Senaste kommentarerna i forumet

Du självmedicinerar låter det som, precis som jag. Sen låter det som varningsklockor för det din man säger om dig. Har du läst på http://www.varningstecken.n.nu om inte så gör det. Kan hjälpa dig förstå situationen mer. Hoppas jag kunde bidra med något matnyttigt. Om inte ber jag om ursäkt om jag missförstått ditt brev. Ta hand om dig ???

desperat

Amanda igen.. Jag kommer inte alls ihåg vad mannen heter men vad jag vet är att det finns gott om folk som gärna vill tjäna pengar på oss beroende. Inte minst syns det på läkemedelsindustrin. Den här mannen sköt in sig på soc-tanter som är rätt så lätt att förleda och sälja in olika saker på.
Vad jag kommer ihåg mest från föreläsningen var att han blev mäkta irriterad på frågorna vi beroende ställde till honom för han kunde aldrig ge svar på dem.

Jag som själv är alkis känner ju igen hur beteendet förändras hos en som är på väg i fel riktning och ibland är det svårt att sätta fingret på VAD som händer men några saker som jag reagerar på är att den som är på väg drar sig undan och kommer med omotiverade lögner/undanflykter.

När jag var aktiv erkände jag ju aldrig någonsin att jag planerade att dricka efter en tids uppehåll och det tror jag gäller alla alkisar. Det skulle vara som att medge att jag har problem och att nån skulle kunna ta min kära sprit ifrån mig.

Återigen : Min bästa kompis i nykterheten är att vara ärlig i alla lägen och att om livet kör ihop sig så är bästa hjälpen att prata, prata, prata och så prata lite till. Att häva ur mig trollen är ett mycket bra sätt att behålla min sinnesro.

..

Jag drömde att jag drack vin och blev full bland vänner och släktingar, jag tyckte inte jag blev sååååå full utan bara lite salongsberusad, men vännerna och släktingarna hade andra synpunkter och en sa till och med att jag var äcklig. Men vilken tur att det var en dröm. Nu ska jag dricka mitt goda kaffe!! Kram på er alla på forumet och tack till Vinäger och Skillnad för de senaste kommentarerna! <3 Usch för din dröm, jag mådde riktigt dåligt när jag vaknade, tur att det var en dröm, detta ska aldrig hända på riktigt igen!

Hej Broder! Och god morgon, vilket jag hoppas att det ändå är... Läste din tråd från början. Önskar jag hann skriva mer till dig men det får bli senare? Vill ändå ge dig en pepp att först och främst gå till en läkare och kolla din lever. Vet att det är svårt att erkänna sin relation till alkohol men du behöver nog få ett konkret svar på hur din kropp mår...
Det du skrev om att som nykter alltid gå på högvarv, tänka och känna. Det skriver jag under på, alkohol har under många år gett mig ro. Tyst i huvet. Men så hjälpte det plötsligt inte längre. Lugn och ro blev plötsligt bara svart istället. Grumligt minne istället för njutning. Det höll inte så nu har jag varit nykter sedan 31 juli.
Känner och tänker för mkt, är konstant på språng, i rörelse. Men jag låter det vara så. Jag har såklart mått fruktansvärt dåligt periodvis nu i höst men de stunder jag mått bra är värda allt! Och jag känner hur de blir fler och fler ju längre tiden går.
Lycka till broder!?
Kram Amanda

Hej,jag bestämt för bil nykter efter ett lång varit missbruk. Nykter 1 dag nu och har tokont i hela kroppen samt toksvettningar.Tips? Jag fick utskrivet antabus för några år sen och har några kvar men vågar inte ta dem än. Håller jag mig nykter till på måndag nästa vecka så tänker "självmedicinera"antabusen,vill inte tillbaka till nån läkare. Tips?

...att läsa om smärtan, den själsliga...separation, uppbrott, slitigheten, skitigheten...bortom finns annat, kanske ljus...

