Senaste kommentarerna i forumet

Hm förstår och delar dina tankar rakt av. Jag dricker ofta för mkt på helgerna och har ångest över det fram till onsdag sen vänder tankarna till, äsch det är väl inte så farligt, finns ju andra som dricker så mkt mer... nu var jag ute i lördags och kände jag hade kontroll men vakna upp hos en kille jag inre känner och minns inte ens att vi börjat prata, sånt känns så förbannat fel, är liksom inte jag??

tänker jag ibland. Känslor kommer och – går. Om jag kan ändra något omkring mig; byta miljö, prata med någon, förströ mig, så kan jag sedan vända mig inåt igen och något har förändrats. Vi är ständigt i rörelse och det är som det ska vara. Vila i det som är.

Så skönt att skriva här och få respons. Känns skönt att höra att man inte är ensam. Hur är din sambo med familjeträffar etc? Dricker han då också? Det gör min sambo. Jag hoppas att vi kan finna stöd i varandra. Så skönt att skriva här med någon som förstår. Känner du också ångest dagligen? Varför kan man inte bara lämna, varför ska det vara så svårt. Jag blir så trött på mig själv som inte vågar ta steget. Vi kanske kan ge varandra styrka o det här. min sambo har redan pratat om vin ikväll, idag är han hemma från jobbet och jag fattar varför men han skyller på att det beror på annat?Kramar till dig.

Tack själv! Du ger, bidrar och har ett öppet hjärta med stort utrymme.

Vänligen Li-Lo

...om att lämna jordelivet, tränger sig ofta på...

...men du, vänta, vänta ett litet tag, vänta med mig, så väntar jag med dig, så tar vi och börjar med att överleva denna dag...

Tack så jättemycket för ditt svar! Jag har kontaktat ett ställe för anhöriga, det är ett stort steg efter såhär många år. Jag hoppas att det här får ett slut någon gång.

Vad bra att du skriver här. Du är översköljd av svåra känslor och du beskriver att din trygghet rämnar. Att befinna sig där du gör nu känns sannolikt övermäktigt samtidigt är i dag en dag mellan andra. Jag vet inte om du tagit kontakt med andra än oss här på forumet. Om du skulle göra det, vem skulle det kunna tala med just nu?

Vi lyssnar, berätta gärna mer om vad som händer. Vill du prata med någon annan så klipper jag in några hänvisningar från vår faktaflik här:

Alkohol påverkar oss på många och ibland oberäkneliga sätt. Självmordstankar kan förstärkas av alkohol.

En vanlig rekommendation då man mår mycket dåligt är att dela sina tankar med andra. Om du inte har någon anhörig eller vän som du kan vända dig till just nu finns det andra människor som kan ge dig stöd. Vi hoppas att något av nedan förslag på kontakt kan kännas rimligt för dig.

Vill du prata med någon direkt kan du ringa någon av följande hjälplinjer:
Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar kl. 13-22. /www.1177.se/hjalplinjen/
Jourhavande präst. Ring 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00. https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast
Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/

Varma hälsningar Li-Lo

Bra jobbat Sisyfos, önskar jag kunnat svara att jag var med. Tappade fotfästet mitt i veckan, jag vet vad som triggade men jag vet inte hur jag kan undvika detta utan att göra en stor ändring. Nu satsar jag iallafall på att vara nykter igen, måndag betyder ny vecka och nya tag.

Mitt meddelande under ditt inlägg var till dig men glömde skriva ditt namn

Så skönt att skriva här och få respons. Känns skönt att höra att man inte är ensam. Hur är din sambo med familjeträffar etc? Dricker han då också? Det gör min sambo. Jag hoppas att vi kan finna stöd i varandra. Så skönt att skriva här med någon som förstår. Känner du också ångest dagligen? Varför kan man inte bara lämna, varför ska det vara så svårt. Jag blir så trött på mig själv som inte vågar ta steget. Vi kanske kan ge varandra styrka o det här. min sambo har redan pratat om vin ikväll, idag är han hemma från jobbet och jag fattar varför men han skyller på att det beror på annat?Kramar till dig.

