Senaste kommentarerna i forumet

Hade redan loggat ut när jag såg att du skrivit - och förstås loggade jag in igen för att få med en hälsning till dig.
Hoppas ditt liv är några steg ljusare och lättare. Kämpa på och varmaste kramen / mt

inser jag att just precis nu, i denna stund, är det sju år sen jag gick ut genom dörren i avsikt att lämna mannen och hemmet. Sju år som förändrat hela vårt liv - på insidan. Jag försöker tänka efter, känna efter .... vad känner jag här och nu i denna stund? En viss förvåning att jag nästan glömt denna märkesdag som varit så avgörande för mig och därmed också för andra. Under flera år hade jag ett obetvingligt behov av att se tillbaka, skriva och sammanfatta under denna och andra märkesdagar - datum, helgdagar, minnesdagar som för min del varit fyllda av svek och förtvivlan.Nu påminns jag om datumet i och med firandet av Finland 100 år, annars kanske dagen hade passerat obemärkt för min del.

Än en gång vill jag tacka för forum som erbjudit en plats för mitt skrivande. Här har jag ältat, vridit och vänt, resonerat...men framförallt ältat. Berättat samma berättelse gång på gång och blivit mött och bekräftad av anonyma forumvänner som vet mer om mig och mitt liv än de flesta i min näromgivning. Jag har skrivit mig fri - så vill jag säga.. Jag vet inget annat som skulle ersatt den möjligheten för mig. Jag har också haft stor nytta av att gå på Alanon, på AAs öppna möten, delta i konvent och träffa människor med liknande erfarenheter i levande livet. Jag har läst och lärt. Men den här platsen och min identitet som mulletant är i en klass för sig:) Liksom ni forumvänner... hjärtat klappar lite extra när jag ser ett inlägga från nån av dem som varit med länge, som ett brev från en gammal vän, jag öppnar med nyfiken förväntan... och blir glad eller bekymrad.

Sju år är verkligen ingen särskilt lång tid av vare sig nykterhet eller kamp mot medberoendebeteenden. Men mina sju år har förändrat grunden i mitt liv, jag står på en ärligare och stadigare botten än nånsin och har konfronterat många hemligheter och oklara grunder. Många inlägg har jag undertecknat med en påminnelse om att det är möjligt att ta makten i sitt liv. De orden fick jag av Carina i februari 2011 och de blev min ledstjärna.

Idag önskar jag att du som läser hittar din ledstjärna för ett liv i frihet. Ett liv där du gör dina egna val. Allt gott! / mt

PS Glad att se att det planeras fler träffar på Riddargatan. Den här gången var det nära att jag kommit men så dök det upp ett förhinder. Hoppas kunna delta en annan gång. DS

Tittar in och vill skicka en hälsning till dig! Så härligt att läsa att du har det bra i ditt nyktra liv! / mt

Du har verkligen haft många stentuffa utmaningar och bevarat nykterheten! Önskar dig lugna, goda dagar och ett härligt jullov!
/ mt

...när ondskan får spelrum är det obehagligt att vara i närheten ?

Försöker förtvivlat fokusera på det som är bra och på mitt liv, inte min livssituation.

Tackar min lyckliga stjärna att jag hade slutat innan det som sker i min närhet nu startade, annars hade jag dränkt tankar och känslor i rödvin. Tacka vet dag good old meditation!

Ingen fara men jag har tänkt på dig.❤️
Förstår ditt velande. Jag klarade mina 10 dagar tack vare anhöriga som helt enkelt var hos mig. De var rädda för vad jag skulle hitta på.
Mina levervärden var inte bra. Förhöjda levervärden, högt Peth och högt CDT (tror jag det hette). De senaste visade sanningen dvs hur mycket jag faktiskt hade druckit. Det blev liksom sanningen på ett papper som jag fick. Jag lämnade sedan prover under ett helt år (arbetsgivarens krav) och det kändes faktiskt bra. Värdena blev ganska snabbt bra och levern har återhämtat sig.

Har du någon som finns vid din sida som kan stötta, följa med på provtagning etc?

