk. Jag tycker du ska försöka tänka på vad du behöver, och berätta hur du har det, så att andra kan få försöka hjälpa dig. All styrka och stort lycka till önskar jag dig.

Det låter ju helt perfekt!! Kan ju inte bli bättre. Ni står på helt samma sida. Vilken stor möjlighet för ett stimulerande och fint förhållande. Är så glad för din skull!

❤❤

Å tack miss lyckad. Jag tycker att DU är bäst!! ❤

Ikväll såg jag en bild av ett av mina fina barn när han var bara ett år. Ser såklart bilder på det sättet ofta men just denna bild fick mig att gråta. Åren går så snabbt. Tack och lov har jag inte druckit för mkt hela barnens liv men jag kan ändå sörja att jag så pass ofta ändå haft så mkt inre stress att jag inte sett allt fint framför mig. Och det är hemskt att den stressen fick mig att dricka. Jag är glad att jag haft långa nyktra perioder men ännu mer ledsen över de perioder jag druckit. Så bortkastat, så hemskt. Framförallt för barnens skull... Och för min upplevelse av deras barndom. Minnesluckor av saker jag borde komma ihåg. Kanske inte så många men tillräckligt för att det ska kännas sorgligt.

Tänk att det gått så lång tid sedan jag drack men att jag ändå kan drabbas av intensiv ånger och skam.

Och så skäms jag fortfarande över tanken på hur knäpp jag var som inte fattade förut att alkohol luktar så starkt. Jag måste ju ha avslöjat mig själv hur lätt som helst om jag pratade med någon när jag druckit. Även ett glas av nåt luktar jättemkt på nåns andedräkt. Tänk att jag inte fattade det? Eller har jag fått nån helt överdriven alkoholsensor? Jag känner till och med i kassakön i matbutiken då och då att nån bakom eller framför mig druckit. Alltså jättetydligt. Hur många kände det på mig förut?? Hemska vidriga tanke.

Tack gud för att jag inte ska skapa mer anledningar till att skämmas såhär som jag redan gör.

Igår sa jag till mina barn när jag lagade middag... att sådana där drycker som bara vuxna får dricka. Öl och vin, sånt dricker inte jag. Om jag har ett glas med nåt i kan ni alltid dricka ur det. Min ena son sa "så vi kan ta det utan att fråga?" Jaa, sa jag. Om det är mitt glas kan ni alltid ta. De frågade varför jag inte dricker sånt bara vuxna dricker. Då sa jag att det inte är gott. Jag vill inte prata så djupt ännu och jag vill inte säga att det är skadligt ännu. Vill inte att de ska oroa sig för sin pappa eller andra som dricker ibland. Men det är viktigt för mig att de vet helt konkret att jag aldrig dricker sånt. Och om de märker att vuxna som dricker förändras på ett obehagligt sätt så känns det bra att de vet att det aldrig kommer hända med mig. De har inte uttryckt sådana känslor men de kan ju finnas där ändå eller komma i framtiden.

Vad märkligt det är att leva i ett samhälle där alkohol är en sådan normal grej. Jag upplever det nästan som att jag står utanför och tittar på folk som är inne i en psykos eller i en sekt. Eller att de är förblindade och det bara är jag, alla barn och alla nykterister eller nyktra alkoholister som ser. Jag känner det som att jag bär på en sanning och en kunskap som är så självklar och jag kan inte förstå hur resten inte förstår?? Det känns som att jag lever i en slags galen värld där ingen fattar nånting utom jag och några få utvalda. Hur kan folk låta alkohol styra vårt samhälle? Vår fritid? Jag FATTAR inte. Det är lika sjukt att tänka på som när jag tänker på rymden och om den tar slut eller inte. Hur kan ett helt land vara så lurat????

Nu ska jag försöka sova trots mina snurriga tankar.

Godnatt alla som står med mig och förundras över omvärlden...

Kram!

Så mycket kloka ord från dig Fundersam dotter. Det är sorgligt det du säger och känner mig träffad av dina sanna ord. Jag har levt i förnekelse så länge över hur mammas alkoholism faktiskt fungerar, men nog hänger alkoholen över axeln på henne som en kontrollerande bödel och styr hennes tankar, och inför sjukdomen är jag helt maktlös. Jag får försöka lägga min energi som jag har kvar just nu till att komma på fötter själv och hjälpa mina andra medberoende familjemedlemmar att inte gå under av mammas problem, istället för att vara tjatig på mamma. Min största farhåga är att jag annars tar till flaskan själv en vacker dag av bitterhet för att komma över den relation jag aldrig någonsin fick av mamma.

