Senaste kommentarerna i forumet

inte hur jag ska rubricera detta men återfall är iaf anledningen till mina tankar nu.
Jag TROR att jag har rätt när jag påstår att öppenhet och ärlighet är den absolut bästa medicinen vid ett återfall.

Av fler anledningar och då inte minst för den som supit till, att ljuga för sig själv är bästa sättet att fortsätta supa. Och för att de som står runt en får en chans att få ut sin frustration och oro. Hjälp finns om jag ärligt ber om det ! Att som närstående förhindra ett återfall är rätt kört för återfallet börjar långt innan spriten kommer in i bilden, medvetet eller omedvetet. Jag som själv är alkis kan känna av förändringar i beteendet hos en annan alkis som är på väg åt fel håll men det är inte alls säkert att jag når fram med mitt budskap om det felaktiga vägvalet. Jag har varit på ett infomöte som hölls av en gök som trodde att han hittat en väg att förebygga återfall och mer floskler har jag nog aldrig hört i den här branschen. Och nej, han var inte beroende själv.

För övrigt hatar jag att skriva på plattan med sin mikroskrift och överkänsliga knappj-ar !!!!

God förmiddag !!

Tillägg : Nu vet jag vad som föranledde mig till ovanstående text ! Det var några små ord på Messenger som inte var skrivna på riktigt "rätt" sätt !! Jag fick facit igår, tisdag, och då hade vännen brutit återfallet och varit helt öppen med det till vänner och arbetsgivare. Tänk om jag nån dag kan lära mig att läsa av min magkänsla helt korrekt och kan slå näven i bordet !!! Nu är iaf faran över för denna gång och det känns skönt. Ta en dag i taget hörrni !!

och gör ditt val för att Du ska må bra inte för att skapa en reaktion hos honom! Du har varit tydlig så han, liksom du, har ett val! Är själv särbo med en alkoholist! Har lagt över ansvaret för detta problem på honom nu! Satt gränser runt mig själv istället för runt honom! Jag vägrar låta det ta min energi! Eller vägrar så gott det går får man väl tillägga! Det tråkiga är att hur man än förhåller sig så begränsar det ens liv! Lycka till!

Tack, också PP och Santorini. Ett enkelt konstaterande, som att någon känner igen sig, ger redan stöd i en situation som det här. Er allas samstämmiga uppmaning om alkoholen gör också gott. Ibland behöver man höra sådant som man själv vet.

Du når inte fram. Finns det nån annan du kan påtala problemet för?
Kan du fråga honom VARFÖR han dricker? Hänvisa honom hit till beroendesidorna. Han vill inte erkänna eller se problemet. Men kanske kan han ändå på ett rationellt plan se att den mängden är för mycket. Han hamnar ju långt över riskbruk. Ni behöver inte resonera om det. Presentera fakta och vill han se så ser han, vill han inte kan du inte göra något. Det är inte ditt fel, du förstorar inte problemet.

Är lite i samma situation som du. Det är när det händer saker runt en som liksom bjuder in till att ta ett glas, som man verkligen känner att man klarar det. På riktigt! Bra reflektioner. Du låter så övertygad. Härligt! ♡

... lägga till en nykter lördag. Grattis!

Idag blir nog en gladare dag! Nu kaffe, gott kaffe! Kram

Du har så rätt Lim, precis så funkar det ju. Jag har gjort både och hållit upp i 11 mån och sen druckit mer el mindre under 1/1/2 år. De perioder då jag dricker för mycket blir improduktiva, fyllda med ångest och man orkar inte det lilla extra. Trist liv helt enkelt!
Kan du kanske prata med din vän om ditt alkoholbeslut... om alla negativa effekter som du märkt? Fråga om hon tagit nån nykter period nån gång. På nåt sätt kanske du kan närma sig ämnet utan att säga att hon har problem.
Och sen vill jag bara ge dig en eloge för att du väljer dig själv. Trots mannens val. ?

Kämpa på Stingo, du är stark. Och alkoholen gör inget lättare, bara tillfälligt, så undvik den. Det vet du förstås.
Kram.

och kram tillbaka.

Så härligt att jag kan se fram emot att må ännu bättre framöver!

