Senaste kommentarerna i forumet

känslorna och tankarna du har! Min mamma är inte alkoholist utan psykiskt sjuk! Konsekvenserna för barn som växer upp blir lite densamma som som vid beroende! Man blir förälder till sin förälder! Har varit/ är en stor sorg för mig att mina barn inte har en ”riktig” mormor! Mitt råd till dig är att fokusera på din egen familj nu och lite avskärma dig från din pappa! Håll honom lite på avstånd vilket inte innebär att man skall bryta kontakten. Den dagen jag slutade förvänta mig något av min mamma slutade jag också att hoppas! Låter kanske sorgligt men det är det inte, det är en befrielse utan dess like! Tänker också gott om henne numera: hon gör så gott hon kan med de förutsättningar hon har! Jag har slutat ta ansvar för henne, får hon göra själv! Och hon lever fortfarande :-)
Förstår din sorg och oro men lägg den energin på dina barn mm istället! Man kan inte leva åt en annan människa!

...den 13:e dagen i rad som jag planerar att vara nykter...13:e av si så där minst en 370, då har ett år gått och vänner här har sprungit ifatt och jag ska fatta ett nytt beslut.

Det känns bra!

Inte fjuttigt och som om jag bara naggat året i kanten, utan kort och gott bra! Sant! Och ”pågående”. Det är härligt! Pågående nykterhet ✨

Handen på hjärtat. Hur mycket drack jag? Har jag ens alkoholproblem? Vad vill jag med detta beslut? Var finns jag i det jag gör?

Jag drack...vin. Om jag drack en kväll, ville min kropp gärna ha även nästa och nästa. Gärna torsdag-söndag, gärna en tisdag och en onsdag. Mätte och räknade. Höll upp några dagar här och där, någon vecka, kanske två, i våras två månader...

Mätte upp, drack 3 dl, var nöjd. Mätte nästa kväll, unnade mig 5 dl, var nöjd. Ibland, fredag eller lördag, en hel flaska, själv. Bara vin. Flaskor o lådor. En låda då och då, en 1-liters här och där, någon tjusig flaska. Mellan 0 och 15 enheter i veckan...tror jag...

Det finns de som dricker som jag drack utan att reflektera.

Jag fick ångest. Det gjorde mig orolig och rädd.

Jag vill inte ha extra, på kemisk väg skapad ångest, det räcker så gott med den jag redan har.

Jag behöver inte mer oro.

Vill inte vara rädd...rädd för ökat sug, ökad konsumtion, ökad längtan, felaktiga val, minnesluckor, bakfyllor, utför, utför, utför, katastroftänk.

Påtår ☕️?
Ja, tack!

...funderat för mycket, för ofta, försökt förändra, fått, haft och har ångest över alkohol. Har inte ”ställt till det”, men känt att det var det enda håll jag var på väg åt - ett där det skulle kunna hända något tråkigt på riktigt till slut eller iaf där vinet tog över för mycket tid i mitt liv!

Vill inte dit!

Bytte håll!

Jag är på en ny väg och den delen av livet känns nu stabil och bra! Så myyyycket skönare att vakna här än efter en kväll på vinstigen. Den har jag vänt ryggen åt. Det går. Vid rätt tidpunkt. Jag gör det jag vill och jag lovar, jag kommer ALDRIG ångra en nykter dag/kväll ? så som jag ångrat de jag har diffusa minnen av, de dimmiga...

Först vill jag säga tack till alla som tar sig tid att läsa och svara i min tråd!
Vaknade klockan 4.30 imorse och insåg att jag efter 2 dagar hemma med sjukt barn (jobba hemifrån) så måste jag idag ta mig till jobb. Jag är bara så himla trött och vill egentligen bara sova så vet inte hur det går idag! Har haft en jobbig och orolig natt men idag ska jag vara nykter igen, en dag i taget!

Jag bara insåg att nu vill jag inte försöka ha en balanserad alkoholkonsumtion. Det eskalerar för ofta. Jag tröttnade bara. Varit nykter två månader nu utan något sug alls. Dock full fart på massa andra saker så håller på med positiva saker i livet som fyller mig med äkta känslor.

...och styrka, vill jag få, ha och ge!

Jaf finner det sorgligt att jag har så mycket kärek över och ingen man att slösa det på...men jag är starkare nu och vissa dagar hel.

Tid gör vassa kanter mjukare, knivskarp smärta luddigare.

Glid inte in på villospåren. Gör upp en plan, var disciplinerad och ta dig dit du vill. Var där i fantasin, på den plats där du vill vara, redan nu och känn hur det skulle kännas ?

På fredag är sista dagen på hans vita månad. Det har gått bra, ingen alkohol har intagits så vitt jag vet.

På lördag får vi besök, vi ska julbaka tillsammans med våra syskon med barn. Jag tror han kommer vilja dricka lite öl då. Det brukar ju gå bra vid sådana tillfällen så jag tror inte det blir några problem. Det är slentriandrickandet jag hoppas att han ska lyckas hålla sig borta från. Och självklart fylleslagen! Men de sker ju i regel bara en gång om året så vi får väl se om ett år...