Jag är ny här, fast ändå inte...har följt... Känner mig uråldrigt gammal, varken klok ellet vis, men du välj bort alkohol och att leva igenom någon annan... Det kan vara brutalt ensamt att leva genom sig själv, fast jag hoppas på att det ger lön för mödan och att en kommer ut just som ”sig själv”, hel...utan någon annan. En sådan man skulle jag vilja möta ☺️ En hel ?

Två halva blir en, två hela blir dubbelt så mycket, starkt ? tänker jag...bla bla bla...tröstar mig själv i min ensamhet med mina egna ord. Du, jag vill bara säga, var rädd om Dig ?✨?

...just nu, privat, runt omkring mig. Vaknat med jordens ångest. Oro över barnen. Kan inte berätta mer, men det är en svår situation. Mycket svår!

Ja...handen...den utsträckta...vi ska ses till helgen ☺️

Tack Vän-iger-Vin-äger(inte) ?

Tack gode gud att jag inte dessutom kör racet ångest även över alkohol!

har jag haft. Det har blivit bättre, men finns fortfarande kvar. Att läsa mkt här har hjälpt. Både här på anhörigsidorna, men också på beroendesidorna. Det är som att det hjälpt mig förstå hur maktlösa vi är mot alkoholen. Jag har på något sätt kapitulerat inför att min pappa inte klarar att vilja sluta och ta den hjälp som behövs. Och att det tyvärr inte finns något jag kan göra åt det, och då kan jag åtminstone försöka må bra själv. Jag kan ibland fortfarande vara rädd för den dagen då dödsbudet kommer, samtidigt finns den han var innan alkoholen inte kvar idag. Den pappa jag hade en gång sörjer jag redan, så jag skulle säga att det är mer sorg än dåligt samvete idag.. Jag hoppas du hittar en väg som fungerar för dig, och att du får må bra, för det förtjänar du!

Synd Nystart att du inte hängde på, men vi gör ett nytt försök tycker jag. Har klarat mig, men det var Så nära för mig idag. Vet precis vad som triggade. Jag har tagit ett "Aldrig mer"-beslut men idag under eftermiddagen laborerade jag med tanken på att köpa vin. Behövde, ville ha, en gång är ingen gång. Ursäkterna är många, behovet är stort. Sansade mig när jag lämnade jobbet. Hade inget hemma. Vet att det blir lättare... häng med du också nu. Nytt försök, trägen vinner.

Har inte provat själv, men Systembolaget har en app som heter promillekoll. Kanske kan du anvönda den, särskilt som du skriver att du eg inte gillar att bli full.

...att du haft en bra dag, trots allt, och att din vän IRL tar emot din utsträckta hand. ♡ Nu ska jag lägga mig, nykter och tacksam över det.

Vill sluta dricka, men vill samtidigt inte sluta dricka.

Så nervös över levern.

Jag är tillbaka här igen. Och ja, jag dricker fortfarande. Jag är rädd för hur levern mår, men annars mår jag bra. Började skriva upp hur mycket jag dricker för 44 dagar sen, och under den tiden har jag varit nykter under 14 utspridda dagar. 32% av dagarna om jag räknar rätt? Känns mycket om jag ska vara ärlig. Har en del ångest med jämna mellanrum som jag tänkte kanske lindrades om jag skrev av mig lite här inne. Finns ingen jag kan prata med om detta, så detta blir min första kanal utåt. Tror det kan vara bra.

dricker ”lagom” eller inte alls när vi umgås med människor som dricker normalt. När det är jobbrelaterade saker är det likadant! Blir som en fasad som gör mig ensam eller vad man ska kalla det! Sen dricker han skallen i bitar tillsammans med likasinnade! Vårt förhållande är uppdelat i två kapitel! Under kapitel ett drabbades jag hårt av hans dåliga spritsinne! I maj orkade jag inte mer utan gjorde slut. Jag ägnade sommaren åt att ta hand om mig själv, tänka och fundera över hur jag vill ha mitt liv. I slutet på augusti började, efter moget övervägande av mig, kapitel två av vårt förhållande! Låter konstigt kanske att man går tillbaka! Men som för många andra i samma situation så finns det en fin människa som man älskar djupt bakom det där missbruket! Jag har varit tydlig med vad jag inte kan leva med: dåligt spritsinne, svek mm! Han har hittills respekterat detta. Dricker gör han fortfarande men inte lika mycket! Han har satt upp regler för sig själv och sitt drickande ex ingen starksprit (som han säger är orsaken till dåligt spritsinne). Allt eftersom tiden går blir jag på ett sätt tryggare, vi har det jämförelsevis lugnt och bra. MEN det är ju ändå inte ett helt vanligt förhållande även om det har blivit bättre och lugnare! Han är fortfarande full emellanåt, på en nivå som är jobbig. Varje fredag är han rejält full och då vägrar jag umgås med honom. Han förstår inte varför för han blir ju inte elak. Men jag vill inte ägna mina fredagar åt att lyssna på hans fåniga fyllesnack!