Och jag önskar att jag kunde vara det samma. Jag vet varkem ut eller in vad jag vill med mitt liv just nu. Dessutom förlorade jag min älskade bästa hund i veckan. Det gör ju inte livet enklare om man lägger till sorgen och saknaden av honom upp på allt annat. Men att hela tiden gå runt och oroa sig för hur man ska leva sitt liv tar ju på ork och kraft.
Ikväll drack han på tok för mycket. När han sprätte upp en öl i bilen hem från mina föräldrar blev jag förbannad. Sonen satt i baksätet. Sitta och dricka i en bil med sin familj. Som på väg till en förfest i tjugoårsåldern, inte som en femtioårig familjefar. När vi är hemma försöker jag inte bry mig men det här kändes så fel men inte brydde han sig om det utan var nöjd med sitt beslut och fortsatte dricka öl när vi kom hem.

Dom vita dagarna rullar på. Humöret svänger mellan hopp och förtvivlan på några sekunder, men hoppsidan vinner liksom.
Nu väntar en kortare nöjesresa utomlands. Jag oroar mig för att resan ska kännas tom och trist och att jag ska falla för frestelser. Sen säger det sunda förnuft som finns kvar att upplevelsen kan ju inte vara begränsad till alkoholen. Om jag bara vill hänga i barer kan jag ju åka till grannkommunen istället.
Jag vill att allt ska gå väl. Fortfarande motiverad.

Milstolpe! Känns bra!

Pimplar dock på med a-fri öl, vilket fortfarande bekymrar mig. Det är ett fortsatt beroende, även om det inte är alkohol. Men, orken är där, den sköna sömnen och tiden. Och framförallt den (som bortblåsta) ångesten - det bästa av allt. Jag måste behålla minnet av hur det är när jag självmedicinerar, det där eviga moment 22 av ångest - vinet dämpar, men ökar ångesten, så då dämpar man med vinet, så kommer ångesten - i en evig cirkel. Det är så lätt att glömma att det är precis så det blir om jag inte håller i det här. När man mår bra, glömmer man gärna hur det var. Så det gäller att svetsa fast det i minnesbanken. På riktigt denna gången.

Kram på er kämpar!

för pensionärer! Någon som vet? Tänkte så när jag såg Icona Pop på Så mycket bättre...

Hej
Idag har jag besökt AA och de var en väldigt positiv upplevelse jag kände mig genast välkommen och de var inga problem att berätta vad som hänt och hur dåligt jag har mått nu, jag gick därifrån som en lyckligare människa och mådde genast bättre så nu vet jag vad jag ska göra på lördagarna.
MVH Anne-Lise

som den här har jag stannat hemma! Skulle åkt till min särbo men han var full och fånig i torsdags, likadant igår! Jag har jobbat och gråtit istället! Ringde en kompis men hon börjar tröttna på att höra denna eviga visa märker jag! Skulle nu ringa min särbo eftersom han bad mig ringa och säga godnatt! Upptaget i hans telefon, kan lista ut med vilken del av kroppen som helst att fyllesamtal med likasinnad pågår! Hans jobbiga och krävande särbo (jag) avhandlas säkert! Gör mig ont att höra hur du har det! Är det er gemensamme son? Tycker verkligen att du och sonen förtjänar bättre! Rädda dig och din son! Fast vem är jag att ge goda råd? Räddar ju inte mig själv! Kramar tillbaka från en som också är förtvivlad

Klart man blir glad om ingen skada är skedd?, bra jobbat med att berätta , ju fler som vet desto bättre.
/Lorden

Har funderat lite på vilka triggers jag har för att dricka alkohol! Mysigt till matlagning, fotboll på TV, när barnen bråkar samt när min fru jobbar kväll. Tror det är bra att rannsaka sig själv där så man hittar alternativ,jag dricker 2 stora glas citronvatten till matlagningen.
Men min allra största trigger som jag får panik och ångest över är att hålla i presentationer på jobbet och nu med vårt nya sätt att jobba på så skall det hållas presentationer om allt. Jag kan ha panik veckor i förväg och nu har jag några sådana föredrag att hålla i nästa vecka. Eftersom jag är i en rätt utsatt situation just nu så kommer jag att försöka be en annan kollega att hålla i dessa. Detta innebär dock att jag måste berätta men det gör mig inget. ( ju fler som vet desto bättre)?

Jag skrev i tidigare inlägg att jag idag skulle försöka få min fru att fatta allvaret men så blev det inte. Vi har haft en så mysig julpyntsdag (vilka jag inte brytt mig om de senaste åren) så jag ville inte förstöra den stämmningen.
Jag förklarade för min äldsta dotter (14år) idag och hon tyckte det hela lät jätte dumt.

Jag har tyvärr fått ett annat beroende, JULMUST!!
Nu fortsätter vi hålla oss nyktra och så hörs vi.