Tack snälla söta Lerigen ❤❤

Jag ligger i sängen och funderar på hur de senaste 9,5 månaderna varit och hur det var innan.

Vad mkt jag inte orkade ta tag i förut. Alltså jag gjorde alltid mkt då med men valde bort vissa saker för att de gav mig ångest.

Nu gör jag även de jobbiga sakerna. För jag har kraften och orken att göra obekväma saker, tråkiga saker.

Jag pluggade och jobbade heltid samtidigt hela våren och in på sommaren och jag klarade det utan att ge upp. Jag vet med hundra procent säkerhet att jag hade gett upp om jag drack då. För det var jobbigt, tråkigt, energikrävande och prövande på massor av sätt. Men jag hade den där lilla extra energin eftersom att jag inte slösade tid och energi på alkohol. Istället för att dricka vin på helgen så ägnade jag tiden till att göra klart skolarbetet. Mkt skolarbete dessutom. Och tack vare det har jag nu min legitimation i det yrke jag är utbildad i.

Jag blir glad när jag kommer ihåg det för det är ett så tydligt bevis för mig att jag gör rätt. Det är ett konkret bevis som jag kan tänka på och veta att jag valt rätt väg. Hade jag inte slutat i vintras så hade jag fortfarande inte haft min legitimation. Jag hade inte orkat med det om jag hade slösat tid och kraft på att dricka. Och då menar jag alltså att jag tror att även ett måttligt drickande hade förstört chanserna för mig. För om man ska plugga 100 procent och jobba 100 procent och ta hand om hem och barn... då finns det ingen procent kvar till alkohol. Inte för mig i alla fall.

Så trots att livet just nu är lagom mkt i det mesta och jag KANSKE hade klarat livet med lite vin på helgen så vet man aldrig vad som väntar bakom nästa hörn. Det kan komma nåt som kräver 100 procent igen vid sidan av jobb och familj. Då finns ingen plats för drickande. Och dricker man redan så kommer det där som väntar bakom hörnet kanske knäcka en eller göra att man inte klarar av livet. Såklart det kan hända ändå .... att man inte orkar mer. Men alkohol försämrar chansen till att orka tror jag.

Jag har en vän som lider av depression eller utmattning.... jag vet att hon dricker varje vecka. Jag vet inte om jag törs råda henne att prova vara vit en längre period. Vi är inte jättenära vänner men pratar ofta om personliga saker. Vi har en slags tillit och öppenhet oss emellan. Men jag har aldrig pratat om alkohol. De gånger jag varit med när hon druckit så har jag märkt att hon liksom vill in i dimman. På ett kul sätt ser det ut som... men jag undrar hur mkt det där roliga för stunden upprätthåller hennes depression? När jag tänker bakåt på mig själv... jag var SÅ deprimerad när jag drack. Önskar det inte var så tabu och känsligt att prata om alkohol i negativ bemärkelse. För om det vore lätt att prata om det hade nog många kunnat hjälpas! Till och med lilla jag hade kunnat hjälpa tror jag, om jag bara vågade prata. Men jag är så rädd att förnärma... verka som att jag påstår att hon har problem med alkohol. Det är ju bara det att jag tror att alla får problem av alkohol även om de inte missbrukar den. Den skadar alla stackars människor fast de inte ens vet ?

Jahapp nu är klockan mitt i natten så jag ska försöka sluta tänka.

Godnatt ?

Jag kan ju inte sätta mej in i exakt hur du mår men förstår att du inte mår bra alls. Hoppas du mår bättre imorgon (läs idag söndag) och att du får en fin och rogivande dag. Styrkekramar ?

Hoppas och tror att jag inte söker att bli berusad, är verkligen så himla less på att vara onykter, iom att jag vet vad mycket kvalitativt liv jag missar! Ska ge denna metod ett försök, intressant att höra dina tankar fenix! Återkommer med rapport :)

