Senaste kommentarerna i forumet

Hejsan!

Om du skulle vara intresserad skulle vi kunna peppa varandra via kik.

Jag är 25 årig tjej och har EXAKT samma oro som du inför december. Kanske vore en bra grej att säga till om man ska på fest så man skicka iväg ett sms till varandra och kolla läget?

Anhöriggrupp tror jag är kanon för att man ska kunna ta sig igenom eländet. Dåligt samvete kommer du säkert att ha, och det är nog en viktig del att processa. Är det någon som ska ha dåligt samvete är det din mamma, men det verkar hon dränka i alkohol.

Det är snart 16 år sedan min pappa dog, till följd av sitt supande. Levern packade ihop för gott. Den var så dålig på slutet att den inte funkade alls. Han blev sluddrig och förvirrad bara av att äta - alla gifter gick upp i hjärnan. Så många gånger har jag skällt, så många gånger har han slutat dricka, så många gånger har jag hoppats, och så många gånger har han börjat igen. Till slut kände jag bara att min egen uppväxt kan jag inte göra något åt, men jag kan skona mina barn från att uppleva sin morfar asplakat. Mot slutet tålde han verkligen ingenting, sluddrade och ramlade, kissade ner sig osv. Så jag bröt med honom helt. ”Vill du träffa mig och dina barnbarn måste du ta tag i dina problem och bli nykter en gång för alla.” Han svarade ”Vadå, jag har inga problem med alkohol”. Så jag bröt kontakten helt, och sex månader senare var han död. Han hade gett upp hoppet om sig själv, det var ett långsamt självmord. Mot slutet blandade han öl 10 procent med alvedon, hans bil var helt full av ölburkar och alvedonpaket. På begravningen kändes det som en lättnad för alla. Det enda jag sörjde var att jag inte ställde ultimatum tidigare, då han hade en rimlig chans att klara det. Men jag gjorde allt jag kunde, liksom du har gjort. De måste vilja själva, och de måste genomföra det själva också. Vi kan inte bära dem. Massor av styrkekramar till dig olycksbroder!

Du tänker helt rätt, låt dig inte övertalas. Backa inte. Att han är nykter krävs om ni ska vara tillsammans. Punkt.

Hej...! allihop och välkommen hit Renée! Hoppas du får utbyte av att umgås med oss på det här sättet!

Renée !! Välkommen ♥

Tack för de fina orden Li-Lo ♥

Jag har ssmma problem som du och ibland slutar det med att jag gör helt omdömeslösa saker, som jag aldrig skulle ha gjort i nyktert tillstånd. Jag har bestämt mig för att helt avstå från alko ett bra tag. För övrigt kan man ju göra så att man inte köper hem mer än det man ska dricka och bryter det slentrianmässiga beteendet att dricka varje vecka.
Lycka till!

Du har så rätt Lim... man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet , det gäller att vara beredd .. tänk om jag hade varit förståndig och tänkt så tidigare i mitt liv. Jag var redan liten o svag när jag fick möta cancer på nära håll , som tog min familjemedlem efter kort tids sjukdom och olyckan som jag själv var med om därefter .. det var lätt då att fly till A .. Så tacksam över att jag har lyckats ta mig ur detta hemska beroende .. nästa gång livet bjuder på motstånd så ska jag hantera det annorlunda .. livet utan A gör mig stark ? Märker att även du blir det och så bra gjort av dig , att både plugga o jobba samtidigt som du har din situation hemma med din man .. du ska vara stolt Och stort grattis till din legitimation ?

till dig Tess.
Håll ut och försök hitta någon som du kan prata med. Livet är värdefullt ♡

Kära Tess!! Vad händer? Kan du dela dina känslor med oss? Det finns alltid en lösning, det måste vi tro på. Jag tror stenhårt på det. Snälla säg om det finns något jag, vi, kan göra! Även om vi aldrig mötts bryr jag mig om dig! Livet är så jävla svårt och orättvist men det är också så mycket mer än det. Det har jag känt i dina tidigare inlägg att du också vet. Hang in there❤️❤️❤️❤️ Skriv. Berätta. Vi behöver andra människor i vårt liv för att få hjälp när vi själva går bet. Skickar all styrka jag kan till dig????❤️❤️❤️
Kramar Amanda

Lite den känslan får jag då helgen kommer, shit jag kan inte sitta still i soffan utan, men med ett par glas vin "står jag ut". så det är mer en känsla av att klara av att bara vara än, abstinens.

Jag vill börja med att säga välkommen hit, det verkar som att du surfat runt en del för att hitta stöd. För dig och även för din partner. Precis som du uppmärksammat är det här en sida där det främst förekommer alkohol men du har hittat rätt! Fint att du skriver.

Du är orolig för din partner och samtidigt är du tydlig med att du inte vill ha ett liv med droger du behöver ta beslut som blir bäst för dig.

Du verkar ha en del funderingar på det här med skillnader mellan alkohol och cannabis och du har även sett skillnader i hur din partner påverkas då hon dricker och röker mindre. Såväl alkohol som cannabis har ofta positiva kortsiktiga effekter, kanske är det dem som din partner söker, samtidigt har de båda negativa följder på sikt. Du har sett dem.

Att vilja lindra sin ångest är mänskligt och ofta tar vi beslut som då är just kortsiktiga, här och nu. Cannabis är ångestdämpande men också en drog som framkallar mer ångest på sikt vilket kan få just de konsekvenser som du nämner. Jag hoppas att du får svar här på forumet från andra användare och så skulle jag vilja ge ett litet råd (om du vill ha) att titta på cannabishjälpen.se (under rollen kompis/förälder kan finnas svar av intresse för dig).