Hej och välkommen!!
Jag är inte säker på att jag kan svara på frågan om hur man har kul på fest utan alkohol. Dels därför att jag sällan går ut (är 38 årig småbarnsmor?) och dels därför jag tror att jag själv inte är där ännu. Jag har varit nykter sedan 31 juli och har sedan dess varit på några små tillställningar. Jag har haft trevligt men känt mig stel. Jag tror såhär:
Vi kan ha ett liv med alkohol och ett liv utan. Det utan blir iaf längre...
Mitt liv med alkohol innebar (när jag var i din ålder, nåja, lite yngre kanske.) fester som var helt fantastiska, omöjligt att ha roligare. Gjorde helt galna grejer som jag dagen efter kunde skratta åt i timmar! Men det fanns även kvällar som slutade mindre lyckat... Vaknade oftare och oftare med skräck och panik över att inte minnas vad jag gjort, sagt eller ens var jag var ibland. Åren gick och de roliga festerna minskade i antal men de ångestfyllda mornarna blev bara fler. 3 dagar i veckan blev 5. 5 blev så småningom 7.
Varje morgon mer eller mindre ångest år ut och år in. Och ja, mitt i allt gifte jag mig och fick barn. Graviditeterna genomled jag med vita knogar. Skulle ju få dricka igen när barnen var födda....
När du hamnar i ett beroende av alkohol blir din hjärna kidnappad. Den VILL inte att du ska tro att det går att ha roligt utan att vara full. Alkoholen vill få dig att tro att den har monopol på alla viktiga positiva känslor. Att utan den går det inte att känna vare sig glädje, lycka, spontanitet, galenskap, gemenskap osv. Men stopp ett tag! Titta på orden, vad beskriver de? De beskriver känslor och tillstånd som vi är födda med. Vi har det i oss vi människor. Ofta har jag tittat avundsjukt på mina barn när de har så roligt med kompisar eller i sin lek. Äkta glädje, äkta känslor. Varför kan de känna dem utan alkohol men inte jag? Jo, därför alkoholen lurar oss och vi lurar oss själva.
Klart du kan ha roligt och vara social utan alkohol. Det har du i dig naturligt, en mänsklig egenskap, men eftersom din hjärna är invaderad av alkohol måste den först rensas ut. Nollställas kan man säga. Hur lång tid det tar kan jag inte säga. Några har sagt att man bör vara nykter 6 månader för att kunna se klart hur man ska leva sitt liv utan alkohol. Eller nåt sånt... Jag ser fram emot att fira 6 månader. För även om jag gjort enorma framsteg sedan sista dagen i juli har jag en lång, antagligen livslång, kamp framför mig.
Jag har haft ett riskbruk sedan jag drack första gången. Efter många år utvecklades det till ett missbruk utan att jag märkte det. När det gick upp för mig var jag redan alkoholist.
Mitt liv utan alkohol då?
Det är ett liv utan ångest och diverse krämpor. Det är ett liv där jag kan bära mitt huvud högt och vara stolt över den jag är. Ett liv där jag har tid och energi att göra saker jag tycker om men även saker en vuxen behöver göra fast det är mindre kul. (Sånt jag annars sköt på vilket naturligtvis gav mig mer ångest....?) Belöningen för mig med att vara nykter ligger i att ha styrka att styra över mitt eget liv. Inte vara radiostyrd av alkoholen.
Jag hoppas du inte är där ännu (radiostyrd alltså) men med risk att låta som en domedagsprofet, det är dit du är på väg om du fortsätter dricka.
Alkoholen slutar inte förrän du är död. Det är en progressiv och kronisk sjukdom med dödlig utgång tyvärr.
Jag har valt att leva för jag gillar det?? Vad du väljer är upp till dig.
Läs allt du kan här. Det finns så många kloka människor och jag tror du kan få alla svar du söker. Och fortsätt gärna skriva, det är en otroligt bra hjälp.
Som nykter kan du hålla huvudet högt, det är en beundransvärd bedrift! Speciellt i denna tid då alkohol är normen och romantiserad överallt....
Kram på dig och hoppas du orkar läsa detta låååånga inlägg??