Tack för era kommentarer. Skönt att inte vara ensam, samtidigt som jag ömmar för er och era historier. :(
Orkar snart inte mer. Jag kollar efter lägenheter, han reagerar inte ens, utan säger att vill jag flytta så är det mitt val. :(
Det är som att han inte är HÄR! Han fattar inte vad jag säger och frågar varför jag ska flytta, fastän jag är såå tydlig och rak och säger precis hur jag känner och tänker. (Lärt mig från tidigare äktenskap att den andre inte är tankeläsare)
Jag förklarade IGEN ikväll att jag letar lägenhet för att jag inte kan leva med honom när han dricker så mycket och att jag känner mig ensam i förhållandet. Han tar inte i mig, undviker mig och lever i sin bubbla.
Jag älskar honom och jag vet att han älskar mig, men jag vet inte hur jag ska lösa det här.
Hur når man fram!?!?
:(

Lukter (inte dofter) tänker jag på. Hur mycket man känner nu när man inte dricker. Det luktar illa - man känner ödörer - svett, alkohol, vitlök andra jobbiga kroppsluktter. Att gå in på Systemet (för att köpa a-fritt förstås), är som att kliva in i en stinkfabrik.

Tre veckor har gått och för mig en ganska utmanande period. Stort projekt som jag håller på och stänger, som är extremt intensivt, jobbevenemang med alkohol, tjejmiddagar och så flera konserter som gärna kommer på hösten - då man förr stod med en öl i handen. Men jag har lyckats hålla mig till a-fritt. Känner mig stolt och nöjd. Och tänker att jag skulle aldrig ha klarat allt som händer runt mig just nu på samma sätt om jag inte var nykter. Det motiverar mig framåt.

I got this!

Härligt att du klarade AWn och helgen så galant! Visst är det skönt när man väl har bestämt sig, kvällen löper på och så åker man hem nykter! Och kanske tänker att det inte var så svårt ändå :)

Starkt jobbat!

Idag har inget funkat.
Försökte mig på lite terapibakning på eftermiddagen men det löste inte ångesten.
Tanken på några glas vin har varit lockande men jag avstår. Jag ska igenom den här skiten! Det måste ju gå att ta sig igenom...

Skönt att denna helg är över med risk för att dricka.
Nu mot två nya veckor av nykterhet, sakta går jag över mot nya vanor och insikter. Vanor går att bryta och ge plats för nya. Tankar om vad jag vill inte hur jag brukar att göra eller gilla.
Jag börjar att lyckas?

Lim .. skickar över kramar till dig , tänker på dig .? . Du är så stark .. hoppas bara att du ska orka , men tror att din övertygelse om ditt vita liv och barnen hjälper dig ... och ja han är en riktig idiot , verkligen kidnappad av A .. men det har jag också varit och som du säger så har vi ju alla ett val .. Hoppas att även alla ljusen som tänds nu överallt hjälper dig ⭐️ Och kom ihåg Lim ...att inte dras med i stressen , igen Stor kram till dig

Hej! Hur har det gått de senaste 11 dagarna?
Det är bra att ta en dag i taget. Var stolt över dig själv att du vågar inse ditt problem och agera. Själv har jag mina framtida barn som en motivationsfaktor, att jag slutar dricka nu (för 10 månader sen) för att kunna ge dem en nykter förälder i framtiden. Dina barn är små och det är en fin gåva som du ger dem. Som du skriver så är det en så skön känsla att slippa TÄNKA på alkohol, herregud, jag umgicks med familj och vänner men hade alkohol hemma och jag längtade hem till alkoholen. Sedan är det så fint att få vakna nykter utan ångest.
Ta hand om dig!

För mig tog det flera dagar innan ångesten gav sig och lite till för den allmänna dysterheten släppte. Jag slutade för tio månader sen efter en brutal fylla som höll på att sluta illa, den ångesten vill jag inte uppleva igen... Jag är glad att jag vaknat nykter varje morgon sedan dess.

Så jag säger BRA beslut och kämpa på!

Jag vet hur det kan kännas. Men det kommer nya och gladare dagar. Det vet säkert du också, och du har ju klarat det så bra tidigare. Ha en fin fortsatt helg. ? Kram

Känner en sådan glädge över att människor min närhet börjar lita på mig. Att jag de har förtroende för mig. ♥

Hmm när jag tänker på det så tycker jag inte alls synd om honom. Man kan faktiskt sluta dricka om man verkligen vill och försöker på allvar. Det är min absoluta övertygelse. Nu är han högljudd, egoistisk och självupptagen och helgen handlar om honom. Och jag törs knappt be honom sänka musiken. Idiot.