Nu är jag registrerad /R

Jag har faktiskt tagit steget nu och börjat gå i en anhöriggrupp, och berättat för min familj om det för att vara öppen om att jag mår dåligt över vår dysfunktionella familj. Det blev lite blandade reaktioner, syrran blev rädd och förnekar fortfarande sina egna känslor, min pappa har varit positiv till det och min bror ville genast börja gå i stödgrupp han med. Så jag har hopp om att vi kan få mer kött på benen till att klara det här bättre mentalt. Min mamma blev oerhört berövad av det här och väldigt ledsen över att jag mår dåligt, så hon har dränkt sina sorger med rejäla fyllor varje kväll nu sen dess. Vet inte vad jag ska tro om hennes kärlek längre...

Tack för dina kloka ord Fundersam dotter <3 har du någonsin dåligt samvete över att du brutit kontakten med din pappa? Hur kom du över det i sådana fall? Jag är livrädd för att jag skulle få så dåligt samvete som äter upp mig inifrån långsamt, framförallt om min mamma går och dör när jag inte är där. Fast jag innerst inne vet att jag inte har några skyldigheter gentemot henne. Jag drömmer hela tiden om att bara få slippa den psykiska misshandel jag blir utsatt för när hon dricker, att få vara fri utan oro.

Så fint och så sorgligt detta!
Jag är från beroendesidorna. Nu var jag extremt sällan full när barnen märkte, men den skulden och skammen gör så ont. Har själv växt upp med en pappa som drack ibland, mycket mindre än din och vi pratade faktiskt om det, ifrågasatte och skällde... och teg ibland. Jag försökte hålla koll, fortsatte med det tills han dog. Han drack inte så ofta, men i perioder. Jag brukar tänka att ni familjer inte ska acceptera. Tycker att du gör helt rätt som skriver ett fint brev. Väldigt fint faktiskt. Ge honom det. Och stäng möjligheten för honom att vara full med er. Han ska inte sitta med vid bordet om han druckit. Det är nog nu! Ni ska inte skämmas mer i det här. Börja med att prata om det ni. Ta kontakt med nåt stöd för anhöriga. Alkoholism blir bara värre och det är inte ok att supa bort sin familj såhär. Ni hjälper honom inte när ni möjliggör. Han kanske behöver en knuff -ge honom den!

Oj så otroligt tråkigt! Nu måste han ha hjälp ur detta. Finns det nån plan? Var ska han bo? Du måste sätta gränser om du tar emot honom: ingen alkohol, då åker han ut. Och det blir jättesvårt, men är helt nödvändigt om man får tro dr Phil. Han har stannat där borta så länge som det har varit möjligt, druckit. Han är illa ute, så han måste verkligen få hjälp. Hänvisa honom till beroendesidorna härinne.

Du är en av dem! Och jag har sträckt ut en hand till en vän i vanliga livet.

Det är måndag nu. Skönt! Jobb igen. Människor omkring mig. Jag har barn, det har jag nämnt. Nyss utflugna. Tomheten är öronbedövande. De behöver mig än. Mycket. Oroar mig. Svårt att räcka till. Avstånd. Kärlek. Smärta.

Kaffet smakat bra en måndag efter en helg utan alkohol. Allt går.

Allt blir bra. Allt är bra. Jag ska bara fatta det också!

...tänkte jag när jag vaknade i morse...
Det lät konstigt, ingens dag hade nog låtit bättre, hur f-n tänkte jag...
Jo, jag tänkte nog att idag var det ingen som hade bestämt något vad vi skulle göra, den var helt oskuldsfull oskriven.