En annan tanke jag får då du använder ordet självmedicinering är om din partner har en kontakt med vården där hon kan berätta om hur hon mår och vilka substanser hon använder? Det finns hjälp.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig, cannabis är en viktig fråga och ni anhöriga är inte ensamma.

Varma hälsningar Li-Lo

Jag kan ha bestämt mig hela veckan för att inte dricka sen blir det ändå att jag står på bolaget med en vinare, vågar aldrig köpa hem mer även om jag har ngt planerat på lördagen då hade jag druckit upp båda. Jag tränar super mycket och är otroligt driven i mitt jobb och ger mig inte i andra avseende.. men just alkohol går inte... nu var det iofs 6 veckor sedan jag var så full att jag hade minnesluckor eller rättare sagt blackout men nu i lördags var det dags igen, känns så misslyckat. Nu åker jag på semester på fredag och är rdan rädd för mitt intag på resan.

Hm förstår och delar dina tankar rakt av. Jag dricker ofta för mkt på helgerna och har ångest över det fram till onsdag sen vänder tankarna till, äsch det är väl inte så farligt, finns ju andra som dricker så mkt mer... nu var jag ute i lördags och kände jag hade kontroll men vakna upp hos en kille jag inre känner och minns inte ens att vi börjat prata, sånt känns så förbannat fel, är liksom inte jag??

tänker jag ibland. Känslor kommer och – går. Om jag kan ändra något omkring mig; byta miljö, prata med någon, förströ mig, så kan jag sedan vända mig inåt igen och något har förändrats. Vi är ständigt i rörelse och det är som det ska vara. Vila i det som är.

Så skönt att skriva här och få respons. Känns skönt att höra att man inte är ensam. Hur är din sambo med familjeträffar etc? Dricker han då också? Det gör min sambo. Jag hoppas att vi kan finna stöd i varandra. Så skönt att skriva här med någon som förstår. Känner du också ångest dagligen? Varför kan man inte bara lämna, varför ska det vara så svårt. Jag blir så trött på mig själv som inte vågar ta steget. Vi kanske kan ge varandra styrka o det här. min sambo har redan pratat om vin ikväll, idag är han hemma från jobbet och jag fattar varför men han skyller på att det beror på annat?Kramar till dig.

Tack själv! Du ger, bidrar och har ett öppet hjärta med stort utrymme.

Vänligen Li-Lo

...om att lämna jordelivet, tränger sig ofta på...

...men du, vänta, vänta ett litet tag, vänta med mig, så väntar jag med dig, så tar vi och börjar med att överleva denna dag...

Tack så jättemycket för ditt svar! Jag har kontaktat ett ställe för anhöriga, det är ett stort steg efter såhär många år. Jag hoppas att det här får ett slut någon gång.

Vad bra att du skriver här. Du är översköljd av svåra känslor och du beskriver att din trygghet rämnar. Att befinna sig där du gör nu känns sannolikt övermäktigt samtidigt är i dag en dag mellan andra. Jag vet inte om du tagit kontakt med andra än oss här på forumet. Om du skulle göra det, vem skulle det kunna tala med just nu?

Vi lyssnar, berätta gärna mer om vad som händer. Vill du prata med någon annan så klipper jag in några hänvisningar från vår faktaflik här:

Alkohol påverkar oss på många och ibland oberäkneliga sätt. Självmordstankar kan förstärkas av alkohol.

En vanlig rekommendation då man mår mycket dåligt är att dela sina tankar med andra. Om du inte har någon anhörig eller vän som du kan vända dig till just nu finns det andra människor som kan ge dig stöd. Vi hoppas att något av nedan förslag på kontakt kan kännas rimligt för dig.

Vill du prata med någon direkt kan du ringa någon av följande hjälplinjer:
Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar kl. 13-22. /www.1177.se/hjalplinjen/
Jourhavande präst. Ring 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00. https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast
Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/

Varma hälsningar Li-Lo

Bra jobbat Sisyfos, önskar jag kunnat svara att jag var med. Tappade fotfästet mitt i veckan, jag vet vad som triggade men jag vet inte hur jag kan undvika detta utan att göra en stor ändring. Nu satsar jag iallafall på att vara nykter igen, måndag betyder ny vecka och nya tag.

Mitt meddelande under ditt inlägg var till dig men glömde skriva ditt namn

Så skönt att skriva här och få respons. Känns skönt att höra att man inte är ensam. Hur är din sambo med familjeträffar etc? Dricker han då också? Det gör min sambo. Jag hoppas att vi kan finna stöd i varandra. Så skönt att skriva här med någon som förstår. Känner du också ångest dagligen? Varför kan man inte bara lämna, varför ska det vara så svårt. Jag blir så trött på mig själv som inte vågar ta steget. Vi kanske kan ge varandra styrka o det här. min sambo har redan pratat om vin ikväll, idag är han hemma från jobbet och jag fattar varför men han skyller på att det beror på annat?Kramar till dig.

Nu är jag registrerad /R

Jag har faktiskt tagit steget nu och börjat gå i en anhöriggrupp, och berättat för min familj om det för att vara öppen om att jag mår dåligt över vår dysfunktionella familj. Det blev lite blandade reaktioner, syrran blev rädd och förnekar fortfarande sina egna känslor, min pappa har varit positiv till det och min bror ville genast börja gå i stödgrupp han med. Så jag har hopp om att vi kan få mer kött på benen till att klara det här bättre mentalt. Min mamma blev oerhört berövad av det här och väldigt ledsen över att jag mår dåligt, så hon har dränkt sina sorger med rejäla fyllor varje kväll nu sen dess. Vet inte vad jag ska tro om hennes kärlek längre...