Låt dig inte lockas att tänka dem! Det börjar med en tanke...som blir en känsla...som blir...

Tänk någonting annat fina, fiiiina du!

https://youtu.be/1VgMbYujjS8

❤️❤️❤️❤️

Tack!

Ännu en dag till ända, en halv vecka till, går mot två fulla utan alkohol och det känns precis så lätt som jag önskat mig, som jag upplevt förr...

...men skillnaden är att det på riktigt är nog nu och därmed mer bestående, enastående ?

En dag i taget har fått ge vika för ett år i taget ?

Kaxigt efter 12 dagar ?

Well, då är jag kaxig då ?

Fina reflektioner som vanligt! ?

Fortsätt att kämpa! Bunkra upp med alkoholfria alternativ och tänk ut flera strategier som kan få dig att kunna, helst vilja, avstå just den här helgen. Bra, fungerande strategier som du sedan kan använda inför nästa helg. Och nästa...

Själv blir jag oerhört peppad av att läsa här på forumet. Både trådar om vilket elände många genomlider som fortsätter missbruket och trådar om hur bra och fria de känner sig som lever ett nyktert liv. Att bli avskräckt av alkohol och längta efter nykterheten på samma gång.

Håller en extra tumme för att du klarar även denna helg utan giftet som förgör så många. ? Lycka till!

Hej,
Jag har varit i samma situation som du med allt smusslande för min man, ångest av allt drickande, brutna löften till nära å kära, bakfull alt onykter på jobbet och allt därtill. När jag läser dina inlägg så tänker jag möjligheter. Du har redan kontakt med företagshälsovården, en möjlighet till att få hjälp. Två nyktra alkoholister på jobbet, två möjligheter. Det största steget efter sin egen insikt är just detta att faktiskt be om hjälp. Den biten kan vara svår för våra anhöriga. De bär ofta på så många besvikelser, misstro, ilska och sorg så den hjälpen kan de inte ge oss. Stöttning hemifrån när vi väl tar steget är ju en annan sak. Samla mod och ignorera skammen och berätta för någon hur det egentligen ligger till.
Jobbet märker till slut om de inte redan har gjort det. Om du själv tar steget och vågar vara ärlig så har du allt att vinna.
Är dina nyktra kollegor 12-stegare (AA) så har du en väg att gå. Fungerar för många så även för mig. Via företagshälsovården kan du oxå få hjälp. I mitt fall fick jag hjälp att komma till en behandling som blev min vändning. Undersök möjligheterna du har precis inom räckhåll. Det är inte enkelt på en fläck, jag vet men det går att vända tillbaka och må riktigt bra.
AA är skrämmande för många och passar inte alla. Jag valde att gå dit med inställningen att faktiskt testa programmet som hjälpt så många. Lägga ned egenviljan och ge det en chans.
För din egen skull men också för din familj. Barn vet mer än vad vi kan föreställa oss och det har varit min allra största motivation.❤️
Kram
Ellan

...den var fin.

Brutalt ensamt, ja så känns det åtminstone nu. Jag levde ensam i nästan 10 år före Sophie och vet att det kan ha sina sidor, men blir i längden... just ensamt.

Bli hel - ja det försöker jag arbeta på. Men vägen dit ät lång och full av villspår.

Du har fattat ett stort beslut och håller det. Allt blir så mycket bättre utan alkohol.

Du har fattat ett stort beslut och håller det. Allt blir så mycket bättre utan alkohol.

Tack för ett fint inlägg. Du är inte ensam om det du beskriver och det finns mycket erfarenhet här.

Du skriver att din partner har många sidor fina sidor men att de allt mer skuggas av alkohol. Alkoholen påverkar flertalet arenor i ditt liv. Föräldraskap, umgänge, samliv och är en källa till stor oro. Du vill vara hjälpsam och har provat flertalet saker för att få till en förändring.

Precis som du skriver är det den som dricker som i slutänden gör valet att dricka eller inte samtidigt är anhöriga helt maktlösa. Vad vi än gör så gör vi något, vi påverkar vår omgivning hela tiden. Jag hoppas tt du får de råd du efterfrågar, det kan ta tid att få svar ibland. Kanske du kan posta inlägget på sidan för anhöriga. Du når dit via:

https://alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara

eller

anhorigstodet.se

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkohollinjen & Anhörigstödet

Hej,
Och välkommen till forumet. Klokt att du reflekterar över ditt drickande och att du förhoppnings får ett uppvaknande. Det är inte alla som har det där omtalade dagliga suget. Jag hade inte det men ju oftare jag drack desto oftare kom suget. Det är verkligen en ond cirkel detta. Att till en början ta en vit period och fundera på vad själva belöningen egentligen handlar om kan vara en god start. Att dricka en BIB på några få dagar är ju ett klart riskbruk. Jag tror mycket på att göra annorlunda och att våga stanna upp i känslan. Att förgylla vardagen med vin blev jag riktigt bra på och till slut blev det oftare och oftare. Det tog några år men sakta gled jag ner i skiten.
En tanke är att bryta ditt mönster på torsdagar och inte åka hem med en nyinköpt box. Boka in något annat, planera in saker så att du inte riskerar och hamna i det invanda mönstret. Det krävs en del av oss men det är fullt möjligt.
Stor kram
Ellan

Usch vad hemskt... Jag har en liknande situation med min pappa. Det är på grund av mig och barnen (mina barn) som han går upp på morgonen, har han sagt, men han är samtidigt inte kapabel att ge av sig själv. Dessutom kan jag fortfarande bli arg och irriterad efter alla lögner. Det finns ingen balans i vår relation och när jag berättar att jag känner så, ja då saknar han verktyg och ork för att göra något åt saken.