Härligt, och sedan kom dotterns två hundar upphoppandes i sängen och hela havet stormade, kuddar flög, det krafsades med tassarna som om de försökte gräva sig igenom täcket, oahh en kallblöt nos på mina nakna rygg...
Nu fanns det ingen återvändo, jag var klarvaken och frös för mitt täcke befann sig inte längre i samma rum som jag, utan bars iväg av åtta tassar ned för trappen till undervåning, undrar om dottern hade tränat dem till detta.
Trött efter att kommit hem sent på natten efter att ha suttit bakom ratten i många långa mörka timmar, vi hade varit på kalas hos släktingar som bor långt härifrån.
Gick upp och stekte lite amerikanska pannkakor till frukost som omväxling, de blev goda med lönnsirap på.
Svärsonen kom upp med yvigt hår i bara kalsongerna, han såg ut som om han hade slagits med en jordfräs, bakis så klart.
Han och dottern hade varit på galej kvällen innan och fyra timmars sömn nästan förstör mer än den gör nytta.
Med ett hånflin sitter jag vid frukostbordet och smaskar på pannkakorna och glor på en kille som ser ut som om att äta vore det sista han ville, men han gör det i alla fall, medveten om att magen faktiskt brukar må bättre med lite mat i magen.
Jag skramlar lite demonstrativ med disken i diskmaskinen bara för att göra det lite mer outhärdligt för honom, jo lite elak kan jag vara också, men det är ett självpåtaget tillstånd trots allt, vet att han kommer tillbringa resten av dagen halvsovandes i soffan gluttandes på tradiga serier på Netflix.
Det blir Tip-Ex för honom i kalendern söndagen den 26:e November 2017, synd att slösa bort en sådan fin dag idag.

Idag är ingen dag, för honom, men på ett negativt sätt.
Själva drog vi iväg och Söndagshoppade lite, jag följde med frugan i hennes butiker, och hon i mina för att sedan göra en god söndagsmiddag i hemmets lugna vrå.
Hon summerade dagen som vilken fin och skön dag vi har haft det idag, och för en liten stund var jag tvungen att fundera lite.
Jo...det stämmer, för att inte ha planerat denna dag så var den helt okey, inga sura miner och ingen irritation, utan den flöt fram på mjuka böljande vågor.
För vissa var den nog inte lika tillmötesgående och tänker på svärsonen som legat i soffan hela dagen och mått vämjeligt.
Man skördar som man sår tänker jag, och det blev ingen missväxt för min del idag.

Återigen ligger jag i min säng med ett täcke som vädrats på undervåningen idag och konklusierar veckan som gått.
Början var hemsk med fruktansvärt mycket stress på jobbet, allt var ett kaos, men lugnade ner sig försiktigt mot fredagen.
Ja och fredagen ja, den var mycket speciell för mig med Riddarträffen, smet iväg ifrån jobbet för att möta mina forumvänner.
Och den gav intryck, känner fortfarande en varm känsla inom mig efter den, fått lära känna nya människor, det är stort.

Tänker på hur det kunde har varit med en beroendekapad hjärna, och en mental skuldsanering på söndagen.

Rundar av min söndagskrönika med att återkoppla till rubriken...

Idag är ingen dag.....som jag ångrar, idag har jag levt fullt ut lugnt och belevat, en bradag helt enkelt.

Tjing!