Du är värd att få må bra. Det sa min terapeut till mig och det gäller även dig. Ta hand om dig och ditt så kommer du bli den du egentligen skall vara. Bara gör, en sak och ett steg i taget. Vi finns här när du behöver skriva av dig.
Jag tror på dig!❤️
Kram
Ellan

Hej och välkommen hit.
Jag vill börja med och skriva att du är inte ensam. Samma sak har hänt mig. Och precis som du skriver var allt ordnat utåt sett med jobb, man och barn.
Så varför fortsätter vi att dricka och varför sörjer vi vår drog? Det är ju just det som är det sjuka i det hela. Ingen logisk förklaring hjälper oss att förstå. Vi är sjuka helt enkelt och genom att acceptera det så kan resan börja. Att sörja förlusten av alkoholen är inte konstigt då det varit en stadig vän och följeslagare för många av oss.
Men du lever och du skriver här. Det är ett stort steg. Fortsätt skriv här och ta all hjälp du erbjuds. Ensam är inte stark i detta och vi är många här med liknande erfarenheter som kan stötta.
Ta hand om dig!❤️
Kram
Ellan

Är så glad för din skull, för din stabila nykterhet och för att du sprider så positiva vibbar här på forumet. Fortsätt så ?

Var på månadsmöte på länklokalen ikväll. En tanke slog mig då vi satt där och arbetade oss igenom dagordningen. Inte en enda fråga handlade om alkohol. Så är det. Alla har vi missbruket av alkoholen gemensamt. Tillsammans planerar vi för att hjälpa oss själva och andra till ett liv utan alkohol. Ganska häftigt, enligt mig.

Låter bra: du, jag och H!

Bra att du gör som du planerat?
Tyvärr finns det gott om elaka människor.
Kram ♡

Jag har nu bestämt mig för att inte gå på avdelningsmiddagen , känner mig inte riktigt motiverad till att titta på andra som häller i sig vin och öl!
Jag kom på det att jag hade ju för ett tag sedan bestämt att gå ut och ta "en" öl med är 2 gamla klasskamrater på fredag så hur gör jag nu? Det får bli a-fri öl och skylla på att jag håller på att rädda min lever eller nåt!
När jag sa det till min fru så sa hon bara, sluta nu och ta dig en riktig öl och släpp loss lite och äldsta dottern instämde!

Det fick mig att fundera lite om det kanske inte är så illa egentligen som jag fått för mig.
Jag är givetvis jätte tacksam om det är så att min familj inte drabbats av mitt drickande men det kommer inte få mig att sluta min nyktra resa för jag mår i alla fall inte bra av det så då gör jag det för mig.
Hoppas att det går bra för er alla där ute!
/Lorden

Det är hon som skall ha det i så fall! Bra gjort av dig att vara konsekvent! Fortsätt skydda din familj och dig! Hon skall visa dig att hon har slutat dricka! Du skall inte behöva gissa, undra, fundera och va osäker! Som sagt du har inte gjort något du behöver ha dåligt samvete för! Tvärtom har du varit en bra och ansvarsfull mamma som skyddar dina barn från detta!

Ville bara svänga förbi och säga att jag hoppas det går bra för dig!!
Kram❤️❤️

Du e grym!??? Bara så du vet!?❤️??

... Vi ska åka på julmarknad till Tyskland och ikväll funderade jag lite på resan . Tänkte högt och sa till min man
"Vet du vad som kommer att vara jobbigast på hela resan? Fyra dagar utan att kunna springa "
Han släppte allt han höll på med och bara kom fram till mig och såg glad ut och svarade:
" Vet du vad jag trodde du skulle säga? Att inte få dricka. Men det sa du inte för ditt fokus ligger inte längre på alkoholen!"

Och vet ni vad, han har ju rätt!
Jag hade inte ens en tanke på att dricka eller inte. Helt otroligt!

Du har ju hälsat på i min tråd, kan du inte berätta lite hur du mår? Skickar hursomhelst Styrkekramar till dig oavsett du behöver dem eller inte!☺️❤️❤️??

Skönt att höra av er båda!!❤️
Jag blir glad för dig Bedrövadsambo att relationen känns som en parantes, det betyder att du kan gå vidare! Men jag förstår tankarna och tvivel ang nya relationer. Fast jag vågar nog garantera dig att det finns många fina människor kvar i världen! Tillit är svårt att känna när den blivit skadad men jag tror på dig och önskar dig allt gott för det är du värd! Var stolt över att du är du och all klokhet du besitter?❤️?
Många kramar Amanda??