Amanda

Förlåt dig själv för att du dricker för det första. En förståelig lösning, men vi vet ju alla att den inte är bra.
Och att det skapar och förstärker känslor som man har. Räck ut din hand, ta lite hjälp nu. Du ger så mycket stöd här på forumet. Du har en funktion att fylla. Kramar

.

Pratade idag med appen "kry" och de ville inte skriva ut ett recept. De menade att det var många tester så som levertester, njurtester och liknande, innan man kunde gå vidare och skriva en medicin som Naltrexone.

Det hela förbryllar mig om jag jämför med mina källor hos internationell läkare. På dem låter de som att det är väldigt få biverkningar, och att det mer eller mindre inte påverkar övriga organ.

For the record, så kunde de skriva ut antabus, men i min mening så rör det ju om två totalt helt olika typer av medel. Antabus (du kan inte dricka, för då kommer du må extremt dåligt). Naltrexone (drick, men du får inget effekt ut av det).

För mitt typ av beroende hade nr 2 passat bättre, att fortsätta dricka, tills att hjärnan lärt sig att det inte är någon mening att dricka, för det kommer ändå inte att frigöras endorfiner. Jag personligen är mer angelägen att förändra mitt hjärnmönster, och det är det som tilltalar mig om just Naltrexone. Drick på, men effekten uteblir, tillslut kommer hjärnan att förstå att det inte finns en poäng att dricka, blir som att köra "reverse" på ett kassettband(ni kan ju mellan raderna läsa att jag är av en äldre sort, bara genom att se att jag refererar till något så gammalt som kassettbandspelare ;-) ).

Jag har redan provat terapi (som personen på kry ville att man skulle göra drogen i kombination med), jag har provat total nykterhet. Jag är övertygad om att det finns lika många människor som beroenden, men i just mitt fall handlar det om att sätta min hjärna i reträtt, backa bandet, för alkoholberoende är jag, men jag kan inte riktigt se att socioekonomiska, eller psykologiska orsaker, har med saken att göra i mitt fall.

Första försöket med öppenvården blev en besvikelse, nu får jag fundera om jag vill dra detta vidare, tråkig insikt är det i alla fall!

Jakten fortsätter...

Åh, önskar som flera andra att jag kunde göra något för dig. Ibland är det riktigt tungt att leva, när det är nattsvart och man inte förmår se en ljusning. Men det vänder... så småningom gör det alltid det... Hoppas att du orkar härda ut. ♡ I dag finns du i mina och många andras tankar. Kram

Tänker på dig❤️ Tänker också att ibland är det svårt med anonymiteten, tänk om det fanns något jag KAN göra?! Men så sitter jag här och vet inte ens var du är eller egentligen vem du är... Allt jag vet är att du är där nere på botten och att du var en av de första som sträckte ut en hand till mig när jag kom hit.
Jag vet att det inte är lätt men: ta hand om dig!!!

...när du skrev.

Det är kväll och hon är snart halv nio igen...

Jag har tänkt på dig mycket idag. Ofta tittat ut, stirrat mot marken. Mot moderjord. Det kan vara vansinnigt tungt att leva.

Vad gör du nu? Var är du i tanken? Jag tänker på Dig ??‍♀️

Tack Dionysa och Adde för välkomsthälsningar!