Så... Jag förstår hur du känner. Det värsta är ju att det inte löser sig automatiskt bara för att föräldern slutar dricka. Steg ett är förstås att bli nykter men steg två (som ärligt talat känns ännu viktigare) är ju att ge sig ut i livet igen och uppleva saker tillsammans med vänner. Steg tre är möjligen att "äga" sin egen problematik och våga prata om den. Min pappa vill fortfarande inte erkänna för någon annan än mig (i princip) att han inte kan dricka.

Du har säkert, precis som jag, känt att man aldrig hade orkat med den här personen om det var någon annan än ens förälder. Jag skulle råda dig (och mig själv) att fokusera på dig själv och de relationerna som du får styrka av. Vilka möten ger dig något? Vilka möten tar något ifrån dig? Se till att hamna i så många situationer som möjligt där du får kraft och energi istället för tvärtom. När man dessutom har barn att ta hand om blir det här ännu mer legitimt.

Avväg vad som funkar för dig hela tiden. Så försöker jag tänka just nu. Jag svarar i telefonen om det ringer och jag har lust, men jag ringer inte själv om jag inte känner mig extremt stabil just den dagen. Vi träffas hos mig eller på café, inte hos honom. Det är inte mitt (eller ditt) fel att de dricker/har druckit (jag vet fortfarande inte säkert om min pappa är nykter nu för tiden eller inte, han är för bra på att dölja). Om de inte kan stötta upp sina barn och barnbarn, än mindre respektera och möta vår oro - varför ska vi då fortsätta gå genom eld för dem?

Lycka till. Jag lider med dig.

men snart är det helg och då måste jag stålsätta mig. Den där rösten pratar redan med mig om belöning i form av liiite vin när jag varit så duktig och hållt upp i två veckor snart.
Kämpar!

Bra jobbat Sisyfos, fortsätt så. Jag hoppas kunna skriva att jag har 10 dagar snart också, men jag är inne i en jobbig period med mycket jobb både hemma och på jobbet. Med flera resor inbokade och ingen rutin i vardagen så är det svårt. Det spelar ingen roll hur mycket man bestämt sig när en impuls kommer, t ex sitta på flyget och få frågan vad vill du dricka.

Jag jobbar vidare mot mitt mål iallafall även om det haltar. Jag äter b-vitamin och mjölktistel sedan nästan ett år tillbaka. Det är väl iallafall bra att man försöker motverka skador på något vis. Jag har massor med a-fritt hemma, men det blir inte ofta jag väljer det istället. När jag är nykter blir det oftast bubbelvatten iallafall.

Vad stark du är! Jag vill också nå dit och kommer att ha dig till hjälp när det behövs lite jävlar anamma när det känns svårt. Jag kommer också att bli helnykterist men Förmodligen tar det nog längre tid att nå dit p.g.a. Mängden jag druckit.
Jätte Grattis till 101 dagar??

Hej
Har bokat tid på vårdcentralen för hjälp med mina alkoholproblem då jag körde bil onykter med olycka som följd dock inga personskador. Vad kan jag få för hjälp på vårdcentralen För mig finns ingen företagsvård då jag har permanent sjukersättning. Tacksam för svar
Anne-Lise

Du lever ett gott liv nu, lim..Glädjen som kommer av självvald nykterhet är underbar.Tror att det är när andra ställer kravet som beroendepersoner är nyktra med vita knogar och håller på och smyger med alkohol.Våra barn har närvarande och nyktra mammor..Papporna får skylla sig själva.Barndomen går ej i repris inte relationsbygget vi håller på med heller..Varm kram, trots kylan❤

Dag 3 som nykter men fan vilken avgiftning. Har så ont överrallt. När blir det bättre??

65 dagar blev 101! Än så länge spiknykter, lite jobbigt men inte lika ofta nu! Tänker bara på öl 100 gånger om dagen nu! :) Kan ju gå förbi folkölen på ica utan att känna mig tvungen eller sugen på att köpa! Tackat nej till tvåprocentig glögg, kändes lite barnsligt men har sagt att jag inte ska dricka så... Blir mer och mer säker på att bli helnykterist för varje dag, min pappa, farmor, farfar, mormor, morfar, farbröder och säker lika många till i min släkt har supit bort allt så nu ska inte jag bli likadan! Hoppas bara att humöret och viljan håller i sig. Jobbigt när jobbarkompisar och andra frågar hur länge jag ska vara nykter och hur gör man på nyårsafton??