Berra

Lugnt i några veckor. Tiden suddar ut lite i taget. Så Pang en bild en hälsning. Senare telefon som ringer. Tänker att jag klarar att prata Hör att han inte är nykter säger magen brukar vara rätt söndag EM. Men anklagelser om att jag sviker inte finns där nu när han behöver mig som mest. Behåller sakligt argumenterar förstår att jag inte egentligen behövs i ordens rätta bemärkelse han har ju sina barn som är vuxna och finns där. Sakta smyger tanken på Vad är det jag behövs för egentligen Tanken slår mig Att behålla nykteristens fasad att vara bromsklossen att finnas där för hans behov Men mina behov? Fanns han där? Ja om han inte hade annat i åtanke och känslan var att ursäkterna var kamoflerade den verkliga ursäkten var alkohol. Jag får inte glöma bort känslan tomheten av att komma i sista hand och höja hans positiva dagar till en nivå i mitt huvud så jag rasar ihop känner mig otacksam värdelös då slår jag på mig själv. Framåt fortsätta framåt hitta livsglädje måste få tillbaka livsglädjen. Saknaden förlusten drömmen som försvann av min man. Manen som inte egentligen inte orkade hålla måttet måste dricka öl som veknar kroknar av plikter problem dricker sig till livsglädje för att dagen efter tala om döden som ger ångest även till mig och funderingar hur man hanterar det. Och värst av allt är döden närvarande i smyg hela tiden Vad vet jag? Små skärvor av förtroende sår ångest tungt att bära. Men om man har fått leverskador så antar jag att den är i högsta grad närvarande och man gör någon form av val när man för glaset till munnen kan inte låta bli. Jag sviker när han behöver mig som mest sa han Vad var mitt svek? Att jag sagt att jag aldrig aceppterar att han dricker då går jag Backat många gånger. Rädd att bli medberoende och ställa krav på han hot som jag inte håller. Till sist måste jag visa att jag menar allvar jag ser inte på när han faller Att jag själv töjer gränser som vi passerat många gånger. Det finns ingen framtid med alkohol i bilden. Gud vad jag är hemsk men jag vill inte falla ner i psyket måste arbeta hålla ihop vara hel som människa Maktlös inför alkoholen. Varför får jag inte vara som alla andra säger han? Därför att din kvot är förbrukad tänker jag för länge sen tog du ut allt finns inget kvar av alkoholintag kvar. Är det så svårt att förstå? Livet består av glädje även om man inte får den på burk. Två första åren var han i stort sett nykter så var det en gladare man mer harmonisk man. Vart tog det vägen? Har han glömt ja så är det nog....,

Grattis till dina 2 år i frihet. Underbart!❤️?

Kram Ellan

Nu har han börjat stanna hemma igen. Jag har sett det , fast jag har låtsats som ingenting. Jag hoppas att han kommer iväg i morgon för nu är han nykter. I onsdags erkände han att han hade varit hemma. Körde nån historia som passade in på en 5 åring. "Mamma det stod en isbjörn i trappen så därför kom jag inte in när du ropade" lögnerna är genom skinliga. Var på jobbet i torsdags men inte i fredags...

Jag är glad att vi inte har gemensam ekonomi.
Annars så är det lugnt ..

Jag blir också nyfiken! Är överlag road av att höra människor helt utan egen erfarenhet uttala sig om olika ämnen... Eller ja, det kan ju vara underhållande en liten stund, så småningom brukar jag dock bli förbannad...
Jag undrar hur det kan komma sig att man väljer att arbeta med beroendefrågor/psykologi om man saknar insikt och egna erfarenheter?
Jag är ärligt intresserad av vad svaret är på den frågan!

Det är så lätt att glömma känslorna som kommer när man dricker... och man börjar känna sig mindre värd, ledsen, ångest, misslyckad. Och till viss del är det ung av samma anledning man drack från början. Har precis haft ett litet återfall.... ja, jag dricker sällan, men det blev för tätt ett tag, dagar i rad, mycket och osunt och som ett brev på posten kom olustkänslorna, ineffektiviteten, ångest och sömnproblem. Bättre kan du ha det! Det blir så tydligt när man som jag har långa uppehåll och sen återgår en kortare tid. Lim beskriver en otrolig ångesteffekt, min är inte lika tydlig, mer krypande men dock - känn efter, analysera.
Och du, det hon säger till dig nu, handlar mer om henne än om dig, det är jag rätt säker på. Så låt det rinna av.

Du är tuff som klarar detta trots att du känner ensamhet. ? Tuffare än vad jag skulle vara i din situation, tror jag. En riktig kämpe. Fint om jag får vara en av dem som kan stötta dig lite extra att klara av dagarna, veckorna... Det är därför forumet är så bra. ? Nu kör vi en ny vecka. Kram

Det här håller vi i! ?

Insikten blev just att Aw i fredags inte var så kul, spiknykter och jag var mest trött. Hm tål att tänkas på! Nya alkoholvanor kanske kräver andra typer av tillställningar...
Kram?