Så spännande Miss L! Du måste skriva och berätta hur det gick, önskar dig all lycka till!! Det är du värd?❤️
Har inte skrivit hos dig på länge men jag följer dig ändå! Du är stark och fin!?
Kram Amanda

Huvet på spiken som alltid?
När jag insåg att dricka lagom, två öl alt två glas vin eller en 4:a whiskey som ska sugas på hela kvällen, bara gör mig rastlös (har letat efter rätt ord för känslan, tack!) och att för mig är det fullständigt meningslöst att dricka utan att bli full, ja, det var då det liksom lossnade för mig och det blev så mycket enklare. Jag behöver ju inte längre grubbla på om jag kan dricka eller inte, om än så lite... Lite finns inte, lagom finns inte.
Så beslutet blir enkelt.
Nåja, just nu iaf men det är det räcker?
Ser fram emot att träffa vissa gamla vänner och också ha givande och intressanta samtal med som leder någonstans och inte bara går i cirklar..
Blir glad av dina rader och att du verkar må bra❤️ Tack för att du är du och att du finns här på forumet☺️???

Alternativet är en ständig oro som gnager sönder både mamma och barn..Jag är alkoholberoende men slutade dricka för 2 år sedan. Exet valde att fortsätta dricka..Separationen var ett måste för mig och barnen..Man ska aldrig ångra sakereller att man skulle gått tidigare, men är otroligt glad att jag lämnade..Barnen far illa av osäkerhet och supande..Varenda ung vuxen med psykiska problem jag har träffat i mitt yrke(psykiatri)har haft oro i sin uppväxt..

Vi kämpar vidare.....idag när jag varit hos terapeuten så tänkte jag att det här "is da shit":-) Kontakten kommer att bli ganska långvarig tror jag - och "redan" efter cirka 10 ggr så känner jag att hon plockar upp trådar, binder ihop, ställer utmanande frågor, ser, lyssnar, vänder ut o in på, kommer med "tror du att" frågor. Små små pusselbitar som jag hoppas kommer att visa ett tydligare mönster vad det lider. Tiden arbetar för mig. Såhär har jag nog inte känt förut - det är med nyfikenhet jag går dit - och, faktiskt, med lite mer harmoni som jag går därifrån. Så känns det idag - och förhoppningsvis i morgon, och nästa vecka osv.... Det här skall jag inte släppa! Har oroat mig för kostnaden några gånger - men insett att "kostnaden" för att inte ta hjälp är så mycket högre. Både i kronor (med sjukskrivningar och missade inkomster) och alkoholinköp, men även "kostnaden" mentalt, och "kostnaden" i livet. DET har jag inte råd med längre!!!

Heja dig! Och tack för hälsning i min tråd. 1 månad är ju kalasbra - men som du skriver, vi måste vara på vår vakt. Hela tiden. Vi skall inte umgås mer med vår gamla polare alkoholen. Är med dig helt när det gäller att "svetsa fast i minnesbanken" hur risigt det är när det är risigt. Det får vi inte glömma. Och det är verkligen ett moment 22...

Vi kämpar vidare, eller hur!!!!

Kom att tänka på dig idag! Hoppas att det går bra för dig - och att du står stadigare nu efter ditt återfall. Ville bara skriva en liten hälsning/Anders

Välkommen till forumet! Så bra att du startar din egna tråd - den kan bli din "dagbok" om du vill. Här finns många kloka och visa medmänniskor med samma problem - och ibland så kan man få både peppning, tips och värmande omtanke från andra som kämpar. Jag har som du skriver också en lång väg med trevande bakom mig med mitt "perioddrickande". Som Li-Lo skriver så skriver jag under på att förändringen tar tid, och kräver ansträngningar. Många försöka kan behövas - ibland rasar man. Det verkar höra till på något sätt. Bara att spotta i nävarna och ta nya tag. Inte gräma sig för mycket och slå på sig själv. För egen del så har jag träffat en mycket bra psykoterapeut. Jag började gå på AA-möten i september. Oftare i början, nu kanske en gång i veckan. Men jag tror att jag är på rätt väg - det känns så. Men det får ta tid. Har i nuläget inte druckit något på 3 månader - och har ingen önskan om det heller. Dock så kan jag bli jättesugen på några öl ibland - eller att vara "lite full". Det klarar ju inte jag har jag lärt mig - därför låter jag bli. Jag kan inte stoppa vid "lite full". Och "sug" går faktiskt över - det är bara tankar..... Önskar dig all styrka - och hoppas att forumet kan vara en hjälp för dig. Kämpa på/Anders.